söndag 9 november 2008

we've allready said goodbye


Jag har precis sett det näst sista avsnittet på säs 3 av "Supernatural" och jag är väldigt glad över att jag såg på det helt ensam. Jag är allt för emotionellt engagerad i den serien, jag satt och storgrät hela sista kvarten. Jag vill inte förlora Dean. Han får inte dö. Jag är inte redo för det. Ett avsnitt kvar och jag klarar inte av att se det. Jag måste få bearbeta tanken att han kanske inte kommer att vara kvar, att dom inte kommer att hitta en väg ut ur avtalet med djävulen. Om jag inte är beredd så kommer jag att bli helt förkrossad. Han är min favorit och jag har svårt att se hur serienska fortsätta utan Dean Winchester. Jag vet att det kommer en säsong till och jag är ganska säker på att han kommer att vara kvar, men jag tänker inte kolla upp det. Trots oron i magen vill jag att bli överaskad. Dean kommer att klara, det går inte annars...

relaterat:
Robert Johnson-"Cross Road Blues"

Inga kommentarer: