waredrobe psychosis

Vid min ålder (23) har jag vant mig vid och förväntar mig en viss standard när jag går ut. det handlar om något så simpelt som garderob och lås på toalettdörren (jag kan klara mig utan papper, lås är viktigare). Nu var det ju så att jag gick till O baren igår kväll, en mycket trevlig loka med mycket goda förutsättningar, om man är villig att bortse från de hutlösa priserna i baren. Men ingen riktig garderob. Visst man kan hänga av sig jackan själv inne på Sturehof men jag litar inte på någon, inte för att min H&M jacka för 300 spänn är särskilt stöldbenägen men ibland har folk bara lust att jävlas med en. Jag är aldelles för varm av mig för att ha min vinterjacka på mig inomhus, för fint klädd för att inte visa det och det är otympligt att hålla i en jacka när man försöker dricka ur ett vinglas. Men i vår när jag har en lättare jacka kanske, då ses vi nog igen O baren.
Hursomhelst safade vi och smet i väg till Club Killers. jag är inget fan av baktakt men för garderob OCH lås på toan går jag nästan vart som helst förutsatt att Olle är med. Då har jag garanterat alltid någon som uppskattar och svarar på mina häcklande uttalanden om de andra gästerna. Vi är dålig människor men vi är åtminstonde dåliga tillsammans.

Dagens låt:
Manic Street Preahers-"Whiskey Psychosis"

i´m the king of the cool jerks

Jag kommer aldrig bli en hipster, jag kommer aldrig att anses som cool, jag kommer aldrig att vara någons förebild. Anledningen till detta är:

• Jag kollar på antikrundan, men fördrar deras "extended version" som sänds på söndagar på kunskapskanalen. I det programmet riktar dom in sig på en specifik sorts möbel eller stil och pratar djupgående om det.
• Jag tittar alltid på melodifestivalen och kan för mycket historik om tidigare vinnare och årtal. Jag kan för mycket om det för mitt eget bästa.
• John Hughes inte Howard Hughes är min favoritregisör (Pretty in Pink, sixteen candles, Weird Science och Ensam Hemma 1 och 2)
• Jag tycker att Polisskolan (1) är en fantastisk komedi med en många subtila skämt.
• Jag gillar inte techno, jag gillar Sisters of Mercy
• Jag föredrar Mick Jones framför Joe Strummer
• Jag handlar på Gina Tricot
• Min favorit bok är Dracula (Bram Stoker)
• Jag älskar dinosaurier och min favorit paleontolog är inte Ross Geller utan Bob Bakker.
• Jag brer jordnötsmör på Tom & Jerry kex.
• Jag dansar bara när jag är redigt berusad.
• Jag tror på spöken.
• Jag älskar VH1

snart ska jag till O baren för första gången, varför är inte sista onsdagen i månaden sista onsdagen i månaden? Då skulle det varit Place.

Dagens låt:
the Capitols-"Cool Jerk"

I wanna be your boyfriend.

Olle är på en mandate i Highvalley, han är alltså och dricker fin-öl i en etta i Högdalen. Jag sitter och tittar på Bridezillas och imorgon kommer Olles föräldrar på middag. Vad man ska äta är inte så svårt att fixa men Olles föräldrar dricker bara sprit och jag har ingen lust att slösa mina alkoholpengar på dem (no offense Olle). Mina föräldrar dricker läsk och är därmed lite bättre. Jag lämnar över ansvaret på Olle, hans föräldrar hans problem. Laga maten får han också göra så jag kan sitta i soffan med handen innanför byxlinningen i sann Al Bundy anda.

I always feel like somebodys watching me

Ok, det är ju alltid trevligt om folk läser ens blogg. Men när en person klickar igenom ca 29 inlägg 2 dagar på raken är det mindre trevligt. Jag känner mig förföljd och jag är vettskrämd över att det kan vara någon från jobbet. Det här har varit min frizon och om den skulle ryckas ifrån mig skulle jag gå sönder. Jag kan visserligen starta en ny blogg, men jag gillar mitt namn och så har jag en mycket liten men trogen läsarkrets. Men jag har svårt att tänka mig att nåhon från mitt jobb kan hanera det där med internet och bloggar, det skulle vara elisabeth i sådana fall och det är Ok för jag gillar Elisabeth skarpt. Hon är soft och hennes man är polare med Robert Plasczysk (stavning på detta någon), Andy Bell och Magnus Carlson. Fast jag gillade Elisabeth innan jag visste det.

Dagens låt:
Bauhaus-"Paranoia, Paranoia"

fake it til you make it

Matförgiftning, det låter lägligt och bra enligt vårguiden. Man får symptom ganska snabbt och det håller i sig i max 2 dagar om man inte har råkat ut för något rejält. Så om vi ponerar att jag köpte en färdig paj på ICa nu när jag gick hem och kontaktar min chef med ett sms kl 22 är jag ju frisk tills på fredag då jag är schemalagd att jobba igen. Jag är en rätt så sjuk människa inte fysisk, psykiskt. Jag har grundat på jobbet idag att jag ska komma dit i morgon, köpt kläder att ha imorgon, gnällt lite lagom över att jag börjar tidigt. Det är ju synd om dem som blir tvungna att stanna längre imorgon men jag vill verkligen inte gå till jobbet. Just nu känner jag att jag inte klarar av det, jag hatar mitt jobb. Jag ska vara hemma och städa min crib.

edit:
jag mår dåligt, viljans triumf eller ibillningssjuk.

Dagens låt:
the French-"Nestbuilding"

Nostaligic pushhead

VH1 har 3 form 1 helg och just nu är det Aerosmith och helt plötsligt är jag 8 år igen. Fan vad dom var stora med "Get a Grip" skivan (jag kollade upp vad den hette på allmusic, inte ens jag besitter den kunskapen även om jag kan en hel del). Men eftersom jag var så liten då är det förstås videorna med Alicia Silverstone jag minns. Jag och Olle brukar diskutera vilken video som är vilken, och den enda som vi alltid är helt säker på är "Crazy", efter det tappar vi tråden, hur många videos var det med Alicia vad hette dem? "Living on the edge", "Amazing", "Crazy" och "Cryin". Det blir 4 det om jag inte missat någon. Det är söndag Olle sover så det finns inte så mycket att göra förutom att kolla på VH1. Jag var på väg att ta en långpromenad men det blåste för jävla mycket.

Dagens låt:
Wire-"Feeling Called Love"

if you're in the crowd tonight have a drink on me.

Batman har sin Jokern, Xavier har sin Magneto, Jerry Seinfeld har sin Newman och Maggie Simpson har ungen med unibrowen, ärkefiender, nemesis, dödsfiender. Jag har också min, en 21 årig tjej jag aldrig träffat. En tjej som är alldeles för lik mig själv, som jag fast smartare, som jag utan förortsbakgrund. Min tröst är att jag med all säkerhet kan spöa skiten ur henne, inte för att jag någonsin har varit i ett enda slagsmål. Jag var den typen som lade mig i bakhåll och slängde i väg en enda nådanstöt en enda gång i 5:an och efter det behövde jag aldrig göra det igen. Jag slog Linus i huvudet med en bok för att han kastat en snöboll på mig.
Men åter till min Nemesis, jag är inte ens säker på vad hon heter, hon ser ut som en Karin, och för var dag som går så uppdagas ännu en likhet. Det är främst musik som jag förstås är dum nog att tro att jag är ensam om att lyssna på. Man blir sådan när man inte har något socialt umgänge överhuvudtaget. Jag är väldigt revirsinriktad när det gäller musik, som vissa tjejer kan vara gällande sina pojkvänner. Ingen kan älska dem som jag kan, alla andra utnyttjar dem bara. Det är egentligen synd att jag har den inställningen annars kunde vi säkert bli hyfsade vänner, vi har samma favorit film och allt. Fan ta denna egoism!

Dagens låt:
the Go Go's-"Our Lips are Sealed"

let them eat cake

ibland förundras även jag över min begåvning. En tårtring som jag gjort helt själv. såg någon liknande på Fredflare.com och tänkte att jag lika gärna kunde gör en själv. Min enda begränsning var vilka färger jag hade på leran. Jag är i synnerhet stolt över den lilla rosen.

cool jerk

alltså, låten görs av the Capitols, men det är inte riktigt samma sak att lyssna på den utan falsksången.

Dagens låt:

the Captiols-"Cool Jerk"

(trivia, Go Go's har gjort en cover som inte alls är bra så ladda inte ner den)

KF

Kattfan rev mig fan i min jävla tinning, jävla kattfan!
nu blöder jag. jävla katt....

Mamma jag har gjort så mycket som du inte vill veta om

Jag är inget party monster, jag är ingen Martin Gore och klär av mig på fyllan, jag är inte ute till 5, jag fyllehånglar inte, jag blir inte utslängd.
Nä inget av detta gör jag, jag är en hyffsat averagde partydrickare. Men mamma, lilla mamma, tror nästan att jag är medlem i UNF och att jag bara sitter inne och hatar allt och alla. När jag var ung (yngre) hade jag den fina fördelen att bo hos Olles familj varannan helg och det var förståss då som jag passade på. Olles föräldrar däremot har fått se en del, höra kräkljud, sett mig komma hem efter min mösspåtagning, otaliga nyårsaftnar, lördagar på Fritz, eller när vi hade dryckes lek till Frasier marathon. de få gånger jag kommit hem full så har mamma inte märkt något trots att jag snubblat in mitt i natten/tidiga morgonen eller sovit till 14. Då har hon bara tyckt att det har varit trevligt att jag har gått ut och varit lite social, inte dricker Caroline det är hon för anti för. Hon anar inte ens oråd när jag har ett sår vid ögat efter att jag ramlat in i ett träd. Jag pratade med henne om nyår och hon var så förvånad över att jag gått ut, som sagt att det var bra och trevligt. Lilla mamma är så godtrogen och jag tycker att det är bra. Jag smyger med mitt drickande inför henne, det skulle kännas så pinsamt om hon "fick veta". Jag är den snälla dottern, den som inte slår ut framtänder. Jag är den som gömmer mina tomma och fulla spritflaskor när hon kommer på besök och det är jag som fyller 23 i sommar. Vem är egentligen mest korkad, jag eller mamma?

fashion is for fashion people

Om min bluetooth funkade skulle jag lägga upp en bild på dagens outfit.
randig t-shirt, blåa vida jeans med hög midja, äppelhalsband och svarta lacksor med klossklack, så snygg som man kan bli på väg till jobbet som söver ner mig och mitt liv.

Löning!

We are your friends, you'll never be alone again

Niklas Wallöf kan skatta sig en vän rikare, allt han skriver i recensionen av Pascals "Galgberget" (5:a i DN) är allt jag någonsin tänkt ock tyckt men inte kunnat formulera. Det är så kompromisslöst. Det Niclas säger om viljan att knyta näven och skrika med i varje text fångar min beundran som deras No 1 fan (inte enligt mig själv, utan av Pascal själva). Allt är så sant,. Om du bara ska köpa en skiva i år köp "Galgberget". recensionen ligger inte uppe på DN.se ännu men jag ska länka när den gör det. Tills dess lämnar jag er med något tänkvärt:
"En hel del svenska artister har på senare tid valt att överge en svajig och klyschig engelska för modersmålet. det är säkert sunt. Men det kräver att texterna växer ett snäpp för att det ska vara värt det. I Pascals fall finns inga försök att snärja in stanardiserad rocklysirk, man bryr sig inte ens om att rimma . Återigen blir trovärdigheten vinnaren."

Det händer nu, det växer till något stort och vackert som jag hoppas att folk krossas av. och jag är gammal i gemet.

Edit:
Länken till DN

nu metal goes new rave

Ett par välplacerade handklapp och jag är din. Jag är så lättköpt

så tom, så hungrig

Det här är bara en sådan där dag, antiklimax är ordet jag söker. Förhoppningsvis känns det bättre när lönen trillar in. Januari är ju känt för att bara vara dötid i väntan på nästa cashflow.
Men den här dagen känns som ett slap in the face. Det spelar ingen roll hur bra jag är i håret, eller hur kul det är med axelvaddar. Det är en sådan dag då man bara vill spela Depeche Mode-"Condemnation" (singel versionen) om och om igen. En dag som är dömd att misslyckas, en dag då man till och med misslyckas med att koka potatis. "And I pray that you'll be stronger in the morning". Ge mig min lön så jag fylla min plats i konsumtionssamhället.
Och jag kan fortfarande inte logga in på whoa...

