And if it still hurts in the morning.

Det ska göra ont. Och som dom säger i Panodil reklamen: "Smärta har många ansikten". Om lindringen är densamma kan jag inte svara på men min orsak är densamma. Det är musik och det ska göra ont. Kanske inte fysisk smärta, även om det ibland knyter sig i magen, smärtan kan vara lika påtaglig när den är psykisk.
När jag är ensam på lördagskvällar blir jag nostalgisk.
Såg på VH1, Ladytron-"Runaway" som jag aldrig hört förut. Jag såg bara slutet och upprymd hoppades jag att det skulle vara en cover på en av mina favorit låtar som jag hade glömt var en av mina favorit låtar. Del Shannon-"Runaway". Nu var det inte en cover men mitt nostalgi tåg var redan på väg bort från plattformen mot välbekanta hållplatser. Den låten användes flitigt till mina tidiga blandband. Och Brian Hyland-"Sealed with a Kiss". Vad jag brukade gråta till den, jag kunde inte sjunga med pga den där ack så välbekanta klumpen i halsen. Ray Peterson-"Tell Laura I Love Her" var det ännu värre med. Det räcker med att jag tänker på den för att blicken ska bli suddig. Därför har jag den inte på min ipod.
Jag borde göra ett oldschool blandband, med oldschool syftar jag på innehållet inte att spela in det på ett 60 band. Det gör jag redan.
Glasvegas gör också ont, det räcker för att beskriva storheten med dem samtidigt som inga ord är tillräckliga.
Jag är alldeles för blödig för mitt eget bästa.