I retreat into self pity.

Jag kan ika gärna göra något konstruktivt, så detta är mina favorit självömkans låtar.

Otis Redding-"These Arms of Mine"
the Clash-"Every Little Bit Hurts"
Bauhaus-"All We Ever Wanted Was Everything"
Hefner-"Hymn for the Telephones"
Rick Nelson-"Lonesome Town"
Depeche Mode-"Deaths Door"
Connie Francis-"End of the World"
Manic Street Preachers-"My Little Empire"
Rolling Stones-"Wild Horses"
Strawberry Switchblad-"Being Cold"
the Cure-"Another day"

Nothing is nothing

Jag peakade någonstans vid nyårsafton sedan dess har det gått stadigt utför (med några få undantag). Med min förmåga för självömkan skulle jag kunna göra stora framsteg som emo, jag har en spellista på iPoden som heter "Mitt liv suger". Det känns så nu. Vad har jag att se fram emot? Jag är färdigt för 2008, allt är avbockat. Eller för att citera Pascal "Det räcker nu".
Det är inte helt omöjligt att jag genomgår någon slags identitetskris, men som sagt det räcker nu.

I helgen är det jag som är chef på jobbet, jag gillar inte ansvaret. Då kan jag inte gå och gömma mig på lagret för att försöka fördriva tid. Jag gillar inte att säga åt folk vad dom ska göra, jag vill att dom ska förstå det själva.
Fan, jag hatar mitt liv, det är inget liv.

Dagens låt:
Wire-"Three Girl Rhumba"

A day in a life

Jag tror det var på våren 2001, jag var alltså 15 skulle fylla 16. Jag hade haft en dag i stan med Anna Larsson, jag minns inget av den dagen förutom att jag stog inne på Skivhuset (nuvarande Bengans) på Drottningatan med dessa 2 skivor i varsin hand. Jag kunde inte välja vilken jag skulle köpa så det blev båda. Förmodligen hade jag nyligen agerat svart städhjälp hos min farmor annars skulle det inte varit på tal om sådana ekonomiska utsvävningar. Farmor finansierade ganska mycket under mina tonår fram tills hon dog. Men jag var tvungen att damsuga den där 3 plans villan i Sollentuna för endast 500 spänn. Jag var billig, det är jag nog fortfarande
Det var en sådan där riktigt stereotypisk vårdag och när jag kom hem satte jag på mina skivor på högsta (mest hänsynsfulla) volym. Jag putsade mina fönster, eller jag försökte. Jag satte upp nya gardiner och spelade skivorna om och om igen. Jag minns den dagen så tydligt, jag minns vad som hände efter skivköpen tydligt. Jag minns att jag tyckte att jag var den coolaste inom 2 mils radie. När jag kollar på "Revol videon känner jag fortfarande något i hjärtat. Det känns varmt och tomt, en kluven känsla. Men det skivköpstillfället, den känslan, de tydliga minnena, det slår alla andra skivköp jag gjort.
(Fast när jag gick i snöstorm för att köpa "the Rise and fall of Ziggy Stardust" konkurerar likså när jag köpte "Transformer" under ett nervöst tidsfördriv innan jag skulle träffa Olle för första gången)
Jag vältrar mig mer än gärna i nostalgi.

Question?

Tänkte att jag skulle vinna biljetter till p3 Live med Pascal i studion. Jag trodde att tävlingen skulle innefatta något slags lotteri eller en fråga. men istället skulle jag ställa en fråga. Då blev det genast mycket jobbigare. Vad fan ska man fråga? Hur går det med biologin och hur pluggar man sådant? Var får man tag på Isaks bok om man inte vågar fråga tanterna på Akademibokhandeln?
Nä någon måtta får det vara. Det räcker med att jag ska se dom på Debaser på fredagen (14 mars) trots att jag ska upp tidigt och jobba på lördagen. Jag ska göra det även om Olle inte får ledigt. Jag har gått dit själv en gång till och jag kan göra det igen. Hoppas jag. Pascal är nästan lika viktiga som Darren Hayman, Nästan.

Dagens låt:
the Go Go's-"Our Lips are Sealed"

Hej konsument!

Nu lekr vi "modeblogg" här. Allt är inhandlat på exklusiva butiker så som H&M, Stadium, Djurmagasinet och Gina Tricot. Jag är nog mest nöjd med kattleksakerna.

Falling and not laughing

Jag går oftast omkring med den bekväma tron att jag är helt osynlig, jag blir smärtsamt påmind att så inte är fallet ibland. Som idag när jag ramlade i trappan på H&M på Götgatsbacken. Inte nog med att folk såg mig, det gjorde jävligt ont också. Det är därför jag inte har högklackat, jag vet mina begränsningar. Om jag ramlar i trappor med sneakers vill jag inte tänka på hur en dag i högklackat skulle se ut. Det enda positiva var att jag inte pajade strumpbyxorna.

Tröstshopping, urfin klänning i svart och vitt som jag kirrade för 19 spänn på Divided i gallerian. Prisa kuponger och värdecheckar. Louboutin sneakers, okej vita sneakers med röd sula från Dcate typ Nike kopior. Jag kan inte köpa skor för 900 när det finns liknade för 400. Det är inte försvarbart dessutom gillar jag känslan av att ha kopior.
Strage och Elaine fick lite nya leksaker som dom verkar gilla, och nu blastar jag new wave, indie anthems på volym 21. Buzzcocks, Vapors, Undertones, the Nerves, Camper van Beethoven.

Dagens låt:
Squeeze-"Cool for Cats"

Squeeze me hold me tight

oemotståndligt.

I will wait a long long time before I hear another lovesong

Idag handlade jag upp mina sista vinstpengar från julutmaningen. Bye, bye 1900 pix. Mitt sista köp blev nog det som jag längtat mest efter, ett par låga metalic sneakers. Det har varit så skönt att bara kunna plocka hem något vid behov, så skönt att jag vet inte hur jag ska klara av att börja betala för saker igen. Nu förstår jag nästan hur det känns att vara som en rikemansunge á la "pappa betalar".
Jag måste skaffa mig en sponsor. Om jag ändå vore lite bystig skulle jag kunna dra in lite pengar den vägen. Hej sätt in ett par hundra/tusen så skickar jag en "utmanande" bild. Jag horar redan som det är nu, den enda skillnaden skulle vara att jag använde kroppen och inte själen. Min själ är förruttnad efter snart 4 års butiksarbete. "Everythings for sale!"
Så för att fylla igen hålen i min förrutnade själ ska jag handla för mina egna pengar i morgon.
Jag ska konsumera, jag konsumerar alltså finns jag.

Dagens låt:
Sisters of mercy-"Some kind of Stranger"

Min kärlek är bara några handklapp bort

Så här lite i efterhand, ett par månader, har jag insett hur jävla bra the Pigeon Detectives-"I Found Out" är. Det var först för några dagar sedan som det blev av att jag laddade ner den, trots att jag sett den några gånger på MTV2. 2.03 lång med körer med en liten "call and reply" känsla, ett brejk för handklapp, hade det stavats till något ord hade jag fått en musik överdos. Nu stannar det på en riktigt skön eargasm.
Jag är så lättköpt, precis som med Enter Shikari så är jag till salu för några kandklapp.

Dagens låt:
the Pigeon Detectives-"I Found Out"

and young girls do get weary

Att något kan kuka ur så som det gjorde igår upphör aldrig att förvåna mig, Jag tycker att jag borde ha insett det nu. Det spelar ingen roll att DJ:n spelar Pascal-"Min enda vän" det slutar ändå alltid med the Knife. Och jag vägrar the Knife rent principiellt då jag anser att det finns mycket bättre saker att spela om man nu måste ha något elektroniskt. Kvällen peakade alltså där och gick rakt utför efter det med en liten uppgång med Ultravox-"Dancing with tears in my eyes" för att sedan stadigt fortsätta i en nedåtgående kurva. Träffade Olles polare på Esque och hela det kapitlet gjorde mig mest förbannad.
Somnade runt 3-4 för några timmars alkohol orsakad sömnapné. När jag druckit händer det att jag skriker, slåss och svär i sömnen. Det är utmattande att sova utan vila, så när jag var hemma hos mamma låg jag i soffan och slumrade till längdskidor på TV:n. Det bästa bakgrundsljudet för en eftermiddags lur. Jag gillar min mamma och jag gillar att kunna dra några råa amputeringskämt med henne som hon skrattar åt.

Dagens låt:
Otis Redding-"Try a Little Tenderness"

Bonds news report

hur svårt är det att skilja på Kosmo Vinyl och Joe Strummer, eller att stava Simonon rätt? Nedrans jänkare

Do you know the muffinman?

Who lives down Drury Lane..
Ligger det inte en hemsökt teater på den gatan?

