Jag tror det hette way out west, underage klubben i England som jämt flyttade runt. Om ändå något sådant hade funnits när jag var ung. Band som spelar och visserligen rejäl undoms fylla a lá sprutvomering. Men jag hade kunnat stå ut med allt det om jag bara hade fått se några band, sådana som inte spelade på NRJ in the park och dylikt. Jag minns frustrationen att veta att the Hives spelade på (vad jag tror var) Göta Källare, lyckan över att se ett band för att sedan när man bokar biljetter se att det är 18-års gräns. Eller samma historia med Bad Cash Quartet, att vara 15,16 var inte roligt.
Visserligen betyder dessa band inget för mig nu, men om jag ahde fått komma ut lite hade kanske min sociala fobi varit lite mera tillbaka hållen.
Att tänka på om jag hade gjort saker annorlunda förr är något jag jag allt för ofta, men vad kan jag jag göra om inte fantisera och drömma när jag vantrivs så fruktansvärt på mitt jobb.
Dagens låt:
Fad Gadget-"immobilise (foot binding trot mix)"
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar