tisdag 11 september 2007

I can hardly wait to leave this place the peolpe seem to revel in their own bad taste

Jag fick beröm av min chef idag, det är få för unnat.
Jag höll på med min "thang" när hon ropade mig till sig, och med detsamma flög hjärtat upp i halsgropen. En reflex eftersom hon oftast brukar komma med kritik eller bara vara allmänt bitchig. Så snopen jag kände mig när hon sa att hon bara ville säga att jag gör ett bra jobb och att jag har vuxit in i mitt ansvar. Vad gör man när man får beröm, jag får det så sällan. Vare sig för saker jag gör eller hur jag ser ut. Jag brukar tigga det till mig med varierat resultat. Men nu fick jag beröm. Jag mumlade något och sedan gick jag raskt tillbaka till min syssla.
Men det var ju skönt att höra, för hon kan egentligen säga upp mig hursomhelst nu när jag har vikariat vilket hon nog inte kommer att göra. Hon skulle bara veta att vid minsta chans så sticker jag snabbare än Flash Gordon.

on a lighter note, eller ja kul är det.


Likheterna är slående..

Dagens låt:
Manic Street Preachers-"Motorcycle Emptiness (acoustic)"

Inga kommentarer: