måndag 31 augusti 2009

she knows it's too late

Jasså har Oasis splittrats? Något som borde skett för minst, minst, 10 år sedan. Allt efter det (mycket innan också) har varit som att slå en död häst.
Hushållet brukar alltid fråga sig själva varför inte Noel alltid sjöng, det är ju trots allt han som har den bättre rösten och sjunger på deras förmodligen bästa låt ("Dont Look Back in Anger").
Men jag har ett helt OK minne till Oasis. Nyårsafton 07/08 firades in på Debaser Medis och precis innan tolvslaget spelade Gustav Gelin "Live Forever" och det över-förfriskade hushållet dansade nästan helt själva medan alla gick upp för att se på fyrverkerierna Men det är ett fint minne mest för att hela den kvällen var minnesvärd och fylld av dans, sprit och ändå var dagen efter sans bakfylla.
Och som den cyniker jag är tror jag att dom "splittras" endast för att kunna dra på en utsålld reunion turné.

Dagens låt:
Led Zeppelin-"Celebration Day"

söndag 30 augusti 2009

Just for one day



Jag ska aldrig tvätta håret igen! Den här fantastiska frisyren är ett resultat av 3 dagar gamla hårprodukter. En så här bra hårdag inträffar lika sällan som en solförmörkelse.
Renlighet är så överskattat...

Dagens låt:
David Bowie-"Heroes"

lördag 29 augusti 2009

Summer moved on.

Sommaren drar sin sista suck, äntligen säger jag utan medhåll från massorna.
Men vi avslutar det med en rejäl smäll, en smäll från 1980

Statcounter über alles

Till dig som sökte på "stora penisar":
Fann du något som tillfredställde ditt behov på itsclive.blogspot.com?
Vad var det som fick dig att klicka in på min sida och vad hade jag skrivit om stora penisar?
Var är inte blyg nu, jag är innerligt intresserad av ditt resultat.

Pain in my heart

Min brors ena katt är försvunnen. Sune som inte har någon svans och är jätte söt har rymt.
Och jag vågar inte ringa och prata med honom för jag kommer inte vara till någon nytta när jag sitter där och gråter in i luren. Vad ska man säga? Vad kan man säga? Inget gör ju så att katten kommer tillbaka.



Det gör ont i hjärtat.

(Om någon i Norrköping läser detta och har sett Sune skriv gärna en rad.)

Dagens låt:
Hefner-"Hello Kitten"

torsdag 27 augusti 2009

question?

Jag har VH1 och därför ser jag vissa videos lite för ofta.
Så..
i Elton Johns video till "Nikita", som för övrigt är en skit låt men det är väl allmän kännedom, finns det en tjej som spelar Nikita (duh). Varför har den tjejen mustasch? Kunde man inte vaxat bort den? Hon ska ju ändå föreställa Eltons kärleks objekt och bara det är befängt nog.
Usch vad dumt allt blev nu...

the hymn for coffe

Det är ingen bra ide att dricka kaffe ur 7/11 jävla muggar samtidigt som man försöker kolla på kläder. Resultatet av den dåliga ekvationen blev kaffefläckar på min "I Hjärta viNYl" t-shirt och mina vita favorit skor.

Som om inte det vore nog så har Bob Log ställt in. Han ramlade av scenen och lät ryggen istället för gitarren ta smällen. 8 veckors sjukskrivning.
Men då kan jag ju se Pascal istället vilket är jätte bra, något som är mindre bra är att jag då måste bege mig till Liljeholmen. Men vad gör man inte för Sveriges bästa band...?

Dagens låt:
Tâte Raides & Noir Désir-"L'identité"

onsdag 26 augusti 2009

Its just that song

Eller det är den där topp 100: 00-talet listan som spökar. Olle har gjort ett snabbt utkast på spotify och det är inte mycket jag bidragit med, inte heller mycket som jag kan ställa mig bakom.
Olle väljer Kent-"Mannen i den vita hatten (16 år senare)" och jag har precis lagt på Saul Williams-"List of Demands". Att han (Olle) sedan har valt "I Believe in a Thing Called Love" när både "You're really Growing on Me" och "Get Your Hands of My Woman" är bättre låtar av the Darkness kastar ju en mörk skugga över hans sk smak. Så jag tog bort hans val.
Jag spelar också mitt Death from Above 1979-"Romantic Rights" kort. Ett spader ess mot hans ruter 4, Orup-"Unga Hjärtan".
Fast vi får inte glömma att listan gör vi tillsammans och det kommer innebära kompromisser. Jobbigt för Olle då att jag är kompromisslös. Jag är som en grävling och biter tills jag hör ett knak.

Dagens låt:
Bo Diddley-"Dancing Girl"

tisdag 25 augusti 2009

...

Jag pallar inte mer.
Jag vill flå Carolina Gynning levande! Jag tål inte henne. Hon är översexuell, vulgär, skånsk, skränig, korkad. När jag ser henne kryper det i skinnet på mig. Allt känns bara så fel, allt ser så fel ut. Och hon påminner om min mamma och min mamma är fin och snäll. Och inte skånsk. Det så fel, ungefär som dom där bestarna i som hålls inlåsta under jorden i "Fallet Charles Deaxter Ward". Dom där som inte är kompletta och inte borde existera.
Så där.

(Det här var nog mitt dummaste och mest onödiga inlägg under mina 3 år som bloggare.)

competion is nothing

Kanal 5 gör reklam för ett nytt tävlingsprogram. "Nöjespokalen" och jag vet att jag skulle ta hem hela jävla skiten. Onödigt vetande om fulkultur är något jag prioriterar väldigt högt. Men istället så ska klåpare som Alex Schulman sitta där och säga fel saker. Ingen som läst Strindberg borde få vara med och tävla. Jag har aldrig läst Strindberg (men jag har läst "the Castle of Ortranto" av Horace Walpole).
Som barn (jag kan ha varit runt 11-12) ville jag vara med i Jeopardy. Inte barnversionen utan den för vuxna, barnversionen var för simpel. Jag är kanske inte så jävla smart om det innebär att man kan siffror och förstår vad det står på räkningarna och papprena man får från banken. Men fy fan vad jag är allmänbildad, jag har världens jävla minne. Allt fastnar. Även sådant som jag önskar att jag inte kunde. Jag är en svamp.

Dagens låt:
Depeche Mode-"Shout"

söndag 23 augusti 2009

Dont call me nigger, whitey!

Det finns en flyttfirma i min backe och det är något med den här bilden som inte känns helt OK.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något som inte stämmer.....

fredag 21 augusti 2009

Friday night indie disco

Nu kör vi mest hiphop och absolut ingen "Kinky Afro".
Högdalen äras med ett besök av undertecknad ikväll.

torsdag 20 augusti 2009

Lie to me, tell me you love me, say I'm the only one.

Min mamma ljög för mig när jag var barn, precis som alla föräldrar antar jag.
Det var klassikern som att man får fyrkantiga ögon av att sitta för nära TVn och lite mer speciella som att man får cancer av att äta brända saker. Att fästingar hoppade från träden ner på en lite grann som fallskärmsjägare vilket ledde till att jag sprang den lilla smala stigen på väg till stranden under mina barndoms somrar i Danmark.
Och så har vi det där med maten. Jag var en benhård grönsaksvägrare som barn, jag åt endast gurka och morot. Jag utvecklade "peta i maten" till en konstform, inga gröna prickar kunde slinka förbi mig. Hon gjorde mig paranoid. Än idag har jag svårt för grytor, gratänger och soppor. Jag måste se vad det är jag äter. Jag måste också börja äta när tallriken befinner sig i en viss vinkel, jag kan snurra på den tills det känns rätt och när det aldrig gör det äter jag med obehag. Fast det kan jag nog inte skylla på min mamma.
Jag började äta grönsaker först när jag fyllde 20 men jag har fortfarande svårt för sådant som är varmt. Då är det ju visset.
Det jag vill få sagt är att jag avskyr när folk pratar om hur man ska lura i barn grönsaker. Barn är inte korkade (jag var i alla fall inte det) och det kan ge dom men för livet.

Dagens låt:
Depeche Mode-"Lie to Me"

onsdag 19 augusti 2009

Finaly I found that I belong here.

Från det ena glädje ämnet till det andra.
Den nya IKEA katalogen har kommit idag. Och den luktar som det gör på IKEA, det luktar som min barndom. Det luktar spånskivor.
Trygghet.

Drop the beat

Den är här nu! Trummaskinen är här!
När jag hörde handklappen skrattade jag så jag grät.
Den gör mig så lycklig även om Olle har lagt beslag på den just nu.
Det är ren glädje.


Vi måste ju vara önske grannar just nu, men vi låter faktiskt aldrig högt efter kl 22. Så om någon har klagomål kan dom stoppa upp det där solen inte skiner.

Dagens låt:
Beastie Boys-"Paul Revere"

tisdag 18 augusti 2009

I do get bored...

Att glömma saker och komma ihåg dem igen.
Tex: "In the Flat Field" är en riktigt mäktig skiva.


I och med den annalkande hösten kommer saker tillbaka till mig. Nu är det inget snack om sparlåga längre. Fullt ös och ökat hjärnkapacitet. Ja nu jävlar blir det åka av.
Jag ska nog läsa om "Fallet Charles Dexter Ward" när jag ändå höstladdar.

(och se där fick jag in lite naket också)

Dagens låt:
Bauhaus-"In the Flat Field"

måndag 17 augusti 2009

Autumn song

SMHI är min vän just nu. Han/hon/dom säger att temperaturena kommer ligga under 20 strecket den närmsta veckan. Men nåde dem om det inte stämmer. Jag vill ha hösten så jävla hårt just nu. Den bästa årstiden som aldrig har gett mig sådana sammanbrott som sommaren har gjort i år. Jag är helt oförstående inför den sk "höstdepressionen" som folk pratar om. Om man blir ledsen för att det är lite mörkt ute måste man ha världens svagaste psyke. Släng på en schysst scarf, en reflex och kom över det.
Och när hösten kommer tillhör Stockholm oss stockholmare igen. Ingen som står på fel sida i rulltrappan, ingen som försöker öppna dörrarna till tunnelbanan genom att trycka på knappen, ingen som stannar mitt i gatan och fläker upp en karta i skal 1:1.


To go kaffe och vantar, gula löv, strumpbyxor i 80 den, ren kall luft som fyller upp lungorna, soppa, kanelbullar och det bästa av allt den klassiska Londonresan.
Oh ja, jag börjar känna mig levande igen!

Dagens låt: Siouxsie & the Banshees-"Israel"

söndag 16 augusti 2009

clap your tits together for the one man band.

Har ni inget att göra den 28 ska ni gå till Debaser slussen. Har du andra planer får du skjuta dem åt sidan för då kommer the one and only Bob Log III. Räkna med sumpmarks rock, vulgära texter, jumpsuits och pilothjälmar. Ja jävlar nu blir det åka av. Jag är så peppad att jag är övertänd. Det är dags att stänga av hjärnan ett tag och re-boota.

Dagens låt:
Bob Log III-"I Want Your Shit on My Leg"

fredag 14 augusti 2009

Afterwork!


Sista dagen som chef och en moscow disco på det. Skål på mig, det här har du skött bra.

torsdag 13 augusti 2009

carreer opportunities

Läste om Joel Borg i Metro på vägen till jobbet i morse, och att säga att jag är avundsjuk är en klar underdrift. Om jag skulle byta liv med någon skulle det vara Joel Borg. Han lever min dröm. Han har en tidning, han driver Way Out West, han har vänner och han får göra något som han verkligen älskar.
Jag är så bitter för det kunde varit jag. Om jag och Olle bara hängivit oss till åtminstone 10% av alla våra ideér vi fått och diskuterat snart 8 år hade det kunnat vara vi.
Vi har pratat om att göra akustiska versioner av eurotechno hits, och det innan Nouvelle Vague gjorde sina bossa covers på new wave låtar.
Vi har pratat om att göra ett fanzine.
Skriva böcker.
Film.
Klubbar.
Låtar baserade på Simpsons repliker.
Serier.
osv, osv...
Men det har aldrig blivit något av något.
Och på fredag ska vi gå och sjunga på Debaser för att åter igen gå därifrån sjöblöta och sjudande av ilska.
Men jag har i alla fall min Denimzine kasse. Så nu lägger vi krutet på att vinna quizet. Vi skaffar gitarr, trummaskin och synth och drömmer vidare.

Dagens låt:
Trio-"Da, Da, Da"

give me beat.

Våran familj har fått ett tillskott. Olle har lyckats buda hem en trummaskin från tradera. Det är nu det roliga börjar.

tisdag 11 augusti 2009

Sister Morphine


Jag har scorat lite cocillana från min personliga dealer. Mona hade kvar från när hon hade hosta och tyckte att jag skulle ha lite. Så ikväll ska jag sova gott, utan att hosta upp min lunga.

måndag 10 augusti 2009

Satisfy yourself.

Om 4 dagar är det Allsång på Debaser igen och den här gången hoppas jag innerligt att vi slipper skamligt dåliga nummer som vid första omgången. Ingen "Kinky Afro"tack, en dålig låt som helt enkelt inte funkar av ett band som jag bokstavligt talat hatar. Ingen MGMT och inga Ting Tings tack. Vi kan spola "Young Folks" också när vi ändå håller på att rensa upp.
30 låtar, 2 av oasis, 2 av Stone Roses, för mycket 90-tal. Och helt ärligt så var väl ändå 90-talet bara en mellan period. Och om vi prompt ska förankra oss där varför finns inte 90-talets bästa låt med i allsångs häftet? Jag vill ha med "Motorcycle Emptiness", en låt som fortfarande ger mig en klump i magen.

