It will only ever be OK

Jag tror på Darren Hayman han är mycket övertygande. Jag tror på alla tragiska kärlekshistorier, otroheten, svärtan, värmen, jag köper det. Hefner är alldelles för ignorerade, visserligen inaktiva, men det spelar ingen roll för det känns fortfarande relevant. Det känns fortfarande.
Som textförfattare tuycker jag att han förtjänar mera uppmärksamhet, han har skrivit otal många perfekta små powerpop (om man kan kalla det för det) låtar. Om man bara ska äga en pop skiva så ska det vara "Fidelity Wars" från 98 (om jag inte misstar mig). Den är ärlig, värmande och har sådant patos.
"How can she love me if she doesn't even love the cinema that I love".
(FIY, Jag är anglofil)

Håkan Hellström kan ta sin jävla naturromantik och visor och hoppa framför tåget vad mig anbelangar.
Darren Hayman är det ultimata, han är trovärdig, han är ful, han är på riktigt.

Bonus låt:
Hefner-"Good Fruit"