söndag 31 augusti 2008

om någon glömt


Pascal är fortfarande Sveriges bästa band

WiFi

Jag försöker hitta en utbildning som startar i vår. Jag vill helst bli receptionist, svara i telefonen och vara trevlig mot folk. Jag vill plugga i 1 år och kunna få jobb när utbildningen är avklarad. Hittills har jag inte hittat något alls. Det ser dystert ut för mig och jag vantrivs i mitt eget skinn.
Allt handlar om kontakter och jag är helt sladdlös.

Tunnelbanan i morse kryllade av kvinnor som skulle delta i tjejmilen, en massa kackel som överröstade min ipod trots att jag hade den på högsta volym. Jag har verkligen börjat utveckla ett hat mot folk som idrottar. Det är en sak att göra det i ensamhet för att man måste för sin hälsas skull. Men för att det är roligt! Alltså det köper jag inte.
Fler borde syssla med kreativa aktiviteter istället för att springa på en skogsstig klädda i syntet material.

Dagens låt:
Strawberry Switchblade-"Sixty Cowboys"

lördag 30 augusti 2008

a part of you has gone since yesterday


Som jag sökt efter Strawberry Switchblades cover på Velvet Undergrounds "Sunday Morning".
Hitintills har jag bara kunnat lyssna på den hos Songza.com, och försökt ladda ner den via file2hd, sökt på DC++ när det var så enkelt som att söka på Myspace. Inte nog med att jag fick ner "Sunday Morning", där fanns en massa gamla demo grejor. Kvalitén på låtarna varierar men "Sixty Cowboys" och "Dance" (tidig Since Yesterday) är oklanderliga.
Det känns som om en stor tyngd har lyfts från mina axlar, det blev helt plötsligt en anings lättare att andas.

Bonus spår:
Strawberry Switchblade-"Sunday Morning"

the up isn't worth the down

  • Internet låg nere 1 dag här hemma och jag höll på att förgås. Jag gick och lade mig innan kl 22, tristess gör en utmattad. När saker inte går som planerat bli man också trött. Jag är tydligen inte alls ledig på popquizet och mitt nya schema är som gjort för att suga ut den lilla livslust som jag har kvar.
  • Min favoritserie "Supernatural" ska tydligen sändas på kanal 5 istället för SVT. Jag känner mig väldigt kluven inför det. Jag brukar gilla kanal 5 för deras ärliga trashighet, men jag vill nog hellre se "Suprenatural" sändas med respekt och utan störiga reklamavbrott.
  • Råkade ut för en hemsk olycka med skrivaren på jobbet i morse. Det är jobbigt nog att arbeta på lördagar och det blir inte bättre av att man förlorar en massa blod innan kl 10.
  • Kattfan löper och måste kastreras men det kan först göras på tisdag, om vi nu får en tid. Om jag nu vågar ringa och boka en tid.
  • the Wave Pictures är ruggigt bra
  • Pungsparkad av SL, jag har köpt säsongskort idag.

Dagens låt:
Glas Vegas-"Daddy's Gone"

torsdag 28 augusti 2008

If I've made it through christmas without smoking 'till your parents went to bed

Jag brukar ofta prata om att jag allra längst inne under min hårda rustning har ett pophjärta som bultar lite hårdare och snabbare när jag väl hittar den där perfekt snickrade melodin i perfekt symbios med en bitterljuv text.
I det här fallet är det the Wave Pictures, som jag upptäckte lite sent när vi var i London, som ter sig vara besläktade i rakt nedstigande led med Hefner. Mitt omdöme kan vara lite manipulerat av att jag såg dem samma kväll som Hefners alldeles egna Darren Hayman.
Men vem kan inte älska låtar som "I Love You Like a Madman" med sin ärliga text, härliga gung och fina blås (Håkan Hellström har en hel del att lära sig när det gäller blåsarr, en hel del.)
The Wave Pictures kommer dessutom ganska lindrigt undan med Sam Cooke covern "A Change is Gonna Come", även om jag föredrar Otis version alla dagar. Deras version är ändå genomförd med en viss vördnad som gör att man inte kan annat än att lyfta på hatten och säga "A is for affort"
Det är en fin kontrast till Sisters of Mercy, även om "Somekind of Stranger" är den bästa gothballaden någonsin.

Dagens låt:
the Wave Pictures-"Long Island"

onsdag 27 augusti 2008

Alla ska med.



Det är kul att sjunga, speciellt när man är tondöv men ingen hör det för alla skriker så högt.
De senaste veckorna har varit ganska roliga, mycket Olle mycket musik. Och den 11/9 är det poquiz igen. Jag rider på en våg just nu trots en huggande smärta i axeln.

tisdag 26 augusti 2008

stiltje

Det händer inte så mycket här, ett antiklimax efter helgens eskapader. Ett välbehövligt brejk. Imorgon ska jag käka en bagle, spendera och insupa hösten som kanske är på väg. Som förhoppningsvis är på väg.

Dagens låt:
the Wave Pictures-"Love You Like a Madman"

söndag 24 augusti 2008

Christmas came early

Det skadar inte att vara ute i god tid när det gäller julkappar.
Jag tror att min bror ska få hepatit C, eller polio och lillsyrran ska nog få körtelfeber.
Jag borde kanske ge hela familjen sjukdomar och bakerier.

I will walk you home


En varsin flaska vin, en tillbringare med min take på Söderslampa, Spinal tap och Hårdrockens historia ledde till att jag nu har en stor gaffel för jordbruk på balkongen.
Det var såhär att vi egentligen bara skulle gått till macken för att köpa korv, men vi hörde en mycket högljudd fest någonstan i Sturebys villaområde. Vi var förstås tvugna att undersöka saken närmare. Vi hittade villan och jag gissar på att det var någons 40-års firande. Partytält med schlager karaoke. Det lät så falskt och högt. Stackars grannar. Under vårat berusade tillstånd kändes det som en väldigt bra och rolig idé att ställa alla deras blomkrukor framför ytterdörren. Smågangsters är vad vi är. Men något saknades. Och vad är inte en lördagsfylla utan stöld. Där i grönsaklandet stog den och ropade på mig. Jag bara måste ha den där gaffeln. Upprymda över vårat hyss och stöld gick vi snabbt där ifrån. Jag ångar mig lite nu i efterhand. Inte över själva stölden, (fast nog blev jag lite nervös när jag såg en polisbil). Men över att jag bar omkring på det tunga fanskapet i en timma eftersom vi gick vilse. Villaområden är som gjorda för at gå vilse i. När vi såg Älvsjömässan fick vi iaf ett riktmärke även om det var nedslående att se hur långt borta vi var.
En tur till macken för lite korv resulterade i att jag fick mig en långpromenad. Och vad fan ska jag göra av den här gaffeln?

Hursomhelst, helgens eskapader gör jobb veckan lite lättare.

Dagens låt:
Xray Spex-"I am a Cliché"

lördag 23 augusti 2008

går du ofta hit?

För snart en månad senad skrev Alla Smutsiga Detaljer om när hon fick bevittna en mycket aggresiv raggning på sin lokala krog. Idag fick jag se en mycket aggresiv raggning på tuben kl 14 på dagen utan att alkohol var med i bilden.
Låt mig måla upp scenarito:
Jag, en kvinna och en tjej i övre tonåren (ca 18 år) delar säte när vi får besök av en man i 25-30 års åldern. Jag vet inte om det är relevant att säga att han var väldigt mörk och den unga tjejen var blond och sportade "förorstlooken". Han sätter sig bredvid mig och säger hej vilket jag tack vare stora solglasögon, ipod på hög volym och ett bittert sinne lyckas igorera totalt. Då siktar han in sig på tjejen. Han frågar hur hon mår och naiv som hon är tar hon av sig sina hörlurar och svarar honom. Aj, aj, det skulle hon aldrig gjort. Där och då inleds jakten på hennes telefonummer. Hon är artig och säger att hon har pojkvän, han ger sig inte och hon blir märkbart illa till mods av hans närmanden. Vid Gamla stan går den äldre kvinnan av och han sätter sig bredvid henne. Stackars lila flicka, jag var så nära att säga till mannen på skarpen att han skulle lägga av, för hur dum skulle hon vara om hon gav sitt nummer till en total främling? Men jag gjorde inget annat än att stirra ut genom rutan. Jag skämdes för jag hade tidigare hånflinat åt hur hon såg ut. Jag blev illamående över hur hemsk jag egentligen var. Men det behövde jag inte grubbla över så mycket längre då tjejen gjorde en snabb sorti vid Slussen, och jag är ganska säker på att hon inte skulle av där egentligen.

Folk kan säga vad dom vill om att vi svenskar är så tråkiga som inte pratar med varandra på tunnelbanan, men jag tycker det är bland det finaste vi har. Vi ska vara tacksamma för att svenskar är så tillbakadragna. Enda gången man ska bli raggad på på tunnelbanan är när kl är 3 på en lördagsnatt och "förövaren" är så packad att han inte ens kan fokusera blicken på "offret".
Det är den svenska modellen vi ska hylla, det och vårat fina kösystem.

Dagens låt:
Ramones-"I Wanna Be Your Boyfriend"

Sing a long song

Allsånge på Debaser var långta bättre än vad jag förväntat mig. Jag är fruktansvärt hes och det var fruktansvärt varmt. Hade jag inte varit så svettig hade jag nog stannat kvar och dansat,
Trevligt umgänge med trevliga skämt om Krunegårds kuk. Allt avrundat med den fina dimman på vägen hem.
Att skriva när man är smått berusad är fortfarande en utmaning.

torsdag 21 augusti 2008

mesed up

Vissa dagar hatar jag mig själv. Idag är en sådan.
Jag var redan sen ut från jobbet för att kassaskåpet kukade ur, att jag sedan satte mig på fel tåg och hamnade i Skärmarbrink var som grädde på moset. Men jag fick skåda 2 pundare som studerade en loka flaska väldigt ingående.
Nu ska Olle göra varm choklad till mig och det förtjänar jag och imorgon blir det allsången utan gästlista. Jag vågade inte fråga Elisabeth med risk för att framstå som en tiggare.

Dagens låt:
Bill Swing-"Messed Up"

tisdag 19 augusti 2008

kicking it jesus style

Saved går just nu på 3:an och Macaulay Culkin gör sitt livs roll. Vi hade förhoppningar at han skulle få göra Ian Curtis i "Control", men så blev inte fallet. Vilket kanske inte var så dåligt, en riktig jävla skitfilm var den iaf. Ian Curtis blev inte framställd som den skitstöveln han egentligen var.
Hursomhelst nu är det Saved som är aktuellt. Den är så mycket bättre ä Juno som jag inte sett. Juno saknar en tjej som kastar en bibel på en annan tjej samtidigt som hon säger "I am filled with Christs love!". Ingen rollstolsbunden Culkin utklädd till rullskridsko, som sportar en snygg stil överlag.
Saved har nästan allt jag kräver av en higschool komedi, nästan. Den saknar en Duckie och bra soundtrack.

