Burn baby burn

Jag glömde köpa solskydd, jag saknar min fina vita hud. Det bränner utav bara helvete också. Svennebränna ftw.

CPH!

So long suckers!

3 par skor och för många överdelar. Jag ska käka fett och socker tills jag spyr. Nu drar vi till Köpenhamn mothafuckas. (Observera att vi delar på den där väskan)

It's cool, we can still be friends

Det är en bra dag när man får prata enarmade trummisar, kändisar med olika långa armar, korta armar, för långa armar och vilka som saknar fingrar.
Så tråkigt jobb och så tråkiga kolleger har jag alltså när detta kan klassas som något extraordinärt. Fast Emma har jag alltid gillat, även om hon nu ska se U2 i sommar.
Ett intresse för dålig musik är alltid bättre än inget intresse alls.

Dagens låt:
LA Guns-"Sex Action"

eat it.

Jag har ingen som helst relation till Wacko, aldrig varit ett fan inte ens som barn. Min syrra hade "Dangerous" på vinyl, "Bad" också tror jag.
men jag tackar MJ för alla skämt man har kunnat ha på hans bekostnad. Tack för att du var polare med en chimpnas. "Lived a dream!"



Och det cirkulerar redan skämt om hans död. Fick ett SMS av mammas sambo "Michael Jackson skall inte kremeras. Han består till 85% av plast och skall därför smältas ner och återvinnas till Lego, så kan barn fortsätta leka med honom".
Lite tragiskt men han hade kunnat undvika en hel del ståhej om han inte köpt sig ur den första pedofil härvan. Han praktiskt taget erkände då..

Born under a bad sign.

På måndag drar jag i Köpenhamn, den 2 juli vidare till Göteborg. Jag fyller år den 4 juli.
Här i veckan slog det mig att jag kommer att fira min födelsedag i jävla Götet! Jag är inte alls nöjd med det. Min 24:e födelsedag kommer att ske på ett hotellrum i en stad vars primära lokatrafik utgörs av spårvagnar. Det känns mycket tragiskt och jag är smått förbannad. Dels över den geografiska aspekten och dels över den materiella aspekten. Det går inte att resa så bra med presenter och jag kan ju glömma att jag får frukost på sängen. Roomservice är inte samma sak. Jag bakade fan en jävla kaka till Olle och så kan han komma undan med ett telefon samtal.

Olle skrämde mig också och sa att vi kan se BD filmen när vi är där. Då svarade (skrek) jag att jag vägrade att häda min födelsedag på det viset. Mitt blodtryck han skjuta upp till ohälsosamma höjder innan Olle han svara att premiären var dagen innan. (Har ni sett Osbournes avsnittet när Kelly firar sin födelsedag i Las Vegas med familjen? Den känslan)
Det ligger i Göteborg och göteborgarnas intresse att visa sig från sin bästa sida den dagen, annars kan jag inte hållas ansvarig för konsekvenserna.

(Jaja, jag är slipper jobba och får träffa Olle vilket räknas som något positivt även om det äger rum i Sveriges armhåla)

A dreaded sunny day so I meet you at the cementary gates

Värmen är här så nu är det kyrkogårdshäng som gäller under ens lediga dagar. På kyrkogårdar slipper man lattemorsorna som vill visa upp sina nya dyra barnvagnar, man slipper grabbgänget som kastar frisbee och kyrkogårdar bjuder ofta på skuggiga platser med svalkande vind.
Jag försöker inte vara gotisk och deprimerad, jag svettas bara kopiöst och blir förbannad och otrevlig av värmen.
Men trots värmen har jag lagat mat idag, mat som blev riktigt god med en mör och saftig kyckling. Jag känner mig fortfarande barnsligt stolt när jag lyckas slänga ihop något som faktisk smakar något.

Och så har jag köpt mig en halkmatta till badkaret, jag har varit nära att ramla allt för många gånger.

Dagens låt:
Little Richard-"Slippin' and Slidin'"

Oh L'amour!

