culture vulture

En dålig dag med start på tunnelbanan.
Jag blir halvt trakasserad halvt dissad av en "kultur elitist".
Sitter och godan ro och lyssnar på Fad Gadget-"Immobilise (foot binding trot mix)" när fanskapet sätter sig mittemot mig och börjar prata. Först anmärker han på min namnskylt, en skylt jag fått av syrrans ex när han gjorde lumpen. Med det samma känner jag ett obehag, samma obehag som när man var ung och hängde på lunartsorm och något pervo skrev att man såg kåt ut på sin presentations bild.
Han börjar prata om att jag ser intressant ut, utstrålar något, själv så har han precis kommit tillbaka från Island där han har satt upp en pjäs. Han frågar om jag håller på med någon konst, jag säger nej för jag har ingen lust att prata med honom om mina små sysslor som jag ser som privata. Då blir han sur eftersom hans fördommar inte stämmer in på mig. Att man blir tom och personlighets lös om man inte gör något kulturellt. Bara för att jag nöjer mig med ett kontorsjobb där jag är lycklig istället för att vara en förstoppad misslyckad jävla kultursnubbe. Allt jag vill är att lyssna på musik, jag försöker sätta på mig hörlurarna flera gånger, men förgäves. Till slut får jag iaf fram att han har läst av mig helt fel.
Dumma fanskap.
Mitt nyårs löfte var ju att jag skulle bli elakare, ondare, så bra det gick. Jag borde sagt "hörru, du intresserar mig inte det minsta, du är gammal, tråkig och jag känner dig inte. Nu tänker jag lyssna på min musik".
Nästa gång något liknande händer ska jag vara otrevlig, så länge det inte rör sig om en alkis. Alkisar är OK, man vet var man har dem.

Utöver detta så blev mina "billiga" glasögon från specsavers svindyra. Optiker älskar att sparka på dem som redan ligger ner, för ju sämre syn du har desto mer ska du betala. Jag hatar dem, och den här dagen suger.

Dagens låt:
the Damned-"Stab Your Back"