16 forever!

Jag kan inte göra en års-summering för det kommer alltid att vara 2002 så länge jag är med Olle (det kommer alltid vara 2002). Och jag kommer alltid att vara 16.
Jag vill bara se ut som Phil Lynott. Åka bil till Mountain-"Mississppi Queen"
Jag är så jävla tidlös att årets bästa album har varit (utan tvekan) Bon Jovi-"New Jersey", tätt följt av Alice Cooper-"Welcome to my Nightmare".
De två skivorna höll mig vid liv under ersättningsbuss kaoset jag var tvungen att leva i under 6 månader.
Jag hade även religiösa upplevelser på Natten. Att stå sjöblöt i en trång lokal med människor tätt inpå en, svett droppandes från taket och skrika till East 17-"Stay another Day" får en att tro att det finns en gud.
Sämst i år var min födelsedag. En grå dag ute på Dalarö, inte ens min mamma kom ihåg att ringa mig. Sedan åkte vi ut med ekan och såg ett hus på andra sidan sundet som hade hissat amerikanska flaggan och det var nog höjdpunkten på den dagen.
Sedan hade vi New York. Det var stort. Där såg jag en lodis ligga och runka ovanpå ett ventilations galler. Och en hel del annat.
Ja, 2 quizvinster förstås. Det tål att upprepas.
Och en massa champagne! Men på tok för lite dans. Det enda som sticker ut är en kväll i slutet på sommaren. Jag och Olle på Slussens ute servering.

Keeping it real i London i vår tar vi Nice!

Personbästa i år

2 quizvinster, New York resa och 2 Nattenbesök. Champagne och hamburgare.

come and meet my team.

Det gråjämna vädret just nu rör mig inte i ryggen, för tillfället har min vardag en guldkant. Jag är en vinnare igen. I torsdags tog, till allas glädje, Quizrÿche hem den eftertraktade vinsten i PSB quiz. Vi hade haft vinstkänslor hela kvällen och alla i källaren slängde blickar upp mot den stundande vinnarhörnan. Som vanligt fattade jag aldrig riktigt vad som hände just det ögonblicket vinnaren annonserades Jag bara stod där med ångest och stirrade ner i marken medan Olle låtsades att han var Björn Borg. Det var först när gratulationerna började hagla in (och tro mig de haglade tätt) som jag fattade. Som vanligt då.

Det enda smolket i min vinnarbägare var en helt harmlös kommentar utan någon egentlig underliggande mening: "åh, ni är 3 tjejer och en kille i ert lag". Det gör mig så stött och trött. Jag förstår att det inte är standard men lägg sedan till att alla alltid riktar sig till Olle först med sina frågor och gratulationer. För han måste ju vara hjärnan, han har ju XY uppsättning. Nu är det väl förmodligen bäst så. Jag är ofattbart tafatt i sociala situationer men vi är ju faktiskt 4 personer i laget, och den här gången hjälptes alla åt. Som ett riktigt lag slapp den tyngsta bördan vila på mina axlar.
Jag får väl sluta gnälla och njuta av segern men det vore schysst om skivgubbar inte såg musiknörderi som en strikt manlig företeelse. Kvinnor får även jobba som poliser nu för tiden.

Så då vet ni vem som bär ansvaret om januari quizet suger. Det är tungt att försöka vara nyskapande hela tiden.

(Nu känner jag mig inte lika dum som skapade en lagflagga i höstas)

keep on posing in the free world

Jag var tonåring vid millennieskiftet i en sunkig Stockholmsförort. En liten förort gick jag i en liten skola. Årksurs 0-12, både förskola och special klasser. Det lämnade inte så mycket utrymme för en individ att utforska gränser. Folk klottrade hakkors lite varstans och samtidigt som Columbine var en mardöm blev det som en inspiration. Vi visste mycket väl sakens allvar men ändå kunde vi inte låta bli att göra en dödslista. Eller snarare en lista på vilka som skulle få överleva. Ytterst omoget och väldigt oseriöst.
Jag var punkposör den enda min skola sett på minst 10 år.
Sedan började jag gymnasiet i en liten större förort och alla hade dreads. The age of Nu Metal kan vi kalla det. Det mesta var skit och det var aldrig mitt område. Jag blev pop-posör i 6 månader, och det talar jag ogärna om.
Men bland all skit finns det en låt som består, som jag gillade även då. Även fast jag inte pratade om det då.
Nu tränar jag till den och jag lyckades även få med den när vi (lag Quizrÿche) gjorde PSB quizet i mars. Det var ju som sagt aldrig riktigt min genre. Men den som inte kan relatera till den låten vill jag inte vara kompis med. Vi kan omöjligt ha något gemensamt då.

