It's a done deal!

Året tar slut på onsdag så jag är verkligen ute i sista minuten med min o ortodoxa årslista.
Det är svårt att summera nuet när man försöker hålla fast vid devisen "Det har inte gjorts någon bra musik sedan 1985".

Årets skiva:
Konkurrensen var hård i år i ena ringhörnan hade vi Gotland stolthet, räddarna av svensk rock'n'roll. I andra ringhörnan hade vi anglolfilernas försvarare från Glasgow där allt är friterat. Mitt i denna fight dök oemotståndlig brittisk pop upp i form av the Wave Pictures. Ingen riktig utmanare men värd att nämnas.
Pascal-"Galgberget" vs Glasvegas-"Glasvegas"
Jag hade rätt där den 15 januari när jag sa att året peakade då. Galgberget tar hem segern. Det är något speciellt att höra någon sjunga på sitt hemspråk med sådant driv och total avsaknad av romantiska eufemismer. "Det är sketen Rock'n'Roll och jag älskar det" som Lennart Persson skrev i Sonic och han kunde inte haft mer rätt. Det är Pascal som har insprirerat mig i mitt stundande gitarrköp. Kan dom kan jag.
Glasvegas föll på målsnöret, mycket pga den enorma hypen och för att jag har svårt att tro att deras andra skiva kommer bli lika bra som Pascals andra var.

Årets film:
I ett hav av Appatow filmer väljer jag något helt annat. "Batman the Dark Knight" trots att den var i längsta laget, trots att Christian Bale låter som John Black när han är Batman, trots Heath Ledger hypen. Det var dystert och storslaget. Perfekt kontrast till den tryckande hettan som vi hade i Stockholm under premiärhelgen. Låt oss minnas storheten i "Dark Knight" när nästa Batman har premiär då tydligen Eddie Murphy ska spela Gåtan, något som får mig att rysa av obehag.

Årets konsert/live:
Där var det lika hård konkurrens, förvånansvärt hårt i år då jag inte sett några drömakter.
I topp striden har vi kvällen på Luminaire i London med 3 band som slog mig med häpnad. "Unplugged" allsången under Wave Pictures och Bonnie Prince Billy Covern som Howard Hughes från Coming Soon gjorde kommer jag minnas resten av mitt liv.

Golvningen jag fick av Bob Log III på Debaser Slussen som tillhör ett utav mina smartare val, och visst är det så att en man i jumpsuit med glitter tryck på ryggen gör en mer än bara nyfiken.

Sist men inte minst Yvonnes återförening för "one night only" på Debaser medis. Aldrig har jag sett så många engarade människor i en Stockholmspublik. Det så kallade Stockhoms U:et var det inget som helst snack om. Jag kunde inte hjälpa att känna mig som en parasit den kvällen. Yvonne är ett band som betytt praktiskt taget inget för mig. Det är det där bandet som Olle skulle prata om när vi var nykära där i början av 2002. Jag är ett fan av Henric De La Cour. Han är den enda "kända" människan som man ser ute på klubbar och som faktiskt verkar ha kul och skrålar med i Shoreline när han står i baren och beställer en "Jack and Coke".
Jag utser Yvonne som vinnare i den här hårda striden, även om jag hellre vill säga Luminaire kvällen så väljer jag Yvonne. Jag har en käsnla att jag skulle uppröra en del om jag gjorde ett annat val.

Årets dansgolv:
Vilken jävla skitkategori! Jag ville bara ha en ursäkt för att få nämna festen i tunneln utanför Debaser. Det var jävligt kul och jävligt otippat och jag lärde mig en del saker där i tunneln. Bla att jag kan hela texten till "I'm so Excited", Thin Lizzy är jävligt bra och bara för att jag har en lång sjal runt halsen så blir jag inte Steven Tyler.

Årets BÄSTA:
Det som jag kommer att bära med mig i hjärtat som det allra bästa med 2008 i alla kategorier är Popquiz på Pet Sounds Bar i allmänhet, kvällen då vi kom 3:a i synnerhet. Det kändes oerhört stort att någon som jag, en hobby nörd med mycket bestämda åsikter slog proffsnördar som försörjer sig på sina åsikter. Den kvällen jag kom på bronsplatesn hamnade Fredrik Virtanen på "Runt 15:e" enligt honom själv. Fredrik Virtanen var min tonårs idol och han sista sida i Puls var det jag såg fram emot vecka för vecka. Att jag slog honom var stort, jävligt stort. En milstolpe i mitt 23 åriga liv.

Förutspåelser/förhoppningar in för nästkommande år:
Do Woop kommer att bli det nya svarta, Galsvegas kommer att gå i bräschen för det.
Electro/techno/house och allt vad det nu kallas kommer att gå en hård död till mötes
Jag läste att röd leopard kommer att vara i ropet när det gäller kläder så vi hoppas på att jag tar mod till mig och vågar använda min 3 år gamla klänning.
Jag ska lära mig riffet till "Black in Black"
SoBa tar hem en förkrosande seger i Pop Quiz!!!!

I survived the Christmas holiday

Jag överlevde och jag har båda händerna kvar. Julfirandet gick oerhört smärtfritt och smidigt att jag funderar på att göra detta till en tradition. Maten blev god min, cheesecake blev god och familjerna från bägge sidor uppförde sig. Men det bästa var nog när alla åkt hem och vi gick en promenad i Sturebys villaområde och gungade lite gungbräda.
Bästa presenten i år var Sisters of Mercy biljetterna av Olle, en upplevelse som ju faktiskt skulle vara årets julklapp.
Ikväll blir det DZ på slussen, Rock'n'Roll!
Men först På Spåret.

Dagens låt:
the Human League-"Love Action (I Believe in Love)"

I dig that god damn rock n roll, that kind of music that dont save souls

Min stress från igår är borta, jag har kommit fram till att jag faktiskt inte bryr mig så mycket, det är bara familjen som kommer. Om maten smakar skit älskar dom mig ändå.
Min cheescake är dessutom en fröjd för ögat, tryffeln är deliciös. Jag har gjort för lite kyckling men det skiter jag också i, jag gör en sallad med bacon istället. Lägenheten är ren och köksbordet gick att få in i vardagsrummet.
Nu kan julen komma.
Ge mig mina julklappar för i år har jag varit snällare än vad jag egentligen är.

Snart ska jag summera mitt år, ett jävla skämt eftersom jag uteslutande lyssnar på inaktuell musik.
Det får bli en alternativ lista när jag orkar.

Dagens låt:
Alice Cooper-"I'm Eighteen"

it aint what you do, its the way that you do it.

All work and no play makes Clive a dull boy.....

• Cheescake botten klar
• jerk kycklingvingar marineras
• tryfflar stelnar
• granen tindrar
• diskbänken skiner
• kringlor är bakade
• pepparkakor pyntade med kristyr
• krans upphängd på dörren

Kvarstår gör:

• Chescake fyllningen
• Kycklingen ska in i ugnen
• tryfflar ska toppas med smält choklad
• skåpluckor ska göras rent från trycksvärta och jerk marinad
• panta flaskor
• gå med tidningar
• dammtorka
• göra rent badrummet
• dammsuga, torka golv
• marinera entrecôte
• göra en julskiva
• köpa läsk
• köpa sallad

och säkert en del saker som jag glömt.

Jag gillar inte det här ansvaret, inte det minsta. Jag försökte göra något slags uppror mot mitt i övrigt vuxna beteende inne på Hemköp när vi skulle köpa kött. Det gick i huvudsak ut på att reta Olle, sparka på hans korg och gnälla överlag.
Stressen har kommit krypande till stor del för att jag jobbat så mycket och sent den här veckan. När jag vaknade i morse dröjde det upp emot en 5 minuter innan jag kom på vad det var för dag. Jag har inte ätit en ordentlig middag sedan i onsdags som var en stor macka från Subway. Botten nåddes idag när jag satt på köksgolvet och åt en apelsin hängandes över sopkorgen. Jag högg in på den som en primat, med bägge händerna och med apelsinsaft rinnande längs dem.
På plussidan har vi min otroligt snygga plastgran i silver och ljusblått (snö och is är temat), kycklingen blir nog apgod, tryfflarna lika så, jag slipper kuska runt Stockholms förorter och så har jag fått mitt första julkort. Av Anna. Jag blev faktisk lite tårögd.

Dagens låt:
Richard Hell & the Voidoids-"All the Way"

breaking the law

Efter medhåll från kollegor på jobbet ska jag fortsätta spela hög musik (fram till 21). Enligt Elisabeth som är en väldigt laglydig och väluppfostrad människa (och mamma) så kan man inte gå ner och klaga kl 18 på en lördag. Speciellt när grannen klampar omkring som värsta Hulken efter kl 23. It is so fucking on! Jag ska spela så hög musik att själv får ont i huvudet, om jag orkar...

Whats inside a girl?

Det är något fel på mig.
Inatt drömde jag att jag nästan slog ihjäl en som jag gick i grundskolan med (Simon). Han blev så rädd och jag skrattade. Det kändes väldigt bra på ett psykopatiskt sätt.
Det fick mig att tänka på en dröm jag hade för många år sedan då jag slog en tjejs huvud i ett bord tills huvudet sa kras och något rann ur.
Min gissning är att jag bär på en hel del uppdämda aggressioner.
Jag borde kanske börja på boxning.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Head Cut"

You cant start a fire without a spark.

Julen kryper allt närmre och likaså nyår. Efter en rad floppar på nyårsafton fick jag in en riktig fullträff förra året. En kväll som innehöll allt jag någonsin kunnat önska mig så som sång, dans, glädje, ballonger, blåmärken och guldhattar. Höjdpunkter: min Bruce dans till "dancing in the dark" och något ravelikande till Underworld "Born Slippy".
I år blir det nog avsevärt lugnare. Troligtvis i Högdalen på perfekt gångavstånd från hemmet i goda vänners lag. Och jag avser att inte bli för full för tidigt, jag är trots allt väldigt charmerande när jag är halvnykter.
Jag skulle villja gå på en riktig baluns men om släkten gör en hyffsat tidig sorti på julafton blir det nog en sväng förbi vardagsrum II (Debaser Slussen), för att bli lite mindre charmerande.

Dagens låt:
the Waitresses-"Christmas Wrapping"

Oh no it's Christmas!

Mitt i under paketinslagning och Supernatural tittande (inget lockar fram julstämning mer än demoner) slog det mig. Julafton kommer att bli snudd på outhärdlig. Två helt olika familjer ska fira jul tillsammans, två familjer med helt olika tidsuppfattning och rutiner. Jag har varit på själva julafton hos Olle 1 gång tror jag och jag nästan höll på att bita av mig handen av stress. Inte så att Olles familj hetsar sig igenom julens traditioner, utan tvärtom. Det går så olidligt långsamt, paketöppnandet i synnerhet. Jag gissar på att under ett typiskt svenskt julfirande äter man mat efter Kalle Anka, lite fika på det och sedan samlas man inför julens höjdpunkt, paketen. Man tar ett paket i taget och ser när personen öppnar det, tackar och sedan går man vidare. I Olles familj dröjer det innan man äter och själva paketutdelning är ett kapitel i sig. Först ska man sitta och klämma på klappen och gissa vad det kan vara i. Något som kan ta upp emot 5 minuter. Sedan öppnas det och följden blir en liten diskussion och förklaring till varför just den personen fått just den saken.
Jag har varit ögonvittne till den processen under 7 jular och det blir inte bättre. Jag blir lika rastlös varje gång och skruvar obekvämt på mig för varje gång ett paket vrids, kläms och skakas en gång till.
Glöm nojjan över matlagning och sittplatser, det är inget i jämförelse med detta.
Vad säger du Olle, ska vi öppna våra paket kvällen innan? Några stycken och spara ett varsitt till dopparedán. För att mildra mitt lidande så att säga.

Dagens låt.
Sparks-"Thank God it's Not Christmas"

I've been to hell and back

Jag har precis avslutat Supernatural säs3 och allt vad det innebär (hjärtklappning, snorig näsa och en makeup som skulle få Alice Cooper att gråta blod).
Jag trodde verkligen att det skulle lösa sig till säsongens slut men icke. Dean åkte raka vägen till helvetet upphängd med kedjor genom huden. Även om han med all säkerhet kommer tillbaka till säs4 blev jag lika ledsen för det. Hela avsnittet var tyngt av en avskedstämning, lite som Warren Zevon dokumentären. När man närmar sig slutet är det ingen idé att hålla saker inne. Bröderna Winchester sjöng med till Bon Jovis "Dead or Alive"i bilen, och Dean som har läxat upp Sam för att han använt Richey Sambora som täcknamn när han checkat in på motel. När han yttrade frasen "Bon Jovi rocks, sometimes" kom det mer än en tår i min ögonvrå. Där släppte han taget.
Jag vill inte vänta, jag behöver inte vänta tack vare teknikens under.
Det räcker så.

Dagens låt:
the Skyliners-"Since I Dont Have You"

marlene immer liebt

Jag ville lära mig franska förut, det var nog lika bar att det inte blev av.
Noir desir är bra även om jag bara förstår ca 5 %

.....

Jag hatar när premiärer skjuts upp.
Den kunde lika gärna vara 5 år bort.

head, gut or groin?

Längtar efter min gitarr så mycket att det gör ont och just nu känns det som om jag skulle kunna sätta vilket riff som helst. Om jag inte får den snart kanske min talang förtvinar. I väntan övar jag på coola poser och min "stiff upper lip". Samtidigt som jag funderar på vilken slags synth man borde köpa, och strap och kanske någon schysst effekt pedal och förstärkare som går upp till 11. Lyssnar på Prince och tror att jag kan sjunga falsett om jag nu ens kan sjunga över huvudtaget utan en viss promille i blodet.
Hur funkar det att ha ett band om man har socialfobi och ser på sina medmänniskor med en ansenlig mängd avsky i blicken? Bör man ens spela musik om man inte gillar Dylan?
Hur lång tid tar det att lära sig "Back in Black"? Kommer jag bli tvungen att skaffa någon gräslig tatuering? Tänk om jag blir en sådan där tråkig typ som jämt ska analysera ackord i låtar istället för att bara känna efter med magen. Men det värsta vore om jag inte tycker att det är kul och inte fattar något. Det är jag fruktansvärt rädd för. Jag vill bara ha en schysst hobby så jag har något att sätta emot dom på whoa som så idiotiskt påstår att tjejer inte har några hobbys.

Jag måste mejla jam och fråga vad som försiggår, vad är dröjsmålet?

Dagens låt:
Prince & the revolution-"Baby I'm a Star"

If a snowflake fell it would feel like a kiss

Jag försöker komma i julstämmning och varvar Elvis julskiva med Glasvegas och Raveonettes-"the Christmas Song"som börjar klättra upp som min favorit jullåt. Någonstans i den smeten skjuter jag in lite Prince.
Det är inte tilräckligt juligt här hemma men jag har gjort mitt bästa med vad jag hade hemma. Jag ser inte problem jag ser lösningar för att använda en anställnings intervju klyscha.
Fint blev det om man, som jag, är svag för den lite glittrigare amerikanska julen.
I morgon ska jag gå in i hypermode.



Bonus!
the Raveonettes-"the Christmas song"

Why can't I touch it?

Om jag nu ska analysera vår triumf igår måste jag säga att våran styrka är okunskap. Vi chansar vilt för vi har inget att förlora, vi är skamlösa. Jag tar Alcazar-"lovelife" på de allra första tonerna men missar Fleet Foxes. Jag antar att man egentligen borde skämmas lite över det men om det tog mig så långt i går så sträcker jag på ryggen och blickar framåt Även om jag just då blev röd om öronen. Våran svaghet är att vi alltid underskattar oss själva. När dom hade läst upp placeringarna fram till plats 5 igår och vi inte var med var jag säker på att våra papper hade försvunnit. Och så var vi, SoBa, där på plats 3. Som en julklapp. Allt som saknades var en stor rosett.
Jag älskar popquizet för det styrker det jag alltid trott: att jag är bättre än genomsnittet, snudd på genial. När jag tvivlar på mig själv ska jag titta på min glaskopp som jag stal igår och minnas den kvällen då jag intog bronsplatsen. Det vill säga fram tills den gång jag vinner. Vi siktar på vinst i februari om allt vill sig väl. Det är så nära nu att jag nästan kan smaka det.

Nu ska jag plugga in lite Prince, något jag borde gjort mycket tidigare...

Dagens låt:
Enter Shikari-"Sorry You're Not a Winner"

I'd like to thank the academy...

Plats nummer 3!
Sug på det ett tag, darra av rädsla för jag är en person att frukta och respektera.
Vilken återupprättelse och jag är värd vartenda poäng.
Det lönar sig att kunna skitmusik som Alcazar.
En liten fotnot:
Vi spöade klubboraklet Gustav Gelin med hästlängder.
Återkommer i morgon för en målande och rörande berättelse om underdogs och att uträtta det omöjliga, ungefär i samma anda som "Little Giants"

in the loop

Jag har fått min första bloggutmaning! (från fredrik)
Jag är så på!

1, Tre namn du lyssnar till:
Carro, Liten och Ull Ull för att bara nämna några. Det första är ganska logiskt, det andra är vad min syster kallar mig något som spred sig till en kille i min klass när jag gick i 7.an vilket inte var så kul för en ung tjej som redan var fylld av ångest. Det tredje kallade min mamma mig för som liten och ibland dyker det upp igen. Dess egentliga härkomst är dessvärre oklart inte ens mamma vet varför.

2, Tre saker som skrämmer dig
Döden, i allmänhet men framförallt Olles, Så fort han inte svara på mobilen är min första tanke att han är död även om han bara gått till affären.
Att mitt öga ska spricka, inte själva ögat men ögonvrån där ögonlocken möts.
Att slå ut tänder, har återkommande mördrömmar om det.