Jag må ha brister inom en mängd områden men jag kommer alltid att förbli en muffins mästare.
Choklad och cheescake muffins som ser ut som ett mästerverk. Jag blir jämt så stolt över mina bakverk, över vad jag kan åstadkomma i köket så länge socker är inblandat. När det gäller plain old matlagning är jag nere för räkning. Men vad spelar det för roll när jag gör världens godaste muffins.
Om nu ändå hade några att bjuda på fika.

No one else could be at better friend to you than me

Planerna för kvällen var att vi skulle dricka vin och köra ett drinking game till På spåret, vi spolade drinking gamet. Det kändes svårt att genomföra, när är det en ordvits eller bara en göteborgsvits? räknas slangen som Hoa Hoa använder som svordommar?
Ost, vin och chillinötter följt av TP som alltid bär med sig svordommar och smärre utbrott (jag vann som vanligt). Allsång till Bowies "Rock 'n' Roll suicide" och ibland så är jag helt säker på att jag befinner mig i Sveriges bästa förhållande. De gånger som jag inte är så säker är när Olle pratar om friidrott och OS. De gånger jag är säker är när han skrattar åt mina tvivelaktig skämt som kan vara kränkande för både kvinnor och invandrare. Om det inte är Sveriges bästa förhållande så är det i vilket fall som helst Bandhagens bästa, och imorgon ska vi gör något som är väldigt vardagligt för oss men inte för så många andra sambos. Vi ska gå ut och dricka, dansa och bli odrägliga. Party paret, the gruesome twoesome, partners in crime. När jag säger till Olle att han är min bästa vän är det nog inte så mycket att jubla över, han är min enda vän, men ingen kan vara än bättre vän för mig än Olle.

Dagens låt:
Darren Hayman-"You Choose Me"

My loneliness is killing me

Om jag har räknat rätt nu som kommer jag faktisk vara ledig 8 mars, vilket innebär att jag kan gå på skivmässa för första gången på väldigt länge. Det är sällan jag hittar något där som jag inte skulle kunna hitta i ska vi säga Gamla Stan, men det är så samlat. Jag gillar också att se alla gamla skivsamlar gubbar sompraktiskt taget synar sina vinyler med lupp. För det mesta brukar jag också bli väldigt frustread av att aldrig få komma fram till de skivbackar som verkar mest intressanta, jag är van vid att tränga mig fram till saker men där går det fan inte. Det är något med dofterna också, svett, damm och varmkorv ibland lite lätt bakfylla och hår. Stammisarna, han som är en hon eller blir det hon som är en han? En fin liten tant är han/hon, fin i håret, söta kläder, handskar, handväska och lite skäggstubb. Han den korta hetsiga skivförsäljaren som gillar Depeche Mode och Manics, förr hade han svart hår nu är det råttfärgat. Han pratar med bred stockholmska nästan som Hoa Hoa. Jag ser fram emot att gå där ensam med mina lurar i lugn och ro utan att känna som att jag drar med Olle på onödiga saker. Men utan Olle måste jag skriva en inköpslista.
OMD, Sparks kanske lite DM och Manics, Fad Gadget!

Dagens låt:
Travis-"Hit me baby one more time"

(Guilty pleasure)

and it aint me who's gonna leave

Synd att den kapas, jag älskar kontrasterna i allt. Ron Mael bara sitter där och ser död ut, som en robot. Ingen har kunnat bära upp en Hitler mustasch med värdighet efter honom. Eller är det mera Chaplin kanske?

come on sugar let me know

En gång fick jag samma frisyr som He-Man, nu drar jag lite åt Rod Stewart. Att klippa sig är lite som att köpa grisen i säcken. Jag ger jämt samma instruktioner men det blir alltid olika resultat. Med detta sagt så är jag faktiskt nöjd, snygg i luggen och på sidorna, lite Rod i nacken den Rod från 1977. Maggie May är ju en bra låt så det får gå. Det är nice.
Annars är det bara Sparks, en massa Sparks. Tack Olle för presenten jag glömt att jag ville ha.

Dagens låt:
Rod Stewart-"Maggie May"

Done and done!

Jag har kirrat mitt quiz, det är förmodligen skitlätt. Jag har dummat ne rmig rejält och kompromissat för något som aldrig kommer se dagens ljus.

Heartbeat, increasing heartbeat

Om det fanns någon musik som benämndes som undergångs cabaret skulle Sparks-"Equator" vara typ exemplet. Undergångs cabaret enligt format 1A.
Men jag tror att Sparks är arty glam rock, med en "tounge in cheek" aproach. Undergångs cabaret var fan tydligare.

