två på en krog i Stockholm

Iblnad när man har haft det dåligt, så vänder det, ibland mycket sällan. Men nu gör det det, Pascal spelar på Debaser Medis i morgon, jag är ledig på lördag och Olle jobbar dag. Allt klaffar, det är helt otroligt. Problemet vi har nu är att vi missar Criminal Minds, vilket inte hade varit hela världen i vanliga fall, men nu är det en fortsättning från förra veckan. Och vilket avsnitt det var sedan!
Så nu försöker vi (Olle) att spela in det, men ingen av våra videos funkar.
vi får försöka att ladda ner det helt enkelt. Om det nu är så enkelt..

Dagens låt:
Pascal-"Krog i Hamburg"

I know you've got potential, So what's your price, I'll pay it

Nu har jag varit duktig och sökt 3 jobb sedan i går, varav ett verkar jättebra som jag ska försöka följa upp.
Jag tänker inte säga vart för då kanske Du söker det och minimerar mina chanser.
Det känns som om jag behöver leva under lite hot för att få saker gjorda, men det är inte riktigt värt det om man räknar in hjärtklappning, ångest, sömnproblem och allmänt dålig sinnesro.

Annars så har jag tagit mig ett premiär besök på Högdalens bibliotek,
varför är bibliotek jämt så varma?
Prövat ett par jeans i storlek 31, som jag fick på mig med lite utrymme till övers.
Jag kommer aldrig förstå mig på byxor och storlekar. Ibland får jag på mig en i 31 som ovan och ibland kan jag inte ens dra en storlek 33 över höfterna. Därför har jag flera kjolar och klänningar men bara 2 par byxor. Dessutom är jag inte lika fin i byxor.
Det bästa idag var när jag satte mig på fel tunnelbana, jag fick något jävla hjärnsläpp.
Jag visste att farsta tåget skulle komma innan hagsätra men när ett tåget rullade in glömde jag bort att inget annat hade åkt förbi. Jag var säker på att det var Hagsätra tåget. Det som hände var säkert så att jag hamnade i ett svart hål ett tag och förlorade tidsuppfattningen. Misstaget upptäckte jag först i Blåsut och kände mig som världens största idiot som är berättigad till att ha en ledsagare.

Dagens låt:
Hefner-"Can't Help Losing You"

is it strange to dance so late?

I septemer i år (den 16 om jag inte misstar mig) är det 30 år sedan Marc Bolans död: han skulle även fyllt 60 i år. Jag undrar om detta kommer att få någonsomhelst uppärksamhet i media.
Föga troligt, fast det är han mer än väl förtjänt av.
Mojo lär säkert iofs ha något special nummer, men Mojo är ju rätt så förutsägbara.
Vi kan iaf vara säkra på att Marc Bolans död (postumt) knappast lär genera lika mycket uppärksamhet som firandet (?) av Kurt Cobains för några år sedan.
Även fast Marc Bolan var minst lika vikitg, trots att han gick ner sig innan han dog. Men det fanns alltid respekt kvar trots svikande skivförsäljning.
The father of punk, som han kallades, dog när punken kom, nästan lika poetiskt som Elvis.
Jag får väl hoppas att SVT sänder "Born to Boogie", ett psychadeliskt hopkok av dvärgar som äter backspeglar, nunnor som äter hamburgare och Ringo Starr som varvas med live klipp.
Lyssna på Electric Warrior, som för övrigt har ett grymt omslag nästan lika bra som the Slider, och bli en vettig (?) människa.'

Rekommendation:
T.rex-"Cosmic Dancer"

crusin for a bruisin

Jag kommer nog snart att få sparken, jag har svårt att förstå mitt schema och allt blir fel.
Dessutom så hjälper det inte att chefen hatar mig.
Utöver det så fuckar skrivaren ur, vilket bär med sig att jag inte kan skriva ut ansökningar till andra jobb.
Livet är underbart, snart arbetslös med bostadslån men utan A-kassa.
Men å andra sidan så skulle jag inte få så mycket i A-kassa ändå, och det skulle jag väl ändå bara få i 3 månader. Så det är väl lika bra det.


Jag hatar mig själv.

Dagens låt:
Bauhaus-"Crowds"

this is what nigtmares are made of

Jag föredrar förståss Strip Musics tolknig av Halbr Mensch,
men Blixa har otroligt schysst hår

Add your voice to the sound of the crowd

Just det, av en oklar anledning hamnade jag längst fram på Gentle Touch igår.
Jag hade knappt hört dem, men jag rycktes med av en snubbe som älskade dem.
Skrek efter Smedby hela tiden, jag gick ju i Smedby skolan så då tyckte jag förståss att det var väldigt roligt. Snubben hade tydligen också bott i Smedby ett tag.
Efter ett tag försvann han, men jag var lika glad för det.
Jag är rätt så lättpåverkad, jag rycks med för lätt. När jag kollar på frågesporter på TV, då är det ett krig för mig, skriker och kallar de tävlande för odioter. Det känns ganska jobbigt framförallt när jag kollar på Svergies smartaste barn. Man kan ju inte vara allt för nedlåtande till barn, men jag tycker att om dom ska vara Sveriges smartaste barn s ska dom vara smartare än mig.

Jag hoppas verkligen på någit trevligt, eller fint...

