Det bara är så, om man vill få någonting gjort så ska man göra det själv.
Idag så kom gubbarna och hämtade våra skåpluckor för omlackering, jag var på jobbet så Olle skulle sköta allt. Trodde jag ja, min inkompetenta sambo har missat en låda. Vi kommer att ha en blå låda bland en massa vita. Jag kände på mig att detta skulle hända, lådan stod lite "gömd" men det var trots allt han som ställt den där. På vägen hem på tunnelbanan tänkte jag OM, tänk om han missade den. Mycket riktigt, jag gick in i köket och där stod den alldeles ensam. Jag blev så jäkla matt i kroppen och ville ringa och skälla ut honom, svära lite, skrika och ge hon skuldkänslor, skam som han mycket väl förtjänar. Jag ringde och ingen svarade, tur för honom att han redan börjat jobba. Olle sa att han skulle ringa ikväll och då jävlar, men jag får väl dalta eftersom han är en jävla kärring och inte tål ett skit.
Fan, jag älskar honom för mycket. Helvete.
Dagens låt:
OMD-"Silent Running"
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
1 kommentar:
äh vafan, skrik på.
Skicka en kommentar