destroyed by madness, oh yeah!

Jag tror jag har drabbats av någon slag posttraumatisk stress av allt byggarbete och explosioner som väckt mig om morgnarna. Härom natten vaknade jag av vad jag var helt säker på var en explosion som skakade sängen, jag vet att jag hörde det och kände det. Men vad jag vet så jobbar byggarbetarna inte på lördagar kl 6 på morgonen. Men jag var säker. När jag låg där halvt vaken tyckte jag mig höra någon som låg och snarkade på soffan. Jag väckte Olle och frågade om han också hörde något. men då hade ljudet övergått till ett högt droppande. Vi kom fram till att det var snön som smälte ner på fönsterbrädan i vardagsrummet, men för att vara helt säkra gick vi upp för att undersöka saken närmre. Vi nöjde oss först när Olle slitit sönder sladden till högtalaren när han vi skulle öppna fönstret. När jag då sträckte ut handen och kände vattnet kunde jag gå och sova igen.
Inatt var det något liknande. Det surrade rätt så högt och dovt, jag föreslog att det var en bil som stod på tomgång. och mycket riktigt stod det en bil på gatan utanför fönstret. Men när den körde iväg och det fortfarande surrade trodde jag att jag höll på att bli galen. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och kom på att gatulycktor kan surra. Med den betryggande vetskapen somnade jag igen.
Jag tror verkligen att jag håller på att få en knäpp. Jag retar upp mig så lätt ner jag ser på TV. Igår kväll satt jag och skrek åt MTV2 i ca en halvtimme. Långa haranger om att det bara var dålig musik. Det var topp 100 "proper legends", hur mycket jagf än gillar ordet proper så vra listan allt annat än det.

Utöver detta är jag rädd för städaren på mitt jobb, han skrämmer mig och är akmänt obehaglig. Idag försökte han prata med mig. Att det ska vara så svårt att få tag på ordentlig städhjälp.

Dagens låt:
Led Zeppelin-"When the Levee Breakes"