sick of being sick

I går kväll kände jag mig riktig kaxig, jag fick för mig att jag skulle gå till O-baren själv nu på tisdag. Jag tänkte att det skulle vara hur lätt som helst, jag gör ju allt själv för att jag har ingen att göra saker med. Nu när jag är nykter och mit sanna jag undrar jag hur jag resonerade igår. Hur skulle det gå till egentligen? Jag är så feg och så rädd av mig, jag är så rädd att jag är skräckslagen.
Härmodagen när jag var på ICA insåg jag hur sjuk jag egentligen är. När jag skulle betala i ser jag att killen framför glömt sin mozarella i kundkorgen. Jag var på väg att påpeka det vänligt för honom. Handen var faktiskt på väg ner i korgen när jag slogs av tanken att han kanske glömt den med flit. Att han inte ville ha den och inte orkade gå tillbaka med den. Om jag påpekade detta skulle det vara som om jag skvallrade på honom. Jag fick ont i magen. Hur skulle jag göra? Jag var ju tvungen att ställa i från mig min korg också. Jag löste det genom att agera som om inget hänt. Korgen ställde jag i andra kassan. Precis när jag höll på att packa ner mina varor frågade kunden bakom mig om det var min mozzarella. Killen som glömt den stog kvar och kom på att han glömt den. Då trodde jag ju förstås att han var sur på mig för att jag inte sagt något. Jag gjorde en snabb sorti, något jag är van vid att göra.
Så hur skulle jag kunna gå till O-baren själv?

Dagens låt:
Gary Numan-"Complex"