This town aint big enough for the both of us

Medans Olle varken förnyar sig eller söker upp guldkorn utan står och trampar i 200o sätter jag kurs mot sådant som jag borde lyssnat på för länge sedan. Olle väntar på Håkans nya och jag hoppas att jag inte kastat pappas gamla Sparks vinyler. Jag tror att "Propaganda" och "Kimono in my House" ska ligga kvar i förrådet hemma i Väsby om jag nu inte kastade dom under en städpsykos. Om jag gjort det kommer jag hata mig själv. Nästa söndag bär det av till Väsby och då får jag veta. Sparks känns så nytt och spännande att det är gjort 1974 är ovidkommande. Jag känner att det tillför något till min musikpersona, något lite otippat. Det gör mig till en mer spännande person, som ett par fantastiska skor till en annars ganska enkel outfit. Det ger mig ett övertag mot alla som bara tror att jag är som vilken dum tjej som helst, för själv så lever jag under tron att jag är helt enastående fantastisk, en som alla egentligen vill vara. Låt mig hållas ett tag till.
Men med detta sagt så måste jag bara understryka att jag gillar att Olle inte lyssnar på samma musik som mig. Det gör mig säker på att jag älskar honom trots hans brister, eller för hans brister. För vad är en större skavank än att gilla Håkan Hellström? Ingen street credd där, men han är min och det är bara jag som får dissa Olle. Om någon annan skulle försöka sig på det skulle jag göra en Vlad Tepes. (kolla wikipedia).

Dagens låt:
Sparks-"Equator"