BÖC

En sms konversation med Olle igår slutade med besvikelse. Jag troddde att han köpt en Blue Öyster Cult medaljong till mig men han hade bara köpt skivan, och till sig själv dessutom. Att jag skulle fått en medaljong skulle varit helt otroligt eftersom jag inte sagt att jag vill ha det.
Allt kan skyllas på min favorit serie Supernatural och lite på Simpsons, men framförallt Supernatural. Den serien har haft väldigt starkt inflytande på mig, om det är till godo eller ondo vill jag inte uttala mig om. Sedan jag börjat följa den serien har jag återupptagit mitt Zeppelin lyssande, upptäckt Robert Johnson, känt ett behov att ha lite vigvatten hemma (just in case) och så fort jag ser lampor blinka anknyter jag det till demonisk närvaro. Knäpper det till utanför sovrumsfönstret är det en Strigha (stavningen är jag osäker på men det är typ en jugoslavisk häxa som suger livet ur en). Men det värsta är att det finns en snubbe i Bandhagen som ser ut som en snubbe på en målning som finns med i avsnittet "Provenance". När jag ser honom ryser jag, jag kallar honom för döden. Han har alltid, och då menar jag alltid, en blå trenchcoat som är helt stängd och skärpet är knutet och svarta skinnhandskar på sig. Det spelar ingen roll hur varmt det är. Alltid denna rock och dessa handskar. Han är helt grå i ansiktet, tänk Skalle Pär i Ronja Rövardotter. Men för att vara helt ärlig så hade han nog skrämt skiten ur mig även om jag inte sett "Supernatural". Jag har för livlig fantasi för mitt eget bästa.

Jag vill ha en Blue Öyster Cult medaljong när jag fyller år nu på fredag.
Och ett schysst stort tygmärke att sätta på ryggen till min jeansjacka, helst något riktigt tacky med typ Judas Priest. Eller kanske Motörhead!

Dagens låt:
Alice Cooper-"I'm Eighteen"