Nu är det dags för ett välbehövligt avbrott efter den överdos av muskler, läder och svett som jag bjöd på förra gången. Nu blir det fint, mjukt och lite romantiskt.
Alltså del 4 i min serie om homoerotiska omslag.

Visst påminner den lite om de t-shirt tryck som folk hade i början av 90-talet, eller en sådan där kalender man kunde köpa på OBS när det hette OBS och inte Coop Forum.

Prince, den manligaste mannen i högklackat och makeup. Och nu även i blommor.

Nåja, lite hårt med brottning ändå men kärlek ska ju tydligen börja med bråk. Sol, sand och halvnakna kroppar, kräsen är jag inte.

Och förstås Suedes första skiva, även om man inte kan veta helt säkert om det är ett samkönat hångel så verkar detta vara den första skivan som folk tänker på när man nämner homoerotiska skivomslag.

Nästa gång blir det "manlig gemenskap", på återseende.

klarar mig lindrigt under ett sammanbrott på bussen

Någon gång skulle jag vilja uppleva att håret på armarna reser sig upp, eller ilningar längs ryggraden istället för magkänslan. Klumpen i magen när jag hör en riktigt bra låt. Eller i det här fallet ett starkt illamående av Pascals nya "Nyår".
Över lag lyssnar jag väldigt sällan på texter, det är alltid sekundärt men ibland slår det mig så jävla hårt att jag praktisk taget skulle kunna ligga golvad på badrumsgolvet (igen).
Det känns som jag befinner mig där just nu, fast när jag släpar mig uppför trapporna är det ingen hemma. Och de senaste månaderna har jag upprepade gånger sagt att jag skulle kunna vara med i "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott", som bland annat har resulterat i en utställning av en gubbe på tuben, tiggt om stryk på tuben och varit allmänt dryg på debasers dansgolv. Jag har inget att förlora. Jag vet att jag kommer få stryk en dag och då ska jag verkligen ha gjort mig förtjänt av det.

Hur går man vidare från det här, hur ska jag klara av väntan till januari? Det är ett dubbel eggat svärd att börja året med en ny Pascal skiva. Å ena sidan får året en kanon start, å andra sidan peakar året där. För det är ju dags för den "svåra tredje skivan" och jag har skyhöga förväntningar. Jag vill ha en "London Calling", en "the Holy Bible"och en referens för er popsnören där ute, en "Forever" (BD).

Dagens låt:
Pascal-"Nyår"
(myspace)

bad music for bad people.

Kollar på "Dokument Inifrån" och jag vill bokstavligt talat slå ihjäl den där blonda tjejen Hedvig. Dryg, motbjudande jävla unge, hon är en klassisk mobbare. Jag känner hur min puls stiger och blodet forsa ut till min knutna högernäve.

Nä, jag var mycket bättre människa när jag var i hennes ålder. Visserligen är hon bara en produkt av hennes föräldrars dåliga föredöme men det hindrar inte henne från att göra en revolt och bete sig helt tvärt emot sina föräldrar. Jag hatar (övre)medelklassen..

Smile you're on candid camera

Ok jag log i alla fall av det övre vänstra hörnet. Djupare än så är jag inte.

BBQ

Det här var midsommar det och jag var mer än nöjd med mina grillspett.
Annars händer inte mycket. Jag drömmer mardrömmar efter ett överdrivet intag av "Criminal Minds" (mordbrännare och inbrottstjuvar som står vid sängen). Nedräkning till semestern, en vecka kvar i det där helvetes hålet. Jag har ingen ork, inga ambitioner och jag känner mig väldigt oinspirerad. Olle fyller år imorgon och jag kommer inte träffa honom på hela dagen trots att vi bor ihop. Ingen ska behöva jobba på sin födelsedag. Jag gjorde det förra året och hela dagen var jag surig och smått förbannad. Det är då jag överväger att flytta till USA där min födelsedag är en nationell helgdag. Fyverkerier skulle jag också få då, allt till min ära.

Dagens låt:
Siouxsie & the Banshees-"Sin in My Heart"

sex master

Del3: hårt mot hårt.