Dagens låt:
the Human League-"the Sound of the Crowd"

spyr i gränder

På väg hem från Ace, som var lite utav en besvikelse kvinnliga DJ's är offtast en källa till besvikelse, Olle hetsade mig till att kräkas. Allt jag sa var att jag mådde lite illa och att jag ville spy tidigare, så jag stoppade fingrarna i halsen och kräktes i en gränd på väg mot Berlin video.
Återigen kammade vi noll angående flagga. Vi försökte att hämnas genom att pilla bort bokstäver från dörren. Jag kommer inte att vila förrns jag får den flaggan!
Gick vidare mot Rådmansgatan, sjuelvan chips och cola. Stadsbiblioteket och jag kräktes lite mera bara för den goda sakens skull.
Jag gillar stadsbiblioteket, men jag önskar att Olle gjort som jag.
Vid Bandhagen mådde han som jag gjorde på min student skiva (om jag går in på detaljer kommer han inte att prata med mig). Men jag är så snäll och tar hand om mitt fyllo till pojkvän. Jag fixar vatten, hink, resorb, tvättar jacka och är allmämnt snäll och icke mobbig. Väldigt olikt mig.
Jag hoppas på en present, kanske en skiva?
Damned eller table for one?
men jag är en bra människa och världens bästa flickvän.
jag ska skriva lite mera om gentle touch imorgon när allt är bättre.

Dagens låt:
Pascal-"Förbi Fabriken"

run through the trees, holding my head in my hands

Mina kulinariska färdighter sträcker sig inte långt, därför blev jag så stolt över mina potatisklyftor.
Det bästa var att jag har en sådan där kniv som gör räfflor när man skär, så dets er ut som pommes. Oregano, örtsalt och olivolja. Det blev helt perfekta. Att det sedn var fiskpinnar till är irrelevant.
Dissar rockkocken ikväl faktiskt, visserligen är han urskön men jag behöver komma ifrån debaser lite. Visserligen har dom världens bästa toaletter, men omväxling förnöjer så då blir det Ace istället, vedervärdiga toaletter till trots.
Sorry kocken.

Jag såg Dr Alban stå och gömma sig bakom ett träd i Humlegården, han gömde sig för sin son.
Intrycket jag fick var att han verkade vara en bra pappa, och hur mycket dåligt man än kan säga om den idioten så vill jag ändå att folk ska må bra. Vilket i sig är en rejäl paradox eftersom jag också hatar varenda mäniska jag möter.

Jag älskar Fad Gadget, helt fantastiskt.

Dagens låt:
Fad Gadget-"Swallow it (regergitated)"

Förbi macken

Åkt runt med kickbike och Olle i mitt Bandish, i skymningen förbi macken upp in i ett villa område.
Ner igen köpa Pucko, halsa Pucko, åka kikbike på bron över motorvägen. Tystnad sånär som på ett par motorcyklar i fjärran. Gula ljus över den döda motorvägen och jag en varm känsla infinner sig.
Jag älskar Bandhagen, jag har aldrig känt så där jag bodde tidigare. Jag älskar Bandhagen och jag älskar Olle.
Idag kändes livet bra och jag ångrar inte en sekund att jag stannade hemma idag. Criminal minds, Olle, Kickbike och sval skymning. Ibland är livet fint.

Dagens låt:
Manic Street Preachers-"Motorcycle Emptiness"

sniffing around

På mitt jobb finns det en person/kund som kommer in och dricker vin i provhytten. Oftast små tetror Åkesons, men vi har även hittat en tom liter kartong och en vodka i fickplutna format.
Vi vet inte vem det är, men igår trodde vi att vi löst mysteriet.
Jag gick in i provhytten efter en kund som varit där inne för att se efter om det låg kvar några kläder. istället hittade jag en liten vinare, och tydligen så hade en av mina kolleger nyligen varit och tömt den provhytten.
En stunds lycka då vi trodde oss ha hittat henne. Vi var 3 stycken som diskret försökte "sniffa" på kunden för att avgöra om det var hon, om hon luktade alhohol. Men det var förgäves, inte den minsta tillstymelse till alkoholdoft.
Mysteriet fortsätter.

Såg Pirates idag, lite rörig. Jag hatar att se på film i stora salonger, en massa prassel och folk som skrattar på "fel" ställen. Kom igen, trailers är ALDRIG så roliga att man måste skratta högt.

Nu är jag ledig fredag, lördag, söndag.
På lördag ska jag till Fritz och se Rock Kocken. Viva la Rock Kock! Viva!

Dagens låt:
the Adverts-"Love Songs"

Do or die

Letar frenetiskt efter klippet där DM blir intervjuade av Kurt Loder någon gång i shiftet mellan 80-90-talet. En aldrig sänd intervju men så rolig "acid is what you take in the house".
Vart fan är den!? Jag har kollat igenom säkert 7 sidor på Youtube, och allt jag hittar en är en intervju med David Gahan från 93 då man verkligen ser att han råpundar. Han ser helt undernärd ut, men det blir ju så av heroin. Knarka inte barn, knark är dåligt.

Annars brukar ju Manics och då Nicky komma med fantastiska oneliners och uttalanden. Jag älskar elaka människor. Man får inte säga "I hope that Michael Stipe goes the same way as Freddy Mercury". Han sa det och visste konsekvenserna, ungefär som när Popsicle sa att dom hoppades att Arvingarna skulle dö i en bussolycka.
Om du och jag får samtala så mellan varandra så varför inte "stjärnor", dom är lika mycket människor som du och jag och hur mycket tyngd ligger det bakom när du säger att du hatar Carola?
Skillnaden är att vi vanliga dödliga inte är lika vältaliga.
Se på mig som exempel, allt detta är helt och hållet osamanhängande, men jag hoppas att något har gått fram. Jag önskar att m itt liv vore en sitcom och att det alltid var jag som kom med punchlinen eller en roligt inflikad kommentar.