3, Tre saker du har på dig.
Kommer direkt från jobbet så; Svart chiffong blus, blå och svart hundtandsmönstrad pennkjol och svarta strumpbyxor. Allt från kära Lindex....

4, Tre av dina favoritlåtar just nu:
Lords of the New Church-"A question of Temperature"
Lords of the new Church-"Black Girl, White Girl"
Lords of the New Church-"Sorry for the Man"
(Min nya flamma)

5, Tre sanningar:
Jag gillar egentligen inte att duscha men gör det varannan dag för allmänhetens skull. Det är något med att bli blöt och sedan kall som jag verkligen inte gillar. Och så blir mitt hår så dåligt när det torkar.
Jag är otroligt ytlig och skulle inte gå till tvättstugan utan smink, bara om jag har på mig stora solglasögon.
Jag finner det väldigt tillfredsställande att göra rent under kanten på toalettstolen. När jag ser de gamla fekalierna försvinna känner jag mig lugn.

6, Tre hobbys:
Popquiz
Mitt hantverk, alltså paljettbroscher och övriga smycken.
Porr Stockholm, gå på kvällspromenader med Olle och leta upp gömda porrklubbar helst gay för alla vill väl ha "gayfun".

7, Tre saker du vill ha:
Socail skills, jag skulle kunde döda för det
En egen klubb
Ett symetriskt yttre.

8 Tre personer du utmanar:
Olle (culkin), Sofia (Bobbypin) och....... Isabell (And start again)?
Det vore ju himla kul om ni orkade för det är ju trots allt min första utmaning

that time of the month

Jag orkar fan knappt bli förbannad över den där jävla kabelbranden, kort och gott så kom jag hem efter åtta istället för kvart i. För det är inte vad jag tänker på just nu.
Det här är vad som gäller, det här är vad som alltid gäller

Det vore ju dandy om Emma vill jobba till 19 istället för mig men om inte så överlever jag ändå.

Dagens låt:
Mo Dettes-"Paint it Black"

Move bitch, get out of the way

Idag kom New York på besök. Jag fick ett sammanbrott på en gubbjävel på tunnelbanan idag. Det var under rusningstrafiken och då tar det ju ett tag att komma på för man är ju inte ensam. Men den där gubbfan stod och tryckte mig i ryggen tills jag fick nog. Det var årets stoltaste ögonblick när jag skrek "Kan du sluta trycka mig i ryggen, du kommer fan inte på snabbare för det!". Vilket jävla rus jag fick, vad stolt jag var. Man kan uppenbarligen inte trampa på mig hur som helst, så passa dig grannen snart smäller det!

Jag mår så bra just nu och popquiz är bara 2 dagar bort.

Dagens låt:
the Cramps-"the Way I Walk"

New Pleasures

Under en tid nu har jag funderat på det där med "guilty pleasures". Att jag inte har några längre för att jag verkar vara oförmögen att känna skam, att min smak är så förträfflig att om jag gillar något får det en slags kvalitets stämpel. Nu menar jag bara att min skam över min musiksmak har försvunnit, jag skäms fortfarande över mig själv i helhet.
Jag har kollat igenom min skivsamling, mina mappar och jag kan inte komma på något som jag borde skämmas över. Dead or Alive-"You Spin Me Right Round" är en bra låt även om eller kanske för att Stock, Aitken och Waterman har haft ett par fingrar med i spelet.
I jakt på guilty pleasures fick jag en kväll för mig att jag gillade disco. Det varade kanske i en sisådär 3 minuter sedan kom jag på att "Disco Sucks!", det kom väl en ny låt på VH1.
Tina Weymouth sa något om att om man blandrar "low art" och "high art" så får man något väldigt intressant. Det tar jag som mitt försvarstal till vad jag ska säga nu.
Jag gillar "Maneater" med Hall & Oats, "Out of touch" också för den delen.

Dagens låt.
Richard Hell & the Voidoids-"New Pleasure"

Is nothing sacred?

Jag har som bekant en pågående fejd med min granne, hon kommer ner vid de mest udda tidpunkterna och ber mig sänka min musik för att hon vill se på TV.

• Man får spela musik kl 18 på en lördag
• Hon kan ju alltid höja ljudet på TVn

Hon är så falsk som dom skulle sagt i Big Brother. Ena stunden står hon utanför min dörr och talar nedlåtande till mig med något slags förmyndar uttryck i ansiktet och nästa hälsar hon glatt när man möter henne i backen. Jag har bestämt mig för att "keep it real" i fortsättningen och inte hälsa på henne. Det är allt jag kan göra eftersom jag är för harig för att ta ett bråk och Olles pappa säger att man ska akta sig för galna kvinnor och han vet vad han snackar om på den fronten.
I stundens skrivande väntar jag på att hon ska ringa på dörren och köra samma gamla rutin, men viss musik ska spelas på en lite högre ljudnivå. Då blir det inte riktigt lika löjligt när man spelar luftgitarr. Men är det verkligen så hemskt att höra dämpade toner av Fad Gadget? Jag borde kanske fråga henne nästa gång vilket ljud hon skulle föredra, jag vet ju redan hur hon har sex hur länge det tar och när hon börjar närma sig slutet tack vare hennes gnisslande säng. Jag har accepterat det även om jag i onsdags blev förbannad och slog näven i taket så att jag fick ett varit sår på knogen.
Undrar hur hon kommer reagera på vår elgitarr som ska komma snart. Då ter sig kanske den nuvarande situationen som en ren dröm om man jämför med taffliga försök till "Back in Black".

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Apocalypso"

pretty baby scream

Jag saknar min page. Då var jag ganska söt ibland, nu ser jag ut som om jag förläst mig på Simone de Beauvior och Valerie Solanas. Jag vet inte hur det gick till men min femininitet har börjat avta, det lilla jag hade lyckats samla på mig håller på att försvinna. När jag "klär upp mig" nu för tiden känns det mer naturligt med ett par schyssta kicks (sneakers) än ett par finskor med en liten klack. Det känns inte naturligt utan som om jag vore en dragqueen Jag börjar gå tillbaka till mitt 8-åriga jag som blev överlycklig när jag fick ärva min brors kläder.
Min räddning skulle vara att börja umgås med tjejer (eller kjoltyg som jag säger), om jag nu behöver räddas. Jag är bara trotsig, men jag ska nog gå tillbaka till min page. Att vara söt kan inte ta skada. Då blir slaget ännu värre när jag vinner poquizet.

A question of temperature

Jag har inte kunnat skriva något på ett par dagar, jag har varit för förbannad för det. Om jag skrivit något tidigare är jag säker på att inläggen skulle varit fyllda med könsord, svordomar och dödshot mot min sambo. Han har under en längre tid stulit godbitar från min personlighet, några ordval här några citat där, men häromdagen fick jag nog när han stal ett blogginlägg från mig och publicerad det utan att ge mig minsta cred. Han stal mina ord från en konversation efter skivmässan då jag frågade honom vilket som var hans smartaste val det här året. Till svar fick jag en tom blick och en huvudlutning. Det var jag som fick upplysa honom om den kvällen då vi tänkte gå på "Sweet Sixteen" festen men valde Bob Logg istället. Det tog han och publicerade på sin blogg som sin egen idé. Visserligen har vi inga läsarantal att snacka om (jag har dock fler än vad han har), men det är det själva principen. Jag har skrikit på honom och kallat honom för diverse saker och krävt att han ska ha en undertext på sin blogg där det ska stå "50% stulet från min sambo". Så har det nu inte blivit, inte ens en dementi.
Jag antar att detta räknas som ett utav våra menlösa bråk, som en viss person sa, att vi bara bråkar om utgivnings år på skivor. Men det är viktigt för mig. Att han stjäl mina godbitar och får cred för det. En ära som är min. Han plockar russinen ur kakan utan att få med sig mina psykopatiska sidor. Sidor där jag blir förbannad över blogginlägg som ingen läser. Men nu är det så. Jag är fortfarande förbannad. Något ska man väl få bråka om när ens karl inte kollar på andra kvinnor och tar hand om tvätten och låter mig hålla i fjärrkontrollen.
Jag tycker att jag har rätt.

Utöver ilska har de senaste dagarna dominerats av the Lords of the New Church

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Portobello"

When blood runs cold

Igår befann jag mig på en mindre sojourn i Lapplands Väsby. Jag sov tom över hos mamma. Det kändes behövligt eftersom jag fick ett smärre sammanbrott i under min bakfylle misär i söndags då jag mådde såpass dåligt att jag inte kunde åka till mamma, som egentligen var planerat. Mitt sammanbrott innehöll höjdpunkter där jag som 23 åring snyftade att jag ville till min mamma.
Hur som helst känns inte Väsby som hemma längre. Det är inte mycket som förändrats men jag känner mig osäker när jag går där ensam. Bandhagen är hemma nu. Detta till trots var det riktigt mysigt att ligga i gamla soffan med en filt över sig och kolla på "House" med mamma och Robert.
Hon hade hängt upp röda gardiner och broderat en julduk till mig.
Jag är inte riktigt så engagerad som min mamma när det gäller pyntning. Det ska gå snabbt och mitt ess i rockärmen är att hänga julgranskulor i gardinstången. Något jag gjort sedan jag var ung och tyckte att ju glittrigare desto bättre. Vilket jag nog fortfarande tycker.

