Hell is only half of it.

Det är nu det börjar, det jag kallar för helvetet. På tunnelbanan hem idag kände jag hur jag sakta men säkert kokade från insidan ut. Inte så att jag drabbades av en svett attack grand mal utan jag var bara så fruktansvärt varm. Jag kände hur mina organ började svikta och ändå åkte jag inte i mer än 20 minuter.
Sommaren kan dra åt helvete, allt som påverkar ens liv så pass att man inte kan göra det man vanligtvis gör (åka tunnelbana, sova, andas, förlorar förmågan att känna hunger, andas osv...) är inte utav godo.
Och nu måste jag börja klä av mig och fläka ut mitt vita kött, som jag inte har något emot men samhället har väldigt låg tolerans mot vita människor under sommarmånaderna. Det syns tydligt på alla som pressar i solen insmetade med olivolja för att få en snabb bränna. Solbränd, smaka bara på ordet, det tom låter farligt. Bränd är ett ord med en tydligt negativ klang. Låt mig ta brännässlor som exempel, eller varför inte brännmaneter? Det är inget som man gärna omfamnar.
Nej, tack och adjö nu ses vi bara efter mörkrets inbrott, eller krypandes längs de få skuggor som finns samtidigt som vi väser likt vampyrer träffade av vigvatten.
Dagtid kan man finna mig på kyrkogården vid Johannes Kyrka med korsord och vatten, mitt och Olles sommar hangout.

(Jag har vaxat benen. Kom halvvägs innan jag blev förbannad, slog till mig själv och greppade en rakapparat. På måndag köper jag en epilator)

Och Fittgrannen fyller år, jag får höra "ja' må hon leva" stup i kvarten. Hipp hipp hura! Må hon dö en ond bråd död...

Dagens låt:
the Birthday Party-"Sonny's Burning"