Me first and the gimme gimmes

Jag upptäckte att man kan designa sina egna Chuck Taylors på Converse hemsida.
Hur mycket blir tull och frakt på ett par skor från staterna? Är det värt det?
Jag önskar att jag aldrig upptäckt detta...

talk to me

Ingen tunnelfest i lördags, men jag kunde inte fått ett bättre surrogat. Som en present inslagen bara till mig bjöd Girltalk på de grymmaste mash upsen jag någonsin hört. Jag började konserten längst bak men slutade längst fram övervägandes om jag skulle göra de andra galningarna sällskap uppe på scenen. Det var ometståndligt och jag som hade laddat med VH1 100 greatest hiphop songs kunde inte blivit gladare över mixen med "Time after Time" och "Bombs over Bagdad".Och "No Diggity" som jag älskade när jag gick i mellanstadiet och så lyckades han peta in lite "Thundestruck" där mitt i smeten. Det är som Olle sade, att det inte har varit sådant röj på slussen sedan the Horrors spelade för 2 år sedan. Jag var glad trots öl i armhålan och Jack och Cola i urringningen. Så glad och nöjd att vi gick därifrån halv 1 med vetskapen att kvällen peakat och att vi redan var för berusade för att stanna kvar. Jag har inte gått hem så tidigt även när jag jobbat dagen efter.
Det är lite sorgligt men när jag dricker alkohol blir jag normal. Mitt människohat avtar, min bacillskräck likaså, det är såhär i efterhand som jag överväger att på till någon psykolog och ta itu med mina "demoner". Det skulle vara fint om man mådde bra...

Dagens låt:
Gun Club-"She's Like Heroin to Me"

Man when I told you she was cool, she was red hot I mean she was steaming

Jag funderar på att sammanställa en lista på de 50 eller 100 bästa låtar, något som egentligen inte borde vara så svårt eftersom jag inte är ovan att utbrista "eventuellt världens bästa låt!".
Men det är sådan projekt som gör att man får cancer. Pressen och ångesten uppblandat med sömnlösa nätter då man vrider och vänder sig i sängen över om inte Keith Courvale-"Trapped Love" inte ska ligga högre upp. Eller om East 17-"Stay Another Day" ens ska få vara med på en sådan lista med risk för att dra ner värdet på de övriga låtarna. Eller om man ska köra med blandbands reglerna då en artist inte får vara med mer än 1 gång.
Eller om det ens spelar någon roll vad jag tycker, jag som inte är någon opinionsbildare eller har någon större läsarkrets än ca 15 återkommande per dag och ca 30 unika.
Men en sak vet jag säkert. Och det är att Thin Lizzy-"the Boys are Back in Town" är värd en hög placering. Nostalgi är nyckelordet i nämnda låt. Nostalgi och riff. Den som inte blir berörd av den låten är kall, förmodligen så kall att den inte heller blir berörd av "Tell Laura I Love Her" (som också bör var med högt upp på listan).
Jag borde kanske göra som med min, nu inaktuella, lista över dödsfiender. Ha en liten bok med mig och skriva ner det precis när jag tänker på det så jag sedan har material att bygga på.
Förut sade jag att jag skulle skriva ett manifest, men den här listan känns bättre att lämna till eftervärlden.

Dagens låt:
Thin Lizzy-"the Boys are Back in Town"

Talk dirty to me

Free at lasta! Free at last! Oh thank God I'm free at last!
Jag är alltså fri från Tele 2, fri att köpa en ny mobil med en helt annan operatör.
Tele 2 har bara orsakat mig problem "registrering av sim kort misslyckades" "telefonen spärrad" "välj meddelandecentral" osv har hört till min vardag nu i 18 månader. Jag gjorde en felanmälan i början men då fick jag bara tips på hur jag skulle välja meddelandecentral, ungefär som att sätta plåster på en cancer svulst. Man döljer problemet temporärt men efter ett tag föll "plåstret" av och jag var tvungen att välja igen. Detta kunde jag behöva göra flera gånger om dagen. Att komma fram till kundtjänsten har varit allt anat en lätt. För en månad sedan försökte jag 3 gånger innan jag gav upp. Jag blev helt bort fintad av alla olika val man skulle göra. Jag lade på, svor och gick hemifrån.
Mitt agg mot Tele 2 är så stort att jag tom med överväger 3, främst för att det finns en tjusig rosa mobil där till ett mycket ansenligt pris.
Imorgon ska jag nog göra ett försök. Jag ska gå in i en sådan där hemsk 3 butik och jag ska inte skämmas dör om jag framstår som dum. Jag ska ställa alla dumma frågor som jag kan komma på så jag slipper bli pissad på igen.
Sade jag att den mobilen jag kollat på är rosa?

