Your driven like the snow

Pure in heart..
Jag vet att alla knarkar, alla utom jag. Precis som att alla tränar utom jag. Jag ser ett sammanhang, men det är att avvika från ämnet.
Men jag känner mig ändå lite sårad när folk jag gillar gör det, jag känner inte dessa personer.
Jag talar om den så kallade mjölsnok (kokain) listan på Stureplan ocensurerat.
Jag känner mig lite bedragen när min största förebild Fredrik Strage nämns, jag är inte chokad jag vet det redan egentligen men jag vill inte få det bekräftat.
Man kan nog inte påstå att jag är en "knark motsåndare" jag finner det bara onödigt, ofräscht och så passé. Det är något som hör 90-talet till. Tacka vet jag sprit, det är tidlöst.
Dessutom näms Fredrik Virtanen, men det är inte lika sårande, han är ju tragisk, sjuk ock sorglig, men jag gillar det. Han har alltid funnits i min omgivning, och nostalgisk som jag är tänker jag ofta på när Aftonbladet hade Puls istället för Klick på fredagar (the good old days som man brukar säga). När jag gick i gymnasiet brukade jag gå förbi Pendel kiosken i Sollentuna köpa bilagan löst, för dom var så schyssta där så man fick köpa den utan att köpa själva tidningen. Jag brukade slöbläddra tills jag kom till sista sidan, Fredriks sida. Den gjorde mig glad, den var ganska enfaldig men väldigt betryggande.
Jag saknar den tiden, oskuldens tid.

Bonus låt:
Sisters of Mercy-"Driven Like the Snow"