Deftones-"Back to School"

In my time of dying

När jag dör och om jag varit riktigt snäll hoppas jag att min belöning i efterlivet är att få spendera evigheten på Natten.
Det är där jag är som lyckligast. I fredags sjöng jag så högt och så länge att jag vaknade med träningsvärk i magmusklerna. Och sedan tomhet. Det är som knark för mig. Jag får nog aldrig nog. väntar bara på nästa vända. Så vill jag fira mitt nyår.
Och så var jag rosa i topparna. Som en dröm.

good stuff

Som jag ska frossa i morgon. I mat och glädje.
Det blir palsternackspuré, champagne, chokladmousse, På Spåret premiär sedan ballader hela natten på Natten.
Och det är jag värd för jag tränar nu för tiden. Jag är en sellout fast jag tränar inte särskilt hårt. Inte tillräckligt hårt för att förbränna allt, men skit i det. För om man tänker att jag aldrig någonsin under mitt 26-åriga liv ägnat mig åt någon form av fysisk aktivitet så är det ett jävla hopp att cykla 1.5 mil minst 2 ggr i veckan. Det är som att gå från noll till hundra.
Lägg till att jag färgat hårtopparna rosa (det är gorgeous!) och att jag har ett par nya stora örhängen med hjärtan så har vi ett recept på succé.

Imorgon vill jag skrika mig hes till denna, föga troligt men man får väl drömma.

4 dagar kvar till Natten!

All that glitz!

Fade to grey

Det är bara till att bita i det sura äpplet. Du kan inte ha svart eller mörkbrunt hår hur länge som helst. Man blir grå med åldern och om man slutar färga håret kan man istället slå tillbaka alla tupé rykten. Jag var i alla fall nästan helt säker på att Brian May körde med peruk.






Då väntar vi bara på KISS gubbarna, vi får nog vänta länge. Och du Brian Johnson! Tills du tar av dig kepsen och visar mig motsatsen är du kal. Balled untill proven innocent

the end is nigh!

Den senaste tiden har jag försökt att bättra på mitt dekadenta leverne. Ingen champagne bara för att det är typ tisdag och så har vi kört vegetarisk söndag i över 1 månad nu. Jag får cravings efter avokado och ugnsrostade grönsaker. Jag var ledig i helgen med min man utan att dricka en endaste droppe alkohol.
Jag vill visserligen fortfarande köra ner hela mitt ansikte i en tårta, äta lökringar och typ en vällagad bit kött. Men jag vill inte vara så här fet (tror inte ens att jag är fet) och ohälsosam.
Jag vill ha ett par biceps så det faktiskt ser ut som om jag kan slå ner alla som jag pratar om.
Jag vill inte vara 26 år med ryggont och kondition som en 75-åring.
Igår köpte jag ett gymkort på den allra sista dagen för att utnyttja företagets friskvårds bidrag.
Jag känner mig smutsig.
Det enda som fattas nu är att jag lär mig att hantera alla mina aggressioner.


(*jag är inte alkoholist och slåss aldrig)

where your fortys at!?

Fredag och ledig helg, hade det varit typ vilken annan ledig fredag hade jag säkert varit mer full än vad som är okej för att vara ensam. Eller ute med min vapendragare, sidekick, man och allra bästa vän någonsin och alltid. Men nu råkar det vara "Nyttiga November", ett uttryck som jag önskar jag aldrig uppfunnit, ergo leggings och tofflor.
2 veckor barn, 2 veckor sedan ska jag få Lemmy att framstå som en engelsk lord.
Eller nej, jag ska bara dricka champagne på Natten.
Men nu har jag ändå druckit 2 hemmasnickrade drinkar (med förvånansvärt hög kvalité) och nostalgi knarkar saker från mina tonår. T.rex som vanligt. Och precis som vanligt tänker jag att jag borde lyssna på det lika ofta som när jag var 15-16.
Jag antecknar också för att vara förberedd om man nu skulle vinna ett quiz igen. Det som var i går var väldigt enformigt och det sporrar mig att vara nyskapande.

Dessutom är det högst troligt att jag har någon form av aspergers. Det har jag kommit fram till via Wikipedia. Antingen det eller så är jag någon utav gärningsmännen de alltid jagar i Criminal Minds.

Här har vi ett tydligt bevis på att jag bör hålla mig till 140 tecken.

something gone wrong again

Saker som gick fel idag.

• Inget dagsavslut kom ut.
• Skrivaren på kontoret ville inte skriva ut
• Skrivaren på fika rummet ville inte heller skriva ut
• Chefen hade bytt lösenord på datorn utan säga till mig (igen)
• Datorn på kontoret hängde sig.

Men efter som jag är jag, en rationell och "hands on" person löste jag allt. Jag tror inte ens att jag svor mer än vanligt.