Dagens låt:
Fun Boy Three-"the Telephone Always Rings"

Boogie on!

Kanske min mest spelade skiva våren 2000.
Inhandlad i med min pappa under en dag då vi försökte lappa ihop vår gravt sargade relation Och det gör man tydligen i Solna, i källare med en massa skivor. Jag fick ett par skor också. Ville egentligen ha ett par vita loafers av någon anledning men alla jag prövade var så obekväma att det slutade med ett par vita sneakers.
Men åter till skivan. Tysk förstås som alla T.rex samlingar verkar vara. När karriären går neråt finns det alltid en marknad i Tyskland. Och då stod , till min stora förtvivlan, biografin som fanns i konvolutet på tyska
Skulle snart fylla 15 och jag spelade den skivan oavbrutet. Varje dag efter skolan och beroende på om jag var ensam eller inte sjöng jag med i falsetten. Jag broderade olika T.Rex och Marc Bolan relaterade motiv med kedjestygn i rött och lila på billiga t-shirts från H&M. Köpte glitter för att ha under ögonen och kallade mig själv för glampunkare eftersom the Clash också spelades väldigt flitigt. Marc Bolan var min husgud då och i ett par år framåt. Han är väl fortfarande det men med åren har det tillkommit andra som stulit fokus. Och det är med orsak av ett stundande popquiz som jag nu viftar med armarna och åker första klass på nostalgi tåget.
Sex Pistols bootleggen som jag köpte samma dag kommer inte att uppbringa samma störtflod av känslor.

tunnel of love

Jo, jag tänkte så här det var snart 1 år sedan (11 månader lite drygt) som jag fick uppleva den fina tunnelfesten utanför Debaser Slussen som anordnades av Stockholms Väcknings Patrull och då vore det väl dags att upprepa det lyckade konceptet. Förslagsvis nu på lördag när Debaser ändå kommer stänga en timma tidigare pga sommartiden. När klockan är 2 finns det mycket dans kvar och jag vill vara Steven Tyler igen som jag proklamerade där i tunneln där jag även slog sönder knogarna mot taket. Visst var temperaturen mer förlåtande då men med alkohol i blodet och dans i kroppen håller man värmen utan problem. Och om man blir sjuk slipper man gå till jobbet.
Så antingen kommer SVP tillbaka eller så håller Debaser öppet till 3 (4) som enligt mig vore det självklara alternativet.

Dagens låt:
Wanda Jackson (ft the Cramps)-"Funnel of Love"

Can I be Frank?

Jag önskar att gillade Gallows lika mycket som jag gillar Frank Carter. Jag har en fäbless för rött hår, har velat ha det så länge jag kan minnas men bara färgat det rött en gång. Jag gick i 8:an och innan dess hade jag mest experimenterat med karamelfärg.
Jag gillar att han är så stenhård. Jag vill också var stenhård och kompromisslös. Jag vill vara allt han är utan möjligvis tatuerad. Så nu sitter jag och försöker få grepp om musik som närmas kan förklaras som hardcore. Ruts covern är oemotståndlig och med titlar om "Just because you sleepnext to me doesn't mean you're safe" är jag inte villig att släppa taget riktigt ännu.
Gallows är iaf hästlängder bättre än Joni Mitchell.

Dagens låt:
Gallows (feat Lethal Bizzle)-"Staring at the Rude Bois"

(Videon)

Run for cover

Jag har varit på en del live spelningar och jag har aldrig sett någon gömma sig så bra som Andrew Eldritch. Att det både var motljus och rök bidrog säkert till mycket, men jag fick spana långt in mot scenen för att leta efter en flint som blänkte till då och då. Därför blev jag så paff när han stod längst fram till höger under "Flood II".
Och visst är det en helt annan tyngd i låtarna från "First and Last and Always" och "Floodland".
Och visst är Arenan Stockholm sämsta konsert lokal?
En baskethall som luktar starkt av svett (som lukta gott mattorna i redskapshallen) med pinsamt dåligt ljud. Men jag är nöjd, även om jag velat stå längre fram med knutna nävar, även fast jag hatade 90% av publiken.
Tack Olle, det var en formidabel julklapp.
Nästa jul vill jag ha en trummaskin .

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Temple of Love"

(Maiden har visst snott riffet)

Citizen Cane

Hoppas att käppen följer med upp på scenen på lördag.
Snyggare käppföring har sällan skådats.

If you're in the crowd tonight have a drink on me

"På dansgolvet var det rock som gällde. Man kunde vara rätt säker på att få höra något med Clash, Cure eller Billy Idol. Om inte annat så såg publiken till att det spelades. Om det inte var onsdag eller torsdag förstås, de kvällarna var lite annorlunda. På onsdag körde Nag Nag Nag, en klubb som var döpt efter en Cabaret Voltaire-låt. Det här var Gothrockarnas högborg. Här var håret svartast i stan och Sisters of Mercy var husgudar förutom när DJ:n var full och spelade ”Det är bar å åk” med alpina skidlandslaget, förstås."

Ritz låter som den klubb jag alltid velat ha, som jag alltid saknat. Läste i Stentorp bloggen att kvällarna avslutades med Dead Kennedys-"Too Drunk to Fuck". Visserligen inte en favorit låt men jag skulle offra mycket för att få hoppa mig svettig till den på dansgolvet istället för att bli skamligt tacksam för "Känn ingen Sorg för mig Göteborg". Ibland gör det ont att vara född 1985 framförallt när ett av ens motton inte är att lyssna på musik som gjorts efter det året (det gäller alltså skivdebut). Jag följer det inte slaviskt men det är en indikation på hur min skivsamling ser ut, hur jag är. Vi kan konstatera att jag är född ca 20 år för sent.
Och hur mycket jag än vill kommer jag inte gå på Ritz Reunion Party. Vem och vad ska jag återförenas med? Även om det skulle vara en ack så passande tillställning efter Sisters of Mercy.
Ni som är där får ta en Jack med Cola åt mina vägnar.

Dagens låt:
the Clash-"Stay Free"

Mama I'm coming home

Idag blir det en utflykt norrutöver, till Lapplands Väsby. Jag ser nästan fram emot att stå vid bussterminalen med vårsolen stickandes i ögonen. Gå av vid Smedby och mötas av tystnaden som bara bryts av fågelkvitter och enstaka flygplan. Det är som att åka ut på landet.
Jag förstår inte folk som bor kvar i sin hemkommun hela livet. Dom får aldrig uppleva känslan av att komma hem.Man måste åka bort för att hitta hem, det är enkel logik.
Och även om jag brukar säga att jag aldrig riktigt bodde i Väsby, att jag alltid var på väg därifrån, så kan jag inte komma ifrån det faktum att jag spenderade nästan 22 år där. Det blir en del minnen.
Dessutom finns dem godaste pizzorna i Väsby.

Dagens låt:
the Four Seasons-"Walk Like a Man"

Let her go

(Jag övervägde om inlägget skulle heta "Luftslottet som sprängdes". Nog så passande men ändå ack så fel)

Det här är tungt, ett hårt slag mot mitt ego, men jag måste nog erkänna mig slagen.
Det blir nog inget Doo Wop år hur mycket jag än egentligen vill det. Jag var så säker när året började, jag kunde nästa känna vibrationerna från den allra djupaste rösten, så säker var jag. Och Car Barat sade något om Doo Woop i förbifarten på MTV2 och så har vi Glasvegas-"Legs n Show".
Men så hände inget. Jag som brukar stoltsera med att jag ligger 5 månader före min tid. Som när jag i höstas gjorde mitt Freddy Mercury följetong med spandex, paljetter, jumpsuits och harlequin mönster som jag sedan snubblade över ute i butikerna.
Det som fick mig att släppa taget var Glasvegas på Medis. Innan spelningen började hade jag kommit överens med mig själv att gå vidare om inte ovannämnda låt spelades.
Så här sitter jag nu. Med skägget i brevlådan.

Men om det nu dyker upp som en sommarfluga ska ni komma ihåg att det var jag som förutspådde det hela. Nog så.

Dagens låt:
Frankie Lymon & the Teenagers-"Paper Castles"

Fanns det egentligen någon mer passande låt?
Nä jag trodde väl inte det heller.

A deal with God

Ikväll är det dags igen för det som får mig att hålla ut vecka efter vecka. Supernatural säsong 4 startar ikväll kl 22.30 på Kanal 5.
En orgie i vrålåk, demoner, sex och kukrock. Minst sagt testosteronfyllt, och kvällens öppningscen ger mig fortfarande rysningar längs med ryggraden. Händerna som sträcks upp ur graven och skogsgläntan som ser ut som en nedslagsplats för en atombomb.
Jag blev ju tvungen att ladda ner säsong 4 i höstas när förra säsongs avslutningen lämnade mig med ett hål i magen och rödgråtna ögon. Men jag har varit duktig och bra kikat på 3 avsnitt för jag vill se den på TV för att visa mitt stöd.
Att serien har fått kritik pga av avsaknad av starka kvinnliga karaktärer rör mig inte i ryggen. Dessutom är den en anings obefogad med tanke på att den starkaste och mäktigaste demonen (till och med farligare än den gulögda mannen) är förkroppsligad till en liten tjej som heter Lillith. Som för övrigt var namnet på Adam (ni vet bibeln killens) första fru som sedan gick över till motståndarlaget, men det visste ni kanske redan.
Hur som helst, nu är allt bra igen när den bästa dramaserien i manna minne är tillbaka på TV.
(Det negativa jag har att säga är att jag inte gillar den nya Ruby och visst saknar jag fokusen på själva demonjagandet. Men serien har fått ett annat djup nu och en tungt överhängande domedagskänsla.)




Dagens låt:
Kate Bush-"Running Up That Hill (A Deal With God)"

Kevin McCallister

Nu känner jag mig mogen nog att visa det lilla hår jag har kvar. Jag befinner mig i det stadiet där jag skämtar om det och det är väl ett tecken på acceptans.
Likheten är slående..

when the angels play their drum machines

Hedervärd 8:e plats på ett ovanligt bra quiz nästan helt befriat från electro/techno och andra slaggprodukter. Istället fick vi roliga och tydliga bildgåtor. När Killing Joke dök upp sade jag att jag var nöjd oavsett placering. Men nu slutade det lyckligt och bara 22 poäng från vinst och 2 poäng från ett lag som vunnit en gång förrut. Så det känns nästan möjligt nu.SoBa är ett lag att räkna med även om vårat namn börjar kännas lite tråkigt men det är för sent att byta nu.
Jag har ingen beef med Slappers längre. Tack för ett bra quiz, allt är förlåtet.

Mammas operation gick bra och jag ska besöka henne på onsdag. Nu återstår bara det värsta, väntat på testresultatet från själva knölen. Jag har allt för svagt psyke för det här, Det är jobbigt att höra min mamma låta så ynklig. Hon som är så tuff att hon skrattar när hon skär av sig en bit av tummen medans jag svimmar av blotta åsynen utav blodet.

Dagens låt:
East 17-"Stay Another Day"

Dont you wish that you could say you never thought of Kate Bush in a dirty way

I morgon var det dags för quiz igen och jag hoppas verkligen att min styrka inte satt i håret.
Mina nya dödsfiender gör quizet och jag vet att det inte blir en vinst den här gången heller. Det är omöjligt att vinna mot Fun Boy Four och ännu svårare när det säkert kommer spelas disco och obskyr soul eller funk. Men det spelare faktiskt ingen roll. Jag tycker att det är det roligaste som finns och nog ska vi ta oss in på topp 10.

Jag nämnde på ett forum att jag lyckats få biljetter till bägge Glasvegas spelningarna och fick svaret om dom verkligen var så bra att man vill se dem 2 gånger. Varför skulle man inte göra det. Folk går ju på fotbollsmatcher och stödjer "sitt lag" flera gånger under sin livstid utan att bli ifrågasatta.
Musik tas inte på lika stort allvar som sport. Därför gillar jag medie cirkusen som följer melodifestivalen. Enda gången på året som musik (hur dålig den nu än är) får den uppmärksamheten.
Musik och sport hör inte ihop. Antingen är du med oss eller mot oss.
Jag har valt lag även om mina lagkamrater har grava handikapp så är det mitt lag.

Picture this

kommentar överflödig

Tre små bokstäver om vem jag är.
eller fördelen med att känna garderobiären.

Olle var ett bra sändebud på skivmässan

Min mamma med egen odlade morötter.

Olle försökte trösta mig efter min slakt i går.

Ja, jag hade inget att skriva så det blev bilder från fredag till måndag istället.

