Let her go

(Jag övervägde om inlägget skulle heta "Luftslottet som sprängdes". Nog så passande men ändå ack så fel)

Det här är tungt, ett hårt slag mot mitt ego, men jag måste nog erkänna mig slagen.
Det blir nog inget Doo Wop år hur mycket jag än egentligen vill det. Jag var så säker när året började, jag kunde nästa känna vibrationerna från den allra djupaste rösten, så säker var jag. Och Car Barat sade något om Doo Woop i förbifarten på MTV2 och så har vi Glasvegas-"Legs n Show".
Men så hände inget. Jag som brukar stoltsera med att jag ligger 5 månader före min tid. Som när jag i höstas gjorde mitt Freddy Mercury följetong med spandex, paljetter, jumpsuits och harlequin mönster som jag sedan snubblade över ute i butikerna.
Det som fick mig att släppa taget var Glasvegas på Medis. Innan spelningen började hade jag kommit överens med mig själv att gå vidare om inte ovannämnda låt spelades.
Så här sitter jag nu. Med skägget i brevlådan.

Men om det nu dyker upp som en sommarfluga ska ni komma ihåg att det var jag som förutspådde det hela. Nog så.

Dagens låt:
Frankie Lymon & the Teenagers-"Paper Castles"

Fanns det egentligen någon mer passande låt?
Nä jag trodde väl inte det heller.