Chill söndag med Pizza och "the World of Pink Grease". Jag trodde nästan att jag hade målat upp en drömbild av "ett mördande bra live band", en drömbild skapad av nostalgi uppblandad med en praktikant fylla, men dom är fyfan helt otroliga.Det är inte smart, det är inte NU, det är inte "rätt". Istället är det rått, fysiskt, svettigt, energiskt och smutsigt. "This is body music", som Steven Santa Cruz uttryckte det, och det är en mycket passande beskrivning på det hela. De har kul, och det smittar något otroligt. Jag vill se dem igen och igen och igen...
Efter att ha sett en bild på Hultsfreds fesrival publik i dagens DN drogs jag snabbt tillbaka till verkligheten.
Festival spelingar är övrlag inte särskilt bra, och det till stor del beroende på publiken.
Publik som utgörs av bonnläppar som sätter 6-packs kartongen på huvudet och prompt ska tränga sig längst fram , även fast det bara är 3 låtar kvar. Kom i tid i stället.
Nej, jag vill nog inte åka på festival igen. Det orsakar nedstämdhet.
ska skaffa brillor imorgon.
Dagens låt:
Pink Grease-"Fever"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar