sometimes your better of dead.

För någon dag sedan skrev Olle om våren, våren och sk vårmusik.
Jag har ingen direkt säsongs betonad musik, inte typisk säsongs betonad. Jag förknippar skivor och säsonger med den tiden på året då jag köpte dem. "Sandinista" kommer alltid att vara en jul/vinter skiva, likaså "the Rise and Fall of Ziggy Stardust". "Songs the Cramps Taught Us" och "the Holy Bible" är obevekliga vår skivor. Sommar är lika med "London Calling" och "Cut". Det känns knappt som om jag köper skivor på hösten för jag kan nästan inte komma på någon skiva som jag direkt förknippar med den. "Know Your Enemy" är den enda klara, instant höstfeeling på en plastbit.
Men jag kommer alltid att hävda att värme och solsken har dålig inverkan på musik och mänskligheten. Hur ska man annars kunna förklara alla lågvattenmärken till sommarplågor som ständigt dyker upp? Jag ska inte ens börja diskutera festivaler, det sänker verkligen värdet på musik. Musiken används som en förklaring och rättfärdigar hedonism- att gå naken iklädd endast en skinnväst blev helt plötsligt OK. Festivaler är för medelklassen som vill vara wild & crazy och inte åka och knulla i Grekland, knulla i tält och lervälling är tydligen lite mer mystifierande.
Men jag antar att jag är en tråkig och stel människa då som inte kan "släppa loss". Keeping it real är min filosofi, inte ens på fyllan uppskattar jag "Young Folks".

Dagens låt:
Pet Shop Boys-"West End Girls"