Squeeze självbetitlade skiva som producenten (John Cale var det va?) ville kalla för "Gay Guys". På baksidan kan man se de bleka smala britterna "flexa" sina egna "muskler".

Hårt och lite väl hårigt för min smak.

Och till sist, Manowar som har en hel uppsjö med smaklösa och homerotiska skivomslag att välja bland.

Det var alt för den här gången, nästa del blir något mjukt och behövligt efter detta nedslag.

something else

Och nu till något helt annat.
Erasure live med "I Love To Hate You" i all ära (the gayest of gay techno för att citera Andy Bell själv), Men jag och Olle brukar alltid (i stor sett) spela den här någon gång innan vi går ut eller när vi borde sluta dricka vin.

Mother, tell your children not to walk my way

När jag åkte till jobbet idag råkade jag höra (läs tjuvlyssna) två pappor diskutera och grämma sig över sina tonårsdöttrar. Att dom bara vill hänga inne i stan, att dom surar när dem åker ut på landet och deras vänner med dåligt inflytande osv, osv. Då insåg jag att jag kanske var den bästa tonårs dottern man kunnat önska sig.
"Brist" på vänner (det räcker gott och väl med 3 stycken), narcissism och ett allmänt hat mot min omgivning och min uppväxtort bidrog till att jag mest stannade hemma och grävde ner mig bland skivor. Visst det kan inte varit så lätt för min mamma att tampas med någon som ibland drabbades av "depressioner" (jag var så dramatisk), men det måste ha känts lugnare att ha en gråtande dotter som ligger i sängen och lyssnar på Placebo en fredagskväll än en dotter som är ute och ränner.
Jag har alltid gillat min mamma, alltid umgåtts med henne.. Vi brukade spela badminton ihop och när jag var ännu yngre åkte vi skidor på söndagsmorgnarna. Sommaren när jag fyllde 16 var det bara jag mamma och hennes sambo Robert som åkte till Danmark under 2 veckors tid, och det var så jäkla mysigt, och det har ju inte skadat att jag känt Robert under hela min uppväxt.
Men hon har alltid bara varit min mamma aldrig någon "kompis". Jag har "guilt trippat" henne många gånger och vi har bråkat så det räcker men jag har fan aldrig varit otacksam som döttrarna i det avlyssnade samtalet verkade vara.
Och så träffade jag Olle vintern 01-02 och slog mig till ro, så nu är det jag som ser efter mamma. Min mamma är bäst och ingen gör lika goda kanelbullar som hon.
Jag är en sådan morsgris.

Dagens låt:
the Shirelles-"Mamma Said"

Gay steelworkers of the world unite and take over

Mer manserotik inspirerat av Simpsons avsnittet då Homer oroar sig för Barts sexuella läggning och därför tar med honom för att träffa riktiga karlakarlar: stålarbetare. Dessvärre visar det sig vara homosexuella stålarbetare: "We work hard, we play hard" och sedan förvandlas stålverket till en dekadent gayklubb med C&C Music Facory- "Gonna Make You Sweat" (ni som inte vet vilken låt kolla här) pumpandes ur högtalarna.

Något för den som är lite mera sofistikerad och konstnärligt lagd, och dessutom en av mina personliga favoriter. Homoerotik plus vad som kan tolkas som kommunist propaganda. Enastående.

Dagens låt:
Erasure-"Love to Hate You"

and shes hooked to the silver screen

I går var första gången som jag gick ut från en biograf under pågående film. Det gick inte att sitta kvar där och inte pga filmen Tvärtom. Filmen hade jag sett framemot i flera månader men som alltid när mans er en komedi finns risken att publiken förstör upplevelsen. precis bakom oss satt en medelålders kvinna som var tvungen att kommentera allt som hände (typ its funny beacause...). Hon skrattade åt Paul Rudds vedermödor när han försökte ringa en avslappnat samtal till en "mandate". Visst det är kul men mer på ett skrattet fastnar i halsgropen sätt. Man känner igen sig i hans sociala problem och när hon hånskrattade tog jag personligen åt mig. Hon skrattade åt mig. Och jag som var salongsberusad efter några glas vin borde kunnat tolerera det men hon var så påträngade och rå och hjärtlös att det inte gick.
Vi gick efter kanske 40 minuter. Jag tar mina komedier på största allvar. Vi gör ett nytt försök i kväll.

