We are your friends, you'll never be alone again

Niklas Wallöf kan skatta sig en vän rikare, allt han skriver i recensionen av Pascals "Galgberget" (5:a i DN) är allt jag någonsin tänkt ock tyckt men inte kunnat formulera. Det är så kompromisslöst. Det Niclas säger om viljan att knyta näven och skrika med i varje text fångar min beundran som deras No 1 fan (inte enligt mig själv, utan av Pascal själva). Allt är så sant,. Om du bara ska köpa en skiva i år köp "Galgberget". recensionen ligger inte uppe på DN.se ännu men jag ska länka när den gör det. Tills dess lämnar jag er med något tänkvärt:
"En hel del svenska artister har på senare tid valt att överge en svajig och klyschig engelska för modersmålet. det är säkert sunt. Men det kräver att texterna växer ett snäpp för att det ska vara värt det. I Pascals fall finns inga försök att snärja in stanardiserad rocklysirk, man bryr sig inte ens om att rimma . Återigen blir trovärdigheten vinnaren."

Det händer nu, det växer till något stort och vackert som jag hoppas att folk krossas av. och jag är gammal i gemet.

Edit:
Länken till DN