Dagens låt:
Vue-"Find Your Home"
(kanske den bästa låten från den sk garagerock vågen i början av millenniet)

just one way to get through

Det har gått för bra på sistone. Konsertvåren som börjat så jävla bra och som aldrig verkar ta slut. En drös med skivor från senaste skivmässan (Telex !), popquiz , en minskad social fobi och våren som faktiskt ligger runt hörnet.
Jag har haft det för bra och nu kommer smällarna tätt.
Jag klippte mig helt spontant och det fick jag ångra bittert. Tänk makeover avsnittet i top model där en tjej alltid får håret väldigt kortklippt, följt av ångestfyllda snyftningar och "I look like a boy". Jag önskar jag såg ut som en pojke. Det är bara kort och inte alls som jag ville. Inte alls. Jag har gråtit till och från sedan kl 14 idag. Så inte nog med att jag har fått en ful frisyr skäms jag över mitt agerande. Att gråta hjälper inte alls. Det ger mig inte mitt hår tillbaka, bara röda svulna ögon.
Jag ska aldrig mer håna tjejerna på top model som gråter över dåliga frisyrer igen. Det här var ett klart fall utav kharma.

Utöver det så har min mamma i värsta fall kanske cancer. En knöl på halsmandlarna. Hon opereras på torsdag och sedan ska det tas prover på den mystiska knölen. Jag hoppas på att det bara är en cysta. Nu ter sig min fula frisyr inte så viktig.
Jag vill bara ha kvar in mamma.

Dagens låt:
Bauhaus-Hope

dont touch me I'm a real live wire

Bara en liten grej.
Om man inte kan åka baklänges kanske man ska överväga om man ens ska röra sig i kollektivtrafiken. För jag antar att det är därför som folk prompt ska sätta sig bredvid en istället för snett mitt emot. Eller så är dom så närhets törstande att det ska inkräkta på min privata sfär. Jag har inget emot att någon sitter bredvid mig om sätet mitt emot redan är ockuperat, sådant får man ta när man väljer att gå den miljövänliga vägen.
Snart är jag 24 år och jag har ännu inte blivit klok på det.
Dessutom gör folk väldigt udda saker på tuben. Här om dagen såg jag en tjej som åt en avocado. Den var delad så jag undrar om hon hade med sig en delad avocado hemifrån eller hade med sig en kniv för att dela en nyligen inhandlad. I vilket fall som helst höll hon i en sked så det var ett klart fall av överlagt avocado ätande på offentlig plats. Men det som tog priset var mannen som satt bredvid mig och satt i kontaktlinser på tunnelbanan. Visst han ville kanske skryta med att han inte behöver en spegel något som jag faktiskt inte blir så impad av eftersom jag redan besitter den förmågan. Folk är konstiga därför är jag gärna ensam ett tag till.

Dagens låt:
Slim Harpo-"Strange Love"

the whole of the law

Jag hoppar sällan på nya grejer och har aldrig gjort det mest pga min narcissism. Därför har jag inte och har aldrig haft MSN, jag var sen på lunarstorm, sen med blogg, ingen facebook för mig och det tog lång tid innan jag skaffade en mp3 spelare av rädsla för att jag skulle sluta lyssna på skivor. Det senare inträffade men jag mår lika bra för det.
Därför var jag lite tveksam angående spotify. Men jag upptäcker nästan varje dag hur underbart det är. Trots sina brister, ungefär som undertecknad.
Nyss upptäckte jag en låt som egentligen är oumbärlig i mitt liv. Jag kan för allt i världen inte förstå hur jag kunnat leva utan den. Jag som trodde att the Only Ones bara var "Another Girl, Another Planet" och så sitter dom på ett sådant här örhänge.



(känner ni också det där, visst doftar det lite Wave Pictures? Och för Guds skull lyssna inte på Yo La Tengos tolkning. Hjärtlöst.)

take off your pants and jackets

5 grader över noll strecket är synonymt med skinnjacka, med skinnjackan på kastar jag lystna blickar mot min jeansjacka. Olle har kanske rätt med att jag förmodligen kommer ha t-shirt i maj.
Och detta får mig osökt att tänka på våren 2002, den våren då jag umgicks med hiphopare (ja, jag är faktiskt lika förvånad själv). Allt var Olles förtjänst som var kompis med pundar Nicklas som just då var tillsammans med Lina som jackvägrade den 8 mars.
Hiphopare är inte så otrevliga och trångsynta som man kan tro. Dom välkomnade mig med öppna armar. Men så utgordes den kretsens stomme i huvudsak av ungdomar uppväxta på söder med föräldrar från finvänstern, och lägenheter precis vid Mariatorget där badrummet (enligt andras utsago) var lika stort som vanliga människors varagsrum. Det och en villa i Kragsta med en handikapp hiss i trappan.
Den våren bar jag även hiphop mundering (baggy och hoodie) för en dag, ett ganska tvärt kast för någon som mer var inne på Broder Daniel just då.
Inte kunde väl jag ana att jag 7 år senare skulle äga bamboo hoops en masse, guldkedja och dregla över sneakers. Just nu plöjer jag mig igenom Mikrofonkåt och är väldigt tacksam att jag inte behöver lyssna på den tillhörande musiken.