Dagens låt:
T.rex-"Ride a White Swan"

Sleeping with the NME

NME, indie anthems, vilket jävla skämt.
Det är ju inte realsitiskt att fuck forever ligger före a design for life. Och smells like teen spirit är ju världens mest vulgära och idiotiska låt genom tiderna.
"Time for heroes" är knappast bättre än "Panic!" "This Charming man", "Love will tear us apart"
"I wanna be adored", "She bangs the drums", jag blir så trött.
Så går det när man låter fjuniga, finniga 16 åriga pojkar ha input.
Sådna här saker ska tas på allvar, det ska utföras av opartiska proffs.
Men, men jag är ju inte indie, inte alls. Jag är väl något annat som öh, synthrockindustribluespop?
En otroligt fördelaktig recension av "Send away the tigers", mycket värmande och 8/10.
Jag borde köpa mera tidningar, det är mest Olle som gör det. Men jag gillar ju tidningar, även om jag kanske mest kollar på bilderna men ibland dyker det upp någon som fångar mitt intresse.
Jag har höga förväntningar på denimzines juli nummer om punk, endast. Visserligen så lär det knappast stå något om the Adverts men säkert en massa andra läsvärda saker.


folkbildning
Ruth Brown-"(Mama) He Treats Your Daughter Mean"

som vanligt ville alla bara dö

Bloggdöden, jag fattar inte. varför slutar alla blogga? Hur ska jag kunna stilla min stalker hunger?
Bloggar; bilddagböcker you namne it, det var som julafton för en sådan sjuk människa som jag.
Dåligt med uppdateringar och ren död.
Men en sak kan jag glädja mig över, denna människa gör mig sällan besviken trots dålig uppdatering. När jag har tråkigt kan jag alltid kolla här och få mig ett gott skratt samt en dos av att jag är överlägsen. Det är fel och oetiskt, men jag klappar händerna i förtjusning över att det finns så dumma människor.
(Jag älskar bilden på spegelgolvet där man får en fin vy över vart barn kommer i från)

Fick skriva ut min ansökan på biblioteket vid Karlaplan, och vem såg jag där om inte min gamla lärare i svenska B, Jörgen!
Jag gillade honom, han var lite vimsig, tanskpridd och helskön. Jag kan inte minnas vad som var så bra med honom, men jag minns att jag gillade svenska B. Det kan vara att han påminde om Strage, men jag är inte säker.

Dagens låt
Pascal-"Dö inte nu"

working hard or hardly working

Jag ska söka nytt jobb, och fyfan vilket jävla jobb det är att skriva ansökningar.
Det finns en magisk gräns mellan att vara stel och tråkig och allt för personlig till gränsen på slafsig.
Hur lyckas man med det perfekta sticket att framstå som proffsig samtidigt som man verkar vara en helt oemotståndlig människa?
Alla dessa huvudbryn har gjort så att jag har hållit mig borta från att söka jobb på ett tag, det har varit alldelles för påfrestande.
Olle tog mina anteckningar, vi jobbade i ett team för ingen av oss vill att jag ska vara olycklig på jobbet längre. Så imorgon ska vi gå till stadbiblioteket och skriva ut det.
Men visst är det bra att ha en bild på sig själv när man söker jobb? För att visa att man inte har en sådandär charmig ansiktstatuering som Mike Tyson. Det svåra är att hitta en bild som man ser bra ut på men inte för posig.
Jag hade en som gick an, det får vara så, jag har aldrig haft en bild och jag har aldrig heller fått komma på en intervju.

Här är bilden iaf, posig och allt.











Dagens låt:
the Clash-"Career Oportunities"

another weekend in review

Väsby, ett dåligt omen är att man ser en död mås ligga på det spår som ska bära en dit.
Men det gick ju OK, fick grillade revbensspjäll och mammas kanelbullar. Jag gillar mamma men det är fan svårt att få en syl i vädret.
Idag tog vi en tur till IKEA och jag fick en rosa spargris eftersom det var min namnsdag.
Sedan träffade jag Olle i stan och fick "Send Away the Tigers".
Det är ju förtjusande att Manics tom återanvänt typsnittet från "the Holt Bible" med bakåtvända R och allt.
På tunnelbanan hem fanns det en alkis/lodis/psykfall som drack T-röd, eller eventuellt något annat ur en T-röd flaska. Det var OK i början med sedan började han skrika om Al Quaida och titta åt vårat håll. Vi blev rädda och gick av vid medis för att ta nästa tåg.
men T-röd vafan! Keeping it real!

Tryckt en T-shirt åt Olle med ett ctat från David Gahan, eller var det Martin Gore?
"Acid is what you take in the house"

Dagens låt:
the Chordettes-"Lollipop"

you know me I'm acting dumb

Jag skulle komma in tidigare till jobbet idag, kl 10 istället för kl 16. Fine by me, jag tar gärna lite extra pengar, men tydligen så hade det skett ett missförstånd. Lisa hade förstått fel, det var egentligen tänkt att jag skulle komma kl 10 på lördag. Maj-Britt var väl inte så glad över det, men det var ju inte mitt fel , utan Lisas, som för övrigt beteer sig rätt så sinnesförvirrat. Men jag fick extra timmar ändå så jag är glad, och jag kommer tidigare i morgon också.'