Efter det kan vi väl slänga in lite "synth". En "Personal Jesus" gör ingen allsång. Min röst går på glättiga Human League "Dont You Want Me?". En låt som alla kan och därför har stor allsångs potential. Jag kan inte föreställa mig New Order-"Regret", som är med i årets häfte, framkalla lika stor respons.
Och punk! Vi vill ha punk!

Men jag blir väl inte nöjd förrän alla låtar byts ut (det låter som en utmaning?) och jag får hytta med näven till "Breaking the Law". Somliga människor är omöjliga att tillfredsställa

Dagens låt:
Mo Dettes-"Satisfy"

lördag 8 augusti 2009

I look all white but my dad was black

Jag hostar så jag svettas och det känns som om något utav mina vitala organ kommer att spricka utav påfrestningarna. Jag har kollat på "Sixteen Candles" igen och nu vill jag inte bara färga håret rött, jag vill ha en hatt också. Och höst.
Som vanligt fastnade jag framför spotify och ikväll blev det Screamin' Jay Hawkins som inspirerade till en spellista.


Spellistor är allt jag gör nu för tiden. "Black Music for White People", lika bra som "Bad Music for Bad People". Och nej," I Put a Spell on You" är inte med på min lista.

(Min pappa är inte svart. Han heter Anders, född och uppvuxen i Sollentuna och Hildur och Åge är hans föräldrar)

fredag 7 augusti 2009

Lets go to bed

Ja, se bara.....

Nu går jag och lägger mig.

Drinking and driving dont mix, thats why I ride a bike

Läste precis att min all time favorit regissör och tillika husgud John Hughes har dött.
Mannen som gjort tidernas bästa tonårskildringar och som dessutom hade den goda smaken att ha med både Lords of the New Church och Killing Joke i "Weird Science". OMD och Smiths figurerade i "Pretty in Pink" med titel spår av Psychedelic Furs. Det är också den filmen som introducerade mig för Otis Redding. The Specials spelas på discot i "Sixteen Candles". Breakfast Club hade ett lite torftigare soundtrack men desto bättre innehåll, hur många gånger har vi inte låtsats vara Emilio Estevez och dragit i snoddarna till våran munkjacka? I "Ferris Buellers Day Off" kan man höra Yello och skymta posters med bland annat Cabaret Voltaire. "Home Alone 2, Lost in New York" är den ultimata julfilmen som dessutom introducerade mig för the Capitols-"Cool Jerk".

Jag hade vissa rutiner när jag var i tonåren. Efter skolan gick jag hem och lyssnade på låt oss säga the Clash eller Manics och på min TV körde jag antingen "Rock'n'Roll Highschool" eller "Breakfast Club" på mute som jag spelat av från TV på något så uråldrigt som VHS.
Det var inte bara filmer, det var ett helt paket. Och jag har nog John Hughes att skylla/tacka för min 80-tals "fetisch". Jag vill fortfarande se ut som en korsning mellan Molly Ringwald och Annie Potts i "Pretty in Pink". Det är därför som jag alltid vill färga håret rött när det blir september.

Att jag får höra om hans dödsbud just när jag gör ett blandband som innehåller Lords of the New Church, Killing Joke och OMD känns inte mer än rätt. Som om jag var där just då även fast jag gör det via min itunes (jag vet att det är en synd men det blir så stökigt att dra fram alla skivor) med en aux sladd till stereon, allt hamnar iaf på ett riktigt 60 band.

Visst har han gjort mycket skit också men det vägs upp av allt fantastiskt som han rört vid. Jag överdramatiserar gärna men jag har svårt att tro att jag skulle vara den samma utan John Hughes.
Som arvinge har vi Judd Appatow och vi vet ju alla att han redan har peakat, det kan bara gå ut för nu men han har också lämnat ett fint arv efter sig. Från "Freaks & Geeks", som jag följde slaviskt, fram till "Superbad" och "I Love You Man" som fick mig att vilja byta kön bara för att få uppleva manlig vänskap, som verkar vara det finaste som finns att döma av hans skildringar.
Om John Hughes fick mig att dyrka 80-talet kanske jag nu kommer börja lyssna på Rush och "slapping the base". Vi får hoppas att så inte blir fallet.
Vilket som, nu när mitt blandband är färdigt känner jag mig otroligt sugen att sätta på "Pretty in Pink" och gråta en skvätt.
Tack för alla känslor, alla låtar, alla oneliners. Du var bättre än Bergman och det är inte vinet som talar.

