Fuck the police

För snart 2 veckor sedan gick jag till polisen för att fixa nytt ID. Jag hade räknat med att jag skulle få vänta en kvart och få lite tid till att snygga till mig lite. Men icke. Jag kom tog min lapp och var helt plötsligt tvungen att springa till luckan. Tjejen i kassan var så snabb och effektiv, helt plötslig var bilden tagen och jag ser helt grotesk ut. Finns det någon form av oskriven regel där det står att ingen ska få se bra ut på sitt leg/körkort/pass. Så att de som har yrken där man behöver visa leg ska ha något att skratta åt.
Jag har inte fått legget ännu men den förhandstitt jag fick lovar att luggen står åt helvete, tom blick dålig vinkel som gör hakan (hakorna) dubbelt så stor och ett allmänt lobotomerat uttryck. Som en statist till kanal 5 Ullared.
Men jag kan ta bra bilder, om jag tar dem. Därför gör detta mig så upprörd. Ska jag behöva dras med detta i 5 år till.
Se så fin jag kan vara?

sjuk av att se

Visar på "hipster vis" (screenshots) varför Bon Scotts AC/DC rent teoretiskt borde vara tjejernas favorit. Eller är dem för mycket utav bad boys med sina utslagna tänder. Eller så är det bara jag, det är alltid bara jag.

barasåatt

För några år sedan drack jag helst JP Chenets vita vin. Inte för att det var gott. Det var billigt och flaskan var som gjord för att dricka direkt ur med den långa halsen. Som man vore pirat och det var en gammal rom flaska.
Nu kan jag knappt dricka vitt vin. jag får så hemsk bakfylla. Ja antingen av vinet eller mängden, det är lite oklart. Men det spelar ingen roll för jag låtsas att jag är smårik och föredrar riktig champagne och drinkar gjorda på det nu för tiden. Och det går lika bra om inte bättre att halsa ur en flaska Bollinger som JP Chenet, bara man inte har för bråttom..

Junk culture:

När jag var barn åt jag väldigt sällan på McDonalds, eller i alla fall tills Upplands Väsby fick sitt "sveriges minsta McDonalds". Det var oftast när man var inne i stan med mamma de där par 3-4 gångerna om året. Då åt vi alltid på Donken på Kungsgatan Stureplan hållet. Det var den snyggaste Donken av dem alla. Mörkt trä, speglar, ett piano, bås och en massa bilder på Filmstjärnor. Toaletten var rätt snajdig också, sitsen torkades av automatiskt efter man spolat. När det byggdes om slutade vi gå dit och jag minns inte riktigt vilket vi valde istället. När jag var barn behövde man aldrig vänta på maten. Hamburgaren var alltid klar.
Nu känns det som om man alltid får vänta på något. Om det inte är burgaren så är det pommes. Och om man bara är sugen på att sticka in för en choklad shake kan man lika gärna låta bli. Antingen är chokladen slut, maskinen trasig eller så genomgår den en rengöring och det kommer att dröja 5 minuter. Det låter kanske som om jag äter på McDonalds varje vecka, men så är det absolut inte. Jag är en periodare. Och idag besökte jag den på andra sidan Kungsgatan. Det blev ett litet missförstånd och jag fick vänta längre än överkommet på min QP.
Kassörskan erbjuder mig en glass medan jag väntar. Där begick hon 2 fel. Glassen hon erbjöd mig var ett resultat av en felbeställning. Jag var liksom inte värd en ny glass ens. Och fel 2: man äter inte glass före maten!
Men allt är inte skit, en snubbe tog min bricka när jag krånglade med den, en stor väska och ett knippe pioner. Sådana snubbar fanns inte när jag var barn.

slave to the grind

Jag är oroligt lättlurad. Jag har redan gått på trenden "långklänning". 3 st har jag. Men jag kan förklara mig av 3 olika nledningar dessutom.

• 2 st är leopardmönstrade och jag har en lång historia av leopard missbruk bakom mig.
• Jag är otroligt slarvig med "generande hårväxt" up keepen, jag epilerar mig då och då och det får typ vara. Jag är inte generad men andra blir väl det.
• jag sätter inte foten utanför porten eller knappt ens dörren iförd mysbyxor, och långklänning är uppklätt och nerklätt i ett.

