Nu ligger det ju till såhär att jag har funnit en ny kärlek (Glasvegas reds anmärkning), och som bekant vill jag ju helst inte dela med mig. Om jag blir tvungen vill jag bara dela med mig till människor som jag respekterar. Därför blev jag lite illa till mods när Olle berättade att Andres Lokko också blir knäsvag av Glasvegas. Eftersom Olle känner till mitt syndrom hade han undvikit ämnet men det kom på tal här i veckan. När jag därimot får läsa i dagens Nöjesduell i Aftonbladet att Markus Larsson också står på min sida (och visst ser James Allen ut som en ung Joe Strummer fast med bättre hår!) blir det som en kvalitets stämpel. Ett jo, jag har oklanderlig smak utan att från början bli färgad musikjournalisternas åsikter.
Markus Larsson är "keeping it real" och vi gillar honom. Vi har sett honom mogna från en grå stickad tröja i bylinebilden till det han har nu en kavaj. Han har vuxit upp utan att bli tråkig.
Efter hans bevakning av melodifestivalen/ ESC respekterade jag honom ännu mer.
Slutsats: Markus Larsson är bra, jag är bra och Glasvegas är bäst.
Länge leve rock'n'roll capen!
(Varför köper jag inte NME oftare?)
Dagens låt:
Glasvegas-"Polmont on My Mind"
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
4 kommentarer:
NME, ah härliga tider. Jag läste varje annons och drömde mig bort från landet till London. Varför köper jag inte NME oftare?
drömmer mig fortfarande bort till London.
Köp den idag, visserligen festvalspecial men allt om musim är mer eller mindre läsvärt.
Och snart är Glasvegas lika stora som Coldplay och hur kul tycker du att de är då?
/realisten
Sångerna:
Jag håller för mina öron, vill inte höra...
Om så händer får jag nog markera att jag var ute hyffsat tidigt och säga att dom var bättre förr samt hata mig själv en smula.
Skicka en kommentar