Min dagsplanering gick i stortsett ut på att köpa "a Snowflake Fell and It Felt Like a Kiss". Men det misslyckades jag med. Mega hade en för 209 spänn, hutlöst när den finns för 129 på cdon, hos Pet sound hittade jag den inte alls. Jag gav visserligen upp efter 1 minut men det var mest demonstrativt. Jag har som bekant ett väldigt kluvet förhållande till den butiken. Det är måhända Stockholms bästa skivaffär, men det är bara för att min favorit Record exchange stängt sedan ett par år tillbaka. Utbudet hos Pet Sounds är väldigt skralt och splittrat. Artister dom saknar är bla Misfits och Lords of the New Church som jag var laddad att köpa idag. Det var när jag inte hittade sistnämnda skiva som jag blev sur och gick ut. I den stunden ville jag inte att dom skulle få några utav mina pengar. Fast jag vet ju att det inte kommer att bli så.
Sur och tvär åkte jag hem, satte på mig mitt fina förkläde och började slamra i köket. Resultat av det: julfint i köket och en riktigt god panerad kyckling, bulgur och någon sås jag slängde i hop. Jag tror helt säkert att jag har mitt förkläde att tacka för allt jag åstadkom här idag.

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Russian Roulette"

Gimme some time

Ensamhet är inget att underskatta. När jag är ensam får jag tid till att undersöka musik som jag redan borde lyssna på. Varför har ingen sagt till mig att the Lords of the New Church var så bra, vi är som gjorda för varandra. Jag var väl lite avtänd för Stiv Bators Dead Boys inte var något vidare men Lords har ju Brian James från the Damned.
Dc ++ är en fin liten sak.
Det här var vad jag behövde nu när jag vistas mellan tro och tvivel på mig själv. Att jag nu gillar Lords of the New Church är ett tecken på att jag inte är så menlös som jag känt ett tag. Min goda smak finns kvar.

I don't have one who cares

Jag var ju också på skivmässa i lördags och aldrig har jag varit så organiserad. Jag avverkade rad för rad istället för att som vanligt irra omkring. Det lönade sig, 4 skivor för det låga priset och en skiva som var lite utöver det vanliga.
Modern English-"Pillow Kisses"
the Waitresses-"Wasn't Tomorrow Wonderful"
the Sisters of Mercy-"this Corrosion"
OMD-"Tesla Girls"
Manic Street Preachers- "Stay Beautiful" (limited poster bag, alltså sleeven är en ihopvikt affisch).

(kornig mobilbild är skiten)

Dagens låt:
the Skyliners-"Since I Don't Have You"

Floorfiller

Visst sa jag haveri men det var väl kanske inte så allvarligt menat. Min brist på social kompetens gör att jag dricker mer än vad jag egentligen vill. Ibland är det bara lättare att resa sig och gå till baren än att inleda en konversation. Synd och skam för jag tror att jag kunde haft det trevligt igår. Istället somnade jag med kläder och smink på för första gången i mitt 23 åriga liv. Olle tvingade mig att ta ur linserna. Det var efter min 40 minuters lur mellan badrummet och hallen. Efter att han fotade mig i min misär. Annars var han så snäll och vårdande. Jag mådde allt annat än toppen idag.

Dagens låt:
Otis Redding-"Mr Pitiful"

Punkt shop

• Fredagkväll är lika med På spåret och vin. Äntligen har jag en anledning till att inte titta på Idol som jag följt lite väl engagerat. Idag är vi vuxna imorgon är vi 17 igen. Skivmässa och ett haveri är inplanerat.
• Jag sprider evangeliet enligt popquiz, idag till Emma som blev så pass nyfiken att hon frågade hur många man får vara i ett lag. Hon skulle inte ha en chans mot mig. Vi är lika på den fronten att vi båda gillar Hot Shots men hon var och såg REM och jag ser fram emot spelningen med Sisters of Mercy.
• Mina paljett Ox är precis så fina som man kan tänka sig och nu när jag har ett så fint förkläde känns det som om jag kan uträtta stordåd på köksfronten.
• Julgardiner, stjärnor och ljusstakar är uppe.
• Blekning av hår är i fullgång.
• En skamlig bekännelse, men är inte Thompson Twins-"Hold Me Now" ett fantastiskt litet pop stycke, eller är det bara jag?

Dagens låt:
Thompson Twins-"Hold Me Now"

I dont remember growing older

Klippte mig idag och det blev en Phil Oakey igen. Det är väldigt kort på vänster sida men mina förhoppningar är att jag kommer se bra ut till jul. Det är inte så att det är fult nu bara lite kort. Jag ska bleka håret igen, det är som ett jävla beroende. Jag är för feg för att färga håret i någon färg som ligger långt bort från mitt gulblonda hår. Det är inte som när jag var yngre och färgade håret med karamellfärg. Då var jag en tönt utan något att förlora. Jag saknar det.

In fear of fear

Ibland tvivlar jag på mig själv mer än vanligt. Sedan barnsben har jag hävdat att jag är ett geni. Jag talade väldigt tidigt och min utveckling gick snabbare än för dom flesta. Låt oss säga så här: när mina jämnåriga ritade huvudfotingar lade jag ner tid på anletsdrag.
Det är det senaste poquizet som har gett min självförtroende en törn. Är det en indikation på att jag har fejkat mig igenom hela mitt liv, att jag inte är så genial som jag ger sken av. Lögner behärskare jag lika rinnande som alfabetet (fast jag glömmer bort w ibland). Jag kan väldigt lite om så många ämnen som möjligt att det ger sken av allmänbildning.
Musik som ska vara mitt "huvudämne" är också en fasad. Man kan tro att jag har en enorm skivsamling när det egentligen bara rör sig om ca 200 cd skivor och ca 30 vinyler. Jag fruktar den dagen då någon synar min bluff.
Det finns något motsägelse fullt i mitt tvivel. Jag har faktiskt haft några riktigt bra placeringar på popquizet, en 5:e som bäst. Det måste betyda att jag faktiskt är bra, att jag är någon att frukta.

Enligt min hemmagjorda nedräknings kalender är det bara 15 dagar kvar till nästa quiz.

Dagens låt.
Bauhaus-"In Fear of Dub

from despair to where

Igår dödsförklarades Richey (Manic Street Preachers mina gamla tomårshjältar tillika husgudar).
Inte en dag för tidigt. Visst hade det varit fantastiskt om han dök upp igen men ungefär lika troligt som att Elvis skulle ha blivit bortförd av utomjordlingar. Jag läste i någon gamal NME intervju med Manics att det skulle kännas fruktasnvärt om det nu vore så att han bara stuckit. Att han inte ville träffa dem längre. Kanske mer smärtsamt än ett självmord.
Så nu är det kaptielt avslutat.
´

Plats 1!

Vi visste alla att denna dag skulle komma förr eller senare, det var oundvikligt. Nu avslöjar jag min favorit Freddie Mercury dräkt:

Harlequin!
Ingen otippat men ibland är det värt att ta det säkra före det osäkra. Den är ju trots allt en klassiker av en anledning. Svart och vitt blir aldrig omodernt och anspelan till harlequin figuren känns ack så passande att ha på en scen för en showman "Han är även akrobat, och slingrar sig som sådan därför lätt ur de mest brydsamma situationer" är en beskrivning av Harlequin enligt alltid så pålitliga wikipedia.
Denna dräkt är så passa populär att det är vad Freddie får ha på sig när han blir en "actionfigure".



Den har allt. Det klassiska snittet med den djärva urringningen kombinerat med drama.

Tack Freddie för dina djärva klädval. (Rest in peace homeboy)

a christmas gift for me

En julklapp jag vill ha mest av allt, alla säsonger av "Grounded for life", den bästa familje sitcomen någonsin. Men det bästa är kanske att alla avsnitt har namn efter låtar tex "Jimmys Been Working for the Drug Squad" eller "Lilly Be Good".

