Jag är inget party monster, jag är ingen Martin Gore och klär av mig på fyllan, jag är inte ute till 5, jag fyllehånglar inte, jag blir inte utslängd.
Nä inget av detta gör jag, jag är en hyffsat averagde partydrickare. Men mamma, lilla mamma, tror nästan att jag är medlem i UNF och att jag bara sitter inne och hatar allt och alla. När jag var ung (yngre) hade jag den fina fördelen att bo hos Olles familj varannan helg och det var förståss då som jag passade på. Olles föräldrar däremot har fått se en del, höra kräkljud, sett mig komma hem efter min mösspåtagning, otaliga nyårsaftnar, lördagar på Fritz, eller när vi hade dryckes lek till Frasier marathon. de få gånger jag kommit hem full så har mamma inte märkt något trots att jag snubblat in mitt i natten/tidiga morgonen eller sovit till 14. Då har hon bara tyckt att det har varit trevligt att jag har gått ut och varit lite social, inte dricker Caroline det är hon för anti för. Hon anar inte ens oråd när jag har ett sår vid ögat efter att jag ramlat in i ett träd. Jag pratade med henne om nyår och hon var så förvånad över att jag gått ut, som sagt att det var bra och trevligt. Lilla mamma är så godtrogen och jag tycker att det är bra. Jag smyger med mitt drickande inför henne, det skulle kännas så pinsamt om hon "fick veta". Jag är den snälla dottern, den som inte slår ut framtänder. Jag är den som gömmer mina tomma och fulla spritflaskor när hon kommer på besök och det är jag som fyller 23 i sommar. Vem är egentligen mest korkad, jag eller mamma?
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
2 kommentarer:
Jag har läst din blogg någon gång då och då fram tills nu när jag upptäckt att den är alldeles utmärkt. Nu ligger den såklart där den ska vara, i Rss-läsaren bland subscriptions.
äntligen lite erkänande som jag tycker att jag är så välförtjänt av.
Skicka en kommentar