she hits the bottle like it's no tomorrow

Inlägg nummer 100.
Det känns som om man borde göra något speciellt med det, men tyvärr är mitt liv alldelles för alldagligt och händelselöst. Jag vill egentligen inte ägna min blogg åt att tycka till om musik, jag har inte den pondusen eller vältaligheten heller. Allt blir så amatörsmässigt, ungefär som alla patetiska modebloggar med dagens outfit och så är det ändå bara länkar till typ expressen fredag eller Sofis Mode.
Men så har det varit de senaste dagarna. Jag har faktiskt en hunger efter musik och populärkultur. Det har jag fått i blodet genom pappa, det och min komiska ådra. Jag är mer lik min pappa än mamma tror jag. Dåliga tänder och brist på överläpp (enligt min syster) har jag också min pappa att tacka för.
Nu lyssnar jag faktiskt på "Gold Against the Soul" det är verkligen synd och skam att dom har svept in fina texter i ett sådant vulgärt presentpapper. Gitarr onani stavas det.
Ett annars så estetiskt tilltalande band, men det är ju det typiska 2:a skivan syndromet, och om allt följer det kända mönstret så blir skiva nummer 3 ett mästerverk.
the Clash är ett väldigt bra typ exempel på den formeln.

Man skulle kanske ta lite bilder på mig själv där man gör misslyckade poser som Marilyn Monroe som i en viss blogg jag läser och hånar.
Så okristligt av mig, men att synda är ju vad man lever för, att synda är att leva.
Jag nöjer mig nog med att titta på ESC äta någon delikatess från OLW's sortiment och spilla smulor på magen för att som vanligt inse att jag borde röra på mig.
Räcker det inte med att dansa på fyllan?

Dagens låt:
the Human League-"Don't You Want Me"