Att vara lite bakis är en sak, att vara lite bakis med en lårkaka från helvetet är något helt annat.
Jag har skadat mig så illa att jag inte kan sitta upp, det gör tom ont att gå så allt jag kan göra är att ligga ner och skämmas.
Lårkakan är en konsekvens av att jag ramlade i till Medborgarplatsens t-banestation, det fanns inget för mig att ta tag i för att återfå balansen. Min rumpa fick ta emot smällen när jag kanade ner för minst 4 trappasteg. Så om man ska vara helt korrekt har jag en rumpkaka, inte lårkaka. Turligt nog var stationen så gott som tom bortsett från en alkis och 3 unga grabbar.
Ännu en händelse att arkivera i skamarkivet, arkivera det för at sedan förtränga det.
Annars var det en trevlig kväll.
Dagens låt:
Depeche Mode-"A Pain That I'm Used To"
.........
Jag måste bara få inflika att orsaken till mitt fall inte var alkoholpåverkan (inte huvudsaklig).
Hala converse och dålig trappa som verkar sakna ledstång är vad jag skyller på. Om jag hade varit nykter hade jag kanske kunnat styra upp fallet lite. men nu var jag ju inte det och därför har jag ett svartröttlila blåmärke stort som en knytnäve på övre låret/nedre rumpan och ett avlångt svullet blåmärke på vaden. Que sera.
Vetenskap och förbannade teorier
-
Under några veckor har frågor om genusvetenskap och dess värde diskuterats.
Även de metoder som har användts för att vidga perspektiven inom
grundutbildnin...
6 år sedan
3 kommentarer:
mitt skamarkiv känns fullt. måste återkalla delar av det till mitt medvetande och ta itu med det på allvar. det verkar vara det bakisdagarna är till för, att reflektera över sina synder och må dåligt. man har omedvetet internaliserat all moral och alla samhällsnormer som man i medvetet tillstånd kan vara rationell kring, men i bakisdimmorna bara kan sörja sitt eget brott mot.
jag hatar att vara bakis.
Jag gillar egentligen att vara bakis, det är en pefekt ursäkt för att gå omkring och vara sunkig en hel dag. Fast jag brukar, konstigt nog, vara väldigt produktiv på min bakisdagar.
Ett antiminnessåll skulle vara bra att ha kanske?
Skicka en kommentar