Har komponerat en jätte bra spellista på min ipod,
lite 80-tals tema.

the Human League-"the Sound of the Crowd"
Martin L Gore-"Compulsion"
Strawberry Switchblade-"Another Day"
the Normal-"Warm Leatherette"
OMD-"If you Leave"
Siouxsie & the Banshees-"the Killing Jar"
the Sisters of Mercy-"Lucretia"
Depeche Mode-"Photographic"
Softcell-"Where Did Our Love Go?
Strawberry Switchblade-"Since Yeasterday"
Yazoo-"Situations"
Erasure-"A Little Respect"
Adam & the Ants-"Goody Two Shoes"
Depeche Mode-"It's Called a Heart"

I morgon åker jag till mamma, jag ska sova över där.
Första natten i Väsbys edan jag flyttade, jag sak tom gå ner till centrum och se "förnyelsen", alltså den andra våningen.

Dagens låt:
France Gall-"Poupée de Cire, Puopée de Son"

roll the dice!

Har du varit vid Medborgarplatsen på senare tid? då har du kanske sett att det finns stora tärningar av plywood där, dem ser ut som vanliga tärningar utom på en sida där det är någon antikrigs bild.
Igår natt när jag och Olle satt och åt våra kycklig gyros (så gott!) fick tärningarna liv.
Eller ja, ett gäng ungdomar ställde upp dem på rad, satte tärningarna på sig och hade ett lopp.
Det var nog bland det roligaste jag sett på senare tid. Tärningar på två ben som sedan kollapsade och föll sönder. Skrattade och klappade händerna i ren förtjusning.

Tydligen så hoppades scenen sönder under TTA igår. Vilket inte förvånar mig eftersom hela kvällen omgavs av en air av machismo. Som fotbolls fans, brölig, störiga grabbar. Jag hade gärna sett att slagsmålet urartade i något mera allvarlig, riktiga skador det var därför jag hejade på, hälla bensin på elden lså att säga.
Jag gillar inte macho kultur, macho har inget med musik att göra enligt mig. Homoerotik och musik är däremot en match made in heaven. Boys say go!
Hursomhelst så pallade jag inte så länge utan gick efter first class riot.
Jag har inget emot lite kaosartade spelningar, så länge ingen är för uppumpad på testoseron, det är endorfiner som gäller.

Dagens låt:
Lou Reed-"Vicious"

Swallow it like a good boy

TTA urartade i ett slagsmål. jag är inte så sympatisk. Stog och skrek Oi! och Fight! om vartannat.
Söderkällaren och såg storpajsarn eller Elias som han nu heter. Jag vet inte om han känner igen mig, men jag känne rigen honom, Känner du igen mig? Isådana fall respect.
Jag gillar inte TTA men jag bjöds på en chans att träna mina social skills. Det börjar arta sig, jag förde faktiskt en diskusion med Willy utan att den dog. Jag är så stolt över mig själv. Jag tror jag är OK.
Är jag fin, jag har så otroligt dålig koll på mig själv. Jag tror fortfarande att jag är den fula obekväma 15-åringen som alla tycker är äcklig, och det hjälper fan inte att gå på tjejtoan och få de där nedlåtande blickarna. Men lite fin måste jag nog vara eftersom jag får beställa hyffsat snabbt i baren.
Nästa gång ska vi försöka crewa upp oss till Ace tror jag. Nu till nästa helg, Crew up!

Dagens låt:
Fad Gadget-"Swallow It (regergitated)"

who weares short shorts?

Såg spindelmannen med Olle igår, eller "Spiderman 3" om man nu ska vara så kinkig.
Jag älskar James Franco och det mest för att jag älskar Nollor och Nördar (freaks and geeks), jag levde för den serien. Och för inte allt för länge sedan satt jag och tittade på uppstyckade avsnitt på youtube. James Franco är cool, sten cool, och Topher Grace är förståss en annan favorit.

Det bästa från gårdagen var ändå när jag gick på Kungsgatan och pratade med Olle om att jag var fattig när jag var liten. "jag hade fan Bagheera skor" då svarar en snubbe i 30-års åldern "jag med".
Jag trodde att han pratade i headset och sa bara "jasså?" varpå han svarade "ja aa".
Cool snubbe, han lade sig i våran konversation så som jag brukar gör när jag går ute på stan.
För er som inte vet så ska jag förklara vad Bagheera skor är.
Rangordningen går som sådan:
Puma
Panther
Bagheera.
Olle påstod att det även fanns Lejon, men det kan jag inte minnas.

Dagens låt:
the Human League-"Love Action (I Believe in Love)"

wax on, wax off.

Nu har jag vaxat benen för försat gången, hur lätt som helst och det gjorde inte särskilt ont. Inyte om man jämför med att sitta med en epilator, vax är effektivare. Fast jag vill nog ändå köpa en epilator det är mera ekonomiskt och jag är van vid det. Aldrig att jag går tillbaka till att raka benen, så meningslöst.

När jag skulle äta frukost i morse så stog smöret i skafferiet, Olle hade ställt det där.
jag kund einte göra annat än att skratta och berätta det för Surran på jobbet sedan.
Det gick att äta som tur var, annars hade det inte varit lika roligt

Dagens inköp:
isglass (14 pack för 9:-!)
smör

Ledig tisdag och onsdag, och blir väl "tvungen" att gå på TTA release festen. Inget som jag känner mig sådär jätte pepp över jag hade väl hellre gått på bio och fått bio snacks. Dessutom jobbar jag på torsdag. Men om Olle skulle gå utan mig så vet jag att jag skulle bli jätte grinig och känna mig övergiven vilket skulle resultera i att jag ger Olle skuldkänslor. Något som jag är helt fantastisk på att göra, tyvärr.

Dagens låt:
Fad Gadget-"Lady Shave"

Nostalgia locomotive

Nostalgi på hög nivå. Vid middagen började vi prata om de olika godispåsarna som fans när man var liten. Palle Kuling, Dennis, Tom & Jerry och Fantomen. Fantomen var bäst och det endast pga klubban som man doppade i det salta pulvret. Det var så gott att jag inte kan komma på vad som mer fanns i påsen. Palle Kuling var äckligast, den kändes väldigt B.
Jag har tänkt mycket på mat och snacks som fanns när jag var liten. Curly fries var en kortlivad hit, Manfreds snillesnacks var delish, Caroons var några konstiag kex med mjölkchoklad fyllning som till utseendet påminde om hundkex. BonBon med måsskitar och råttpiss var urgott och roligt på samma gång, och det var alltid lika kul att åka till Danmark och se vilka smaker som dom hade där. BonBon kom ju från Danmark, där fanns till och med BonBon land dit jag alltid ville åka men anldrig fick för det var på Jylland och vi bodde alltid på Falster.
Men det jag saknar mest och som jag brukar prata drömmande om varannan månad är Party Pågar. En kaka från pågen som såg ut som en glasyr överdragen pepparkaka med strössel på. Så fort jag tänker på den känner jag hur saliven bara strömmar till i munnen, fan vad jag saknar dem.
Och finns det inte Capt'n crunch att köpa i Sverige längre, det fanns när jag var liten. Jag älskade Capt'n Crunch.
Det finns få saker som gör en så nostalgisk som mat..

Dagens låt.
the Strangelove-"I Wan't Candy"

she hits the bottle like it's no tomorrow

Inlägg nummer 100.
Det känns som om man borde göra något speciellt med det, men tyvärr är mitt liv alldelles för alldagligt och händelselöst. Jag vill egentligen inte ägna min blogg åt att tycka till om musik, jag har inte den pondusen eller vältaligheten heller. Allt blir så amatörsmässigt, ungefär som alla patetiska modebloggar med dagens outfit och så är det ändå bara länkar till typ expressen fredag eller Sofis Mode.
Men så har det varit de senaste dagarna. Jag har faktiskt en hunger efter musik och populärkultur. Det har jag fått i blodet genom pappa, det och min komiska ådra. Jag är mer lik min pappa än mamma tror jag. Dåliga tänder och brist på överläpp (enligt min syster) har jag också min pappa att tacka för.
Nu lyssnar jag faktiskt på "Gold Against the Soul" det är verkligen synd och skam att dom har svept in fina texter i ett sådant vulgärt presentpapper. Gitarr onani stavas det.
Ett annars så estetiskt tilltalande band, men det är ju det typiska 2:a skivan syndromet, och om allt följer det kända mönstret så blir skiva nummer 3 ett mästerverk.
the Clash är ett väldigt bra typ exempel på den formeln.

Man skulle kanske ta lite bilder på mig själv där man gör misslyckade poser som Marilyn Monroe som i en viss blogg jag läser och hånar.
Så okristligt av mig, men att synda är ju vad man lever för, att synda är att leva.
Jag nöjer mig nog med att titta på ESC äta någon delikatess från OLW's sortiment och spilla smulor på magen för att som vanligt inse att jag borde röra på mig.
Räcker det inte med att dansa på fyllan?

Dagens låt:
the Human League-"Don't You Want Me"

you love us

Jag fortsätter mitt följetong i att hylla "Send Away the Tigers". Ännu en mycket fördelaktig recension nu i Expressen. Och med fördelaktig menar jag 3 getingar, det är mycket eftersom en större del av kritikerkåren finner dem, ja vad ska man säga, frånstötande?
Vad som gör dem så frånstötande har jag svårt att se, är det för att dem menar allvar och det är lite läskigt i en värld där det mest seriösa man får gilla är harmlösa män som sitter och plinkar på sina gitarrer. Det är accepterad seriositet, men inte att vara vänstervriden och att kunna uttrycka sig lika klatschigt i sina sågande oneliners som i en sitcom.
Nicky Wire är den mest vältaliga människan i musikvärlden, som Howlin Pelle fast utan att lalla bort det och med mera intellekt.
Eller kanske bara för att dem kommer från Wales?

Åter till själva recensionen, det som gör mig lite avtänd gemntemot skivan via recensionen är att det är Quetzala Blanco som gett den 3 getingar. Min dödsfiende, om hon är så generös väcks misstankarna om att "Send Away the Tigers" kanske inte är så bra egentligen. Att jag inbillar mig själv. För lets face it hon har ju inte dirket oklanderlig smak, varför envisas hon med sitt jävla hårband á la 95?
Jag slår vad om att hon är kort också, jag har väldigt lågt förtroende för korta människor, framförallt om dom bär hårband.

Dagens låt:
Manic Street Preachers-"this Girl's Got Nothing"

En gammal demo låt

1 of the 2

En helvetes jävla lång promenad igår med Olle, från södra mälarstrand runt till skanstull. Det började rätt så trevligt men sedan tog det aldrig slut och jag var hungrig, trött och grinig.
Eftersom vi fick oss "motion" så tyckte jag att det var legitimt att göra choklad bollar och äta upp alla till ESC. Ja, jag gillar det, jag tycker att det är roligt men semifinal grejen är fan för mycket. Man orkar inte ens dissa alla bidragen. Den stora behållningen var Luuks tuta, som fick en att minnas entertainment nows cliché tuta, en viktik del inom populärkulturen om man frågar mig.


