i en sekund så kom jag ihåg hur det var att vara vaken

I går gick jag ut hårt och firade min ledighet.
Först supportade vi lite på medis men vi suktade efter något mer och dessutom var vår support överflödig. Vi spelade ett säkert kort och gick till slussen istället och det var ett rent genidrag. Jag dansade konstant. Det är något speciellt med det stället, det är varmt, inbjudande och skänker in viss trygghet. Jag kände på mig attd et skulle bli bara när man möts av "love is the Drug" i högtalarna. Men aldrig kunde jag tro att jag skulle få tokdansa till the Normal-"Warm Leatherette". Med frysposer, igen, och så råkade jag hälla halva mitt vattenglas över mig själv i ren extas. Det var en hitkavalkad utan publikfrieri, Slits, Ramones, Yazoo, the Rapture och ingen "young folks" eller the Smiths i sikte. Vi skakade hand med DJn och jag gav dom en lapp med tack och ett hjärta på i läppstift. Men efter timmar av dans och ett knytnävslag på munnen av Olle tyckte jag att det var dags att gå hem, fast jag egentligen inte ville. Sjöblöt av både svett, vin, öl och vodka, med ömmande fötter, lackkängor är tydligen inte så dansanpassade, och med ett stort leende på läpparna kickstartade jag min semester

Min granne som jag inte kommer så väl överens med hade låst sig ute, det blev jag varse om när jag hörde dunsar på fönstret. Hon stod där nere kl 4 på morgonen och kastade jordklumpar i hopp om att bli insläppt. Hon skämdes och var mycket tacksam, jag hoppas att hon minns detta nästa gång hon känner sig på ett bitchigt humör. Hon står verkligen i tacksamhetsskuld till oss nu.

Dagens låt:
the Normal-"Warm Leatherette"