Jag zappade lite mellan "90's Ett försvarstal" och "Stranger than Fiction" (som van slaget) i lördags. I slutet av 90's körde Henrik körde en nostalgi kavalkad med foton och det var då det slog mig. Det finns nästan inga bildbevis på att jag existerat mellan åldern 12-20. Om man inte räknar med skolfoton. Jag har systematiskt undvikit kameror en hyffsat lätt uppgift då vi inte tar så mycket foton i min familj. Då blev det en smärre chock att stiga in i Olles familj som aldrig missar ett fototillfälle. Om jag ska vara lite mer nogrann finns det väl inga bevis på att jag har gått utanför dörren och träffat människor.
Ibland tänker jag att det vore fint om man hade några foton för stunder när jag blir nostalgisk, men det är det inte värt om man som jag inte kan ta en bra bild om det inte är jag själv som håller i kameran. När jag blir nostalgisk och vill minnas mina tonår kollar jag igenom mina gamla blandband. Att se låtval och artister där är minst lika pinsamt som en ful frisyr och Champion tröjor. Jag har några festival band, band jag fått av Olle, band jag bytt med folk på nätet, tema band, ett Manics band, band med Per Bjurman eller Fredrik Virtanen på omslaget och band jag gjort till in praktikant tid. Allt med datum titlar och olika handgjorda omslag. Det var framför stereon vi fastande när vi skulle flyttpacka, inte vid fotoalbumet.
Dagens låt:
Wreckless Eric-"Whole Wide World"
Vetenskap och förbannade teorier
-
Under några veckor har frågor om genusvetenskap och dess värde diskuterats.
Även de metoder som har användts för att vidga perspektiven inom
grundutbildnin...
6 år sedan
2 kommentarer:
jag tänkte också på det under 90's. har inte heller fastnat på bild. och när jag väl gjort det, vart är de bilderna? kanske ligger kvar i någons gamla dammiga scanner. ungefär så.
själv har jag en massa sentimentalt krafs i form av dagböcker att minnas genom. förstås.
Jag hade några dagböcker men slängde dem för att jag skämdes något kopiöst!
Skicka en kommentar