Dagens låt:
Depeche Mode-"Condemnation"

seinfeld var verkligen ett snäpp upp på karriärstegen

Jag älskar den här reklamen, cheezy.

halv människa, halv maskin

Vart jag än ser mig omkring så finns det bara träning, folk som tränar, träningskläder, gymreklam, byggjobbare. Ok, det sistnämnda finns bara utanför mitt fönster och har inget med träning att göra. Jag säger fuck träning! Jag har aldrig tränat i hela mitt liv, om man inte räknar konserter eller den gången 2004 då jag spelade lasergame i 2 timmar. Med min diet och totala brist på motion borde jag vara så mycket fetare. Igår åt jag ingen middag, jag åt mina fantastiska citronmuffins. Så rent teoretiskt borde jag ha en otrooolig fettförbränning. Visst jag är lite småfet, men jag borde vara ännu fetare. Så fet att jag måste ha en pinne för att kunna slå ett telefonnummer. Snack om hälsa och blodfetter köper jag inte heller, majoriteten tränar ju ändå för att bli snygga. Mitt försvar är att jag skulle ändå vara ful som smal, ansiktet är detsamma. Så fuck all. Jag köper snygga kläder och drömmer om semlor, chips, KrispyKreme doughnuts, sprit och cheescake. Så länge jag ligger på en stadig storlek 40 är jag inte fet, jag är respektingivande.
Keeping it real.

Jag ko0mmer inte in på whoa, inloggningen har kukat ur och whoa är min enda kontakt med folk i min ålder. Jag känner mig så övergiven.

Dagens låt:
Pascal-"Smärtstillande"

no fun my babe you're no fun

Jag vet inte om att få mera gratis grejer var ett så relevant nyårslöfte, jag borde kompletterat med att ha mera kul. Nästa gång jag får ha kul igen är typ 30 januari. Efter nyår och nu i onsdags har allt stagnerat. kunde bokat resa till london över påsken men vem ska då ta hand om katterna? Mamma kan göra det i vanliga fall men hon är i Egypten då. Det är nu som man önskar att man kände sina grannar, framförallt Whelin som har katter själv.
I vår blir det bara film, en massa film, en hel del bra film. Men jag vill gå på en riktig jävla konsert, jag överväger nästan att följa med Olle och se Håkan Hellström. Men att betala 300 spänn för att håna en publik som inte fattar det känns väldigt oekonomiskt. Jag vill så gärna gå på en bra konsert, när var jag på en sedan? Var det när Depeche Mode spelade på stadion 2006? Inte konstigt att jag är svältfödd. När jag ser den aktuella musikvideon med Enrique Iglesias blir jag avundsjuk, det är någon konsert som flimrar förbi med ett publikhav. Så svältfödd är jag.
Jag är trött på klubbspelingar där publiken är oengagerad och står i sitt stockholms U. Det band jag vill se nu är Pink Grease, men det kommer inte hända om jag inte lämnar landet. Jag hade så kul 2004 när jag såg dem, så kul att det borde vara olagligt. Nya klubbar att gå på, sådana som gör att man vill vara bakfull på en jobbsöndag.

Dagens låt:
the Guillotines-"Wandering"

Money, money honey the kind you fold

Jag har "vunnit" 1900! Men haken är den att jag har vunnit det genom jobbet, 1900 att handla kläder för på Lindex. Tänk vad kul jag kunde ha med dom pengarna om jag fick dem kontant! Tänk så full jag kunde bli, tänk så fina skor jag kunde köpa...
Men 1900 att handla kläder för på Lindex är ju också rätt så kul. Jag ska köpa ett par byxor, ett par blåa vida jeans med högmidja som jag bara kommer ha när jag jobbar. Hur ska jag komma upp i 1900 när jag inte får köpa strumpor?
Tänk så kul jag kunde ha med dem pengarna om dem inte var bundna i företaget. men som sagt jag får vara glad att jag får något "gratis" som faktiskt är mitt enda riktiga nyårslöfte.

Dagens låt: Warren Smith-"Uranium Rock"

Vill du bli min rödlätta man?

Lyssnar på Galgberget och "Rödlätta man" en väldigt bra låt men jag kan inte låta bli att tänka på Gustav Gelin, eller Adam Savage förståss men för mig går dom hand i hand.