I går kväll strax innan jag skulle gå och lägga mig fick jag hybris och började knåpa ihop ett musik quiz. Det är jävligt svårt och jag är antagligen olämplig för den uppgiften. Antingen har jag för udda musik eller för mainstream. Det blir antingen för svårt eller för lätt. Försökte få Olles hjälp och uppmärksamhet, jag lockade med Håkan Hellström men Olle var inte mycket till hjälp. Jag har blivit skadad efter torsdagens quiz på Pet Sounds bar, det är allt som ockuperar mina tankar, röda trådar, intron, outron, Vad är för långsökt, vad är för lätt. Jag undrar om jag inte mått bättre om jag stannat hemma i torsdags.

Dagens låt.
Sparks-"Talent is an Asset"

This town aint big enough for the both of us

Medans Olle varken förnyar sig eller söker upp guldkorn utan står och trampar i 200o sätter jag kurs mot sådant som jag borde lyssnat på för länge sedan. Olle väntar på Håkans nya och jag hoppas att jag inte kastat pappas gamla Sparks vinyler. Jag tror att "Propaganda" och "Kimono in my House" ska ligga kvar i förrådet hemma i Väsby om jag nu inte kastade dom under en städpsykos. Om jag gjort det kommer jag hata mig själv. Nästa söndag bär det av till Väsby och då får jag veta. Sparks känns så nytt och spännande att det är gjort 1974 är ovidkommande. Jag känner att det tillför något till min musikpersona, något lite otippat. Det gör mig till en mer spännande person, som ett par fantastiska skor till en annars ganska enkel outfit. Det ger mig ett övertag mot alla som bara tror att jag är som vilken dum tjej som helst, för själv så lever jag under tron att jag är helt enastående fantastisk, en som alla egentligen vill vara. Låt mig hållas ett tag till.
Men med detta sagt så måste jag bara understryka att jag gillar att Olle inte lyssnar på samma musik som mig. Det gör mig säker på att jag älskar honom trots hans brister, eller för hans brister. För vad är en större skavank än att gilla Håkan Hellström? Ingen street credd där, men han är min och det är bara jag som får dissa Olle. Om någon annan skulle försöka sig på det skulle jag göra en Vlad Tepes. (kolla wikipedia).

Dagens låt:
Sparks-"Equator"

she wants a nice suprise evrey once in a while

Just det det var hjärtedagen igår, och jag fick min fina klänning och en helt otippad skiva. Ibland förvånas jag över att Olle faktiskt lyssnar på mig och lägger saker på minnet. Jag fick Sparks-"Propaganda", en skiva som jag senast pratade om i höstas. Så nu sitter jag och sjunger falsett till låtar jag inte riktigt kan ännu. Olle kanske ågrar sitt köp, men fan ta det. Jag längtar tills jag slutar jobbet imorgon, då ska jag spela den högt så grannarna undrar vad det är för skit. På det svarar jag bra skit.

Jo vi snodde visst ett snaps/shot glas igår.

Dagens låt:
Sparks-"Reinforcements"

no time to be 22

Jag kom på plats 22 av 34 på pet sounds pop quiz, en mycket ärovärd plats för att vara född 1985, jobba på lindex och vara tjej. jag kunde i vilket fall avsevärt mer än Olle. Utan mig ahde han mycket möjligt kommit sist. Hur som helst så var det farligt roligt, jag är en tävlingsmänniska och jag har lätt för att bli för uppspelt. jag skirker och sjunger och svär som en borstbindare. Men som sagt så var det jäavligt bar jobbat av oss (mig), vi var bara 2 också. Tänk om man vore 4? Tänk hur okrossbar man skulle vara. Plats 22 och bästa lagnamn (SoBa), jag har fått blodad tand och jag måste vara med nästa gång.

Quizmaster

Vill någon gå med på Pet Sounds Pop Quiz i morgon? En trevlig hjärtedagssyssla.

If you clap your hands with your headphones on I feel the beat and try to clap along

Mina nya lurar har pajat, mina ipodlurar för 329 spänn som jag köpte för senaste lönen. Mina som jag hade innan höll i ca ett och ett halvt år. Jag borde göra en reklamation men jag har kastat både kvitto och kartong. Där fick jag för att jag försökte vara ordentlig och städa undan min skit.
Det är den vänstra luren som skorrar, jag kan inte ens lyssna på mjuka fina Hefner utan att det sprakar i örat och Darren Hayman låter som en skåning. Det är fan inte rätt. Om jag inte vore så jäkla socialt handikappad borde jag gå och be att få ett nytt par. Vid sådana här tillfällen önskar jag att jag hade en personlig assistent som skötte såda saker som jag är oförmögen att ta tag i.
Som tröst köpte jag ett linne. Jag har en osund fixering vid french maid outfits. Det är det där strikta mot det mjuka och det svarta mot det vita. Inget snusk. Eller "no fucking just kissing" för att citera Hefner.

