Jo, jag har sökt ett nytt jobb och som vanligt följs det av en känsla att inte räcka till. Det spelar ingen roll vad jag skriver, jag kan inte vara någon annan än mig själv. En medioker männsika som jobbat på Lindex sedan jag var 19, något som tycks ligga mig i fatet. Fast det jobbigaste är alltid det där "personliga brevet", är man för personlig framstår man som oproffsig. Är man för strikt har man ingen personlighet. Det där jävla brevet! Som om någon skulle bry sig om vad jag gör på min fritid. "jag tycker om att fika med mina kompisar", ja något sådant skriver jag inte för man ska inte ljuga när man söker jobb.
Jag hatar det. Jag skulle åtminstonde kalla mig själv till en intervju.
Dagens låt.
Nik Kershaw-"Wouldn't it be Good"
Vetenskap och förbannade teorier
-
Under några veckor har frågor om genusvetenskap och dess värde diskuterats.
Även de metoder som har användts för att vidga perspektiven inom
grundutbildnin...
6 år sedan
2 kommentarer:
det är verkligen painful det där med jobbsökande. känns som att man bara skickar ut sig själv och sin ansträngning ut i tomma intet. man borde skaffa sig fritidsintressen som passar bra i cv:t. typ vara aktiv i någon förening, sitta i någon styrelse, vara ordförande eller kassör. man får väl starta en sån förening, i guess.
btw, vad söker du för slags jobb?
i en butik som är mycket bättre än Lindex iaf.
Skicka en kommentar