Såg Control och jag tycket inte att den var så jävla bra, visst snyggt foto och så men inte tillräckligt. Med risk för att försöka låta som värsta filmkritikern (Jay Scherman!) så var den inte tillräckligt nyanserad. Och det faktum att Velvet Underground spelades på en run of the mill pub kan jag inte köpa, like thats gonna happen. Filmen var väl sisådär småtrevlig, berörde mig inte. Att jag sedan är en Joy Division motståndare kan ha sin del i det hela.
Nä, jag ska hålla mig till det jag behärskar, parodier och det är därför jag knappt kan bärga mig i väntan på "Walk Hard the Dewey Cox story".

let's get fucked up

Var ska jag börja någonstans? Hur ska jag lyckas summera allt som hände igår?
Ok innan jag ens hunnit dricka upp min första cider (och folk som känner mig vet hur snabbt jag dricker) kommer en man fram och säger "är det Clive och Culkin?" Jag som lever i en värld där jag tror att jag är hur hemlig som helst, som en spion för KGB. Han som kom fram var tydligen från Pascals skivbolag, han gav oss öl/vinbiljetter och sa att dom hade funderat på att sätta upp oss på gästlistan. Jag och Olle är ju inte direkt kända för våran social kompetens står mest och skrattar. Jag blev så röd som bara jag lyckas bli, och nojig, men gratis dricka är gratis dricka. Det faller dessutom in under mitt nyårslöfte att få mera gratis grejer. Efter det kände jag mig allt annat än ödmjuk, jag kom fram till att jag var bäst klädd och att jag och Olle var de enda stockholmarna där, resten måste varit några bonnläppar. Jag ödmjuka är vi inte.
En bra spelning var det och det var faktiskt femte gången jag såg dem inte fjärde som jag sa tidigare. Olle Ljungström på scenen är alltid obetalbart framförallt när man tänker på historien jag fick höra som praktikant på EMI. Skittajt var det. När Pascal spelat klart så tog kvällen någon bisarr vändning. Manuela kom fram och pratade lite, sa att vi var deras största fans och att hon blir glad av att alltid se oss längst fram och att vi alltid sjunger med. Min stora oro har ju varit den att dem ska vara lika elitistiska som jag och se ner på oss, tacka fan för att folk är bättre än mig.
När jag blir glad dricker jag mer, så nu sitter jag här och mår skamlöst bra med en personligt signerad skiva, ett gäng lustiga mobilbilder, ett minne av att jag låtsades känna Olle Ljungström och nickade log mot honom när han gick förbi. Vägen till nattbussen från Spy Bar är alltid lika spännande och upplyftande. jag har kastat mig mellan busskurens väggar, sprungit genom Kungsträdgården. Allt avslutades när vi gick av vid macken hemma och jag spydde bakom busskuren. Olle och jag är partners in crime.
(behöver jag säga att Galgberget är nästintill överväldigande bra, det säger sig självt och det kan jag gå in på någon annan gång)

I thought that we were meant to be

Pascal på förstasidan till DN kultur, det är rätt så stort. En riktigt bra intervju också (av Strage förstås), framförallt inslaget med dödgrävarna och mötet med Nick Knox.
Om man inte har något att göra ikväll så rekomenderar jag starkt att man går till Stacken och ser Pascal. Det blir fjärde gången för mig, det band jag sett flest gånger. De band som jag aldrig sett och som det inte är meningen att jag ska se är the International Noise Conspiracy och Strip Music. Jag har haft så många chanser det senaste åren men det blir aldrig av pga ren och skär lathet. Ibland har de spelat på för dåliga ställen, för sent eller så har det regnat och jag vill inte förstöra frisyren. Men Pascal skulle jag se även med dåligt hår.

Shopping med Olle, två t-shirts och två par enorma örhängen som nog egentligen är för tunga till och med för någon som är så rutinerad som jag.

Dagens låt:
Wire-"Straight Line"

we are all made of stars

Malou von Sivers kom in på jobbet igår, jag gissade på att hon ätit lunch strax innan. En stadig sådan också eftersom översta knappen på byxorna var uppknäppt. Jag gillar sådant, att se kändisar som är lika patetiska som jag. Jag är duktig på att glömma att dra upp gylfen, därför har jag inte byxor utan kjol eller klänning. Så det är mitt tips till dig Malou, om du inte kan hantera byxor håll dig till kjol/klänning.

Imorgon är det Pascal på Stacken, yepp, yepp.

Dagens låt:
Wire-""Different to Me"

After all we're flesh and blood

Ikväll ska jag se på Singing Be på 3:an och jag är förberedd på besvikelse. Jag såg nämligen ett likartat program i somras när jag var i London "Sing it Back" hette det. Mycket trevligt, tillbaka lutat ingen påkostad dekor och med en mycket brittisk gentleman som domare Singing Bee är nog allt för "flashigt", det kan nog kännas lökigt. Men jag kommer att titta på det och tänka på den fina brittiska gentlemannen.

Dagens låt:
James Dean Bradfield-"An English Gentleman"

the filth and the fury

Jag är inte äckelmagad, absolut inte. Om jag ser ett överkört djur blir jag fascinerad och vill ta mig en närmare titt. Sprutor och blod gör mig svimfärdig, men spyor klarar jag av att se. När jag åker till jobbet på lördagar och söndagar brukar jag räkna spyor, men nu när jag skulle göra rent avloppet och tog isär vatten låset började jag hosta och kräkreflexen började jobba. Vad mina ögon möttes av var en gråbrun slemklump med långa mörka hårtestar. Vilket i sig är konstigt eftersom jag och Olle är blonda och rätt så korthåriga. Jörgen och Anna som bodde här för ett år sedan där emot är mörka båda två och Anna hade långt hår. När gjorde dom rent avloppet senast? Fast vad hade jag väntat mig av folk som inte ens kan diska plåtar eller ugnsgaller efter sig? Riktigt vidriga människor. Jag funderar på att tipsa AFA om att dem är nazister, eller ringa socialen och säga att deras barn lever under odrägliga förhållanden. Jag hatar dem av hela mitt hjärta, jag vill att deras barn ska dö en mycket plågsam död, eller att Anna har fått missfall för hon var gravid när dom flyttade. Jag önskar dom allt ont i världen.

from my heart and from my hands why wont people understand

Jag borde gå och skrubba alla ytor i badrummet men istället lyssnar jag på the Vapors och Oingo Boingo. Guilty pleasuers är mina enda pleasures. När såg jag Weird Science senast, var jag 11 kanske. TV var bättre förr i tiden. Då brukade 3:an och 5:an köra helgmatinér av hög rang. Filmer från 50-60 och 80-talet. Vad heter den där otroligt dåliga robot filmen men Steve Guthenberg? Roboten med känslor, jag har för mig att jag gråtit till den. Men jag gråter till allt. De enda matinér som körs nu är "TV movie of the week" skit.

Dagens låt-
Oingo Boingo-"Weird Science"

The Vapours - Turning Japanese

läste i Blinding by the lyrics att "turning japanese" syftar på ett visst uttryck pojkar får när dom gör grejer med sig själva för att uttrycka mig rumsrent. Anyroad, bra låt

Jag känner på mig att om ingenting händer nu. så kommer inget någonsin hända

Vet inte om det är jag eller årstiden och bristen å årstid. Men det känns som alla går och väntar på något men ingen vet riktigt vad. Det är öde nästan överallt utom på tunnelbanan. Vi befinner oss i limbo. Jag vill göra något, något ordentligt. att träna verkar vara allt folk gör och jag vägrar sänka mig till den nivån. Jag har inte varit fit sedan jag var 8 år och jag har svårt att se det hända igen. Träning är inget för mig, när jag tappade lite i vikt (när jag var 16) så var det för att jag inte åt något. Ingen ätstörning eller så men det var sällan jag hade någon att äta lunch med i början av gymnasiet. Nu måste jag äta lunch varje dag iaf när jag jobbar annars kreverar jag.
nuff said.

På torsdag ska jag se "Control" och jag som föraktar Joy Divison av ingen särskild anledning. Jag har bara bestämt mig för det. Jag har läst touching from a distance och jag gillar Anton Corbinj och jag gillar alla filmer (i stort sett) som är och tallar på musik historia. Jag har för guds skull sett Whats love got to do with it? om Tina Turner.

Dagens låt:
M.I.A-"Bamboo Banger"

I dont know why I'm sad for my fan club

Just nu lyssnar jag på "Galgberget", en Pascal låt med ett mycket udda inslag, ett piano. Det låter så bekant, som en låt jag har haft med mig från födseln, som the River. Inte ljudmässigt, men just den låten har jag haft med mig från födseln.
Jag har faktiskt inte hört medlemmarna prata direkt förutom en mycket underhållande intervju (förmodligen bakfull sådan) från Hultsfredsfestivalen. När jag hör rösterna kommer jag på varför jag dras till dem, det låter som mitt coola jag. det jaget som jag egentligen vill vara men min uppenbara töntighet skiner alltid igenom. Dem låter som den där kompisen som du önskar att du hade, som jag önskar att jag hade. Jag känner mig som ett sådant där obehagligt jobbigt fan som man undviker att titta på när man ser mig i publiken.

teenage sex and yoga , marijuana, I can hardly breath

Det drar ihop sig, på onsdag smäller det och vad ska jag se framemot efter det? Ett nytt jobb kanske, jag har precis sökt jobb på Bolagret. det vore himla lägligt om jag fick jobb där för dem har en soffa som jag vill köpa och då skulle det smaka bra med lite personal rabatt. Sedan så skulle jag ju korta av min restid ganska så rejält, 12 minuter till jobbet= 12 minuters mera sömn.