"Det är bara att hälla, inte tänka" som en vis man en gång sa.
Jag har även kommit fram till att "Damned, Damned, Damned" är avsevärt mycket bättre än "Never Mind the Bolloks".
Det har skett någon slags motreaktion, jag har försökt vara smart och kultiverad så länge och nu är det inte roligt längre. Jag ska vara dum nu, jag är så trött på allt och jag behöver slappna av med musik som inte tänker. Men med det menar jag inte att the damned är dumdåliga, de är dumbra i brist på bättre formulering.

Fast det bästa under de senaste dagarna är fan att jag har fått två komentarer på min blogg av folk jag inte känner.
Kmentera mera, det gör jag när jag läser bloggar. Det är trevligt att få feedback.

Dagens låt:
the Damned-"I Feel Alright"

What have we got? Magnificence!

Dagen som sådan:
Vaknade tidigt.
var på lagret och slog i tån
lacka ur på en otrevlig kund
Bytte skor
Skällde ut ett par ungar.

Manics fick faktiskt en mycket fördelaktig rescension i DN idag, iaf bättre än vad jag räknat med. Visst får man hålla med lite om att den bleknar kanske om jämför den med James Dean Bradfields solo skiva från förra året, men jag tycker inte riktigt att dem två är jämförbara.
Hursomhelst så tycker jag att den är jätte bra och det är allt som räknas för mig. Det är bekant, det värmer och det är så härligt med ett band som faktiskt tycker om varandra på riktigt. Inte direkt som Depeche Mode där det är musiken som för dom ihop och inte personligheterna. Manics blev tvugna att göra en skiva igen för James ringde Nicky så ofta och länge att telefon räkningen sköt i höjden.
Vi vill alla ha vänner som behöver oss och som vi behöver.

Dagens låt:
the Slits-"Ping Pong Affair"

Peek A Boo

Uttråkad, letar ny musik men kammar noll. OMD var hur dåliga som helst, Nitzer Ebb är fortfarande för vulgärt, Killing Joke har några OK spår, the Damned duger om man är på det humöret fast i sådana fall bara första skivan (Damned! Damned! Damned!). Human League kvarstår att att undersöka men jag har inte så stora förhoppningar om dem inte har mer att erbjuda än "Don't you want me?". Fast jag är inte sen att erkänna att om den kördes ute så skulle jag bli eld och lågor, jag har väldigt lätt för att bli uppspelt.

Istället lyssnar jag på Siouxsie & the Banshees "Peek A Boo" och tänker tillbaka på min glada tid som 18 åring (2004), gymnasie elev, praktikant. Jag spelade sönder den låten, jag älskade den, den spelades högt.
Den är fortfarande bra och jag vill vara 18-19 igen (stor skilland mot 21-22).

fatbalm traces

Jag älskar postpaket. Idag kom det från eleven och jag fick in Eyoko fatbalm den till höger med hallonsmak. Jag valde den för att förpacningen var så söt, jag är otroligt barnslig.
Nu vill jag ha jordgubben också!

Tvättstuge problem:
Det finns en snubbe i 25-års åldern som aldrig är klar i tid, visserligen ligger kläderna bara i torktumlarn när man kommer ner, men ändå. Och dessutom gör han inte rent luddfiltret heller. Jag mötte honom i korridoren samtidigt som jag kastade hans jävla luddmatta i soporna, och jag hade god lust att skälla ut honom. Det är fan äckligt med andra människors ludd, vet ju inte vad han sysslar med. Äckliga människa. Utöver detta såg jag världens skummaste grej på T-centralen. En kvinna som verkligen släpade sig fram på kryckor. Ena benet hängde helt livlöst efter medan det andra som hon stödde sig på var knappt mycket dugligare. Självklart ramlade hon ihop också.

Dagens låt:
Fad Gadget-"Collapsing New People"

happy go lucky

Ok nu mår jag lite bättre.
Jag läste min favorit blogg (en blogg som skrivs av en G-liste tutt lisa).
Hon hade lagt upp bilder från sitt "gig" i helgen, som värdinna på Mera bar.
Hon börjar få konkurrens i den patetiska klassen av sin kompis med världens mest misslyckade läppförstoring. Kompisen stog och försökte se lite sexig ut och klänningen hade en sådan urringning att man såg bröstvårtan. Inget kan kan få en att må så bra som när man känner sig bättre än andra.
Överlägsenhet och Fad Gadget är den bästa medicinen. Även fast det är elakt men lite rättfärdigat är det väl ändå.

(vågar inte skriva namnet på bloggen, om man vill veta får man fråga så kan jag skicka länk privat)

the idiot

Det är vad jag är. Jag trodde att jag var ledig i fredags, det var jag inte jag hade kollat på fel vecka. Fick utskäll av min chef vilket är helt förklarligt. Det var ju bara mitt fel, dom hade ringt men det hade tydligen inte nått fram för jag såg det aldrig på min mobil. Jag litar inte på den, den stänger av sig osv jag letar efter en ny. Problemet löste sig tack vare Tove som kom in, men jag har aldrig känt mig så dum. Jag uttryckte min förlägenhet men eftersom min chef är på en galen powertrip så tog det ett tag innan hon sa att vi skulle gå vidare, fast inte utan en prick i mitt register. Så nu har jag det också, jag är helt fantastisk.
Såg också att jag hade missat en till sak med schemat, att jagj är ledig torsdag fredag, schysst, det är Olle också.
Mår piss och nu är jag ännu mera rädd för min galna, elaka chef än tidigare.
Då var det skönt att komma hem och se att Olle gjort chokladbollar
och att min Fad Gadget-"Fireseide Favourites" kommit.
En helt fantastisk skiva, Frank Tovey var ett jävla geni!