Dagens låt:
the Clash-"Overpowered by Funk"

Do, a dear a male (?) dear.

Jag bor i Bandhagen, krypavstånd till till stationen och det här är vad som finns utanför min balkong.

Om det inte syns så bra så är det ett råddjur som stångar och brottas med en tallgren.
Det är inte första gången som han är här utanför, men det är första gången som han var så obesvärad. Mer lantligt än så här behöver det inte vara och jag bor ca 11 minuter från tullarna.
Jag kommer aldrig flytta från civilisationen.

Haninge punx

Jag kommer osökta att tänka på ordet "lördagspunkare". Kanske ett förlegat ord men jag kan inte komma på något annat som sammanfattar denna unge man som jag såg på tunnelbanan idag (ja, jag smygfotade honom). Det syns inte så tydligt från den här vinkeln men det är nog den sorgligaste "tuppkamm" jag någonsin skådat, om man nu ens kan kalla den för det. Det var bara långt går som samlats i mitten längs skalpen och med en massa hår som stod ut på sidorna. En flock of seagulls/tuppkam mashup. Om du inte har balls nog att snagga sidorna har du inte balls nog att bära upp en tuppkam. Jag skulle inte bli förvånad om hans favoritband är Foo Fighters....

Lite onödigt att hoppa på en helt okänd pojke men han tigger ju uppenbarligen om det.

Dagens låt:
A Flock of Seagulls-"I Ran"

........................................................................................................

Någon från staterna har läst min blogg via google translate. Bloggen får en helt annan innebörd på engelska, och det är ett tydligt exempel på att man inte ska använda översättnings program när man gör skolarbeten. Med det sagt så skrattade jag så jag grät till det här 2 år gamla inlägget.

Pretending not to see his gun I said lets go out and have some....

Gay Fun!
Jag skulle ju gjort en lista över mina favorit skivomslag med homoerotiska undertoner. Men det visade sig vara för svårt att rangordna dem. Fast visst har jag ett par som verkligen sticker ut och ligger mig lite varmare om hjärtat än andra.
Jag försatte mig i en ännu svårare situation då jag startade en tråd i ett forum där jag bad om flera tips
Och se bara på den här:
Aldrig tidigare (eller senare) har en tvärflöjt verkat så farlig. Han har spelat sig svettig. Det är i alla fall den mest rumsrena tolkningen av omslaget jag kan komma på. Jag låter resten vara osagt.

Dagens låt:
Frankie Valli & the Four Seasons-"Walk Like a Man"

I got martinis!

I ett patetiskt försök att få lite sommarkänslor på Debasers uteservering i igår beställde jag en kanna Pimms, som ett avbrott från en Irish Coffe som jag var tvungen att drick då jag höll på att förfrysa mina händer. Alltså jag är ju inget fan av sommarvärme min favorit temperatur tickar ändå in på runt 20 grader, det räcker gott och väl. Men Pimms är annars en riktigt underbar dricka för en skamsen anglofil.

Olle+Carro+vin+spotify+musikmappen= allsång in på småtimmarna.
David & the Citizens, Don Lennon ("Gay Fun" är helt klart med på listan över 00-talets bästa låtar), Journey, Slits och Placebo. Det är bra att ha en någon som står ut med min klena röst.
Det blir nog ett biljett köp till Placebo i höst, vad gör man inte för lite nostalgi? Jag är en svag människa.

Dagens låt:
Don Lennon-"Gay Fun"

I cut your head of at half past eight.