Dagens låt:
Depeche Mode-"Personal Jesus"

måndag 18 augusti 2008

got some pain and I fell alive


Försöker fylla min ipod med lite fräsh höstmusik och snubblar in i Manics mappen och där "Generation Terrorists" och slås av hur fin den skivan är.
Den vill så mycket även om allt inte är klockrent. Tanken var att göra en "Appetite for Destruction" sälja miljoner och inte göra en skiva till. Den entusiasmen kan man bara ha när man befinner sig i sina tidiga 20-something. (Jag vet mycket väl att jag bara är 23, men jag ser mig själv lite mer som en åskådare än deltagare). Bara det är beundransvärt.
Men som sagt så det finns spår som inte är klockrena och vad kan man vänta sig med 19 st och några som klockar in på över 4 min? Det är svårt att hålla en jämn nivå det är ändå ett tappert försök. A for affort som dom säger borta i staterna. Men mitt i allt finns låtarana som man skulle kunna hugga av sin högra arm för. Vilka kan jag tänka på?
"Motorcycle Emptiness" i synnerhet. När jag lyssnar på den känner jag fortfarande ett hugg i magen efter alla dessa år. "Little Baby Nothing", "Stay Beautiful", "Born to End"och "Slash & Burn" är inte några direkta hugg i magen men förbannat bra ändå.
Mitt CD ex är sönderspelat och hackigt och jag hade förmodligen köpt en till om jag inte hade den liggandes på datorn.
Det var kärlek för 8 år sedan och det håller än.

talk to the cashier he wont suspect

Jag skäms när jag köper vissa grejer, ett axplock:
  • toalettpapper
  • deodorant
  • isterband
  • blodpudding
  • chips
  • färdigrätter
  • riskakor

Jag skäms en del när jag varit och handlat på Gina tricot, om möjligt så stoppar jag ner påsen i en väska eller en annan påse. Som om jag gömmer bevisen.

Men om jag handlat skivor eller böcker slänger jag gärna omkring påsen och tar upp innehållet för en närmre granskning på tunnelbanan..

Dagens låt:
Slits-"Shoplifting"

söndag 17 augusti 2008

down the drain

Det finns en minimal chans att jag kan trixa in mig gratis på Debasers allsång.
Here it goes.
Elisabeth är gift med Björn som spelar fotboll med Magnus Carlson från Weeping Willows som är med om att hålla i Allsången.. Tyvär så är Björn mera bundis med Robert Placzycs som han deklarerar åt. Men han har sagt via Elisabeth att han kan sätt upp mig på listan till Bangers and Mash som Robert har med Magnus. Det känns lite långsökt men jag vill fan inte betala 165 spänn, hur trevligt det än må vara där. Detta kändes som en strålande idé för 10 minuter sedan. Men nu när jag har funderat lite förstår jag inte hur detta sak gå. Det skiter sig nog.

lördag 16 augusti 2008

you know your worst is better than their best

5:e platsen har stigit oss åt huvudet.
Idag när vi firade på Mississippi Inn handlade samtalet nästan uteslutande om popquiz. Och främst om vad som skulle hända om vi faktiskt vann någon gång, vilket iofs känns väldigt otroligt. Men i vilket fall som helst fick jag ångets för at jag inte kan hantera utrustningen och hur vi 4 ska kunna sammanställa ett poquiz som bor på olika håll och jobbar helt olika tider.
Men det är ändå en dröm eftersom jag aldrig kommer bli rockstjärna, DJ eller musikjournalist siktar jag på popquiz. Jag kan nästan känna lukten av det. Vad det luktar? Sött och svett.

Dagens låt:
Stiff Little Fingers-"Suspect Device"

fredag 15 augusti 2008

top 5, bitches!

Tuuut, tuut, tuuuuuuuuuuuut!.
Det där var jag som blåste i min egen segertuta för igår hände det jag inte vågade drömma om. Vi kom på delad 5:e plats på popquizet igår. Helt jävla otroligt! Som vanligt tog jag merparten själv men jag skulle inte klara mig utan mina fantastiska lagkamrater: Olle, Lisa och Cissi skål på oss!
Jag kände på mig att det skulle gå hyffsat när jag såg att en utav quizmakarna hade en Adam & the Ants t-shirt. Sisters of Mercy var äntligen med, så som jag tjatat. Vi var som lyriska när vi fick höra vår placering, vi var nog gladare än dom som vann vad dom nu hette. Nu har vi gjort oss ett namn där och att vi är en kraft att räkna med.
Ingen av oss jobbar inom den branshen överhuvudtaget och vi spöade Hannah Fahl från P3. Sug på den!
Det här är det närmsta jag kan komma känslan när det fotbollslag som man stödjer vinner. Fast det här är större, det här är musik.