Ikväll ska jag lyssna på Pascal på P3, det var ett tag sedan som jag låg och lyssnade på radio sådär. När jag var ung (tonåring) brukade jag nästan alltid lyssna på P3 pop eller P3 live samtidigt som jag låg i sängen och blev sömnig. Jag minns en gång i den allra första begynnelsen av Olles och mitt förhållande så lyssnade vi på P3 pop över telefonen tillsammans. Han i Täby, jag i Väsby med en skog i mellan. Nu kommer vi inte typ ses förrns på söndag igen. Tricket till hur man får ett förhållande att fungera är att inte träffas så ofta. Men för att knyta tillbaka till min radio nostalgi. När jag lyssnar på radio nu så är det bara Pangprego när jag stökar i köket. Jag vill nästan vara 16 igen, bara nästan.

Recension av Pascals skiva finns här.
Inte så jättebra skrivet men han har lyckats skriva ner kontentan.

Dagens låt:
Shy Child-"Summer"

Jag rear ut min själ allt ska bort

Nu förstår jag vad Bob Hund menar med det.
Jag har haft utvecklingssamtal på jobbet idag och enligt chefen jobbar jag jättebra och är jätte trevlig En himla skillnad från det jag hade förra året där hon sa att jag hade taskig attityd, jag räddade mig med en lögn och började bete som en helt annan person. Någon som inte är mig själv, någon jag hatar. Men, men nu har jag iaf grundat för bra referenser, var det verkligen värt det? Jag vet inte själv längre, jag vet knappt vem jag är jag har så många olika personligheter att hålla reda på.

Såg Kalle Brunelius idag, jag vill bara gå fram och ge honom en kram och säga att jag saknar honom. Jag vet inte vad han sysslar med nu för tiden men jag saknar honom i rutan.

Dagens låt:
Pascal-"Älska mig, Skjut mig"

Walk Hard (a hard wait?)

Jag kan knappt vänta. En film som kombinerar det bästa musik och parodi. Mina och Olles guilty pleasure, vi skrattar år polisskolan och äger båda HotShots filmerna. Judd Apatow äger, efter denna kommer väntan på "Pineapple Express"

hey little rich girl where did you go wrong?

Men rik är jag verkligen inte, minst sagt.
Ja, nu har det hänt till slut. Jag satt egentligen bara och väntade på det, det var en fråga om tid.
Jag lyssnar på the Specials och "Little Bitch" är en jävligt bra låt. Det tar emot, jag lyssnar inte på ska eller reagge överhuvudtaget, det slutar vid blues och kanske soul. Mitt försvarstal är att det the Specials är mer brittiska än något annat och som anglofil är det ett godtagbart svar.
men jag har kvar några skrupler: jag vägrar att dansa till vare sig Peter Bjorn & John-"young folks" eller vad som helst med Le Tigre. Än så länge är jag ingen sell out.

Dagens låt:
the Specials-"Little Bitch"

Fix up look sharp

"Jag gillade Kiss innan jag hörde dem" den repliken har man hört så många gånger, att deras utseende var så lockande. Jag gillade Robert Johnson innan jag hört honom eller sett honom. Historien, myten var det som lockade mig. Att han ska ha sålt sin själ till djävulen i en vägkorsning för att bli en duktig gitarrist. Död vid 27 års ålder, drack förgiftad whisky som gjorde att han tuggade fradga och kröp omkring på alla fyra. Hans sista ord var "I pray that my redeemer will come and take me from my grave." Han höll fast vid djävulsgrejen och det är osäkert var han exakt ligger begravd, den finns 3 olika gravstenar. Kan man klassa detta som ett fall av "When keeping it real goes wrong"? Jag älskar Supernatural som fick upp mina ögon och öron för Robert Johnson, vad skulle jag göra utan den serien? 2 dagar kvar till nästa avsnitt.