Dagens låt:
Fad Gadget-"State of the Nation"

Hit that gotham city

Läste min blogg som jag skrev i natt, eller i gryningen är väl en mer korekt benämning. Jag kan för allt i världen inte förstå vad jag menade med Batman snacket, blev helt förvirrad när jag läste det jag har inget minne av att jag skrev det. Det kan vara så att jag använde det som en metafor, jag var mystisk och inkognito, Batman, men nu är jag avslöjad ergo Robin. Jag råkade nämligen stöta på en tjej vars blogg jag läser (Martina), Olle är bekant med henne sedan tidigare via BD forumet, men hon visste vem jag var. Jag lever under illusionen av att jag är så hemlig och att ingen känner (igen) mig, jag tror att jag kan göra vad som helst här på bloggen. Men nu får jag nog revidera det.
I vilket fall som helst så tyckte jag att det var roligt att överraska mig själv sådär.

Kvällens låt:
Manic Street Preachers-"Rendition"

ich bin ein berliner

Ace, Mango just det ja nu kommer det tillbaka till mig.
Vin är mycket farligt att konsumera i den takt och mängd som jag gjorde. Fast å andra sidan gjorde det mig lite snällare och mera förlåtande. Jag som är hardcore "det har inte gjorts någon bra musik sedan 85", med vissa undantag förståss.
Jag tyckte att det var bra igår just för att det spelades ny musik, jag anser nämligen att på sådana popklubbar har man en skyldighet till det. Det handlar ju om ny musik, dom är inte jag. Men visst får man stoppa in publikfrieri, BD, Bad cash quartet osv som Olle gillar, men det är ett enormt faux pas att spela young folks två gånger. Men det bästa var fan Apache mixen i "techno" rummet, jag var så nära att köra DANSEN, men riktigt så full var jag faktiskt inte.
Skam är något jag predikar, jag säger att det är vad som gör oss civilicerade, att det är vad som skiljer oss från aporna, men varför kan jag inte praktisera det själv?
Jag håller på att förlora min värdefulla skam, men om det får folk att gilla mig kan jag nog leva med den uppoffran
Laddade, peppade på väg hem bestämde vi oss för att vi skulle gå förbi Berlin Video (en förmodligen hardcore porrbutik eftersom den är mycket hemlig) och sno flaggan. Jag var så pep, men mitt liv är ju fullt av besvikelser och Berlin Video var stängt. Det vill säga att flaggan inte satt uppe! blev total lack.
Ingen flagga till balkongen makes clive a dull boy...
Någonstans längs vägen till Odenplans tunnelbana ramlar jag på rumpan, vet inte hur det gick till. Och på sjuelvan var jag tvungen att gå och stödja mig längs kylskåpen.
En helt OK kväll även för en selfconfesed narcissist och musik facist som jag.
Snart ska jag ta min kickbike och åka till Svedmyra om mitt balans sinne har återhämtat sig.

Dagens låt:
Depeche Mode-"Shame"

vilken fyllskalle det blev av dig

Oh ja, minst sagt.
För mycket vin, för mycket allt. Ace inte Fritz och jag är outad ingen inkognito längre.
Jag är inte batman jag är Robin, jag återkommer imorgon om allt vill sig väl.

Dagens låt.
Sugarhill Gang-"apache"

the second great depression

Inget band har sett så bra ut som Manics under Holy Bible tiden (94), eller det är iaf vad det sägs i NME. Och man håller gärna med, det handlar iofs inte så mycket om stilen i sig utan det att den är genomgående, konsekvent, enhetlig. Det är otroligt tråkigt när några i ett band verkligen har tänkt ut sina outfits och så kommer, låt oss säga, trummisen i sina tråkiga trasor. Det raserar helhetsintrycket.
Nu har tydligen manics gått tillbaka till den stilen igen, fast för män i deras ålder så det blir inte patetiskt, inga vindtygsjackor så långt ögat når. Det är nästan tillräckligt för att förlåta sammarbetet med Nina Person (Cardigans), men bara nästan. Det hade varit bättre med Kylie, eller hon från the Gossips om jag inte vet vad hon heter för låten förtjänar någon intressantare.
Ja, jag har laddat ner skivan, förlåt men jag ska köpa den när jag kommer ihåg, jag lovar "scouts honour". Och jag håller med, "Send Away the Tigers" är en mera naturlig uppföljare till "Everything Must Go" (i "Indian Summer" har dom tom med rippat sig själva). Det är ocreddigt men jag ger fan i det, om jag skulle lyssna på creddig musik skulle jag vara lika tråkig som Olle som jämt (nästan) hoppar på varje hypat svenskt band.
"feels good to be bad, huh?"

En 3 dagars helg har nu officellt blivit uppfuckad, och det är inte mitt fel.

