Boogie on!

Kanske min mest spelade skiva våren 2000.
Inhandlad i med min pappa under en dag då vi försökte lappa ihop vår gravt sargade relation Och det gör man tydligen i Solna, i källare med en massa skivor. Jag fick ett par skor också. Ville egentligen ha ett par vita loafers av någon anledning men alla jag prövade var så obekväma att det slutade med ett par vita sneakers.
Men åter till skivan. Tysk förstås som alla T.rex samlingar verkar vara. När karriären går neråt finns det alltid en marknad i Tyskland. Och då stod , till min stora förtvivlan, biografin som fanns i konvolutet på tyska
Skulle snart fylla 15 och jag spelade den skivan oavbrutet. Varje dag efter skolan och beroende på om jag var ensam eller inte sjöng jag med i falsetten. Jag broderade olika T.Rex och Marc Bolan relaterade motiv med kedjestygn i rött och lila på billiga t-shirts från H&M. Köpte glitter för att ha under ögonen och kallade mig själv för glampunkare eftersom the Clash också spelades väldigt flitigt. Marc Bolan var min husgud då och i ett par år framåt. Han är väl fortfarande det men med åren har det tillkommit andra som stulit fokus. Och det är med orsak av ett stundande popquiz som jag nu viftar med armarna och åker första klass på nostalgi tåget.
Sex Pistols bootleggen som jag köpte samma dag kommer inte att uppbringa samma störtflod av känslor.