Hur jag ska förklara köpet av cykelbyxorna jobbar jag fortfarande på. Framförallt som jag nu mest av allt vill vara en cowboy. En riktig cowboy.

welcome to my nightmare

Jag har väl typ någon form av sömn apné. Emellanåt drömmer jag så pass livligt att jag slåss, sparkas, svär och gråter. Inget som drabbar mig direkt, det är jobbigare för Olle som blir väckt och får resa sig upp och vänta tills jag har slagits färdigt. Ibland hinner han inte utan får några smällar, och inte att glömma det där fina strypgreppet jag fick in för några år sedan, eller när jag tagit tuggor av hans underarm.
Men nu har det blivit värre. Den senaste månaden har jag vaknat ca 5 gånger och känt en extrem ångest som inte ens kan gå att jämför med mina lägsta ögonblick (och de är många och väldigt låga). Jag får svårt att andas, känner mig övergiven, som om jag vore död. Eller som om alla i min omgivning är döda och jag är helt ensam kvar.Det håller väl i ca 10-15 minuter. Efter det är det oerhört svårt att somna om.
Om det fortsätter, eller blir mer frekvent får jag nog lov att överväga ett besök på en sömnklinik. Det är kanske så enkelt som att jag får för lite luft. Jag har redan svårt att andas genom en utav näsborrarna när jag är vaken så det är inte helt uteslutet.
Annars har jag inga problem med att somna.

ångervecka

Champange cocktails, jack daniels och en massa punk. Det lät så bra igår nu vill jag bara dö.
Jag klarade mig fin fint hela dagen, fram tills nu. Jag skulle aldrig duschat, och jag tror att jag precis drack en treo ur ett dåligt diskat glas. Jag känner typ smaken av diskmedel.
Hej fosterställning.

vet du vad jag gillar hos dig?

Jag vet inte om vi passar ihop för att vi gillar samma saker, det är nog mer för att vi hatar samma saker.

knocking on heavens door

Jag tänker inte klippa mig förens i höst.

Ghost på Strand

Jag har filmat snutten. Du borde varit där, sucker.

I get no letters in the mail.

Jag behöver nästan ingen, förutom Olle och katterna då, enligt ryktet kom Quizrÿche på en 7:e plats på torsdagens quiz. Och för at vara helt ärlig drog jag 80-95% av lasset och Olle var mitt bollplank. En hedervärd placering som smakar som en bronsplats som förgylls av att det segrande laget (Slappers) är gamla rävar som man kan lita på. Ett välorganiserat quiz är snudd på garanterat.
Och för att fortsätta med solo grejen är det jag, en flaska rosé bubbel och Aftonbladet chatten som bänkar sig framför ESC ikväll. Jag har laddat hela dagen, först Melodikrysset som jag aceade bortsett från en endaste tom ruta sedan K Specialet om ESC historia och politiska påverkan. Men att klä upp mig där tror jag faktiskt att jag drar gränsen.

Dagens låt:
Bobby Vinton-"Mr Lonely"
(den där ljusa tonen skär rakt genom mitt hjärta och mina tårkanaler)

mean machine

Det där hatet som jag känner hela tiden. Jag hatar nog alla jag ser, möter, råkar på på internet, läser om, folk som går i cykelbanan, folk som inte fattar vad man menar när man ringer i klockan. Alla. Det är nästan så att jag börjar tro att felet ligger hos mig. Men bara nästan.
Eller så lär det här det underliggande problemet.

Man down!!

Det som inte fick hända: Quizrÿche blir bara två på torsdag. Varför ska folk gå och dö för? Och vet de inte att man inte kan ha en begravning den andra torsdagen i månaden, den dagen är ju helt vigd åt quizande.
Men det kan ju bli rätt så spännande att se hur dålig/bra man är på 50% av laguppställningen, se om mitt ego blåses upp eller får sig en rejäl törn.
Fast om någon vill vara med i laget med det coolaste namnet så är man varmt välkommen. Om man kan slita sig från eurovision. Jag vet att det kan bli svårt, Jedwards är ju med i den finalen men det skulle uppskattas,

Och det där med mitt cyklande, jag klarade av en uppförsbacke idag. 1 avklarad 2 kvar. Och jag överlevde Globen korsningen där jag cyklade jämte en 18-hjulig lastbil. Kopiös mängd handsvett, men jag klarade mig. En sak till, kan folk vara så snälla och sluta gå i cykelbanan och respektera klockan! Idioter.

baby I'm boring

Nu börjar den bästa säsongen i Stockholm, gratis-säsongen. Varje sommar finns det folk ute på gatorna som delar ut "gratis prover" och jag älskar det! Jag stod och väntade på grön gubbe vid Svampen, en utav få övergångsställen som jag aldrig vågar springa över och det övergångsställe som man får vänta längst på. Och när jag väntade i vad som kändes som en evighet såg jag två tjejer komma cyklande på sådana där sponscyklar med en stor låda längst fram. Då kändes väntan ännu längre för tänk om gratis grejorna skulle ta slut innan jag hann över. Men jag hann över och jag fick tag på Loka loves L.A pineapple crush. Gratis är gott och Lokan var god. En dag där man får något gratis blir per automatik en bra dag. Att jag dessutom kom över ett nytt par av mina favoritskor som håller på att gå sönder för bara 99 spänn var bara grädde på moset.
Och ICA hade kanonpris på nötter.
Just nu blir jag inte mer spännande än så, om man inte vill höra på ESC snack. Och det vill ju aldrig någon.

Robin Sparkles

Kolla kolla, inte nog med att min kjol är fin, jag har skapat en gif!
Kjolen är gammal, från slutet av 2007 då jag hade en kort sojourn på Spybar. Vi har haft himla kul jag och kjolen, den är från en svunnen tid då jag gärna bar saker med flor och fjädrar i håret. Fickorna på sidorna var perfekta för mitt eyoko fatbalm och småmynt. Kjolens storhetstid peakade 2008 på releasefesten för Galgberget. Nu kör jag mest med jeans. Att klä upp sig känns daterat jag försöker satsa på att ha en snygg stil varje dag istället. Och man vet aldrig när man kan behöva springa för livet.

tydligen inte.

Av alla skivor att sätta sig på väljer Strage denna, jag kan inte missa att se ironin i det hela.


(Squeeze-"Cool for Cats", och jag är inte så glamorös att jag går omkring i finskor hemma i vanliga fall. Jag försöker bara gå in dem och känna efter om jag överhuvudtaget kan ha klackar.)

ett "fetto" har talat.

De senaste 2-3 åren har jag mest druckit alkohol, ätit fint, ätit fult, fikat, bakat och latat mig. Igår tog jag på min mina 2-3 år gamla seglarbyxor*, mina vanligt stuprörsjeans går inte att ha nu när jag har ömma knän efter mitt cykel debacle, och de passade ännu! Det är nog så att dem till och med blivit större, ergo jag har blivit smalare. Det uppmuntrar ju inte direkt till ett sundare leverne. Jag äger ingen våg och om jag gjorde det skulle det inte ge något jämförbart resultat. Senaste jag vägde mig var hösten 2001, och vi vet alla att det inte räknas. Jag jämför mig med gamla kläder.
Jag är 173, har typ storlek 40 eller medium. Ät skit jävla doktor som antydde att jag var fet! Jag är otroligt ohälsosam med kondition som en 87 årig tant med kollapsad lunga, något som doktorn inte ville prata om. Hon hakade upp sig på vikten och det faktum att jag vägrade ställa mig på vågen. Men vad är värst att jag väger någonstans mellan 70-80 kilo eller att jag blir vimmelkantig av att cykla 5 kilometer? Det har gått över 1 år men jag vill fortfarande slå henne till en blodig massa med ett järnrör.

(Konstigt nog var mitt blodtryck helt OK).

*svarta byxor med hög midja, knappar och otroligt vida ben.

...

Okej, även om man tror att man mår bra tar kroppen faktiskt stryk av alkohol. Det fick jag känna på nyss när jag trodde att jag skulle kunna cykla till Globen utan några som helst problem. det kändes lite som om jag skulle dö. När jag kom fram sköljde illamåendet över mig och tjejen på H&M granskade mig ordentligt när jag irrade planlöst omkring i jakt efter en klänning. Jag hittade klänningen och köpte den och då stirrade hon verkligen ut mig. Räddningen blev en cheesburgare och jag överlevde cykelturen hem och nu sitter jag och frossar i mig sallad direkt ur skålen.

burn witch burn.

Korvmacka, kaffe och kokostopp, allt jag har är en rätt så störande huvudvärk. Men jag borde må sämre. Först en hotelbar med champange drinkar för att sedan slumma ner sig på Strand. Där får man rosé i saftglas och därför dricker det som om det vore saft. I efterhand är jag inte helt säker på om det verkligen var rosé. Sedan lite express fylla under Pascal, som var benknäckande bra som vanligt. Tyvärr drog en karate full Alkberg ner stämningen en smula och Strand facisterna bröt spelningen innan den var slut.
Har jag kanske sagt det förut? Men jag hatar verkligen Strand och jag försöker hela tiden ge det stället nya chanser. Nu hade de till och med fixat flera toaletter, och ändå går folk ut ock kissar. Så vi blev sura och drog till East. Inte mitt typ av ställe men vi hade våra anledningar. Bjudsprit och hånande av människor gör en trevlig stund.
Jaja, en ny tygkasse och en blå vinyl låter jag summera kvällen.

(och det är avsevärt mycket dyrare att ta en taxi hem från city än från söder)