Kvällens låt:
Manic Street Preachers-"Indian Summer"

eller är det "Design for Life"

we got the empire

Igår var det bra, för en vecka sedan var det fantastiskt och jag var okrossbar. Igår kollade vi på hot shots, låg en timma i sängen och hade ipod tävling. Det innebar att man lyssnade på en låt, nynnade med medans den andre skulle gissa vilken låt det var. Typ som en introtävling fast man fick inte sjunga orden. Jag var grym men Olle var trög och fattade inte min "Motown Junk" även fast jag körde med gester och allt.
Nu är det inte det och jag lyssnar på Sisters of Mercy-"Floodland" på volym 20.

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Lucretia"

It's miserable and slutish to be acting like I do infront of you

När the bway stannade vid globen idag på vägen hem blev jag mycket konfunderad över att se en massa tutes. Uppklädda tjer i korta kjolar och högklackat jag kune för allt i världen inte komma på vad det var som hände där idag. Justin Timberlake? Det hade ju förklarat varför jag bara såge n snubbe i den där hopern av kjoltyg, men nej.
Kollade i På Stan och såg att det var Beyoncé som spelade idag, jag hade inte en enda tanke på det, jag visste knappt att hon skulle komma hit jag som brukar ha stenkoll.
Jag kan inte för allt i världen förstå varför alla gillar henne, att det Sonic gör reportage om Destinys Child när det egentligen är intressantare med Britney Spears.
Men som en vis man sa: Även om du sprejar guld på en bajskorv så är det fortfarande en bajskorv.

Man vet att någon har skapat en hit när så fort man ser ordet börjar sjunga på låten.
Jag är en nostalgiker, och detta är min uppväxt.
Kvällen går i ironins tecken och vi ser på "Hot Shots 2"

Dagens låt:
Prince-"Cream"

if it still hurts in the morning, you can phone me tonight at nine

Eftersom som min dag varit sådär lagom glamourös (disktrasor, batterier, tandborste osv..), ska jag inte uttråka er med detta.

Sista numret av SEX (tyvärr bara det andra jag läst) en intervju med Henric de la Cour. En otroligt obehaglig och fantastisk sådan (gjord av favoriten Strage), lite Warren Zevon känsla över det hela. Samtal om döden som någon verkligt, som en del av vardagen eftersom Henric går ut med att han har cystisk fibros. En sjukdom som man lever med, men som förkortar ens liv avsevärt. Jag visste inte alls vad cf var innan och jag hade nog mått bättre utan den vetskapen. Inte nog med att det var så ärligt att jag var tvungen att lägga ifrån mig tidningen pga min egen dödsångest och magknip så fanns det även en stor igenkännings faktor. Att han mamma vägrar se det svarta i hans texter "den är fin det låter lite som ABBA" fick mig att tänka på min egen mamma och våra problem som vi hade när jag var runt 15-16. Ett tydligt minne jag har är att vi bråkat och jag får någon slags kollaps och bara storgråter helt apatiskt. Mamma får skuldkänslor och fösöker vara snäll och förstående men gör bara saken värre genom att fråga om jag var gravid. Det kändes som ett jävla slap in the face, hur skulle jag kunnat bli gravid när det kändes som om jag väckte avsmak hos alla jag mötte. Hennes fråga gjorde förståss situationen bara värre. Jag vet att det inte är jämförbart, men att läsa den intervjun väckte de minnena igen och då kunde jag också legat gråtande under ett berg med plastpåsar.
Nu kan jag inte lyssna på vare sig Yvonne eller Strip Music (inte för att jag gjort det anmärkningsvärt mycket förr, men Olle gör det ibland) utan att få obehagskänslor.
Köp SEX mendan ni kan, som även bjuder på ett reportage om Extreme Home Makeover.

Dagens låt:
Yvonne-"Broken Parts"

att gråta över spilld mjölk

Jag tog inte kickbiken eftersom jag skulle köpa mjölk, och det sket sig.
Ett utrav av paketen läckte, vilket jag upptäckte när jags tällde upp varorna på rullbandet och då kunde jag inte dra mig ur.
Jag tänkte att det skulle ordna sig så fort jag fick ner allt i påsen, men på tunnelbanan märkte jag att det började rinna ur påsen också. Jag mådde så dåligt och trodde att alla tittade på mig, resan hem har aldrig varit så lång.
Dessutom blev min kycklingsub mosad, men det smakade gott ändå.

Kvällens låt:
the Normal-"Warm Leatherette"

I only screwde up once, maybe twice, maybe three times.

Det är nästan helt dött ute förutom ett medelålders par som tittade suspekt på mig när jag tog kickbiken till tvättstugan, det är väl inte deras problem..
Den ligger så långt bort och med kickbiken blir det åtminstone mindre tråkigt att ta sig dit, dessutom är det en liten nedförsbacke..
Jag ville egentligen ha en valborgsfest, jag har aldrig varit på någon att räkna med. Om man nu inte tänker på den med kalle som latjade med en gubbe, drog honom i skägget och tjoade "Gubbe!" titt som tätt.
Istället lyssnade jag lite på grannarna som lekte charader och ett par utanför som bråkade om sitt förhållande. Pelle och Sarah verkade orsaka problem för paret i fråga, otrohets misstankar. Dom höll på i över två timmar typ och jag somnade.
Ska kanske ta min kickbike, gå va vid Gullmarsplan och rulla nerför en backe, och sedan köpa mig en subway macka. Om jag nu orkar. Mat är jobbigt när allt jag vill är att äta tårta och lyssna på Hefner-"the Repression song".

Dagens låt:
Pink Grease-"Working all day"