Dagens låt:
Sex Gang Children-"As Tears Go By"

born on the bayuo

Är båtten nådd när man flämtar extatiskt över McDonalds reklam för deras nya burgare. Eller är jag bara svag för allt som har New Orleans i sig för att jag då får säga det med släpig sumpmarks dialekt?
McFlurry med oreos som jag såg på deras hemsida fick mig att pusta igen och sätta händerna över ansiktet.
Om FFL (fast food lovers) behöver en till i deras team vore jag ett enormt tillskott

mama I'm so happy I'm gonna join a band

Jag håller på att tappa greppet. Om det beror på ett jobb som bryter ner mig eller om det bara är den långa vintern återstår att se när det bli vår.
Jag känner mig så oinspirerad och jag har nästan slutat bry mig om min personliga hygien. Missförstå mig rätt, när jag är på jobbet är jag hel och ren men på mina lediga dagar har jag bättre saker för mg än att tvätta håret. Jag tvättade inte håret från torsdag kväll till söndag kväll och det var det snyggaste hår jag någonsin haft. Det tål dock att nämnas att jag duschat där i mellan.
Jag bryr mig inte direkt längre, när jag är ledigt vill jag var ledig.
Det blir väl förhoppningsvis bättre när våren kommer med skinnjacka, jeansjacka, solglasögon, vita sneakers och den traditionella längtan efter en bil att cruisa i samtidigt som man lyssnar på Led Zepplin och AC/DC eller valfri kukrock.
Våren gör ont, och det är inte av knopparna som brister. Bara mitt hjärta som vill sätta sig bakom ratten och bara åka iväg. Jag har tom min bil outfit färdig, och jag skulle nöja mig med att vara passagerare om jag bara fick bestämma över stereon.


I sommar ska jag bli en southern bell och sippa mint julep på balkongen samtidigt som jag säger "oh fiddel di di" som vår kära Scarlett O'Hara

Dagens låt:
Led Zeppelin-"Celebration Day"

I was so impressed by you

Den går på repeat här nu. Magnifikt.

Don't worry children, everythings gonna be alright.

Jag är faktiskt mäktans stolt över mig själv. Igår tog jag Ruby (mitt nya favorit steakhouse) hem till Bandhagen. Det blev chilli och vitlöks smashade potatisar som jag gratinerade i ugnen, min fenomenala coleslaw och en väldigt lyckad bit kött som faktiskt smakade mer än bara kött. Det är i sådana stunder som jag ställer mig med armrna i sidorna, tittar stolt på vad jag åstadkommit och berömmer mig själv. Jag är så jävla bra ibland.
På Fritz spelades det något så ovanligt som disco, och jag välkomnande det. Det var iaf otippat och sådant måste man berömma även om Broder Daniel-"Lost in Love" bröts efter hälften och med det kunde jag inte göra mina legendariska frysposer. Jag dansar ju så jäkla bra, ungefär som Elaine Benes fast med rytmkänsla

Kl 10 i morse kom Olle in i sovrummet med en dunderfrukost samtidigt som solen sken in och jag kunde skymta blå himmel genom persiennens glipor. Jag mådde skamligt bra bortsett från kramp i min vadmuskel. För att råda bot på det gick jag runt Hammarby sjöstad med alla andra soldyrkande stockholmare. Vad är grejen med att hålla varandra i handen? Jag fattar det inte. Det är obekvämt och man kan inte gå som man själv vill då. Så jävla mysigt är det inte heller.
Jag fick gå upp i snödrivor för att komma förbi idiot par med windbreakers och fotriktiga skor.
Men jag lät mig inte slås ner av det inte. Peppad av min otroliga framgång med gårdagens middag har jag nu bakat rosenbröd som smälter i munnen. Dammsugit har jag också gjort.

På fredag är det Glasvegas och då är det också mindre än en vecka kvar till quizet. Är det fel på mig som är mer uppspelt över det sistnämnda? Jag är alltid kluven inför att se band som jag gillar live. Publiken brukar vara så störig och som den elitist jag är vill jag inte förknippas med sådant pack. Men det ger sig nog.

Dagens låt:
the Lords of the New Church-"Don't Worry Children"