Det här är ingenstans

Det är ganska skönt att flyga själv, jag kände mig lite som någon som är med i en film. den käsnaln föstärktes av att jag lyssnade på Strip music-"Desperation" precis när jag gick upp för trapporna till själva flygplanet. Det kändes mycket dramatiskt.
Fast jag hade inget spännande resmål, bara Simrishamn och på deras tågstation har någon skrivit "Det här är ingenstans"och inget kunde vara mer träffande. Jag kom fram till att det finns två bra saker med Simrishamn: duniga små kattungar och en Hello Kitty automat på ICA som jag länsade.
Det är synd att syrran bor så långt bort och inte ens i en stad som man gärna åker till, 3 dagars umgänge blev det i alla fall.
På vägen hem köpte jag världens godaste macka på Malmö station. Kyckling, bacon, creamcheese på ett hyffsat grovt bröd. Och det var där det roliga tog slut.
Flygbussen tajmade mitt flyg jätte bra om nu flyget gått i tid. 20.45 blev 23.20. 3 timmar på Sturups flygplats, i början var det lite poetiskt när man satt ensam och såg solen gå ner över landningsbanorna. Men efter det så var det ändå 2 timmar kvar vid civilisationens slut.
Väl framme på Arlanda så missade jag precis sista Arlanda Express eftersom jag var tvungen att vämta på mitt bagage. Jag skulle haft det som hand bagage om man fick ha med sig vätskor ombord, och jag måste ju alltid ha med mig linsvätska. I vilket fall som helst så kom jag hem via flygbuss sedan nattbuss. När jag kom innanför dörren var kl 2.20.
Det är inte roligt att flyga längre,

Dagens låt:
Rick Nelson-"Lonesome Town"