Försöker fylla min ipod med lite fräsh höstmusik och snubblar in i Manics mappen och där "Generation Terrorists" och slås av hur fin den skivan är.
Den vill så mycket även om allt inte är klockrent. Tanken var att göra en "Appetite for Destruction" sälja miljoner och inte göra en skiva till. Den entusiasmen kan man bara ha när man befinner sig i sina tidiga 20-something. (Jag vet mycket väl att jag bara är 23, men jag ser mig själv lite mer som en åskådare än deltagare). Bara det är beundransvärt.
Men som sagt så det finns spår som inte är klockrena och vad kan man vänta sig med 19 st och några som klockar in på över 4 min? Det är svårt att hålla en jämn nivå det är ändå ett tappert försök. A for affort som dom säger borta i staterna. Men mitt i allt finns låtarana som man skulle kunna hugga av sin högra arm för. Vilka kan jag tänka på?
"Motorcycle Emptiness" i synnerhet. När jag lyssnar på den känner jag fortfarande ett hugg i magen efter alla dessa år. "Little Baby Nothing", "Stay Beautiful", "Born to End"och "Slash & Burn" är inte några direkta hugg i magen men förbannat bra ändå.
Mitt CD ex är sönderspelat och hackigt och jag hade förmodligen köpt en till om jag inte hade den liggandes på datorn.
Det var kärlek för 8 år sedan och det håller än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar