Nothing is nothing

Jag peakade någonstans vid nyårsafton sedan dess har det gått stadigt utför (med några få undantag). Med min förmåga för självömkan skulle jag kunna göra stora framsteg som emo, jag har en spellista på iPoden som heter "Mitt liv suger". Det känns så nu. Vad har jag att se fram emot? Jag är färdigt för 2008, allt är avbockat. Eller för att citera Pascal "Det räcker nu".
Det är inte helt omöjligt att jag genomgår någon slags identitetskris, men som sagt det räcker nu.

I helgen är det jag som är chef på jobbet, jag gillar inte ansvaret. Då kan jag inte gå och gömma mig på lagret för att försöka fördriva tid. Jag gillar inte att säga åt folk vad dom ska göra, jag vill att dom ska förstå det själva.
Fan, jag hatar mitt liv, det är inget liv.

Dagens låt:
Wire-"Three Girl Rhumba"