Imorgon firar vi våran 5:e plats med middag på Mississippi Inn

Dagens låt:
the Horrors-"Count in Fives"

tisdag 12 augusti 2008

träningsmatch

Popquiz, min stora last. På torsdag är det som sagt popquizens cremé de la cremé på Pet Sounds Bar och jag kommer som vanligt kämpa för att ta mig in på top 10 samtidigt som jag beklagara mig över bristen på "bra" musik och att jag inte kan soul och rnb för att det "suger". Allt samtidigt so mitt blodtryck når oanade höjder och jag skriker och svär åt folk jag nyligen träffat. Jag kände mig nästan skyldig över att det tog slut mellan Lisa och Björn. Jag skällde ut gonom för att han inte kände till OMD och hånade hon, men hjälp från Olle, för att han gillade Hot Chip. Men allt det är glömt nu när dom är ihop igen, jag gjorde säkert ingen åverkan på deras relation.
Som popquiz junkie kan jag glädjas åt att det hålls ännu ett på Debaser Slussens uteservering i morgon. Det är som en vad det nu heter träningssmatch man har mot Lichtenstein. I morgon runt 18 snåret.
Bring it!

pulling mussels



Jag valde att inte köpa den i London då den kostade 6 £, jag köpte den nu på tradera i stället för 64 spänn inkl frakt (20 utan). Det är väl bara "Take me I'm Yours" som jag är intresserad av i musikväg, det är omslaget jag är ute efter.
Producenten John Cale tycket att skivan skulle heta Gay Guys men det blev bara Squeeze, eller UK Squeeze om man så vill.

Nu väntar vi på att jag ska vinna Sparks-"Propaganda", vilket jag förmodligen. 30 spänn liger den på nu utan frakten iräknad, i vilket fall så blir det nog en väldigt lätthanterlig summa. Men det svider ändå lite att jag redan haft den i min ägo men slängt den. Flyttpsykos som jag kallar det.

Sportsligt.

Något fantastiskt hände mig på tunnelbanan i söndags, låt mig måla upp scenariot.
Jag och Olle delar vagn med ca 8 fotbollsgrabbar i ca 12-14 års åldern och som vanligt med grabbar av det slaget och den åldern blir det under vissa stunder olidlig ljudnivå. Vid Gullmarsplan får vi sällskap av en kvinna i 50-årsåldern och grabbaran fortsätter att skrika. Lite halvt på skoj suckar jag "Ungdomar". Kvinnan börjar flina och påpekar att det nog inte var så länge sedan som jag själv var det. Mitt försvar var att jag som ungdom gick på teater som fritidsaktivitet och inte fotboll varpå kvinnan suckar "Jaså dom är sådana" och syftar på garbbarna. Där inledde vi ett samtal om att ungdomar behöver hålla på med mer kreativa sysslor och att sport var mer eller mindre vidrigt.
Behöver jag säga att jag älskade henne? En frisk fläkt under dessa tider, OS tider.
Kvinnan i svart på tuben: We salute you!

