Det är 7 år sedan i höst

Ensamma lördagskvällar är som gjorda för nostalgi och att återupptäcka skivor som man oförlåtligt låtit falla i glömska. Jag började dagens vältrande med Subsonics-"a Lot to Forget" som jag köpte när Sonic var en bra tidning, när hiphopen lös med sin frånvaro, innan den stora intervjun med Destinys Child (även känt som BDC). Från den tiden då jag fortfarande var intresserad av ny musik. Från den tiden då jag var ung.

Men vi går 1 år tillbaka, till tiden med Aftonbladets nöjesbilaga Puls, tiden då ZTV var en bra musikanal med en rejäl bevakning av Hultsfredsfestivalen, från den tiden då Hultsfred var något att bevaka. 2001 och Ed Harcourt spelade i Teaterladan då han bara hade släppt Maplewood EP:n. De få minuter jag såg uppe i mitt flickrum i Upplands Väsby var tillräckligt starka för att etsa sig fast i hjärnan. Ett höjt ögonbryn växte till ett begär som skulle stillas senare den hösten. På den tiden hade jag ingen internetuppkoppling att skryta om, ett modem som gjorde att man bara fick surfa efter 18 och helst bara en timme om det inte var skolarbete inblandat. Vi hade det inte så fett med cash på den tiden. Det innebar att jag inte kunde ladda ner musik även om jag hade vetat hur man skulle gå till väga. Nä, jag fick snält vänta till den där tidiga höstfredagen när Ed Harcourts "Here be Monsters" rescenserades i Puls (jag saknar Puls). Så fort jag fick tid åkte jag in till stan vilket var lite utav ett projekt på den tiden, det var inga 12 minuter till Medborgarplatesen direkt. Men de där 90 minuternas resväg fram och tillbaka var så värda besväret när jag väl fick lägga i skivan i min CD walkman. Jag var frälst. Till en uppgift (introduktionskursen i Text) i gymnasiet skrev jag en slags reklamtext om den skivan och det var den enda texten som publicerades på skolans hemsida. Jag var faktiskt lite stolt och nu undrar jag var min "skrivar talang" tagit vägen.

Vi åker ett år fram nu till Hultsfred 2002 då jag inte bevakade festivalen sittandes framför TVn i barndomshemmet utan var där i egen hög person. Ett rätt så mediokert år, men Ed Harcourt spelade på Pampas scenen. Det regnade nästan konstan det året men när Ed spelade sken solen. Det var fint, och sedan dess har jag aldrig sett någon röja så hårt på en keybord, jag har aldrig sett någon thrasha en keybord efter det heller.

Hur det gick sedan är lite sorgligare. Rent musikaliskt gick det utför. En väldigt tråkig spelning på China teatern efter "From Every Sphere" släppet. Jag gick vidare till något annat, något nytt, något gammalt, ett nytt kapitel. Men här sitter jag 7 år efter den där kvällen i Upplands Väsby och spelar "Here Be Monsters" igen. Jag lät det vänta för länge. En utav 2000-talets bästa skivsläpp, utan tvekan....