Visions of SoBa in my head.

Jag vill vara som dungeon mastern i dungeons and Dragon spelet, eller vi kan kort och gott kalla det för lekledare.Lekledare för SoBa Jag funderar på att skriva ihop en liten musikfrågesport med en introtävling, nackdelen med detta är ju att jag inte får vara med och leka och inte heller visa hur begåvad och kunnig jag är.
En utav årets höjdpunkter var när jag var med Olles arbetskamrater och spelade TP. Jag fick en fråga om vilket band Dave Dee, Dozy; Beaky, Mick & Tich var med i. Vilket jag afnnhur simpelt som helst, dom har ju gjort "legend of Xanadu" och bandet heter som dom själva. När jag svarade möttes jag av vad jag tolkade som en vördnadsfull tystnad. "Hur kunde du det?"
Jo jag är ett orakel.
Risken med att jag gör en frågesport är att den antingen blir för svår, eller för att kompensera blir för lätt. Men om jag har tråkigt någon dag ska jag göra det. Helst lika bra som Ross när gjör sin frågesport i spelet om lägenheten vs ankan och tuppen.

Dagens låt:
the Slits-"So Tough"

Words on paper written in sand

OMD blir bättre och bättre för varje lyssning. "Telegraph" är en riktig dansgolvsvältare den träffar någonstans i ryggraden, om jag skulle höra den ute skulle jag bli så till mig att Olle skulle få en blåmärke. Jag brukar slå till honom på armen när jag blir uppspelt över en låt. Under alkohol påverkan förlorar jag finmotoriken och slår hårdare än vad som är brukligt.
Olle skulle egentligen gått på TTA idag men struntade i det, vilket gjorde mig glad eftersom jag då kunde spela upp OMD för honom. Föregångarana till TTA, fast mycket, mycket bättre.

Jag är övertygad om att jag skulle kunna bli en riktigt bra DJ, framförallt om jag gör det i ett team med någon so inte är lika elitistisk som jag.

Dagens låt: OMD-"Telegraph"

December days

Jag är ledig den 20 december och börjar kl 13 dagen efter.
Alltså: jag kan gå och se Human League!
Hur kul det nu är att se ett gäng oldies kan diskuteras men om jag får höra "Love Action (I Believe in Love)" kan jag nog förtränga rynkor.

Olle jobbar iofs, men om han frågar nu kan han kanske byta pass med någon.
Om inte; vill någon gå och se Human League med mig?

I’m in love with Tesla Girls

Jag måste tydligen byta klädstil, eller åtminstone sluta matcha saker. Att inte ha guldsneakers till en guldskimrande klänning tex. Det är något som man inte ska göra vid min ringa ålder.
När jag väntade på t-banan kom det fram en tant för att säga att jag hade väldigt fina kläder på mig. Inget mer, hon nöjde sig med det och gick vidare som tur var.
Det har aldrig hänt att någon jämnårig tagit sig tid att ge mig en komplimang, det får jag som oftast av 55 plussare. Och alkisar.
Men jag tycker ju att jag klär mig fint, det finns inget speciellt tillfälle att spara kläder till. Det är på en tråkig torsdag som bara känns så där som vissa dagar känns som man kan behöva sätta på sig något fint. Man vet ju aldrig, jag kan ju dö när som helst. Jag kan inte spara på det fina. När som helst kan jag bli påkörd av en bil, det är nära flera gånger i veckan. Det är så jag kommer dö om jag dör i förtid.

Mera 80-tal och mera glättigt blip blop med OMD (det borde du gilla Olle).
Förresten så skulle jag egentligen villja gå och se the Human League på Berns den 20 december.
De har ju lovat att köra hela Dare! skivan. Jag är inget fan direkt men den skivan har några rikitgt riktigt enastående spår. Se Human League och vara fylld med vin och en varm julstämning. Låter underbart.

Dagens låt:
OMD-"Tesla Girls"

you're the boss

När jag tittade på "Pretty in Pink" i lördags hade jag nästan glömt hur fantastisk den filmen är.
Jag hade tom glömt bort att jag hade den min ägo, men den är nog min favorit film, Och nu sitter jag och väntar på att soundtracket ska laddas ner. Det går långsamt men det är enklare än att leta låt för låt. Det är ett fint halvalternativt soundtrack med OMD, New Order, Psychadelic Furs, Nik Kershaw, the Smiths osv.
Jag har en liten kärleksaffär med 80-talet. Mycket troligt pga min pappa som gjorde blandband med tidstypisk musik som han spelade i bilen. Visst musikvalet gick väl mera åt "yacht rock" än New Wave, men jag hittade faktiskt Depeche Mode-"A Broken Frame" vinylen i förrådet.
Pappa har alltid varit intresserad av akteull musik och det är jag mycket tacksam över
Men det egentliga soundtracken till min uppväxt är Bruce Springsteen, det är min barndom och det är pappa. Det är lite makabert att tänka såhär men, på hans begraving vill jag att "the River" spelas hans favorit låt. Pappa och the Boss går hand i hand. När han pratar om Springsteen lyser hela hans ansikte upp

Skarpa svängar här, från highscool till döden så för att knyta ihop påsen.
High School filmer är svårslagna, och jag ser framemot att se "Superbad"(Supersugen på svenska). Precis som "Pretty in pink" (ok nästan) slår den från ett underläge.
Då: New Wave
Nu: Losers (?)

Dagens låt: Nik Kershaw-"Wouldn't it be Good"

If you happen to see.....

Ett minne från London i somras:
Jag och Olle står i kön på dygnetrunt öppna Tescos mittemot Russel Squares T-bana och ska köpa våran frukost. En halv pint mjölk, två frallor och kanske en croissant som ska imundigas i parken, när blicken faller på en lapp om den "försvunna" Madeleine. "Have you seen this child".
Vi suckar högt och säger något i stil med: vadfan släpp det föräldrarna gjorde det.
Det finns en falsk trygghet att man kan säga vad man vill när man är utomlands, men sedan kom vi på att vi är i London som kryllar av svenskar. Vi hejdade oss i våran svada.
Det är sådana här ögonblick som gör ett förhållande.

fan ta dig John Ajvide Lindquist!

Ja, fan ta dig och din spännande jävla bok!
Den gjorde så att jag missade min hållplats, jag fick åka till Högdalen och gå hem. Visserligen är det inte så långt att gå men, det var mörkt och läskigt. En massa trasiga lampor och skog på bägge sidor om mig. Det hjälper ju inte heller att jag jagat upp mig med boken också. Fan.
Utöver detta har jag jobbat sedan 8 i morse till kl 19. Det känns. Jag hatar inventeringar. Dagens ljuspunkt var när en tant sa att jag var en riktig pärla, det händer alldelles för sällan.


Dagens låt:
Bauhaus-"Hollow Hills"

the leader of the pack

SoBa, south of Bandhagen, söder om söder. Jag borde få vara med!
Det är ett gäng med gamla Väsby bor som flyttat hit, och det "startar" i december när Niklas flyttar hit till Högdalen. Jag känner ingen av dem, de är alla Olles bekanta. Kompisar är ju till att ta i, dom snackar mest på nätet och har knappt träffats, om man nu inte räknar med några fylle sammanträffanden. Som när vi var på Ace senast, då var alla blivande SoBas där, utom "ledaren". Tydligen så skrek jag "Skiddan!" men det minns jag inte. Han minns det och han blev glad av det. Det är sällan folk blir glada av mig.
Jag borde få vara med. Jag hade en ide om att starta ett gäng här innan Niklas, jag hade tänkt ut ett namn: Band Squad.
Olle har blivit musik ansvarig, och det är inte rätt. Jag borde vara det för jag lyssnar ju uppenbarligen på bättre musik eftersom Olle lyssnar på Fad Gadget tack vare mig. Jag lyssnar inte på Hästpojken för att det är dåligt.
Men jag vill ju bara vara med och leka, vara med på det roliga. Men jag vill inte vara den jobbiga flickvännen, jag har kämpat i snart 6 år för att inte vara det och det har fan gått bra hittills.
Jag har varit en av "grabbarna" och vill så fortsätta.

Dagens låt:
the Damned-"Fish"

I'm a roadrunner honey.

Jag gillar verkligen att åka bil, åka bil och lyssna på P3 pang prego. Jag skrattar högt och låter som Edna Krabapel.
Jag gillar faktiskt min familj, ibland. Dem är helt lagom och roliga. Mamma är lite som en person utan filter. Hon berättade om en incident då hon trodde att hon såg en snubbe gå omkring med rånarluva på sig. Hon blev lite rädd men vid en närmre titt såg hon att "det bara var en neger". Hon tänker kanske inte på hur hon låter, men hon menar inget illa. Vi skrattade i bilen på vägen hem. Det var trevligt, så ska det kännas med familjen. Tryggt och avslappnat.
Nästan hemma igen såg vi en "biljakt", en mc som försökte rymma från snuten genom att köra på cykelbanan och sedan in i ett villa område. Robert blev uppspelt och vände om men lite sent.
Det är nog bra att mamma har Robert, de har kanske inte så mycket gemensamt men de verkar ha kul ihop. Vi är en bra familj trots skilsmässa eller kanske pga den.
Ibland är livet skönt.

Dagens låt:
Otis Redding-"Try A Little Tenderness"

you are my girlfirend, not Molly Ringwald. So why wont your stay here tonight.

När det är lördag och man inte har något att göra eller någon att gör det med så finns det bara en lösning: "Pretty in Pink".
Jag är en sådan girly girl, jag fullkomligen älskar den filmen.
Jag älskar Duckie "drinking and driving don't mix, thats why I ride a bike". Jag älskar alla tvivelaktiga (och ibland helt enastående) klädkombinationer. Jag älskar James Spaders slemmiga yuppie. En riktigt bra chickflick med ett fantastiskt soundtrack. Och nörden får inte tjejen men han får en tjej.
80-tal när det är som bäst.
"Pretty in Pink" och Oreos med mjölk, nästan lika bra som en helkväll på Ace fylld med vin och dans.
Nästan..

Kvällens låt:
Psychadelic Furs-"Pretty in Pink"

Kittieeeeeeeeeeeeeeeeesssssssssssssssss!!!!!!

The Skeletor Show Trailer

underbart

I looked at the sun, I walked away blinded.

Det blir Norrköping imorgon istället.

En underbar höstdag, fylld med krossade förhoppningar och kära återseenden.
En sväng på Valhallavägen med fina hsötlöv och barnskor, fixade ner priset på min läckra klänning.
Stalkade Mahedel en av Olles gamla bekanta. Han är... speciell. Jag tog kort på honom så diskret jag kunde därför är bildkvailtén som den är. Panduro hade slut på svarta fjädrar så jag fick nöja mig med vita för stunden. Det är lite jobbigt när man får sådan starka visioner som man sedan blir tvungen att kompromissa. Men resultatet blev OK.
Jag älskar sådanahär höstdagar, och jag älskar min nya telefon.


Dagens låt:
the Adverts-"I looked at the Sun"

leave me alone

Jag har inget att göra och det hände ringet på whoa. Det är fredag så vem vill sitta på något forum när man kan träffa riktiga personer. Umgås, gå ut, dricka, dansa whatever.
Jag behöver någo stans at hänga på nätet när whoa sviker och det inte finns några intressanta trådar. Jag vägrar facebook, det finns inget att hämta där för mig. Jag känner ingen och ingen känner mig. att söka upp gamla skolkamrater från grundskolan är en föga lockande tanke. Vad skulle jag säga dem? "Jaha du har 5 ungar med 5 olika killar". Jag ahde inget att prata med dem om för 6 år sedan så varför skulle jag göra det nu. Om det skulle bli någon klassträff skulle jag nog inte gå. Jag ser ingen mening med det.
Men det sämsta med facebook är att man inte kan snoka! Vad är då meningen?
Att snoka är det viktigaste som finns, att tillhandahålla information utan personens vetskap. Att som en parasit nästla sig in i deras liv helt obemärkt. Det är makt, övertag och alldelles alldelles underbart.
Fast som sagt om jag hade vänner hade jag nog också haft facebook. Men som bekant har jag noll social kompetens. Jag kan inte prata med folk, vad säger man till någon i ett normalt samtal?
Jag vill ju bara prata om hur vissa låtar är rippade eller missar i filmer, vilka covers som är bättre än orginalet, citera sitoms och varför inte Captn' Crunch inte finns i Sverige längre.
Jag känner ett tryck över bröstet när jag tänker på hur det skulle vara att träffa nytt folk, för egentligen så vill jag vara ifred.

Det är jag som är döden

Ja här har ni det, ondskans högborg: Fältöversten vid Karlaplan. Här har jag jobbat i ganska exakt 1 år nu och jag glömmer aldrig bort kunden jag hade min första dag som på något sätt kom att symbolisera min tid där. En galen kund som fick en rejäl sne tändning och började skrika något otroligt årt mig över en liten bagatell. Även när det löste sig var hon fortfarande uppe i varv, jag hade inte blivit förvånad om hon fått en stroke där på fläcken. Von Knorring hette hon, och jag tänkte är det så här det kommer att vara att jobba på Östermalm. Och ja till och från är det så. Von Knorring kommer fortfarande förbi och pratar alltid hetsigt och ska ha personlig service. Man måste gulla med henne som om hon vore förståndshandikappad. Sedan ahr vi alla gamlingar som ibland verkar ta sitt sista andetag mitt framför en. Nu när jag läser "Hantering av odöda" ser jag dem som "omlevande". Det hände flera gånger idag när jag stog i kassan. Jag var nästan helt säker på att en gubbe som nästan hostade upp sin lunga hade rymt från någon begravningsbyrå.
Men så är livet för en medelmåtta, man får väl skylla sig själv om man inte pluggar och blir ingenjör. Jag hade potential men ingen lust att plugga, jag ville leva och nu ser jag döden varje dag.

Dagens låt:
Bauhaus-"Hope"

Jag vill inte bli levande begravd

Jaha, då ser man alltså fet ut.
En kund frågade vilken storlek jag hade valt i en blus 40 eller 42.
Jag hade tagit en 36 eller 38, visserligen är storlekarna väldigt generösa hos oss, men jag drar fan inte en 42. Jag har inte tuttarna för det därför måste jag ha mindre storlekar eller så får jag strunta i det.
Men jag sa att jag hade tagit en 40, om jag hade sagt vad jag egentligen tänkte hade jag säkert fått en "yeah right." blick. Jag är väl inte så stor, jag är lång.
Som tröst har jag min klänning från indiska som går i lite french made stil eller som japanska coola småtjejer har.

Hantering av odöda är jävligt bra, jag kommer nästan ha läst ut den innan jag åker till Norrköping på lördag om det fortsätter såhär.
Den är riktigt obehaglig, när jag gick uppför backen hem fick jag för mig att det skulle stappla ut någon "omlevande" bakom krönet. Men där fanns bara en tjej med hästsvans.
Jag är så lättpåverkad, jag har drömt förr att jag blivit jagad av zombies i tunnelbanan. Snabba zombies som i Dawn of the Dead. Det var jävligt obehagligt.
Men boken är bra , oh ja.

Dagens låt
Liket Lever-"Levande Begravd"

I sleep all night and I work all day

Hantering av Odöda är riktigt bra, riktigt bra.
Ibland mår jag illa, det är riktigt bitchin om nu en bok kan vara det?
Det känns skönt och lite spännande att läsa en skönlitterär bok som är ny. De nyaste böcker jag läst på senare tid har varit biografier och faktaböcker, annrs söker jag upp klassiker och riktigt gamla böcker med stora känslor där man dör av en förkylning.
Men nu är det zombies och vilken bra bok det är.

Last night of the proms var igår, och jag är väl inget dirket fan av klassisk musik men jag är en anglofil och "..the proms" är heligt.
Någon operasångerska från St Petersburg med en hävande byst (som dom alltid har) var riktigt bra, det var så uppsluppet. Varför är det aldrig så. Annars borde jag vara ett operafan, jag gillar storslagna känslor.
Men det bästa med ".. the Proms" är allsången med de klassiska brittiska sångerna.
Jag sa till Olle att vi borde åka till Hydepark och vara med någon gång.
Last Night of the Porms och tändningen av granen i Rockerfellar Centre, det är pilgrimsresor för mig.

Jag såg Per Sinding Larsens fru idag, hon köpte barnkläder.

Dagens låt:
the Adverts-"the Great British Mistake"

the greedy ugly people are not like us.

Favorit fik i Stockholm:
Puccino på Drottninggatan.
De har både bra lunch (schysst kyckling foccacia) och bra "desserter". Utöver det är personalen perfekt, trevlig utan att verka konstlad. "Special pris", fan jag älskar dom speciellt han som ser ut som Peter Birro.

Bokköp i väntan på Dark Entries, "Hantering av odöda" blev det efter många om och men.
Den verkar faktiskt leva upp till hypen, jag började läsa lite på tunnelbanan och när han beskrev värmen och den elektriska spänningen kände jag illamåendet krypa upp. Om det var för att jag inte tål när det blir varmt och då mår fysiskt dåligt eller om det var för att jag druckit en stor jävla latte vet jag inte.
Pocketshop är faktisk min favorit bokhandel, pocket är det bästa formatet. När jag var yngre brukade jag spendera en del tid inne där och bara strosa och fundera över vilka böcker jag ville läsa eller borde. Och idag var inget undantag. Det var så lugnt därinne, som en oas. Jag och Olle hade ett givande samtal om Erland Loes språk och vilka böcker vi borde läsa. Såg en hel del som jag kunde tänka mig att köpa.
Ibland känner jag mig som en sketch som var med i Studio Pop (jag saknar det programmet) "Marathon mannen" med Henrik Schyffert. Den handlade om en mediamännsika som pratade nonstop om divrese musik och om vad som vad bra "du kan väl ändå inte mena att du tycker att den versionen är bättre". Jag gillar att prata med Olle för då är det ingen som hindrar mig, jag kan och får hålla på som Marathon mannen och det med medhåll av Olle.
Ibland så är livet verkligen bra.

Dagens låt:
Hefner-"the Cure for Evil"

and everynight I pray for mail in the morning (pt2)

Aldrig får jag min bok (Dark Entries om Bauhaus), de jävlarna på bokförlaget i England har tagit mina pengar och mina förhoppningar. De har tagit dem och spolat ner dem i toaletten.
Jag blev så glad när jag såg att man kunde beställa den hos dem efter en period av maniskt letande.
Det var alltså för bra för att vara sant.
Jag som ska bila till Norrköping på lördag, då skulle det vara perfekt läsning.
Med "Kärlek är ett blandband" finns det säkert en stor risk att jag börjar gråta. Visserligen gråter jag av allt men den boken träffar fan nästan "too close to home".

Hey Mickey!

Vem har gjort orginalet till "Every Little Bit Hurts"? Gladys Knight, Brenda Holloway eller Aretha Franklin? Det är egentligen oviktigt för den bästa versionen har the Clash gjort. Den är mycket köttigare och råare. De 3 andra alternativen är alldelles för väl producerade, snygga och slickade men utan någon som helst fysik. Och dem saknar det viktigaste elementet som the Clash tillför: Mick Jones. Han var faktiskt coolast i the Clash, en dryg jävel som ville ha det flott och se snygg ut och spela gitarr (Brian James ord inte mina, men en bra agenda om du frågar mig). Därför valde jag Mick Jones till min lilla Stenmark imitation.

Det är en hel del snack om Kents bild, vad tänkte dem? är det deras nya stil osv.
Men varför, varför är det ingen som ser den uppenbara Sisters of Mercy inspirationen?
Jag blir så förtvivlad, jag vill att ala ska veta det och de ska veta att det var jag som såg det först!
Jag vill ha ära och berömmelse, men främst ära.
Men ingen förutom jag lyssnar på SoM, inga hipsters i alla fall för det är inte kreddigt nog.
Men Pascal har SoM med som isnpirationer på sin Myspace. Och Pascal är genier, därför måste jag också vara ett geni om än missförtstått och ouppskattat.

Dagens låt:
the Clash-"Every Little Bit Hurts"

Jag kommer att köra dig tills jag dör.

Aldrig har väl en vit skjorta och ett par svarta 501:or sett så fantastiska ut.
Ödmjukt och uppkäftigt i ett. Det är charmigt, det är "en av oss" där uppe.
Jag vill vara där uppe! (nästan om jag bara hade stake nog).

Och aldrig har väl jag väntat med så mycket förväntan och förhoppningar inför en skiva.
Om jag ska vara ärlig så var jag faktiskt inte så pepp inför BD's "Crueltown" släpp. Där rycktes jag bara med i hypen och masshysterin.
det kommer att vara som jul nyår och min födelsedag när Pascal släpper sin nya skiva.
Alla nya låtar som de spelade igår kändes som gamla goda vänner som man inte visste att man saknade. Cadillac låten (vet ej namnet) och "Dö på en toalett" är storslagna i sin enkelhet.
Jag har återigen något att se fram emot.

(fyi: Fredrik Strage tar all växel när han köper en öl)

Dagens låt:
Pascal-"Kom inte till mig"

I've been working all day and now I need som attention.