Dagens låt:
Stiff Little Fingers-"Gotta Get Away"

lördag 9 augusti 2008

If you're in the crowd tonight have a drink on me

Lyssnar pliktskyldigt på P3s Broder Daniel special men jag blir rastlös av att det inte händer något. Jag kan inte komma ihåg när jag lyssnade på dem senast det måste varit för minst ett år sedan, om man inte räknar med passiv lyssning då Olles Itunes stått på. Då brukar jag vara tyst ett tag och fråga om han verkligen gillar det för jag vill inte vara taskig om det betyder mycket för honom, så rå har jag inte blivit ännu.
Jag påstår inte att Broder Daniel är dåliga, herregud jag har alla skivorna men att sätta mig ner och lyssna på dem i hemmets lugna vrå känns väldigt främande. Att skrika med i låtarna när de spelas ute är där emot mer naturligt men då är man ju så tacksam över att det inte är the Knife.

BD har inte haft något större inflytande över den jag är idag. När jag var 16 var BD högaktuellt men under den långa väntan och sedan besvikelsen på den skamligt dåligt producerade "Crueltown" hade jga gått vidare och gått tillbaka. Det var Bauhaus, Siuoxsie & the Banshees och the Cramps som var mina nya vänner. Depeche Mode och the Clash mina gamla vänner.
Nu vet jag inte vilka mina vänner är. Har dom grym trummaskin och cowboy hatt, eller bara en schysst stenhård attityd vill jag nog med stor sannolikhet lära känna dem bättre.

(Men jag sticker inte under stolen med att om de hade haft sin avskedskonsert i Stockholm och inte på någon nedrans festival så skulle jag gladligen gått dit och blivit lite förbannad och förmodligen gråtit. Men jag har även gråtit till ett Pokemón avsnitt)

Dagens låt:
the Clash-"Stay Free"

fredag 8 augusti 2008

I'm gonna hit you so hard you gonna get another area code

Den här kvällan kommer att minnas som den kvällen då förorten tog över city. Jag har inget mot förorten , jag är förort men ibland känns det bara fel. Hela den här 08 grejen visar hur mycket stockholmarna saknar Vattenfestivalen. Men jag äkte ändå in efter tvättstugan för att se spelktaklet. Jag var beväpnad med en stämningsfull spellista, Jätte Salt och Loka päron. I början tyckte jag att det var rätt så komiskt att se alla stirriga människor på söder som prompt skulle hinna med allt, men det kunde bra roa mig ett tag. Begav mig till Stureplan som var väldigt avslaget men jag var ju där väldigt tidigt också. Men jag får nog lov att erkänna att jag njöt av att gå mitt i Birger Jarls gatans körfällt och lyssna på Pascal-"Kom inte till mig". Jag kommer aldrig bli för gammal för att tycka att det är spännande att gå på bilvägar.

Så en liten sammanfattning.

* Det är ju trevligt att se de snälla taxichaufförerna hålla hororna på Malmskillnadsgatan sällskap. Väldigt omtänksamt.

* High five med några killar i Hötorgets rulltrappa, om jag druckit annat än Loka hade jag nog tyckt att det var bedårande.

*Fick bevittna ett pundar slagsmål som utspelades på tunnelbanan. En snubbe skrek i sin mobil att han skulle slå den i andra ändan sönder och samman om han inte fick knark. Jag blev förståeligt nog lite orolig.

Nä att sitta hemma med katterna är nog inte så dåligt det ändå..

If I could I would give you my world

Jag håller på att morphas till min far. Alla låtar jag minns från alla somrar som vi bilat till Danmark.
Att vakna och höra bilradion på svag volym spela Fleetwood Mac-"Go your Own Way" har satt sina spår, just nu går den låten varmt här hemma (i en härlig blandning med Soft Cell-"Sex Dwarf").
Jag minns hur pappa på fredag- eller lördagskvällar brukade sitta skräddare på golvet framför stereon med lurar på öronen och en öl i handen. Efter ett par öl till började han gunga och humma med. Ibland drack han för mycket och blev allmänt irriterande men det är den fina synen av min tjocke far i skräddarställning jag vill minnas, trots att han fortfarande är alive and kickin'.

