If you're in the crowd tonight have a drink on me

"På dansgolvet var det rock som gällde. Man kunde vara rätt säker på att få höra något med Clash, Cure eller Billy Idol. Om inte annat så såg publiken till att det spelades. Om det inte var onsdag eller torsdag förstås, de kvällarna var lite annorlunda. På onsdag körde Nag Nag Nag, en klubb som var döpt efter en Cabaret Voltaire-låt. Det här var Gothrockarnas högborg. Här var håret svartast i stan och Sisters of Mercy var husgudar förutom när DJ:n var full och spelade ”Det är bar å åk” med alpina skidlandslaget, förstås."

Ritz låter som den klubb jag alltid velat ha, som jag alltid saknat. Läste i Stentorp bloggen att kvällarna avslutades med Dead Kennedys-"Too Drunk to Fuck". Visserligen inte en favorit låt men jag skulle offra mycket för att få hoppa mig svettig till den på dansgolvet istället för att bli skamligt tacksam för "Känn ingen Sorg för mig Göteborg". Ibland gör det ont att vara född 1985 framförallt när ett av ens motton inte är att lyssna på musik som gjorts efter det året (det gäller alltså skivdebut). Jag följer det inte slaviskt men det är en indikation på hur min skivsamling ser ut, hur jag är. Vi kan konstatera att jag är född ca 20 år för sent.
Och hur mycket jag än vill kommer jag inte gå på Ritz Reunion Party. Vem och vad ska jag återförenas med? Även om det skulle vara en ack så passande tillställning efter Sisters of Mercy.
Ni som är där får ta en Jack med Cola åt mina vägnar.

Dagens låt:
the Clash-"Stay Free"