I morgon, äntligen, som jag har väntat.
Vi har diskuterat att Pascal på Debasers lilla scen måste vara en match made in heaven.
Det är allt jag tänker på, jag lever för morgondagen. Då blir det Pascal för fjärde gången, kunde varit femte men jag vågade ju som sagt inte att gå till Kafe 44 ensam i påskas.
Pascal lämnar en alltid sugen efter mer, man kan inte få nog. Korta konsereter är perfekta.
Komprimerat till perfektion, man hinner inte tröttna.
Det är nog det svenska band jag helst skulle villja vara med i, det verkar vara så avslappnat och kravlöst på något sätt. Oklanderlig smak har de, både vad det gäller musik och kläder. Isak är en riktig modeförebild.
Jag ska inte bli för full och skämma ut mig som i lördags, eller som när jag såg dem på medis och skrek rauk 'n' roll för full hals.
Jag ska försöka och jag har en liten garanti eftersom det är jobb på söndag.
yey Pascal!
(och ny mobil har jag med kamera och allt, och rosa är den.)

Dagens låt:
Pascal-"Krog i Hamburg"

tickle me Elmo

Elmos framträdande på Studio Virtanen igår var nog bland det jobbigaste jag sett på länge.
Det gjorde nästan ont i mig samtidigt som jag blev mörkrädd. Finns det verkligen sådanan människor löst springande i samhället?
Det var så löjligt och daterat, låg kvalité som förde tankrna till showerna som sattes upp i aulan när jag gick i gymnasiet.
Jag minns för något (några?) år sedan som Olle paratade om Elmo, som tur var var han ingen supporter som resten av mupparna på hans kära BD forum. Jag kan med stolt hjärta säga att min sambo hatade Elmo, lite har han lärt sig av mig.
Jag vet inte hur jag sak beskriva det hela, ett dåligt BD tribute band?
Det får räcka så.

they know my weaknessess, I never denied them

Som sagt:

Bacon
Highschool filmer
Låtar med stavning i (ex F I R E I I N C A I R O)
Låtar med handklapp i
Strumpbyxor/strumpor
vitt vin (för lättdrucket)
Schyssta trummaskiner (Dr Avalance)
80-tal
Accessoarer
Glitter
Blanka, lena ytor
Paket
Katter
Spännande maskiner
Eyeliner
Skräpkultur
Bas
Hårspray
Fylledans
Bakelser
London
Vulgaritet
Moore is Moore!
Stalking
Covers
Bloggande....

I would go out tonight but...

Jag har något att ha på mig (min fina nya guldskimrande pliserade klänning) men ingen att gå med. Vad är det för mening med att vara ledig onsdag och torsdag om man inte kan gå ut och mittiveckan klubba?
Jag skulle verkligen behöva en drinking buddie, då helst med samma/likartad musiksmak som mig, kön är oviktigt. Ålder? ja kanske 20-30 år. Någon som är antingen lika eller fulare än mig, man ska helst inte umgås mellan sina olika samhällsgrupper/utseende grupper.
Babasonic låter sådär lagom kul idag, inget speciellt direkt bara en ursäkt att gå ut.
Men jag får roa mig på andra sätt.
Jag har redan städat badrummet, kopplat om och satt upp min nya sovrumslampa och bakat muffins. Det som finns kvar på agendan är att städa ur garderoben som ser över jävlig ut och kanske göar något snyggt smycke i lera. För visioner det har jag, ingen att dricka med, men visioner det har jag.

"We only wanna get drunk, and we are not allowed to spend as we are told that this is the end"
Den som gissar rätt på vad textraden kommer ifrån kan vänta sig något angenämt.

(Jag hade personal möte idag och chefen berömde mig så att alla skulle höra det, det kändes..... olustigt)

Dagens låt:
Fad Gadget-"Luxury"

I can hardly wait to leave this place the peolpe seem to revel in their own bad taste

Jag fick beröm av min chef idag, det är få för unnat.
Jag höll på med min "thang" när hon ropade mig till sig, och med detsamma flög hjärtat upp i halsgropen. En reflex eftersom hon oftast brukar komma med kritik eller bara vara allmänt bitchig. Så snopen jag kände mig när hon sa att hon bara ville säga att jag gör ett bra jobb och att jag har vuxit in i mitt ansvar. Vad gör man när man får beröm, jag får det så sällan. Vare sig för saker jag gör eller hur jag ser ut. Jag brukar tigga det till mig med varierat resultat. Men nu fick jag beröm. Jag mumlade något och sedan gick jag raskt tillbaka till min syssla.
Men det var ju skönt att höra, för hon kan egentligen säga upp mig hursomhelst nu när jag har vikariat vilket hon nog inte kommer att göra. Hon skulle bara veta att vid minsta chans så sticker jag snabbare än Flash Gordon.

on a lighter note, eller ja kul är det.


Likheterna är slående..

Dagens låt:
Manic Street Preachers-"Motorcycle Emptiness (acoustic)"

Televisions not over

Så mycket TV så lite tid!
Nu är det mean girls, men hela kan jag inte se för CSI böjar kl 21 och miniatyr nissen är tillbaka. Men samtidigt är det Nyberg och Törnblom på 3:an, ett progtram jag aldrig skulle titta på om det nu inte var så att en snubbe från Olles jobb ska vara med. Så kul! Hans flickvän är avundsjuk och kollar hans SMS och sådant. Hur tänker man när man ställer upp i ett sådant program, tror man att en kolleger inte kollar på TV?
Priceless.

Jag har guldfrossa nu, det kickades igång på riktigt nu med mitt nagellack.
Nu har jag spanat in en klänning på jobbet.
Jag kommer väl att se "så ute" ut men då är uppdraget slutfört.

Och manics ska göra en julsingel, jag har ju en svaghet och det är jullåtar. Eller bara julen i allmänhet. Fast om manics egentligen behöver göar en jullåt kan ju diskuteras, covern på "Last Christmas" är oemotståndlig

Dagens låt:
Television-"Friction"

I want moments like these, oh baby get me drunk I'll go to me knees.

Det här är nog vad som räknas som en klassisk bakfylleångest.
Huvudvärken och försöken att få någon rätsida på saker man gjorde igår, försöka komma ihåg, eller glömma.
Jag dricker faktiskt för mycket, jag dricker mer än vad jag vill och behöver. Det bara blir så, det ligger ingen större tanke bakom. Jag behöver det faktiskt inte. Ett par glas vin (4 kanske) och några schyssta tunes är nog allt jag behöver.
Jag gjorde väl inget direkt dumt igår egentligen, bara samla gamla visa att skäma ut mig inför DJ:en. Som oftast är bland de få personer jag respekterar när jag går ut. Och igår viste jag vilka det var vilket gjorde det ännu värre.
Det var för mycket folk som Olle kände där sm jag skämde ut mig inför. Jag dansade bort min korthållare 2 gånger, och fick tillbaka den 2 gånger! Vilket jävla flyt.
Fast visst fan hade jag kul, det var länge sedan jag faktiskt hade så kul.
Jag (vi) fick ju en skiva av Johns Candy trots att jag smiskade sångaren på rumpan upprepade gånger. Fast det kanske var därför jag fick skivan av honom?
Äsh så många intryck som kan analyseras, som inte borde analyseras. Kan vi inte lämna det vid att jag hade skitkul, nästan så kule att det borde vara olagligt.
Jo vi lämnar det där, fan jag kunde döda för en påse chips.
Kan inte Olle vakna och fixa lite krubb till mig.

Dagens låt:
Richard Hell & the Voidoids-"Down at the Rock'n'Roll club"

who are you?

Jag har kysst någon jag inte har någon aning o vem det var, vem var du?
Jag måste hålla folk borta med en pinne, låt mig dansa ifred!
Jag har blivit utskälld av mr DJ tror jag, jag vet inte, dom petade på mig och sade något men jag var för full för att fatta poängen. Om jag varit i vägen ber jag om ursäkt. Och tack till du unnderbarae vakt som hittae mitt kort och leg, du var värd mer än en puss och kram.
Och tack Johns Candy för skivan, förlåt att jag daskade sångaren på rumpan upprepade gånger, men jag vet att du gillade det det! Alla vill vi få dask!
För mycket dans och för mycket vin.
En toppenkväll!
Yey! Bitchin!
jag är så full och jag kommer må så dåligt i morgon..

Vive la Ace!
Vive!

ingen annan förtjänar mig

Pascal!
På lördag!
Om en vecka!
En anledning att leva den här veckan också!
Pascal på Fritz Corner, kan det bli bättre?
I think not.
Jag som tagit det lugnt i mitt drickande blev så glad att jag svepte det jag hade kvar i vinglaset.
Pascal är det bästa som finns i musikväg i Sverige just nu, eller vad fan det är det bästa som finns i Sverige inom alla kategorier.
Jag är så förväntansfull inför nya skivan.

Jag är så glad.

Dagens låt:
Pascal-"Kyss Mig"

as her paintings improved her kissing got worse.

Inget händer här, bara målande.
Jag försökte liva till det lite med en wet t-shirt tävling (jag målar i en av Olles gamla vita jobb skjortor) men jag fegade ur. Jag var rädd för att vattnet var kallt.
På Bandhagens systembolag såg jag en gammal barndoms idol, Johan från Bollibompa. Johan tror jag att han heter, det är han med Pipen va?

I morgon får jag väl "offra" mig igen. Håkan Hellström på Grönan. Egentligen så behövs det inte för Olle kan säkert (som vanilgt) hooka upp med någon. Det är ju inte direkt svårt att hitta någon som gillar Håkan. Han är ju inte någon Darren Hayman direkt, för Darren Hayman är fantastisk.
Så fantastisk att man går själv till en klubb och ser det, för det är vad han själv skulle gjort.
Homage!

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Colours"

apartment for one

Hur bor man i en etta?
Hur klarar man av det?

Nu målar vi om sovrummet så vi får väl känna på det. Visserligen har vi mer prylar och möbler än någon som bor i en etta. Men ändå, vem vill betala 1.6 miljoner för en etta på 24 kvadrat utan ugn bara för att den ligger på Gärdet?
Människor är dumma..

Dagens låt:
Hefner-"Painting and Kissing"

Home improvement

I nuläget är det upprustning av sovrummet som gäller, jag spacklar och sandpapprar över 22 hål. Jag känner verkligen en avsky för Snna och Jörgen som bodde här innan, det måste varit en sådan misär. Och nu renoverar dom ett helt hus. Stackars ungar man borde fan ringa socialen.
Men nu ska det bli fint här, på fredag ska här målas. Och sedan ska jag fira med att gå ut kanske både fredag och lördag. Jag om någon är värd en riktig fylla, jag kan inte komma ihåg när det hände senast.

Nu är det höst for real, for real och då måste man lyssna på Sisters of Mercy

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Flood I"

....

Jag hatar att söka jobb, det är så förnedrande.
Men jag älskar Ben & Jerrys Chocolate therapy.

Cocain thats way expensive

När man lämnar sin comfort zone kan det bli väldigt bra.
Jag hamnade på debaser igår och det var rockigt värre, och jävligt bra.
Henry Fiats Open Sore spelade, ett band jag aldrig hört talats om tidigare men som träffade en nerv i ryggraden, och efter några låtar kunde jag hänga med i körerna (vilka fantastiska körer!).
Det var bekant och det var snyggt och tajt. Vid första anblick tänkte jag först på det där klippen ur en Don Letts film från 100 club och en snubbe har SM mask som det strå "papits" på, jag dom hade masker på sig om jag inte sagt det. Det är ett ganska bra knep om man är gammal och vill dölja det, ett jävligt snyggt knep.
Innan dess fick jag se mig själv om 10 år om jag vore man. "Neat, Neat, Neat" (the Damned), som för övrigt hade pappkassar över huvudet till den singeln vilket verkade anknyta till HFOS, spelades och mannen i fråga blev galet upprymd och skrek med och hötte med fingrarna. Som jag gjorde senare till Television-"See No Evil".
Det blir ofta bra när man inte har några förväntningar, som den gången det var hardcore kväll för ett år sedan. Det blev en bra kväll för förväntningarna låg på botten.
Kvällens upptäckt:
Rockers motsvarighet till "this Charming man", en låt man spelar när man vill få igång folk på dansgolvet, är Sweet -"Ballroom Blitz". Och vad fan jag är ingen playa hater, jag gillade den låten som fan när jag var liten. Its all good.
Jag har mått skamligt bra på jobbet idag om man tänker på vad jag gjorde igår.

Dagens låt:
Mr Santa Cruz & the Black Dandys-"Now Strip"

oh your so funny

Jag vet inte om jag är full eller om AFV är ovanligt roligt, men jag skrattar så jag gråter.

Ut ska jag, men jag minns inte vart. Blev det Ace eller Fritz?
Om jag går till Ace kanske jag kan få tag på min flagga från Berlin Video, men på Fritz är det ju pre Rock'n'Roll båten. För det blir ju ingen riktig båt för mig, jag jobbar säkert.
Ut ska jag, och jobba ska jag göra i morgon.
Jag ljuger snart så mycket och så realistiskt att jag snart tror på mig själv.

Dagens låt.
Howlin' Wolf-"Who's Been Talkin"