När jag gör mina blandband sitter jag också som en skräddare på golvet fast utan öl och hörlurar. Jag hummar med ändå och grämmer mig över att jag i en flyttpsykos kastade Sparks-"Propaganda" och "Kimono in My House".

Dagens låt:
Fleetwood Mac-"Go Your Own Way"

torsdag 7 augusti 2008

it's just that song

Det sker någon gång något år i mellan som man känner man får vara med och uppleva något fint och speciellt när man går på konsert. Och det är ännu mer sällan det sker när man ser ett band som man knappt vet något om.
Det jag tänker på just nu är när vi var i London och såg fransoserna i Coming Soon på fina fina Luminaire. Det är sällan som publiken faktisk är så tyst, intresserad och engagerad att banden kan genomföra låtar utan mikrofon. Coming Soons Howard Hughes bjöd på ett sådant där ögonblick som jag pratar om. Han sjöng helt ensam och när han gick ut i publiken kunde jag inte slita blicken från honom samtidigt som det kändes som om jag gjorde intrång på något väldigt privat. Jag älskar den låten och jag vet inte vad den heter. Den var något utöver det vanliga, på ett ställe utöver det vanliga som gjorde en mycket skeptisk männsika varm innombords.



Det här är vad jag snackar om, dock inte från samma kväll och inte hela.
Jag undrar om det kan vara en cover vilket inte är helt omöjligt eftersom vi blev bjudna på "Black Betty" i en oväntat bra tappning

(fast jag vet att det förmodligen var ett standard nummer men jag fick ändå gåshud)

onsdag 6 augusti 2008

I thought you were special

Eftersom jag är ett geni har ingen kunnat lösa min röda tråd, om jag hade lockat med något pris kanske bågon känt sig mer sporrad.
Jag bjuder på lösningen.
Röda tråden är: the Special

the Go-Go's-"Our Lips Are Seald"
Terry Hall (från the Specials) hade en liten romans med Jane Wiedling från the Go-Gos och låten härör från den romansen.

the Fun Boy Three-"The Lunatics Have taken Over the Asylum"
Terry Hall sjunger här

Creedence Clearwater Revival-"The Midnight Special"
Namnet finns med i titeln.

Hefner-"Monkey Man"
Specials cover


Placebo-"Special K"
Bandnamnet är med igen


Jag är så nöjd med mig själv...

måndag 4 augusti 2008

Riddle me this

Ok att jag har en släng av socialfbi är inget nytt, inte nytt heller att min våta dröm är att ha en egen klubb där jag och Olle duellerar som vi gör när vi fått i oss ett par glas vin här i hemmet.
Vi vet att det aldrig kommer att hända, jag kommer aldrig kunna få en egen klubb pga att jag inte kan nästla mig in hos folk. Det spelar ingen roll att jag har oklanderlig smak när jag aldrig vågar eller får chansen att visa det för någon. Om man ändå hade snackets gåva.
Men jag har hittat på några sätt att visa för mig själv hur fantastisk jag egentligen är. Mitt första steg var det här, bloggen som jag trivs med. Steg 2 är att konstruera egna popquiz, Jag har ett färdigt med facit, fromulär och musik ordnat i olika mappar och i lördags började jag fiffla på ett till.
Igår konstruerade jag en genial röd tråd, en sådan som gör att man knäpper händerna bakom huvudet och lutar sig tillbaka i stolen med en förnöjd suck. Den är inte så svår, för svåra är inte något kul jag vill ju att folk ska kunna knäcka dem för att förstå hur utvecklad min hjärna är. Tråden i fråga har många olika vinklar som kan skapa förvirring, och jag har svårt att se hur någon som saknar koll ska klara den.
Jag är belåten och sporrad att forsätta trots att skivsamlingen börjar kännas liten. En tur till nostalgi palatsen imorgon vore på sin plats.