Nu väljer jag inte att ta upp flyktiga saker som händer varje dag. Men det har att göra med klädkriser mal grand, folk som sätter sig mittemot en på tuben även fast det finns flera tomma 4:or och sedan börjar käka en macka. Och förstås klassikern med folk som ska gå på innan alla gått av. Men det fixar jag med en till synes oplanerad men ack så välriktad tackling.

Hemma lyssnade jag på min Kegger lista (som nog kan utökas) och om man frågar mig så sjöng jag väldigt bra. Speciellt till Weezer och Pink Grease.

Russinen ur den här mögliga jävla kakan som vi kallar november

Post semester ångest med tillhörande allt är jämngrått väder. Känslan av att allt är skit och med några extra kilon från New York. Lägg till att jag sitter hemma ikväll fast jag egentligen borde vara på Medis och Novoton kvällen. Ensamhet, idel ensamhet. Men igår när jag vaknade allt för sent, så som jag har börjat göra till en ful vana, och loggade in på facebook så som jag inte gör så jätteofta (asocial människa och sociala medier = dålig ekvation) såg jag två saker som gjorde tillvaron lite lättare.

1: Riddarna som jag inte ser i kväll även fast jag vill, det hänger ihop med den asociala biten, hade gjort ännu en otippad cover. Så som är brukligt för generationen som inte behövt välja genre, utan haft hela internet till sitt förfogande. "Careless Whisper" för bövelen! Och den hittar du här

2: Och det allra bästa som gjorde att jag flög in i sovrummet och väckte Olle med orden "jag är ledigt då!!". Sedan sprang jag lite skakis ut igen. Natten håller hov igen den fredagen 25 november. Min lycka är snudd på obeskrivlig. Jag ska bli så svettig och jag ska sjunga (skrika) så mycket att jag är hes i en vecka framöver. Att det dessutom infaller på min lediga helg är som champagne i en New York New York på Pet Sounds.
Och så här kul hade jag på Natten i juli.

Flest skor vinner

Gråmulen höstdag är lika tråkstädning. Idag siktar jag in mig på mitt sko beroende. Vi har skor i vårat 3-vånings skoställ, i klädkammaren tar de upp flera hyllor, i ett litet skåp ovanför garderoben, i en plastlåda under sängen och vinterskor i källaren. Så mycket skor men inga som funkar om jag ska klä upp mig lite finare. Det är huvudsakligen sneakers och diverse Converse. Jag har alltså utlyst ett skoköpar stopp från och med nu. Endast ett par finskor får komma in i detta hem. Det här är inte ett sunt betende.

across the sea.

Jag har varit i New York, ett smakprov:






Jag är väldigt stolt att jag vågade mig upp i Empire State Building. Skakiga knän och dödsångest till trots

how the West wasn't so fun.

Varför gillar alla Kanye West? Alla som i vanliga fall inte lyssnar på hiphop och gärna kallar det för "sådan där svart musik" (true story, true quote!) verkar ha Kanye som ett undantag. Jag fattar det bara inte. Det lockar mig inte det minsta även om det borde det. Han är ju höjden av smaklöshet, idiotiska uttalanden och överflöd som ju är några utav mina favorit karaktärsdrag när det gäller musik. Kan det vara så att det är för "smart" för mig? Eller han anser sig vara smartare än mig. Kanye har alla dåliga kvalitéer utan att ha den där charmen som bara rikspuckon kan frammana.
Han är så full av sig själv. Han tror att han kan göra allt. Inget hindrar honom vare sig det handlar om mode, filmkonst eller politik så vet Kanye West alltid bäst. Samtidigt som han gärna spelar offer. Det är så synd om Kanye morsan är död och han är alkis. Som om detta inte kan appliceras på 50% av hela musik industrin? Dessutom tänker han på "ras" på tok för mycket. Att ha sex med en vit kvinna är tydligen en form av fetisch för honom. Lite konstigt eftersom han just nu verkar vara den största artisten bland white folk om man inte räknar med Lady Gaga. Och det gör jag inte för hon är för queer.

Jag har egentligen ingen poäng med detta jag ville bra lyssna på Jay Zs nya och Kanye är ju med på varenda låt och bara förstör allt.
Får väl hålla mig till Frat Rap.

Stiff little fingers.

Inatt drömde jag att en grabb stal min telefon. Jag blev så fruktansvärt arg att jag bet av honom fingrarna. Oerhört tillfredsställande att känna skinnet slamsas mellan tänderna. Fingrarna spottade jag ut. Den mest våldsamma dröm jag haft sedan min gymnasietid då jag krossade en tjejs skalle.
Nog så.

Du skulle varit där.

Ett uttryck som känns lite uttjatat men igår kväll på Pascal var det verkligen ett sådant ögonblick. Mitt i ett set av benknäckande Pascal kliver Sveriges allra största superstar upp på scen. Henric de la Cour gästade och sjöng på hela Nyår. När jag träffade Orup i söndags började jag svettas men detta fick mig nästan att kissa på mig av förtjusning. Det var så självklart och ändå så jävla otippat. Yvonne återföreningen kan gå och dra något gammalt över sig. Och kvällen blev ändå bättre efter Henric. Om jag säger en super speedad version av Krog i Hamburg vad säger du då? Hela kvällen brann.

Du skulle varit där säger jag. Det skulle du verkligen.

(Lite smålustig att jag tidigare på kvällen twittrade vilka 3 personer som det är mest troligt att stöta på när Pascal spelar i Stockholm. Jag, Olle och Henric de la Cour.)

technicolour dreamcoat

Varje höst är det samma sak, jag tänker att jag ska leta efter den perfekta vinterjackan. En jacka som är både snygg och varm. Men efter flera års letande och flera felköp, mest pga snålhet, har jag insett att man inte kan få bägge. Mitt fokus de senare åren har legat på funktion/värme men det är bara för att det varit så jävla kallt med snöstormar och inställd tunnelbana.
Men sedan tänker jag på den ljumma 2008 vintern, ssom även går under namnet "Barca-vintern". Då vill jag skifta fouks till det ytliga, men det verkar som om det bara finnas ett enda material för snygga jackor. Ull. Ullkappa och två katter går liksom inte ihop. Hur mycket man än jobbar med klädvårdsrullen innan man går hemifrån kan man ge sig fan på att det aldrig är tillräckligt Något som man bara ser när man står utanför porten.
Sedan vill jag att jackan ska uppfylla två andra kriterier: snygg till både byxor och kjol. Stenhård och klassisk på samma gång.
Jo, nämnde jag att jag är sjukt snål också? Men jag är nästan villig att kasta allt åt sidan för den här kappan från Dry Lake. Jag vill inte ångra mig så som jag gjorde med den där kappan från Ida Sjöstetd för några år sedan.
Och den här är snäppet vassare. Inte så överdrivet söt. Som en morgonrock typ.

Får prova den och hoppas att den är skitful IRL.

spacelord, mother, mother.

I måndags blev jag av med min biljard oskuld. Och som med alla debuter var jag otroligt dålig, tafatt och fumlig och jag vill förstås göra det igen.
Jag lyckades kanske få ner 4-5 bollar men min stl var oklanderlig. Jag satt lite käckt på kanten och lade upp benet och sådant där. Drack öl gjorde jag också, utan att spy. Små framsteg.
En sak som förvånade mig var att den där sunkiga biljardhallen på Hornsgatan spelade så pass bra musik. Jag har alltid velat spela biljard till Monster Magnet-"Spacelord".
Nästan som om jag vore med i ett Supernatural avsnitt.



Bra kväll, bra umgänge. Jag är nöjd.
I tisdags fick jag dessutom mata små gråsparvar direkt ur handen.

peas in a pod

1984 Queen-"It's a Hard Life"












2009 the Killers-"Spaceman"

Likheterna är slående.

blygsamt skryt

När jag dör kan man få hugga in Xray spex-"I cant do anything" på min gravsten/monument.
Men jag kan skillja Edgar från Johnny Winter, Björn från Benny.
Men inte Genesis från Phil Collins och vem vill det egentligen.

Madam X

Eftersom ingen läser den här bloggen längre, och jag knappt ens orkar bry mig nu när jag har Twitter. Och för att jag älskar, ÄLSKAR, dåliga musikvideos. Därför

silver

Delad silverplats igår. Thats it, nu ska jag sluta slösa bort min talang med att lyssna på musik som jag gillar. Det blir ingen Cinderella, Ratt, Britny Fox eller Kix. Ingen Faster Pussycat heller. För det är väl dags att jag inser att det inte finns plats för hairmetal på quizen, nog så och jag är glad ändå.
Men om vi vinner tar jag fram den tunga arsenalen.

Quizrÿche rising

Quizpremiär ikväll och som vi har väntat!?
Orginal Quizrÿche återförenas och Cissi är helt övertänd och gillar allt i vår facebookgrupp så även om vi kanske gör en bottenplacering ska det bli kul att återse allihopa. Twitterfeeden går varmt och jag har gjort en lagflagga att hänga bakom DJ-båset den gången då man kanske vinner igen.


Okej jag är nog mer övertänd än Cissi.
Nu kör vi!

bloody tourists

Ja se där, det blev en riktig turist av mig till slut. Jag som alltid suckat och himlat med ögonen åt folket med ryggsäck på Regent Street. Men det är nya tider nu. I oktober drar jag till NY i en vecka och när jag nu såg en pac-a-parca i leopard mönster kändes det som en strålande idé. Ännu bättre när jag tänkte på det där undergångsregnet som Olles föräldrar hamnade i när de var där för 2 år sedan.
250 spänn och så där lagom Salt'n'Pepa cool.

Men ryggsäcken lämnar jag hemma, eller Olle får ta sin kånken.

not so crazy sunday mornings

I söndags var jag på Aspuddens 2 km loppis och lullade runt lite lätt bakis. Jag förstod inte riktigt vad jag gjorde där. Det kändes lite obehagligt att rota i människors liv så där uppenbart medan de tittade på. Att stå och håna saker så som man gör på Myrorna gick liksom bort för även om jag har ett rykte om att vara elak, hård och hotfull ser jag ingen mening med att såra andra människor i onödan. Dessutom var det så jävla mycket folk, barnvagnar och cyklar. Jag har dessutom inte tålamod för sådant. Olle fick leta upp saker till mig. medan jag stod och twittrade eller något. Han hittade en skivback och lurade dit mig genom att säga att det fanns både Kiss, Van Halen och Ratt för 10 spänn styck. Lättlurad som jag är plockade jag åt mig 5150 och Crazy Nights. Jag köpte en del av denna mannens liv för 20 spänn. Ett liv som han inte har längre.

"And they try to tell us that we don't belong
But that's alright, we're millions strong
You are my people, you are my crowd,
this is our music, we love it loud
Yeah, and nobody's gonna change me,
'cos that's who I am"

Och nu är denna mannen, som en gång säkert haft näven i luften och sjungit med till de sista raderna, över 40 och har ett loppis bord i Aspudden. Det gjorde mig faktiskt lite rörd och ledsen.

Nice try

Så där nu ska jag bli snäll igen. Jag är ledig i helgen, Olle är ledig i helgen och jag ska dricka champagne och afterworka.
Jag ska lyssna på Meatloaf-"You took the words right out of my mouth" och Maxine Nightingale-"Right back where we started from" på repeat. Jag ska cykla med Lila Faran. Kanske bjuda över min far på fika på lördag och göra melodikrysset. Och jag ska ha på mig min avklippta Jailbreak tröja.
Nu ska jag bli snäll igen.
(Nu ska jag försöka bli snäll igen genom att inte provocera mig själv och kanske leta upp var man kan boxas i Stockholm).

motivationen

the Mad-"I Hate Music"

Den här kvällen, som så många andra kvällar, går i hatets tecken.
Jag försöker ju behärska mig, att inte provocera mig själv. Vissa bloggar håller jag mig bestämt borta från nu för tiden. Annars kommer det där glödande hatet i maggropen till slut resultera i magsår.
Så vad gör jag då? Jo jag hittar nya bloggar att hata. Sedan hatar jag mig själv lite grann för att jag är en sådan jävla självplågare. Sedan hatar jag alla andra igen.
Nu hatar jag Arcade Fire för att de är så "smarta". Jaha men om de vore så jävla smarta skulle man väl ändå kunna tro att de skulle ha vett nog att klä sig lite snyggt. Icke.
Då gör jag ett medvetet val att vara korkad. Jag ska gå så långt bort från Arcade Fire jag kan komma. Sammy Hagar får duga. Och de som lyssnar på Arcade Fire (i Sverige) vet väl inte ens vem det är. Jävla avskräde.

(Och den som säger att man inte får säga "hata" kan dra åt helvete! Jag säger ju också att jag älskar majs, men det är tydligen bara okej att överdriva sina känslor om det riktas åt det positiva hållet. Då älskar jag cheddar också.)

poor taste

eftersom jag kände mig på botten av ett stort svart hål igår kväll kollar jag på "My Big Fat Gypsy Wedding" klipp på youtube.
Och har man väl börjat går det liksom inta att sluta. Och visst är det intressant hur brittiska "resande" skiljer sig från våra?

går inte att bädda in men klicka på länken om du också gillar skamlösa uppvisningar i smaklöshet

Dans med bröllopsklänning

Rosa "Jordan" klänning

en "lågmäld" tillställning

Here she comes again

Hej! Jag är en tjej på 26 år som inte blivit mer självsäker sedan tonåren. Ingen bättre självbild, självkänsla, självförtroende eller vad fan Mia Törnblom skulle kalla det. Jag har bara blivit bättre på att ljuga för alla inklusive mig själv.
Låt mig måla upp ett exempel:
Jag skulle prova jeans på H&M idag och tog med mig två olika storlekar in i hytten. Bägge var på tok för stora, man hade lätt kunnat få ner en nätt liten vintage bloggare (jo vi kör vidare på gårdagens tema). Jag gick ut, tog 2 nya storlekar och krånglade på mig jeansen över mina svett kladdiga ben. Det blev den minsta utav storlekarna. Från 32 till 29. Jag har alltså så skev uppfattning om min kropps storlek. Det är faktiskt bara sorgligt. Om jag inte varit så fuktigt kladdig hade jag nog gett mig på storlek 28 också.
Sedan bakade jag muffins och gjorde gulasch för en hel armé. Den slevade jag i mig med endast en gaffel. (Alltså jag åt inte allt, det blev 3 matlådor också)

Där har ni mig:
Osäker, svettig och sjukt såld på gulasch.
Just nu är jag dessutom såld på the Cars-"My Best Friends Girl"

5150

När jag var liten grät så våldsamt jag tills jag hyperventilerade och nästan svimmade. Men så var det klart. Då hade jag gråtit ut.
Jag tror inte jag gråtit ut sedan jag var 14 år. Jag är fortfarande inne på samma gråt.

Jag vill också få tillbaka min bardoms feber då jag alltid fick hallucinationer.

here comes the nice

Min dag som snäll tjej

• Slänger mig på "Lila Faran"
• Ser att det gått en maska på mina strumpbyxor.
• Dagens mission med majs på Rosendalsträdgård fallerar, majsen är inte skördeklar.
• Jag sliter av mig de trasiga, svettiga strumpbyxorna sittandes på en sten
• Fikar ensam med en talgoxe.
• Plockar dhalior för 30:- hg
• Åker hem
• Köper jordgubbar
• Städar.
• Dammsuger upp shift knappen i en överfull dammsugarpåse.
• Äter jordgubbar.

Om jag varit en riktig "vintage bloggare" (söt tjej som gillar Mad Men och typ bröst) hade jag haft sällskap av någon av mina "underbara vänner" och tagit en massa bilder på "fina saker". Men jag hade bara mitt favoritsällskap, mig själv och jag fick bara ihop 3 bilder. Jag twittrar hellre.

Dancing under the influence

Jag är 26 år nu, jag har varit ute aktivt sedan jag var 19. Det är 7 år av fylla och dans. Jag har ramlat i en trappa på vägen hem 1 gång, spillt ut mer drinkar än vad jag vill tänka på. Spytt på Debasers toalett 1 gång för att sedan gå ut och fortsätta dansa. Jag har tappat hela innehållet i min väska på dansgolvet 2 ggr under 1 kväll, men det var första gången som jag i lördags ramlade när jag dansade. Och det till "Somebody Got Murdered" av the Clash av alla låtar.
Jag har förstås en giltig förklaring till det också. Det var inget riktigt dansgolv utan Slussen uteservering med kullersten, inte det slätaste underlaget att dansa på. Jag pajade handleden och axeln rejält. Men förödmjukelsen var störst och värst. Som vanligt får jag ångest retroaktivt typ nu när det är tisdag. Fast vi försöker glömma det och tänker på att det var en riktig rolig kväll med fantastisk musik, cava, champagne och mina sweet ass dansmoves jag körde innan fallet. Jag tar det till mitt hjärta som sommarens sista kväll.
Då återstår bara hösten med släta inomhus dansgolv.

giving it all up for love

Som sagt, nu är det mindre än 1 månad kvar till quizen drar igång nere i Pet Sounds källare. Att säga att jag längtat kan vara en utav historiens största underdrifter.
Det är där jag känner att jag hör hemma även om folks musik smak är lite väl inrutad och vissa genrer lyser med sin frånvaro. Genom åren har det varit skamligt lite punk, hårdrock, goth och min för stunden personliga favorit: hairmetal. Fast man kan ju inte kräva att folk ska vara lika fascinerade över tja låt oss nämna månadens stora besatthet Phantom Blue. Men jag är glad ändå. Där är det helt okej att vara autist.
Med 2 vinster under bältet (mycket tack vara oraklet själv) inser jag att det kanske inte blir några fler. Jag vet inte ens om jag har ett lag längre. Och jag vet också att jag inte kommer slå det rent geniala mars 2011 quizet. Jag kunde inte vara mer stolt över det om det så vore mitt egna barn. Det är min hittills största bedrift i livet. Inte bara för att jag gillade det själv, det gick hem hos massorna också. Sådan bredd vi hade och så väl konstruerat! Jag är speciellt stolt över VH1 delen. Det var ett rent nöja att hålla det.
Men för att vara på den säkra sidan, inte för att ta ut en vinst i förskott, det skadar inte att vara förberedd. Därför jobbar jag på lite separat delar och idéer redan nu för att minska ångest och magsår inför en framtida eventuella (mycket eventuella) vinst.
Därför är det jag som är Quizgeneralen. Om folk ändå började kalla mig för det också.

