Cocain thats way expensive

När man lämnar sin comfort zone kan det bli väldigt bra.
Jag hamnade på debaser igår och det var rockigt värre, och jävligt bra.
Henry Fiats Open Sore spelade, ett band jag aldrig hört talats om tidigare men som träffade en nerv i ryggraden, och efter några låtar kunde jag hänga med i körerna (vilka fantastiska körer!).
Det var bekant och det var snyggt och tajt. Vid första anblick tänkte jag först på det där klippen ur en Don Letts film från 100 club och en snubbe har SM mask som det strå "papits" på, jag dom hade masker på sig om jag inte sagt det. Det är ett ganska bra knep om man är gammal och vill dölja det, ett jävligt snyggt knep.
Innan dess fick jag se mig själv om 10 år om jag vore man. "Neat, Neat, Neat" (the Damned), som för övrigt hade pappkassar över huvudet till den singeln vilket verkade anknyta till HFOS, spelades och mannen i fråga blev galet upprymd och skrek med och hötte med fingrarna. Som jag gjorde senare till Television-"See No Evil".
Det blir ofta bra när man inte har några förväntningar, som den gången det var hardcore kväll för ett år sedan. Det blev en bra kväll för förväntningarna låg på botten.
Kvällens upptäckt:
Rockers motsvarighet till "this Charming man", en låt man spelar när man vill få igång folk på dansgolvet, är Sweet -"Ballroom Blitz". Och vad fan jag är ingen playa hater, jag gillade den låten som fan när jag var liten. Its all good.
Jag har mått skamligt bra på jobbet idag om man tänker på vad jag gjorde igår.

Dagens låt:
Mr Santa Cruz & the Black Dandys-"Now Strip"