I can make a joke and then sideswipe it

Elaine är min katt, Strage är Olles katt. Det lustiga är att dom är som oss. Strage är klängig, efterhängsam och har ett fint runt sött ansikte. Elaine ser lite sur ut, tjock, beter sig konstigt, blir rädd när man går bakom henne och förnärmad när man försöker gosa med henne. Allt ska ske på hennes initiativ. När hon har bestämt sig för att gosa är hon världens bästa katt. Hon går alltid och lägger sig med mig och ligger mitt armveck tills jag somnar. Hon kommer alltid och väcker mig runt 10.30 när jag är ledig så jag inte ska sova bort hela dagen. Eftersom Elaine är som mig har jag gett henne många smeknamn, Flaming Lainey, Lainey Baby och fetto, som jag själv suktar efter, det blir aldrig mer fantasifullt än Carro.
Hon är en komplex katt, en åskådare som nöjer sig med att se på när Strage leker istället för att ta ut sig själv. Hon är intellektuell. Hon har blivit som mig eller så kanske det är tvärtom.
Så nu får det räcka med crazy cat lady...

Dagens låt:
the Cramps-"Psycho Cat"

Its a small world and it smells funny

Kryssa för 21 mars i kalendern. Sisters of Mercy på Arenan. Jag måste gå även om det kan innebära att jag aldrig kommer att kunna lyssan på dem på samma sätt, även om jag kommer att mista all min respekt för Andrew Eldritch. Men vad fan det är ju Sisters of Mercy! Trummaskinens vapendragare. Rensa ditt schema Olle för nu ska det bli åka av.

Mother Russia rain down

Statcounter är bra grejer, men det bästa där just nu är bannern uppe i hörnet som proklamerar "Find Your Russian beauty today". Well I thing i might...

Men nu har jag bränt pengar på ännu ett par paljettskor. Magenta färgade Converse Ox (låga för noviser). 44 pund är en väldigt nätt summa för ett par skor som kostar 1000 spänn på nya Pub som jag har kommit på att jag hatar. Mr Sparkle och ett förkläde med körsbär på. Tanken är att jag ska ha det när jag slänger ihop några läckra bakverk, men något säger mig att det kommer smyga sig in i min vardagsgarderob.
Vilket som, man kan aldrig få för många converse skor och körsbär.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Dazzle"

Monkey see, monkey do

Jag har varit på jakt efter en BÖC medaljong ett tag nu utan resultat. Då får man ta saken i egna händer och starta upp sin cernitlera verksamhet. Nu är jag ingen dirket BÖC fan men jag är ett fan av medaljonger. Fresh from the oven.

when we meet I hear a symphony

Vi har ett fint samboförhålande de få dagar då lever enligt sambotermen. Nu kommer vi att ses först på lördag igen men det är vad man får betala för två riktigt schyssta dagar.
Måndag:
Vin och öl sedan "Pineapple express". Jag tror att filmen var bra men mitt minne sviker mig.
Höjdpunkten var när jag vände mig mot Olle och sa "Bone Thugs & Harmony" samtigt som han vände sig mot mig och sa "Crossroads". Synkat. Annars var det en riktig hit att vara salongsberusad på bio
Tisdag:
Regn och bakdag. Jag klädde på mig först vid 17 tiden och då hade regnet slutat. Middag på pålitliga Jimmys och drinkar på Pet Sounds. Jag har en ny vän som heter Moscow Disco, jävlar vad god den var.
Allt detta blandat med musik, gissa 90-tals introt och skratt i goda vänners lag.

Dagens låt:
Darren Hayman-"Out of My League"

"Hedersomnämnanden"

Till dem som inte riktigt platsar på min lista men som är värda lite uppmärksamhet

Randiga shorts med hög midja och hängslen. Ett djärvt och samtidigt väldigt gräslig val av utstyrsel. Vi får vara tacksamma för att benen är snygga och proportionella. En snyggare variant på shortsen kan vi se här live från Montreal 82. Med en liten scarf som accessoar istället för dem där gräsliga hänglsena. Vita enfärgade shorts istället för randiga som ger ett stressat intryck.














Återigen dessa gräsliga hängslen. Kombinerat med vad jag tror ska vara ett par svarta lackbrallor, men det påminner mer om sådan där byxor man har på sig när man står i en älv och fiskar. Har finns det något att lära sig. Lack är svårt att få snyggt det ser allt som oftast väldigt billigt och grovt ut. Precis samma misstag som folk med läderbrallor gör. De vill ha skinn men är inte villiga att lägga ner pengar på kvalitén. Skinnet ska vara tunt som en extra hud. Tänk Slash och Duff.


Nu har jag bara en outfit kvar och kan man sin Freddie vet man naturligtvis vilken dräkt som ligger etta...

You're a woman, I'm a machine

Att plugga till ett poquiz utan att veta innehållet är nog så svårt, att jag inte är intresserad av 70-tals soul gör det ännu svårare. Jag gjorde ett försök i går kväll men gled in på Doo Wop i stället. Mig veterligen har det aldrig funnits ett sådant moment på ett quiz ännu och då har jag kanske ett försprång när the Silhouettes-"Get a Job" snurrar igång. Doo Wop är så mycket roligare än, låt oss säga, the O'Jays. Som enligt mig kanske är den töntigaste soulgruppen någonsin. Jag blir inte mer soul än Otis. Och har man Otis har man allt man behöver.
Det var min fredagskväll Doo Wop varvat med Death from above 1979. Man måste ju bryta av med något.

Dagens låt:
the Silhouettes-"Get a Job"

beaten by defeat

Ok Here it goes..
Det gick allt annat än strålande på gårdagens popquiz och jag kan inte ens skylla på att vårat annars så strålande lag var skadedrabbat. En person till hade bara gett oss kanske 5 poäng till, max. Från en stadig top 10 placering var fallet ner till nummer 18 som att slå i et betonggolv. Det var ett quiz fyllt med våra svagheter: svart musik och amerikansk indie. Vi lyckades skrapa ihop lite poäng på trummintrona men det var också den enda delen som var lite rolig. Popquizen har en förmåga att vara roliga även om man inte kan något vilket inte gårdagens var. Det var dåligt konstruerat och till december kommer jag att vara hungrig på en revansch. Fun boy four gör quizet, ett rutinerat lag som jag både hatar och gillar. Till deras fördel gör dem väldigt underhållande quiz, till deras nackdel så vinner dom hela tiden och jag är vansinnigt avundsjuk.
Igår efter första delen diskuterade vi hur vi skulle göra om vinstlotten någonsin skulle falla på oss. Cissi funderar tydligen också på röda trådar titt som tätt. Jag sköter gärna snacket för att få känna mig allsmäktig. Men allt prat om eventuell vinst var som bekant helt onödig. Visst är jag en dålig förlorare i vanliga fall. En som försöker hitta på bortförklaringar. Men nu är jag knappt intresserad av det. Jag är riktigt nedslagen. Bättre lycka nästa gång.
Nu ska jag plugga in lite "svart" musik på allmusic..

Dagens låt:
Brenton Wood-"Gimme a Little Sign"

your shoes are last season!

Här om dagen när jag var uttråkad, något som händer ganska ofta, gick jag in på modette.se.
Jag fattade noll av deras forum, dels för att det inte verkade vara särskilt väl besökt och dels för att jag fattar noll av mode. Frågor som "kan jag fortfarande ha dessa skor trots att dem är från förra säsongen?" gör mig frustrerad Klart du kan! så länge skorna följer två regler
1: Du gillar dem .
2:Dom är snygga.
Det är så fruktansvärt tråkigt att följa regler som blir nya för varje säsong för att inte tala om att det är väldigt kostsamt.
Men även jag vill se snygg ut och jag inbillar mig att jag inte är beroende av alla regler och måsten. Jag läser gärna om trender precis som jag gärna läser om skvaller. Precis som att jag vet att Lindsay Lohans flickvän heter Samantha Ronson vet jag hur en typisk Herve Leger klänning ser ut. Och att paljettplagg är inne mycket tack vare Balmain. Woho! säger jag på det då kanske jag kan sälja mina hemmagjorda paljettbroscher till folk som vill vara trendiga men inte too much (jag tar beställningar nu, pris kan vi diskutera sedan ). Jag vet allt detta men jag kommer alltid tycka att Converse Chuck Taylor är historiens snyggaste skor och att svart alltid är och kommer alltid att vara den snyggaste färgen. Det jag trivs bäst i just nu är svart skinnjacka med svart hoodie, Chuck Taylors, Glasvegas kasse och en mycket sur uppsyn. Unisex. You and me sex.

bread & butter

Det finns otaliga nackdelar med en sambo som jobbar natt och lever som ett nattdjur i mellanåt. Men det finns fördelar också. Tex idag när jag gick upp 6.40 fanns det nybakat bröd till mig. Fast det kanske har att göra med att min Olle är den bästa sambon man kan ha. Tvättar gör han också.

Popquiz ikväll!!!!

Stupid is what stupid does

Min "gura" är försenad till början av december. Jag har ingen aning om den är bra eller crap men den är blank och fin. Det är nästan så att jag börjar tro att jag är för dum för tom att spela gitarr. Eventuellt dummare än Steve Jones...

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Emma"

like a healing hand

Vårat lag är "skadedrabbat" och det är ännu osäkert om vi kommer att vara fulltaliga på torsdag. Det är ingen nyckelspelare vi snackar om här men det är en lagsport där alla behövs på ett sätt eller annat. Lisa ska nämligen åka till London på fredagen och jag antar att hon ska upp hyffsat tidigt. Hon kan ju inte svika laget sådär. Ponera att hon kommer dit, själva quiz delen brukar ju vara över vid 22 snåret och då kan hon gå. Jag måste hålla mig kvar på top 10, det finns ingen återvändo. Vi kan omöjligt gå tillbaka till 15 träsket.

Så för att bättra på mina kunskaper sitter jag på allmusic och försöker plugga in sådant som jag förmodligen inte kommer att få användning för, vem vill sitta och läsa på om amerikansk indie och tysk elektro egentligen. Jim Steinman, Christian Rock, vilka som gjort originalet och vilka som gjort covern samt diverse goth, sådant som intresserar mig

Dagens låt:
Sex Gang Children-"Sebastiane"

Plats 2!

Hitintills har det varit fokus på just spandex som material, men man måste tänka utanför ramarna. Som när David Coverdale bara skulle göra slingor hemma men blev helt blond och "startade" hårtrenden "the bigger the better".
Det jag vill få sagt är att en figurnära dräkt kan bli fullkomligt enastående så länge man är villig att pröva något nytt.

Så låt mig presentera, på 2:a plats: Paljett dräkten!
Klassiskt snitt med ett djärvt material. Ska det vara glam så ska det vara glam. Det är mycket smart att välja paljetter i silver, det gör den mycket mera mångsidig. Röd i ena stunden blå i den andra beroende på vilken strålkastare som riktas mot den. Genialt. Men det är just materialet som gör att det inte blir någon guldmedalj. Det är trots allt en lista med spandex dräkter. Silver till silver.

we've allready said goodbye

Jag har precis sett det näst sista avsnittet på säs 3 av "Supernatural" och jag är väldigt glad över att jag såg på det helt ensam. Jag är allt för emotionellt engagerad i den serien, jag satt och storgrät hela sista kvarten. Jag vill inte förlora Dean. Han får inte dö. Jag är inte redo för det. Ett avsnitt kvar och jag klarar inte av att se det. Jag måste få bearbeta tanken att han kanske inte kommer att vara kvar, att dom inte kommer att hitta en väg ut ur avtalet med djävulen. Om jag inte är beredd så kommer jag att bli helt förkrossad. Han är min favorit och jag har svårt att se hur serienska fortsätta utan Dean Winchester. Jag vet att det kommer en säsong till och jag är ganska säker på att han kommer att vara kvar, men jag tänker inte kolla upp det. Trots oron i magen vill jag att bli överaskad. Dean kommer att klara, det går inte annars...

relaterat:
Robert Johnson-"Cross Road Blues"

I'd like to leave so would you kindly look the other way.

Ok nu har verkligheten gjort sig påmind. Jag ska som bekant hålla julfirandet här hemma för att jag är trött på att schasa runt mellan Stockholms alla kommuner med, minimal, hjälp från SL.
Det har inte varit helt säkert om Olles päron jobbar eller inte men idag fick jag reda på att dom är lediga, ergo vi kommer vara runt 8 pers och 2 katter hos mig. Jag har bara 6 stora tallrikar och som mest 6 sittplatser om man tar upp balkongmöblerna. Mina matlagningskunskaper är minst sagt begränsade. Jag ville inte bli såhär vuxen med släktträff och allt vad det innebär. Allt jag ville var att spela gitarr och se bra ut....

Dagens låt:
Softcell-"Say Hello, Wave Goodbye"

axe man

Det är allt för lätt att köpa saker över nätet.
Med det sagt.
Jag har beställt en elgitarr. Någon svart billigt Les Paul kopia med förstärkare för den nätta summan av 1995 riksdaler. Inom ett år ska jag ha lärt mig riffet till "Back in Black", ett rimligt krav för någon som bara kan spela första versen av Blinka lilla stjärna.
Efter det köper vi en synth med trummaskin som jag ska döpa till Dr Landslide, en blinkning till Sisters of Mercys trummaskin Dr Avalanche.

I'm with stupid

Jag tror det var förra veckan som vi besökte Nationalmuseum i ett försök till att vara lite kulturella.
Det dröjde inte länge innan jag insåg att jag fattar noll av konst. Avdelningen med svenska form fattade jag, Jag har liksom hållit i dem där gamla mjölkpaketen. För att göra det lite roligare undslapp mig små glada rop med "boobies" eller "rattar" till varje tavla med en kvinna som hade sina behag exponerade. Jag kom fram några viktiga saker där. Folk blir konstnärer för att få kvinnor att näcka framför en. jag är dummare än vad jag tror och jag förstår verkligen inte konst. Det var en tavla där som jag riktigt gillade som jag fortfarande kommer ihåg. Den föreställde Hornsgatan en natt i början av 1900-talet, en fyllenatt och jag känner igen mig. Kanske inte från just Hornsgatan, men konstnären hade verkligen fångat känslan.

Men vem försöker jag lura egentligen. Den verkliga anledningen till besöket på nationalmuesum var för att "Jönssonligan och den svarta diamanten" utspelar sig där. På vägen dit upprepade vi våra favoritrepliker och scener. Framförallt den där japanen får en massa toarullar på sig när han sitter på muggen. Snacka om att jag blev besviken då toaletterna är mycket flådigare i filmen än i verkligheten. Jag gick där ifrån besviken och dumförklarad.

Dagens låt:
Bob Log III-"Clap Your Tits"

gimme the light!

Jo, en till grej som är någon slag ljuspunkt:
Vi ska nog köpa en elgitarr.
Jag är i desperat behov av en hobby. Egentligen vill jag hellre lära mig spela trummor men en gitarr är billigare och tar inte lika storplats.

I love the view out of my Glasgow window

Behöver jag säga att jag är lite bitter över att jag satt hemma i min flanellpyjamas igår medan 50% av Glasvegas var på Obaren. Jag hatar branschtillställningar, jag hatar Obaren, jag hatar Annah Björk och jag hatar fildelningen. Utan den hade jag, ganska, säkert haft ett jobb på EMI och då hade jag tillhört branschen som jag egentligen hatar. Jag är en mycket bitter människa med ansenligt mängd uppdämd ilska inom mig. Jag fruktar den dagen då jag kommer att spricka.

Det enda som glädjer mig nu är popquizet nästa vecka. Jag ligger i hårdträning nu. Jag är på helspänn och får hjärtklappning och stressymptomer vid varje obekant intro. "Vad är det här, jag borde veta vad det här är!" Och lättnaden när det lossnar.
Så på plussidan har vi popquiz och den gotiska dimman som trycker sig mot mitt fönster, precis som i dem brittiska 1800-tals böcker som jag förläst mig på.

Dagens låt:
The Wave Pictures-"Now You are Pregnant"

plats 3!

Åh det börjar dra ihop sig, topp 3 på min lista över Freddie Mercurys spandex dräkter.

Trumvirrvel..........

På plats nummer 3 hittar vi den somrigt stilrena vita dräkten. Rena linjer, djup urringning. Svensk enkelhet som piffas till med några smakfulla kedjor nonchalant slängda runt halsen.
Det tillsammans med en pose som tycks säga att han äger världen gör dräkten värdig en plats på topp 3.

before you accuse me.

I söndags tog jag ett popquiz på Svenskans hemsida. Det gick allt annat än strålande och jag kände mig riktigt stött. Det blev ju inte bättre av att veta att Olle hade gjort bättre ifrån sig. Jag blev faktiskt riktigt arg. Jag skrek saker om att det inte var ett riktigt popquiz, vem fan bryr sig om svensk musik, det här är inte mitt 80-tal och att Olle inte skulle tro att han var så bra för jag smiskar honom blodigt i "riktigt" popquiz. Jag är väldigt tävlingsinriktad och en otroligt dålig förlorare. Min ilska satt nog i ordentligt i en halvtimme men jag är fortfarande förnärmad och står fast vid att det var ett dåligt konstruerat popquiz. För att göra det klart för Olle att han inte är bättre än mig fick han igår kväll gissa intron som jag spelade upp och då gick det allt annat än bra.
Nästa torsdag ska jag få upprättelse på riktigt då det är dags för alla popquiz urmoder på pet sounds. Då ska vi få se vem som vet mer än Olle.
Jag känner på mig att mitt tankesätt inte är så sunt.

Dagens låt:
Sex Gang Children-"Beasts"

And if it still hurts in the morning.

Det ska göra ont. Och som dom säger i Panodil reklamen: "Smärta har många ansikten". Om lindringen är densamma kan jag inte svara på men min orsak är densamma. Det är musik och det ska göra ont. Kanske inte fysisk smärta, även om det ibland knyter sig i magen, smärtan kan vara lika påtaglig när den är psykisk.
När jag är ensam på lördagskvällar blir jag nostalgisk.
Såg på VH1, Ladytron-"Runaway" som jag aldrig hört förut. Jag såg bara slutet och upprymd hoppades jag att det skulle vara en cover på en av mina favorit låtar som jag hade glömt var en av mina favorit låtar. Del Shannon-"Runaway". Nu var det inte en cover men mitt nostalgi tåg var redan på väg bort från plattformen mot välbekanta hållplatser. Den låten användes flitigt till mina tidiga blandband. Och Brian Hyland-"Sealed with a Kiss". Vad jag brukade gråta till den, jag kunde inte sjunga med pga den där ack så välbekanta klumpen i halsen. Ray Peterson-"Tell Laura I Love Her" var det ännu värre med. Det räcker med att jag tänker på den för att blicken ska bli suddig. Därför har jag den inte på min ipod.
Jag borde göra ett oldschool blandband, med oldschool syftar jag på innehållet inte att spela in det på ett 60 band. Det gör jag redan.
Glasvegas gör också ont, det räcker för att beskriva storheten med dem samtidigt som inga ord är tillräckliga.
Jag är alldeles för blödig för mitt eget bästa.

They know my weaknesses

Eftersom jag var så duktig igår tyckte jag att jag var värd 2 skivor. Brittisk pop när den är som bäst, som ett par tjocka strumpor på frusna fötter. Det är en av mina många svagheter.

I see the light at the end of the tunnel

• Efter igår har jag börjat tro lite mer på mig själv. Med en flaska vin innanför västen kan jag nästan klara av allt själv. Att gå solo på Pascal var faktiskt inte så jobbigt som jag föreställt mig (men det var nog vinets förtjänst). Jag kände mig aldrig direkt obekväm och det enda som kunde gjort min kväll bättre hade varit om Olle stått bredvid mig. Istället förärades han nog av mitt allra första fyllesamtal som innehöll klassikern "jag älskar dig" och en del svordomar. I en blandning av rädsla och glädje sprang jag upp för backen hem med OMD-"She's leaving" i lurarna och en längtan efter Pascals tredje skiva i hjärtat.

• Den här dagen har jag tagit det lugnare för jag är nu en kvinna som kräver respekt och bjuder min mamma och hennes sambo på Maxwell house ur en kaffekanna från Rörstrand. Lilla mamma är så snäll, hon har alltid med sig en present till mig. Hon vet vad jag gillar, överraskningar. Nu har hon tom slutat röka. Igen . Jag vet inte hur många gånger hon gjort det men det känns mer äkta nu, trots att det bara gått en vecka.

• Jag gillar kylan om kommer krypande nu. Det känns som om jag lever.

• Skogskyrkogården är helt enastående på Allahelgona. Det blir som en folkfest med varmkorv och kaffe runt hörnet. Detta är nog min favorit helg, jag är svag för allt som är mörkt men fyllt med många små ljuskällor. Det kändes nästan poetiskt att ströva där i skogen bland gravstenar och lyktor med kylan bitandes i kinderna och rök ur munnen. Att vänta på bussen som var 17 minuter för sen var nästan trevligt med alla trevliga små tanter

Dagens låt:
Hasil Adkins-"Shake that Thing"

good night and good luck

Jag gjorde det igen och jag är fantastisk. Det tjuter i öret och Pascal lämnar mig alltid suktanded efter mer.
Jag ärnöjd och så jävla stolt. Jag är bäst god natt!

I will walk alone

Jag sitter framför Idol och försöker samla ihop lite mod, mod i form av vin.
Än så länge känner jag att det kommer gå vägen, jag kommer att gå själv och jag kommer att gilla det. Jag borde göra fler saker själv, jag är ju trots allt den person jag gillar bäst (efter Olle). Jag behöver inte skämmas inför mig själv och jag behöver inte lyssna på en låt jag inte gillar för att vara snäll.
Jag behöver inte snygga till mig för någon. Jag kan gå i mina arbetskläder, som faktiskt är snygga trots den där jävla spetstoppen jag svor på att aldrig köpa. Men det är försvarbart eftersom den är från jobbet, så det så.

Idol är extra plågsamt idag.
1 Ingen finns här för att lyssna på mina ibland klockrena dissar.
2 det är schlagertema.
Melodifestivalen och ESC är en guilty pleasure men det är bara kul när det är den äkta showen. När låtarna ska stå på egna ben blir man pinsamt påmind om hur dåliga dem är.

Dagens plus är min nya leopard basker som jag ska ha till min ryssjacka. Nu kan jag dra min rollspel ännu längre. Jag måste utveckla det mer än att bara säga "jag gör vad som helst för visum" med knagglig svenska...

Dagens låt:
the Fortunes-"Caroline"

My heart starts missing a beatT

Det har varit en sådan dag då alla mina tankar tycks dra sig till musik och bildar nya vägar därifrån, det är lätt hänt när jobbet känns mer monotont än vanligt.

• Jag kände en längtan att börja köra budbil idag. Anledningen till denna dröm var att det stod en budbil nere på lastkajen och blåste ut AC/DC på en angenämt hög volym. Där och då kändes det som att det var mitt kall. Köra bil och lyssna på rock'n'roll. när jag sedan tänkte efter lite insåg jag att jag varken har körkort eller är kapabel att hantera stressen som kommer med yrket.
• Mitt blandband jag har på lagret är kickass, jag har kickass musiksmak. Att sprätt upp en pall på 24 kolli och sortera efter galgar blir mer drägligt till tonerna av Stiff Little Fingers och Danzig.
• OMD-"Enola Gay" kan vara en av världens bästa låtar och det är en skam att jag bara dansat till den 1 gång.
  

• Pascal-"Kom inte till mig" har ett riktigt jävla mördar riff, och därför måste jag nog gå själv till medis i morgon. De är mina hjältar och om det är värt att gå själv på Darren Hayman är det värt att gå själv på Pascal. Även om det inte kommer vara samma sak om inte Olle står bredvid mig och skriker.

Dagens låt:
Pascal-"Kom inte till mig"

I'm traumatized.

Innan bion igår i en trailer, jag lyssnar spänt och utbrister: "the sun always shines on Tv" orginalartist Aha, vet ej vilka som gör covern. Jag har abstinens, behöver popquiz. Jag vill inte vänta till den 13 november.
Men jag blev förstås lite besviken på "Låt den Rätte Komma In". Jag förstår att det är svårt att göra en bra film med splatter, men varför antar man inte utmaningen istället för att fega ur och göra en typisk svensk film av det hela. Den var bra ur en drama synvinkel men det är inte vad jag vill ha. Andreas Roman har uttryckt det så fint och genialt.

(Jag läser Vigilante nu, inte bra för en som redan ser sig som någon slags vardagshämnare som försöker lära folk lite hyffs genom olika former av bestraffning)

Dagens låt:
A Flock of Seagulls-"I Ran"

Before you see me cry

Kanske de bästa körerna och pianospelet någonsin.
Vilket fall som helst är det en underbar låt.
(Bättre än Bessie Banks version)

Plats 4

Det drar ihop sig, och för ny inkomna kan jag berätta att jag listar Freddie Mercurys 5 bästa spandexdräkter. I dag löningsfredag har vi kommit fram till plats nummer 4.



Jag bjuder på ett filmklipp med den svartvita ying/yang dräkten som har den perfekta formen med det klassiska breda u:et till halsringning. vid en närmre granskning ser man en detalj som drar ner helhetsintrycket. Klädda fötter, det är en sparkdräkt. Det finns något kvar att önska. Skorna, eller avsaknaden av dem, gör outfiten.

Plats nr 5

Nu smäller det!
Inspirerad av Kvällstoppen med Fredrik Lindstörm och Per Sinding Larsen som bla listade rockens bästa huvudbonader kommer jag nu att lista: Freddie Mercurys bästa spandex dräkter. Jag startar med plats 5:

Den brottar inspirerade blixtdräkten
Vitt verkade vara en storfavorit. Kan han sjunga Flash låten här månne?
Det som gör att den här dräkten inte placerar sig högre är just för att den är allt för lik en brottardräkt. Urringningen ska vara djupare, rundare inte som ett V. Vågar jag säga att dräkten är för maskulin?

På återseende för plats 4.

(Jo det var det har som jag slet mitt hår över, Google är en begränsad källa)

fade to grey

Jag orkar inte ta mig för något idag, jag orkar inte gå utanför dörren. Gubben på min "väderstation" håller i sitt paraply och molnet ovanför honom silar ut lite regn, det tolkar jag som att det regnar ute. Det är det fina med teknik. Jag behöver inte ens titta ut genom fönstret, jag litar på den lilla gubben med paraplyet.
Det kändes ändå ganska meningslöst att göra något när man vaknar kl 11. Räkningarna är betalda och det står nya skivor uppe på tavellisten. Det är gråskala där uppe nu. Det jag har kvar att göra idag är en fiskgratäng, köpa potatis och citron. Funderar på att göra en hallonpaj på hallonen från mammas kolonilott och bjuda svärföräldraran på det i morgon som tack för hjälpen med vårat nya soffbord.
Whatever, jag kanske sitter kvar här i soffan hela dagen och skickar iväg Olle till Ica när han vaknar.

gravallvarligt

"Daddy's Gone" träffar en för mig öm punkt, mitt trevande förhållande till min pappa som egentligen aldrig varit på topp. Det blev förståeligt nog inte bättre när han och mamma skilde sig när jag var 14. Jag var så förbannad och mådde så dåligt under en längre tid, det dröjde nog ett par månader innan jag ens träffade min pappa igen. Och då endast för att mamma sade till honom att han borde ägna tid åt mig. Vi spenderade en dag i stan, jag fick ett par nya vårskor och sedan köpte vi skivor hos hans kompis i Solna.

