- Efter igår har jag börjat tro lite mer på mig själv. Med en flaska vin innanför västen kan jag nästan klara av allt själv. Att gå solo på Pascal var faktiskt inte så jobbigt som jag föreställt mig (men det var nog vinets förtjänst). Jag kände mig aldrig direkt obekväm och det enda som kunde gjort min kväll bättre hade varit om Olle stått bredvid mig. Istället förärades han nog av mitt allra första fyllesamtal som innehöll klassikern "jag älskar dig" och en del svordomar. I en blandning av rädsla och glädje sprang jag upp för backen hem med OMD-"She's leaving" i lurarna och en längtan efter Pascals tredje skiva i hjärtat.
- Den här dagen har jag tagit det lugnare för jag är nu en kvinna som kräver respekt och bjuder min mamma och hennes sambo på Maxwell house ur en kaffekanna från Rörstrand. Lilla mamma är så snäll, hon har alltid med sig en present till mig. Hon vet vad jag gillar, överraskningar. Nu har hon tom slutat röka. Igen . Jag vet inte hur många gånger hon gjort det men det känns mer äkta nu, trots att det bara gått en vecka.
- Jag gillar kylan om kommer krypande nu. Det känns som om jag lever.
- Skogskyrkogården är helt enastående på Allahelgona. Det blir som en folkfest med varmkorv och kaffe runt hörnet. Detta är nog min favorit helg, jag är svag för allt som är mörkt men fyllt med många små ljuskällor. Det kändes nästan poetiskt att ströva där i skogen bland gravstenar och lyktor med kylan bitandes i kinderna och rök ur munnen. Att vänta på bussen som var 17 minuter för sen var nästan trevligt med alla trevliga små tanter
Hasil Adkins-"Shake that Thing"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar