Jag orkar inte ta mig för något idag, jag orkar inte gå utanför dörren. Gubben på min "väderstation" håller i sitt paraply och molnet ovanför honom silar ut lite regn, det tolkar jag som att det regnar ute. Det är det fina med teknik. Jag behöver inte ens titta ut genom fönstret, jag litar på den lilla gubben med paraplyet.
Det kändes ändå ganska meningslöst att göra något när man vaknar kl 11. Räkningarna är betalda och det står nya skivor uppe på tavellisten. Det är gråskala där uppe nu. Det jag har kvar att göra idag är en fiskgratäng, köpa potatis och citron. Funderar på att göra en hallonpaj på hallonen från mammas kolonilott och bjuda svärföräldraran på det i morgon som tack för hjälpen med vårat nya soffbord.
Whatever, jag kanske sitter kvar här i soffan hela dagen och skickar iväg Olle till Ica när han vaknar.
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar