måndag 9 mars 2009

just one way to get through

Det har gått för bra på sistone. Konsertvåren som börjat så jävla bra och som aldrig verkar ta slut. En drös med skivor från senaste skivmässan (Telex !), popquiz , en minskad social fobi och våren som faktiskt ligger runt hörnet.
Jag har haft det för bra och nu kommer smällarna tätt.
Jag klippte mig helt spontant och det fick jag ångra bittert. Tänk makeover avsnittet i top model där en tjej alltid får håret väldigt kortklippt, följt av ångestfyllda snyftningar och "I look like a boy". Jag önskar jag såg ut som en pojke. Det är bara kort och inte alls som jag ville. Inte alls. Jag har gråtit till och från sedan kl 14 idag. Så inte nog med att jag har fått en ful frisyr skäms jag över mitt agerande. Att gråta hjälper inte alls. Det ger mig inte mitt hår tillbaka, bara röda svulna ögon.
Jag ska aldrig mer håna tjejerna på top model som gråter över dåliga frisyrer igen. Det här var ett klart fall utav kharma.

Utöver det så har min mamma i värsta fall kanske cancer. En knöl på halsmandlarna. Hon opereras på torsdag och sedan ska det tas prover på den mystiska knölen. Jag hoppas på att det bara är en cysta. Nu ter sig min fula frisyr inte så viktig.
Jag vill bara ha kvar in mamma.

Dagens låt:
Bauhaus-Hope

2 kommentarer:

Anonym sa...

åh nej! jag hoppas verkligen att allt går bra med din mamma.

rocky sa...

Jo, hon har ju precis slutat röka också.