Vi har pratat om Bruce idag. Jag har läst bloggar om Bruce idag. Visserligen är jag en självgod narcissist så mina uttalanden väger inte så tungt, men om någon är så folklig så kan det inte vara så bra. Så många människor kan inte alla ha rätt. Folk som överhuvudtaget aldrig visat något större musikintresse har köat för biljetter, och vad vet dom egentligen? Det väcker misstankar och avsmak. (Även om jag inte hyser några större agg mott Mr Springsteen som alltid kommer att vara förknippad med min pappa, precis som att "Angie" alltid kommer att vara fröknippad med min mamma.)
Man borde införa något slags "körkort" i musik, något slags bevis på att man har god smak. Med det körkortet får man rätt till en stereo med ordentliga högtalare, resten av packet får hålla sig till dåliga datorhögtalare med diskant i överkant. Jag anmäler mig som frivillig körskolelärare.
Ett klassamhälle på rättvisa grunder.
..................................................................................

Läste i DN På Stan att studenterna på flaken förbättrat sitt musikval till den graden att man ska börja visa dem respekt. Alltså jag vet inte men "Call Me Al" har jag alltid betraktat som en spex låt, och "Schools Out" har alltid varit den mest uppenbara student låten, den är lika lätt att spela som när man får panik och köper en färdig grillad kyckling till middag. Det finns ingen respekt att hämta från mitt håll för än jag höra den låt som fångar hela student andan (ångesten över att åstadkomma något): W.A.S.P.-"I Wanna be Somebody".

Dagens låt:
Hasil Adkins-"No More Hot Dogs"

clive goes fashön blögging

Eftersom inget händer när man jobbar (utöver kunder som man kommer på med att dra värsta lögnerna) kör jag en "modeblogg" idag och visar mitt favorit halsband just nu.
Jag beställde ett stort ankh tecken av kära mor när hon var i Egypten och detta var det enda hon hittade i anständig storlek. (Vill egentligen ha ett radband för att skydda mig mot demoner, men eftersom det kolliderar med min ateism nöjer jag mig med egyptisk mysticism)
Ett snöre på det och jag var good to go. Har det nästan varje dag, antingen ensamt eller ihop med en drös andra. Idag var det solo.


Obs kläderna på bilden har jag inte haft idag, ergo en gammal bild men med samma halsband.
Inte så stort som Siouxsies eller Toyahs men som istället funkar varje dag.

Dagens låt:
Beastie Boys-"No Sleep 'till Brooklyn"

(Den som säger från vilken låt riffet är samplat har gjort sin läxa)

.....................................................................................................................

Oh! Och ni måste, bara måste kolla den här fantastiska bloggen, otroligt välskriven och underhållande.

sample

Om du lyssnar på en låt och känner igen en slinga men kan för allt i världen inte komma på var den är stulen från, kolla då denna sida.
Som ett skepp i natten för en som hårdtränar, och dessutom ett trevligt tidsfördriv.

whats the name of the game?

Jag fick avslag på min namnändring och om jag förstod samtalet rätt så var det för att jag fyllt i ansökan fel. Känner mig faktiskt rätt så ledsen.
Jag ska nog försöka igen, göra om gör rätt och hoppas på det bästa. Men jag väntar nog ett tag.
Just nu sörjer jag.

Dagens låt:
Funboy Three-"T'aint What You Do It's the Way that You Do It"

this is not a love song.

Jag var "kulturell" i söndags, om man nu kan klassa en teateruppsättning grundad på 80-tals hårdrock och andra frivoliteter som kulturellt.
Jag gillade det skarpt även om publiken verkade se saker som jag inte såg, jag fattade inte vad som var så himla roligt att man var tvungen att skratta rakt ut konstant. Och det roligaste skämtet (Dramaten dissen) gick lite för tyst förbi.
Men den som ska ha störst applåder är kostymören. Prince lookaliken var helt jävla otroligt snygg. Och Fares Fares fick mig att tänka på Carl McCoy från Fields of Nephilim. Jag vet inte om det var den ursprungliga tanken men lyckat var det.


Om du får chansen ta den.

Dagens låt:
Fields of Nephilim-"Preacher Man"

Var är jag?