Min plan var att låta Olle få ha Glasvegas för sig själv men det gick inte, igår kapitulerade jag totalt. Jag grät och föll ner på knä i vördnadsfull tillbedjan. OK jag överdrev lite där, jag grät lite men det är så bra. Så bra att jag är villig att ta tillbaka min tidigare uttalande om att 2008 peakade i januari. Jag är helt golvad.
Olle tänker naturligtvis på JMC men jag måste ju vara mer utstuderad än så. Jag vill säga Phil Spectors ljudvägg möter "Motorcycle Emptiness" och Bauhaus. Det allra vackraste som möter den absolut svartaste vardagsrealismen. Det är upplyftande samtidigt som det är otroligt deprimerande. Det här är ett sådant tillfälle då jag känner att orden inte räcker till.
Men vi får inte heller glömma en mycket viktigt aspekt: the looks.
Egentligen en rätt så ordinär skara människor som gör det bästa av situationen. Du kan aldrig gå fel med svart och skinn. Mina tankar vandrar till Velvet Underground, the Clash och BRMC.
Inga invändningar på det.
Jag har aldrig varit så sugen på att åka till Glasgow (i nutid) som nu. Staden som gav oss JMC, Strawberry Switchblade, friterad pizza och Mars, och nu även Glasvegas.
We salute you!
Dagens låt: Glasvegas-"Geraldine"
En tillräckligt stor massa
-
De senaste dagarna har mina känslor varit överallt, inuti och utanpå
kroppen. Kraften i systerskapet som sköljt över mig och andra kvinnor genom
#metoo har...
7 år sedan
2 kommentarer:
Det var faktist en som kommenterade gofuckalice inlägg om glasvegas att det lät väldigt mycket manics. Inget jag vågar säga förrän du har sagt det.
blev inget stopp i blackwood. men vi åkte igenom. fin stad. lite industriellt trasig. men jag tog en cigg vid severn bridge och käkade en blackpool pie. alltid något, även om pajen i sig var jävligt äcklig.
och sjukt mycket glasvegas har jag hört i fjärran land. helt kär. dom är på varje billboard. välförtjänt.
Skicka en kommentar