(Det är dessutom ytterst korkat av mig att inte "träna" under sommaren. Jag har så gott som uteslutande lyssnat på hairmetal och ballader. Det kommer innebära mjölksyra i september.)

two of hearts

Så tunga. Jag kan inte begripa att jag kunde ha dessa på mig förut. Men jag antar att det är en vanesak. Precis som klackar som jag inte heller kan gå i. Men jag skulle hellre träna upp mina öronsnibbar. Mina Barbie hjärtan liksom. Inte kan jag ha hjärta (pun intended) att kasta dem.

Lack och vin

Jag gillar när saker löser sig så fint som det gjorde nu. Vinet matchar lacket, Olle är ledig helgen och nu är quizet bara 1 månad bort. Tillbaka till verkligheten och rutiner. Rutiner är fint och sedan kommer tunnelbanan också. Ännu bättre.

Heaven isn't too far away

När Clarence Clemons dog svämmade twitter feeden över av folk som saknade och var ledsna.
När Amy Winehouse dog var det lika dant.
När nu Jani Lane (Warrant) dött är det tyst. Ingen bryr sig om en hairmetal sångare på dekis som dessutom egentligen bara haft en smärre hit. Men jag bryr mig. Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt att bara vara känd för en låt och sedan dö på ett hotellrum. Att behöva börja varje spelning med att säga "Vi lovar vi ska spela Cherry Pie, men snälla kan ni lyssna på några nya låtar först. Cherry pie kommer senare, vi svär". När Jani Lane berättar det, det är bland det sorgligaste TV ögonblicken. Tillsammans med Anvil och Warren Zevon dokun. Då vill jag bara gråta, och jag hoppas att alla strippklubbar i USA draperas i svart ikväll.
Själv väljer jag "Heaven". Storslaget och med en format 1A video. Fejkperformance OCH slow motion liveklipp som innebär många svajande hårmanar.

Remember forever

I går hamnade jag på golvet och blev otroligt nostalgisk över Pink Grease. 00-talets bäst bevarade hemlighet. Att rader som "my big stuff makes me real hard hitting" kan göra en fuktig i ögonvrån hör vare sig hit eller dit. Men "this is for real" är lika bra 2011 som 2004, om inte bättre. Punk elektronisk sleaze, whats not to like?
(Och om du har möjlighet bör du inte missa deras DVD där dom turnerar i Ryssland och nästan blir gripna av polisen)

what are you waiting for?

Jag kör lite quiality time med mig själv ikväll och försöker inbilla mig att det är jätte trevligt. Egentligen vill jag bara gå ut och dansa, dricka, dansa, sjunga, dricka, skratta, dansa, sjunga och ha kul helt enkelt. Men jag börjar bli till åren och jag vet inte var jag passar in längre. Eller rättare sagt var jag kan få höra den musik jag gillar och bete mig som en idiot. För egentligen bryr jag mig inte så mycket om att jag är rundlagd och att folk hatar mig. Jag har förlikat mig med tanken bara jag får höra en KISS låt liksom. Och i värsta fall kan jag slåss för mig.

put your lighters up

Vad kan man säga? Du skulle varit där!
Natten höll vad de lovade och mer därtill. Vid utvalda tillfällen stod jag uppe på en bänk och skrålade med och, vad som i ett generöst ögonblick mest kan beskrivas som, dansade. Jag blev extatisk över "Beth" och råkade hälla vin över halva mig. Olle grät nog nästan till East 17 "Stay Another Day". Jag drack vin, cava och Fireball och svettades ut det mesta, vilket var bra då toalettsituationen var undermålig. Det fanns för få helt enkelt. Men i en utav köerna fick jag lära mig några nya Göteborgs vitsar. Sedan ner igen till DJ båset och höra "Purple Rain" och göra "we're not worthy" bugningen.
Det var så fruktansvärt svettigt att det mot slutet droppade från taket, jag har ont i tummen efter att ha hållit upp tändaren i luften och det var mycket länge sedan som jag hade så kul.


Det här ska nog föreställa Boyz II Men


Här står jag upphöjd över massorna, så som jag vill ha det.














Sagda officiella tändare














Mina skor som var vita innan jag besökte Natten

Natten

Imorgon ska jag gå på Natten, balladklubb deluxe. Jag är fruktansvärt uppspelt och målar naglarna svarat med glitter ovanpå (som en natt himmel). Imorgon vill jag verkligen höra denna, även om den inte är en ballad rent tekniskt sådär.
Och ja, jag har bytt bort min söndag. Jag har blivit för gammal för att jobba bakis. Men det är inte alkoholen som är boven. Det är sömnbristen som fäller en.

saturday nights alright for balkonghäng

Med allt som händer nu håller vi desperat kvar vid semsetern även om jag edan jobbat 2 veckor. Vi körde en kväll på balkongen, med cava, spotify, Jim Beam och Olle försökte återigen dricka campari. Det gick ner men det var ändå lika äckligt.

Vi började så här.
Sedan började det skymma på.OlleJag

he knows it's all worth while

När jag var 15 år lyssnade jag på t"he Rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars" i min CD-walkman på vägen till skolan. Jag fick gå väldigt försiktigt för den där anti-skak funktionen var inte att lita på.
Bara sådär helt appropå.



Sedan använde jag gärna "Rock'n'Roll Suicide" som sista låt på blandband.

white light/white heat

Jag var i Vitan idag helt själv och läste en bok. det är nog den längsta stunden jag spenderat där sedan september 2002.
Anna F, hockeymålisen, fyllde år. Det var på den tiden då man drack xide utan att få uppstötningar av blott tanken på att föra det där sötsliskiga mot sina läppar. Jag var sur redan när jag kom dit men jag minns inte varför. Men vi hade trevligt där ett tag, hånade folk och skålade på rest in peace Olaf. Sedan blev det mörkt och en whoait kom dit. Redrebel om jag minns rätt. Urkorkad var han i vilket fall som helst. Han kunde inte föreställa sig att vi kunde vara kompis med en moderat (Hamid). Vi gick ihop ett gäng och skrek på honom. Sedan försökte en annan tjej hångla upp Olle, och det kom jag på precis nu. Anna H mådde dåligt. Jag klappade henne på ryggen medan hon kräktes och tog stöd mot ett träd.
Väldigt okaraktäristiskt av mig att vara så snäll.
När jag var där idag försökte jag lokalisera det där trädet. Det gick sådär men det är mycket möjligt att jag letade på helt fel ställe. Allt blev lite luddigt vid det stadiet. Och så var det ju 9 år sedan.

remember, walking in the sand

Nu är semestern över Olle jobbar natt igen och jag har återigen tid att slösa här. Men vi håller kvar semestern ett tag till med några av mina sommarbilder. Dalarö, syrrans hundar, en kort GBG vistelse, en fisk jag håvade in och Nyagatan med sin goda kalv.

Ljudet av semester.

Holiday, celebrate

I morgon drar jag till Simrishamn, sedan vidare till Götet för en Maiden konsert. Det är semester och jag räknar med att bränna mig, göra mig illa och att äta för mycket. Istället för att packa hittar jag en gammal bild på mig från 2007. Jätteblond och väldigt besatt över att accessoarerna skulle matcha. Bortsett från den svarta klockan. Det här var min Dorothy outfit, mina ruby slippers syns inte men jag kan garantera att jag hade dem på mig. Och vita strumpbyxor. Pausbild!

new boys

Jag gillar nya saker.
Ny tandborste
Nya strumpor
Ny BH
Nya glas.
Nytt är oftast bättre än gammalt om man inte räknar med ost, förhållanden och musik.
Jag tänker på ett klipp eller snarare en sketch från Studio pop när det började bli dåligt. Fab 3 eller straight eye for the gay guy. Jag tror det var Håkan Steen, ? och Markus Larsson som stylade ner en flaming snubbe. Inne på myrorna plockade Markus Larsson fram en flanellskjorta med orden "det har inte gjorts någon bra musik sedan 1973 och inte kläder heller". Okej kanske inte de exakta orden men så var kontentan. Lite så är det, fast inte alls. Och Markus Larsson har dessutom ett osunt förhållande till Håkan Hellström och My Morning Jacket (!?).
Men min nya tandborste är helt fucking awesome

we can't work it out.

Killing Joke är aldrig så bra som jag vill att de ska vara, hur många gånger jag än försöker. Ibland kan det vara så att man inte är riktigt redo. Som med Nitzer Ebb som jag först avfärdade för att sedan plocka upp och bära i famnen. Men Killing Joke vill sig inte. De känns sjukt osexiga och ser osexiga ut. Det som är mest spännande är Jaz Colemans ögonbryn och "Pssyche"

Sigue Sigue Sputnik är lite samma sak. Fast där dras jag till "looken" och titlarna men det blir för tröttsamt att lyssna på i längden. Ge mig bilderna och tomma fodral så kan jag vara nöjd ett tag, om jag får lyssna på "Atari Baby", "Everybody loves you" och typ "Frankenstein cha cha".

is he a wizard, can he make you disappear?

Ge mig så jag kan vara Stevie Nicks, eller egentligen Jimmy Page fast kvinna. Eller superhjälte.
Billig som fan men jag har ändå svårt att se ett tillfälle då jag kan ha den. Oh well...