Känner Du dig manad?
Vad är den röda tråden?

the Go Gos-"Our Lips are Sealed"
Fun Boy Three-"The Lunatics Have Taken Over the Asylum"
Creedence Clearwater Revival-"the Midnight Special"
Hefner-"Monkey Man"
Placebo-"Special K"

Dagens låt:
the Slits-"Vindictive"

söndag 3 augusti 2008

we didn't ache enough, spent our days not getting up

Idag trodde jag vekligen att det var på gång, det luktade så när jag gick utanför porten idag.
Det luktade rent och friskt, det luktade höst. Jag såg löv falla till marken och kände mig upprymd.
Det är samma visa varje år. Den intensiva längtan efter hösten då man får ha strumpyxor i 40 den och över. Halsdukar, vantar, mössor och stövlar. Hösten är utan tvekan den snyggaste årstiden. Min plånbok ligger och rycker i min väska efter att få köpa en ny höstgarderob. Det spritter i mina ben som vet att snart kommer klubbarna tillbaka. När jag för några minuter sedan skrubbade badrummet och lyssande på Squeeze-"the Knack" var jag tvungen att göra ett break för dans. Jag antar att det är så majoriteten av befolkningen känner sig i maj när sommaren analkas.

Det här ska fan bli min snyggaste höst

Jag är mycket väl medveten att det bara är den 3 augusti idag men jag har haft hösten i hasorna sedan juni då vi började få in höstsortimentet på jobbet.

"I love the autumn for its sence of melancholy seems to strike my need for sadness. There is poetry in the dying of the year and mystery as well."
Kyffing Willams men som jag läste på någon Manics skiva, det bästa bandet för "svåra" pretantiösa tonåringar. Det var mitt livs slogan.

Dagens låt:
Pet Shop Boys-"Heart"

lördag 2 augusti 2008

I melt with you

Kvällens New Romantic bidrag:



Fina modern English-"I Stop the World"

wrap her up in the news of the world

Denimzine är min favorit tidning men jag är ändå ingen prenumerant, det borde det kanske bli ändring på.
Jag har ett varmt förhållande till Denimzine och dess utgivare. Det är sällan något i tidningen som jag verkligen vill läsa men allt är ändå läsvärt även om jag inte bryr mig om hardcore band från Toronto. Artiklarna har lagom längd och punknumret förra sommaren var som en frisk fläkt. Det var nya intervjuer som inte bara handlade om Sex Pistols och the Clash. Brian Jones reportaget var mäktigt, the Boys fick nog iaf 2 sidor, Stiff Little Fingers fick också vara med på ett hörn. Jag tror nästan att jag läste tidningen från "pärm till pärm". (Att jag var strandad på Sturups flygplats i över 4 timmar kan ju ha bidragit med sitt strå till stacken). Effekten av det numret förstärktes ytterligare av att jag varvade det med "Please Kill Me".
Synd att jag inte har kvar det numret, det fick offras till konsten, jag skapade en förtjusande Mick Jones "kreation" av det.
Joel och Kristoffer (utgivare och chefredaktörer) har också en speciell plats i mitt hjärta. Dom var de första som faktiskt spelade en låt som jag önskat. Det var i mars förra året, the Horrors spelade på Debaser Slussen (som var förjävla grymt och jag fick en helt blå fot efter det) Denimzinegrabbarna var DJs. Det var "New Rose" jag ville höra, en ganska trygg önskan men han tog mig i handen och sa absolut. The Damned, ACDC och Beastie Boys en bra blanding för en snorfull Clive.

Och nu i senaste numret finns det en fin intervju med Pascal (Sveriges bästa band för er som missat) som säger att dom är buskis. Det glädjer mig som har en förkärlek för det som är riktigt dåligt på gränsen till smaklöst. Jag har stoner humor och det närmsta jag kommit någon form av droger var när jag fick Citodon på recept efter en mindre operation.

Jag vill ha kul igen...

Dagens låt:
Shorty Long-"Its a Crying Shame"