Dagens låt:
Robert Johnson-"Drunken Hearted Man"

from the London eye to the underground station, thats the distance I have fallen

6 år and still counting, jag fick gå tidigare från jobbet för det fanns så lite att göra. Vi åt bacon och rösti som festmåltid. Sedan kollade vi lite på "den stora guldruschen" Chaplin var fan lite rolig.
Att inte gör något på en årsdag rör mig inte i ryggen, det är stundrna när vi kollar på TV och skrattar som Beavis & Butthead som får mig att vilja vara med 6 år till.
Nu är Olle åkt till jobbet och jag är lämnad med katterna ska jag läsa Harry Potter och lyssna på Robert Johnson där nästan varje låt har ordet blues med i titeln och det knastrar som när man äter knäckebröd. Riktigt skönt att vältra sig i sin ensamhet och jag känner hur jag börjar bli sugen på en Hawaii skjorta som riktiga gubbar har.

Dagens låt:
Robert Johnson-"Hell Hound on My Trail"

Candyman, hey Candyman!

Idag handlade jag och Olle godis (patroner, hockeypulver, fruktpulver..) för 35 spänn.
Det är riktigt godis det som man aldrig blir för gammal för, inte innuti men det ser kanske lite udda ut när en 22 åring kommer fram med famnen full av patroner så man får räkna upp dem en och en. Nu är min gom helt sönderfrätt och sårig.
Och nu är granen nere, det gick inte att ha den uppe längre med mina galna katter.

Kvällens låt:
Robert Johnson-"Cross Road Blues"

I cant be hatefull all the time, so let it die away

Igår kom snön till Stockholm på riktigt, igår rastade jag min mamma inne i stan och köpte 2 vårjackor. Vårjackor+snöfall= dålig tajming. Nu när vintern äntligen kommit vill jag inte vänta på våren. Mina jackor är så fina och köpte på rea, jag får nog ta tillbaka mitt tidigare uttalande. Rean äger, två jackor för 198:- styck, två jackor jag kollade på och funderade på att köpa i höstas för fullpris. Nu känner jag mig både listig och dum återigen ingen bar kombo. Såg också en fin kjol som var som gjord för mig och mamma höll med, men jag är inte gjord av pengar och jag är i stort behov av en klippning.
Hursomhelst så följde mamma med hem och bjöd på pizza, att spendera en dag med mamma är sällan fel för hon har rikskuponger och spenderar dom gärna.

mina nyårslöften:
få mera gratis grejer
svära mer
gå ut mer
lära mig att laga fler än 4 rätter

Dagens låt:
Kings of Leon-"On Call"

let a man come in and do the popcorn

Det är en himla skilnad på micropop och oldschool popcorn (kastrull med olja), det är som coca cola vs pepsi. Visst pepsi dricker man gärna och när man är inne i ett pespi streak så smakar det ganska gott, tills du dricker coca cola igen. Då vaknar smaklökarna igen "it's like a party in my mouth". Så det enda jag saknar nu är en cola.

Datorn är i ett rejält behov av en omformatering, ingenting funkar. Vare sig Bluetooth eller att föra över bilder från digitalkameran, utöver det är edet en massa krångel med olika program som dyker upp och stör.

Dagens låt
the Human League-"Being Boiled"

put your hand in a parting wave

På fyllan när det spelas bra låtar drabbas jag av dansego, jag tror jag dansar bäst av alla, nej, jag VET att jag gör det. Just då och på vägen hem känner jag mig som en kung, idag inte fullt så mycket. Jag bara måste försöka dansa som Courtney Cox i videon till "dancing in the dark" när den spelas, och jag måste peka och skrika. Att jag sedan fick en sådan där guldhatt från Buttricks satt på huvet 3 gånger gjorde mig inte mindre blyg. jag drack till och med ölen som jag blev bjuden på. Nu är jag på G igen (GG?), nu klarar jag mig ett tag till. Nu vill jag gå ut igen, igen och igen... Olle ska fixa ihop mig med en snubbe, inte på det viset, men någon att gå ut med när han jobbar så att nästan varje månad blir som oktober som försvann i en väldigt behaglig dimma.

Dagens låt:
the Human League-"the Sound of the Crowd"

Foghat

Ni vet dimman vid slaget vid Lützen? Dem sa att den var tjock, men inte lika tjock som dimman jag befann mig igår.
Jag hade så jävla kul och det var fan länge sedan jag hade det.