(Men det är nog vinets förtjänst som gör mina ögon simmiga och halsen helt ihop snörd)

..............................

Jaha och nu är visst Willy DeVille död också. Inte för att jag är något större fan men han klädde sig jävligt snyggt och "Spanish Stroll" är grym även om jag först trodde den hette "Spanish Troll".
Dom faller som flugor nu, och vem står på tur.....?

And when I finally get my pay everyone's in India or so they say

Just nu är jag inne i en Sparks period (och med period menar jag nog vecka).
Sitter här med mitt vin och lyssnar på min Sparks lista som jag gjorde på Spotify i går och det dröjer nog inte länge innan jag sjunger med i falsett även fast jag inte är 100 på texterna.

Man kan inte få en bättre start på helgen än med Sparks, mer falsett till folket!

torsdag 6 augusti 2009

from your head to your shoes

Sko "cravings" igen, men kan jag verkligen berättiga detta köp?

Ge mig en vecka så ska jag nog komma på en anledning till att jag behöver (ännu) ett par Converse, nu med AC/DC för nätt 900 hundringen.
Saliven droppar från mungipan....

in the name of love

Jo jag kollade faktiskt på Pride paraden i lördags. Jag hade satt på mig min allra finaste t-shirt, min Judas Priest tshirt där Rob Halford gränslar en motorcykel. Jag tyckte att det var ett mycket fint sätt att visa solidaritet utan att behöva klä av sig halvnaken eller spexa till det. I Judas, snortjata jeans, sneakers och ett par wayfarer kopior stog jag bredvid Olle och häcklade tåget, att det inte var tillräckligt glamoröst, att musikvalet var väldigt "strejt" osv. Inget homofobiskt här inte, jag häcklade faktisk 1 majtåget också. Samt fansen på bägge Glasvegas spelningarna, ja det är så jag rullar helt enkelt jag är ingen snäll människa.
Och mitt i allt kommer två tjejer och gör någon form av teatersport med heteronormen som underlag, och förstås blev jag och Olle på hoppade. Olle som uppfattas som homosexuell av sina arbetskollegor, och jag som aldrig någonsin passat in bland tjejerna under min uppväxt. Jag tog åt mig förmodligen mer än vad som var tänkt och påpekade att Rob Halford faktisk var homosexuell i ett patetiskt försök att belysa deras brist på kunskap inom populärkultur.
Så var vi där igen, att aldrig passa in. Hur jag än gör så är jag fel. Det känns inte ok för att vara en tillställning som ska främja fördomsfrihet.( tacka vet jag quizet..)


Vi var inte så peppade på Pride på kvällen pga många saker (påhopp, lite bakfylla, ojämnt väder osv). Så vi stannade hemma, åkte lite bräda, kickbike, käkade glass och kollade på "Harry Potter och den flammande bägaren".

Dagens låt:
Yazoo-"Bring Your Love Down"

what a way to earn a living

Jag är ju inte direkt rädd för svininfluensas utan ser fram emot att få den, hellre det än att ta en spruta i alla fall. Men nu sitter jag med magont, huvudvärk, öm hals som jag ömsom hostar upp brungröna klumpar ifrån. Och jag kan inte njuta av det för om jag blir sjuk nu skulle det bli kaos på jobbet. Jag vill inte ha det där ansvaret på ett bra tag till men nu är det bara en vecka kvar.

Dagens låt:
Judas Priest-"You Don't Have to be Old to be Wise"

onsdag 5 augusti 2009

rise and shine

Jag gillar att kanal 5 har morgon TV i form av Sjunde Himlen och MacGyver, på så sätt slipper jag lära mig något nytt eller bli engagerad över saker. Det är bra att börja dagen helt nollställd, men det negativa är att jag måste gå efter halva MacGyver utan att få se det rafflande slutet.

tisdag 4 augusti 2009

Go home, get down..

Jag är ju vanlig dödlig just nu (9-17) och en väldigt fin grej med det är att jag har mötts av lagad mat när jag kommit innanför dörren de senaste dagarna.
Olle är min bitch. Idag har han tvättat och städat också. Men på torsdag är det slut med det då han går tillbaka till jobbet.

Dagens låt:
Death from above 1979-"Go Home, Get Down"

måndag 3 augusti 2009

the final curtain

Har inte suttit vid datorn på hela helen så därför kommer mitt sista skivomslag som skulle avsluta hela pride lite sent. Men var värt väntan.


Soft rockarna i New Orleans bjuder på otvungen manlig gemenskap och ren glädje här på omslaget till "Waking and Dreaming".