Hela dagen på jobbet präglades av nazisttåget, väntan på att de skulle starta. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig lite uppspelt. Att veta att dom skulle marschera precis utanför våran personal ingång triggade mitt adrenalin. När klockan blev ett gick både jag och Emma och kollade utanför dörren med jämna mellanrum. Strax innan tre stog dom där och jag tabbade mig rejält. Jag hörde att folk skrek nazisvin så jag hämtade Emma (Emma sprang så upprymd var hon). Utanför dörren stog en radda med poliser och bakom dem en lugn folksamling som såg ut som vilka som helst. Jag sa med relativt hög röst: "var är nazisvinen!?" för att sekunder senare inse att det var folkhopen precis utanför dörren som var nazisvinen. Då stängde jag dörren. Men jag kunde inte låta bli att kika ut senare och då var poliserna borta vilket gjorde mig lite skraj. Att kika ut från kontorsfönstret kändes lite tryggare. Jag blir alltid lika chockad över hur vanliga dem ser ut, man tycker ju att det krävs ganska mycket av en människa att gå i ett tåg som har en viss hotbild hängandes riktad mot sig. Jag förväntar mig alltid att se biffiga karlar med linnen. Och visst en snubbe hade en tatuering i form av Tors hammare men det mest iögonfallande var tjejerna i min ålder iklädda sommarklänningar.
Men jag kom hem i tid så det störde inte ordningen så mycket.
De som kallar sig Motståndsrörelsen är obehagligast, det är dom som syns på bilden tagen förra året.
Dagens låt:
International Noice Conspiracy-"Black Mask"
2 kommentarer:
Vet du, jag hatar dom för att de inskränker människors rörelsefrihet. De skräms och är otäcka, kanske allra mest för att de i många fall är så "vanliga". Jag har avlagt ett löfte, att aldrig tiga när någon säger något rasistiskt. När man vl bestämt sig är det lättare att höja rösten.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2628300.ab
Skicka en kommentar