We want the truth, and we can handle the truth.

Såg BD "dokumentären" i torsdags och jag har svårt att se vad som ska vara så bra med den. den där timmen kändes som en trailer och jag väntade på att få se hela produktionen. Det var en teaser. Och de bästa bitarna var när bandet umgicks så där otvunget och spelade biljard och trivdes så fint tillsammans. Jag hade gärna sett mer av det och strukit Henriks små skrivna berättelser som han läste upp på en plågsamt dålig sätt.
Och visst skrattade jag åt fansen på Way out West som stod längst fram med mascaran rinnande, ansikten förvridna i fulgråt med armarna utsträckta. Men mitt hånskratt baserades inte på deras känslosamma reaktioner (jag gråter själv av allt, allt) utan för att de inte hade varit så förutseende att dom burit mindre smink eller kanske undvikit kamerorna.

Fast vem är jag att predika om dåligt genomförd idol dyrkan. Jag har aldrig någonsin varit så besatt av ett band. Mycket för att banden jag huvudsakligen lyssnade på under tonåren var inaktiva men också för att jag inte vill befinna mig i underläge. Jag ville alltid att mina förebilder skulle söka kontakt med mig, det var min dröm. Att de skulle buga vid mina fötter för det var jag helt enkelt värd.
Narcisister blir inte fans, och om vi blir det slutar vi som Marc Chapman*.

Dagens låt:
the Dead Boys-"Down in Flames"

(*Han som sköt Lennon för er som inte visste.)

There's a new sheriff in town

Känner du dig lyckosam, din lilla punkare?

Going down in flames

Så mycket för den "detoxen". I lördags natt (söndags morgon) matade jag en katt som satt nedanför mitt fönster.
Nu rebootar jag med havregryns baserade frukostar och brist på livsgnista. Tom min ipod hatar mig, den spelar aldrig någon bra musik längre. Därför har jag kapitulerat och gått över till den mörka sidan. Jag ska bara lyssna på "dålig" musik nu. I flera år har jag försökt hålla uppe mitt goda anseende inom ämnet musik och till vilken nytta? Jag kastar in handduken och sällar mig till Dead Boys idag.
(som jag visserligen tycker har några fantastisk låtar men ingen kommer börja läsa Nietzsche, eller lära sig stava till det, efter att ha hört "Caught with the meat in your mouth")

Dagens låt:
Dead Boys- "Caught with the meat in your mouth"

Sisters are doing it for them selfes.

Min syster är uppe på besök från Simrishamn och hon ville gå på min "krog" som hon uttryckte det. Det kändes bara fel. Alkohol och familj ska inte blandas. Dont mix business with pleasure. Att hon kallade för Debaser för en krog gjorde ju inte saken bättre. Min syster är en tatuerad jäkla florist som brukade gå till Anchor när hon bodde här i Stockholm.Och det är inte så att jag vill ta henne till mitt "syndens näste" där jag brukar busta moves, spilla drinkar och ägna mig åt all sköns hedniska sysslor Jag skäms lite över henne som man gör över familjemedlemmar. Jag vet att jag skulle hata henne om vi inte hade gemensam DNA, ändå är hon min bästa vän efter Olle.
Hon är lite white trash med pitbulls och lite främlings fientliga åsikter därför blev jag så förvånad när hon röstade på miljöpartiet i EU valet.
Hur som helst föreslog jag att vi skulle träffas på dagen istället eftersom jag (lägligt nog) har planer på att se Harry Potter premiären. Familj och bakelser funkar faktiskt strålande ihop.

Dagens låt:
Jack Scott-"Goodbye Baby"

I like my sugar with coffe and cream.

Det är stiltje här, jag går mest runt och är förbannad, bitter och nedstämd om vartannat.
Projekt växa ut håret befinner sig ett hemskt stadie och allt jag vill är att bleka fanskapet, något jag inte får då jag har bestämt mig för att ge upp väteperoxid för gott.
Kollar på "touren" till och från. Befinner mig i en smärre identitets kris och snart börjar jobb helvetet igen. Men i höst kör vi igång igen. Jag drar till London i oktober som jag alltid gör för jag mår bra av London. Och i september börjar livet som jag gillar (quiz livet).
Tills dess får jag söka tröst hos Debasers allsång som kör igång i slutet av juli, då jag kommer leka butikschef 9-17 fem dagar i veckan. Så pittoreskt, så old school....

Om hösten ändå vore här.

Dagens låt:
LA Guns-"the Ballad of Jayne"

I think her name is Lucy but they all call her Loose

Göteborg +/-

• "gratis" kollektiv trafik.
• fina parker
• Andra Långgatans skivhandel

• spårvagnar
• det är Göteborg
• det är litet
• det bor göteborgare där
• det är inte Stockholm

Jag åker inte tillbaka dit om jag inte måste (konserter typ)
Köpenhamn kan jag tänka mig besöka igen även om den staden känns ganska liten också men där finns i alla fall KFC, Baskin & Robbins och jag kom över mini Oreos. Med risk för att låta gammal så bjöd Köpenhamn på en väldigt intressant och snygg arkitektur och utnyttjade det faktumet att den är en hamnstad. Jag saknar redan att kunna köpa sprit när och var jag vill.

Jag fyllde år i Götet men de bästa presenterna fick jag när jag kom hem. När jag har engagemang nog ska jag fota min schyssta gears of war.
Det hela kan sammanfattas med något som jag kläckte ur mig i soffan i går kväll: "Jag har varit i Göteborg, klart jag är förbannad".

Nu är det dags för avfgiftning.

Dagens låt:
Beastie Boys-"She's Crafty"

Sista natten med gänget

I morgon drar vi vidare till Götet, jag kommer att sakna att kunna svänga förbi 7-11 och plocka på mig ett 6-pack.