one is a hunger, one is greed

Jag blir rädd när jag får post, jag är inte van vid brevinkast. Det känns obehagligt att ha någon så tätt utanför dörren. Det infinner sig en slags obehags känsla i magen inte helst olike den man känner innan man spyr. Post har nu blivit en läskig upplevelse, fast det gäller bara när jag är ensam hemma. När Olle är här leker jag mormodern från Billi Elliot och skriker "post!".
Jag är annars en mycket orolig och skrajsen person. Det är väl delvis därför som jag gillar skräckfilmer och andra läskigheter för det är skräck och oro som jag vet är konstlad.

FYI, jag gillar inte Dolly Parton, det kan ingen göra som har sett "9 to 5". Den suger, och är inte ens tillräkligt dålig för att man ska kunna skratta åt den som med "Weekend at Bernies". Jag menar, hur många gånger kan en död snubbe få sparkar/smällar i skrevet, efter 20 blir det roligt igen.
Jag är väl inte dirket en kultur finsmakare. Tex så älskar jag Fresch Prince i Bel Air, jag har sett det så många gånger att jag skrattar innan skämten.
Det är roligt på riktigt.

Kvällens video:
Depeche Mode-"Stripped"