En bra sak som den där svåra tiden i början bar med sig var att jag fick spendera lite mer tid med min mamma. Det var bara vi två under veckorna eftersom syrran gick på" internat" och brorsan gjorde lumpen. Det är små saker som jag minns med värme som när vi kollade på Vänner och åt micropopcorn tillsamman. Men ingen pratade om att jag mådde dåligt, jag gjorde väl allt för att inte visa det. När jag något senare fick höra att min syster gick till en psykolog ett tag blev jag otroligt avundsjuk. Jag hade behövt det minst lika mycket. Sedan dess är jag väldigt beskyddande mot min mamma, jag vill inte se henne så ledsen igen.
Det blev lite bättre med åren, mamma skaffade en karl som jag alltid gillat, en vän till familjen, en Robert. Sommaren då det bara var vi tre två veckor i Danmark var behövliga, jag kände mig faktisk rätt varm inombords just då. När jag började gymnasiet blev det gradvis bättre, med några svackor.
Vi är för lika för att få ett normalt fungerande far/dotterförhållande. Vi har samma dåliga sidor, vi är distanserade och har svårt för telefoner, vi har dåligt humör och är ganska långsinta.
Om vi inte hade så lika dåliga sidor skulle vi funka så bra. Vi är båda musikintresserade och födda komiker. Jag tror inte att pappa mår så bra han heller, han vet nog inte riktigt hur han ska göra för att få kontakt. Det gick för lång tid i mellan de första försöken.
Men när vi väl träffas känner jag att det är min pappa även om det är Robert jag ringer om jag behöver något.
Det har snart gått 10 år och jag är fortfarande inte helt OK, jag får väl bearbeta det själv i min takt. Betrakta detta som att jag har kommit en bit på vägen.

(Det blev väldigt seriöst det här. Men detta är inte mitt hypade inlägg, och jag har kommit fram till att det nog ska bli ett följetong istället för en stor smäll)

Ridicule is nothing to be scared of

Jag filar som bekant på ett blogginlägg extra ordinaire men just nu har jag fastnat.
Det är i research biten som inte går så bra. Jag hittar inte det jag söker. Snart får jag ge upp och nöja mig med det jag har. Det känns lite platt med tanke på hur jag har hypat det hela, hur det hela nu slutar så kommer jag att gilla det. Något jag skulle villja läsa själv.
Men det blir inte av idag, kanske imorgon.

I have fallen and I cant get up

Att vara lite bakis är en sak, att vara lite bakis med en lårkaka från helvetet är något helt annat.
Jag har skadat mig så illa att jag inte kan sitta upp, det gör tom ont att gå så allt jag kan göra är att ligga ner och skämmas.
Lårkakan är en konsekvens av att jag ramlade i till Medborgarplatsens t-banestation, det fanns inget för mig att ta tag i för att återfå balansen. Min rumpa fick ta emot smällen när jag kanade ner för minst 4 trappasteg. Så om man ska vara helt korrekt har jag en rumpkaka, inte lårkaka. Turligt nog var stationen så gott som tom bortsett från en alkis och 3 unga grabbar.
Ännu en händelse att arkivera i skamarkivet, arkivera det för at sedan förtränga det.
Annars var det en trevlig kväll.

Dagens låt:
Depeche Mode-"A Pain That I'm Used To"

.........
Jag måste bara få inflika att orsaken till mitt fall inte var alkoholpåverkan (inte huvudsaklig).
Hala converse och dålig trappa som verkar sakna ledstång är vad jag skyller på. Om jag hade varit nykter hade jag kanske kunnat styra upp fallet lite. men nu var jag ju inte det och därför har jag ett svartröttlila blåmärke stort som en knytnäve på övre låret/nedre rumpan och ett avlångt svullet blåmärke på vaden. Que sera.

the things that dreams are made of

Jag och Olle träffades när vi var tonåringar och som alla tonåringar var vi fyllda av en längtan att "göra något". Inga av våra projekt kom längre än till idé stadiet och några av mina favoriter är:
akustiska covers av gamla eurodisco låtar, göra musik med texter gjorda av repliker från tex: Simpsons.
Olle har inte släppt den där idén om ett band eller att göra musik. Jag har insett att det sorgligt nog aldrig kommer att bli av,dels för att jag är omusikalisk och dels för att jag inte skulle klara av att ha folk som gillade det vi gjorde. Det är hela den där narcisisst grejen som spökar för mig. Vilken tur för honom att Olle då att han har sitt "filmprojekt" som jag hoppas ska bli av på riktigt. Inte för att jag tror att filmen kommer att bli något vidare. Jag har en känsla av att den går för mycket i "Garden State" stil. Alltså inget för mig men jag har blivit lovad att jag ska få lägga filmmusiken. Något som jag drömt om länge och verkar ha en naturlig fallenhet för.

Dagens låt:
the Human League-"the Things Dreams are Made Off"

teaser

Jag vet att mina blogginlägg varit minst sagt sporadiska den senaste tiden, men det är inget att oroa sig för. Nu är allt i sin ordning igen. Semestern är över, ergo: jag är ensam igen med ingen att prata med.
Det ska "firas" med en fint inlägg som jag just håller på att göra research till (hör så ambitiöst det låter). Jag vill inte avslöja för mycket redan. Men om du gillar spandex och djupa urringningar är du "in for a treat".

..

Någon verkar ha tömt hela VH1 arkiv på synthpop/ new wave till denna Viewers jukebox.
Hittills: Ultravox, Adam & the Ants, ABC, a Flock of Seagulls och Japan.
Och vem är jag att klaga på det?

the victims have been bled

Jag är arg och upprörd över den undermåliga skyltningen vi har här i Sverige. Det är just vid 2 tillfällen den gångna veckan som jag tänker på. Rosendalsträdgård: Vi sökte förgäves efter labyrinten, kollade på kartan säker 5 gånger utan att hitta den. Det var först hemma vid datorn och Eniros flygfoton som jag fick någon klarhet över det hela. Skogskyrkogården: Greta Garbos grav var så gott som omöjlig att hitta, vi cirklade runt den säkert 5 gånger innan vi till slut fann den. Och då var det bara besvikelse kvar, inga årtal och inte tillräckligt prålig.

Men några ljuspunkter på den här dagen var att jag äntligen efter över 1 års letande fick tag på Espresso House kyckling/bacon macka och tidningen Allt om Historia. Det var inte bara deras stora Dracula special (Vlad "Tepes" Dracula och vampyrer på film) som var läsvärt. Många lättsmälta små notiser bla en om en DDR bunker.
Och för att följa upp SVTs tema kväll i lördags kunde man idagens DN sport (av alla DNs delar) läsa att Glasvegas ska spela in sin nästa skiva i ett slott i Transylvanien. Ett band helt i min smak.

Dagens låt:
Bauhaus-"Bela Lugosi's Dead"

dancefloor rights.

Av att dömma av min reaktion på dansgolvet igår så måste jag verkligen åka til Arvika.
Jag älskar verkligen Depeche Mode, ibland glömer jag det därför blir det så mäktigt när jag väl återupptäcker det.

Lugn kväll idag, vampyrer på 2:an gör att man stannar hemma med lite vin och ost och känner sig gammal och tråkig. Men vampyrer är inte allt för shabby, jag är ju trots allt ledig nästa helg också.

Dagens låt:
Death from Above 1979-"Romantic Rights"

the power of 10

Vilken lättnad, vi kvalade precis in på 10:e plats. Vi måste sluta ha så låga tankar om oss själva, och sluta överanalysera. Det mest uppenbara är oftast det rätta svaret. Det skiljer faktiskt inte så många poäng mellan lagen i skiktet 5-10, dessutom var det bara 5 poäng mellan oss och ett lag som vunnit iaf 2-3 ggr. Så om vi skulle få rätt quiz kan vi nästan vinna. Vi är ett fint lag vi i SoBa trots att alla blir irriterade på Lisa vid något/Några tillfällen.
Jag älskar verkligen popquizet och igår kom jag till insikt att jag hellre vill göra ett quiz än att spela skivor. Som DJ är det ingen som lyssnar på dig, som quizmaster väntar alla spänt på vad du har att säga. Det är makten jag vill ha.

Ikväll blir det Idol med chips och sedan Flyktsoda.

Dagens låt:
Fun Boy Three-"the Lunatics (Have Taken Over the Asylum)