my so-called friends have left me.

Det här mede sambo livet är jobbigt ibland. Olle hade sönder badrumshyllan idag, när han skulle städa, och jag är oresonlig och lättretlig. Ännu ett nederlag som jag verkligen inte behöver, verkligen inte idag. I telefonen var jag sur på honom så med min tur så lär Olle säkert dö ikväll också, dö sur på mig.

Darren Hayman spelar på debaser på fredag och jag har förståss ingen att gå med (nämen se där ännu ett nederlag). Jag har faktiskt allvarliga planer på att gå själv, mera realistiskt än när Pacla spelade på långfredagen. Det är inte direkt så att jag lär få så många fler chanser att se honom. Visserligen har jag inte hört solomaterialet, men Hefner var ett sådnat perfekt band.
Jag vet bara inte vad man gör när man är ute själv. Det finns ju ensamma mannen som alltid står ensam och håller i en Öl. Han får mig alltid att villja gråta, jag vill inte att han ska behöva vara ensam, men man kan ju inte prata med honom heller för att han är så läskigt ensam.
Jag är ensamma kvinnan.....

Manics till hultsfred, känns lite ofräscht. Missförstå mig rätt, jag älskar dem men inte på festival. Och jag tänker tamejfan inte åka till den misären för atts e ett band jag redan sett och som förmodligen kommer spela i sverige igen. Det är ju inte direkt Darren Hayman..

Dagens låt:
Phil Philps & the Twighlights-"Sea of Love"