(jag vet att val av bild är tom med lågt för att vara jag men det var den enda bild med en french maid uniform som inte var kinky, och jag skrattade ymningt åt den)

Dagens låt:
Shy Child-"Break Yor Neck"

Inspirations have I none

Olle har (hade) en bekant som heter Cesar som enligt hans egen utsago var en idiot magnet. Han drog till sig alla slags konstiga personer när han var ute på stan, att gå på plattan var ungefär som att hoppa i en sjö full med pirayor då hela vatten ytan börjar koka.
Jag är också en slags magnet, en magnet för alkolister. Alkolister som jämt ska ge mig komplimanger, komplimanger från det hållet är ju de mest eftertraktade. Inget värmer så mycket som att höra att man är fin när det kommer från en vindpinad, rödmosig, härjad 59 årig gubbe vars motto i livet är "en slatt är en slatt". De enda komplimanger jag vill ha är dom som handlar om min "insida", jag vill höra att jag har oklanderlig musiksmak, att jag gör fantastiska smycken och hår accesoarer, att jag är ett geni. Jag vill inte synas, jag vill märkas.

Dagens låt:
Johnny Thunders-"Leave me Alone"

Vad är en bal på slottet?

Jag sitter hemma, jag kom till Landet, jag såg kön, jag hatade folket i kön och gick därifrån. Skulle inte kommit in heller. Vilket inte är en katastrof i sig för tanken slog mig att om jag inte ens vill stå i kön med "Dom där" hur ska jag då villja umgås med dem där inne. Att organisering var på lika hög nivå som den vid Heysel stadion då en massa fotbollsupportrar dog spelade säkert sin roll. 4 vakter på 2000 som försöker styra upp en kö 30 minuter efter att den spårat ur. Trots detta stog jag kvar ett tag i hopp om att få se lite blod spillas. Jag väntade spänt på att det skulle bli något slags upplopp och slagsmål med vinflaskor. Förgäves. Ett fenomen som dom borde tagit upp i Världens mordenaste land" är det att folk inte sprider ut sig över hela perrongen. I väntan på bussen såg jag hur 2/3 av perrongen var sprängfull medan 1/3 gapade helt folktomt. Vad är det i det svenska beteendet om orsakar detta?
Hur som helst så går jag nog ut på onsdag istället på gamla hederliga Debaser och ser Client.

En kväll utan vare sig dans, Johns Candy eller blodspill.

Kvällens låt:
Enter Shikari-"Sorry You're Not a Winner"

Hey now sing this corrosion to me

Med itunes lyssnar jag inte så mycket på hela skivor, därför hade jag glömt bort hur otroligt jävla fantastisk Sisters of Mercy-"Floodland" är. Det är ett apokalyptiskt epos utan like och Andrew Eldritch röst är ett instrument för sig. Hans barryton får köksluckorna att vibrera. Dessutom så är han bland de få som verkligen vet hur man hanterar en käpp (Lucretia videon).

Jag ska äta curlyfries och Denniskorv till middag, mitt kulinariska sinne har knappt utveklats sedan jag var 6.

Dagens låt:
Sisters of Mercy-"Colours"

Going up the country

På lördag ska jag och Olle (som egentligen ska upp okristligt tidigt på söndag) åka till Telefonplan och gå på Landets 3 års jubileums shindig. Har visserligen aldrig varit där men vi var och kollade på en lägenhet där hösten 2006, vi kallade den för alpstugan. mycket trä och kökets golv var mörkt som för att täcka över eventuella blodfläckar. Sådana tankar rör sig jämt i mitt huvud, för mycket spökhistorier som barn har haft ett viist inflytande på mig. Men hursomhelst så dissade vi alpstugan och hamnade i Bandhagen. Hade vi tagit den dyra lilla alpstugan hade jag med ganska stor säkerhet blivit en regular på Landet. men allt sker av en anledning antar jag.
Jippon är kul och då får man kanske en ursäkt att ha lösögonfransar. Johns Candy spelar och förra gången fick vi en skiva, undrar vad jag kan komma över nu med mitt nyårslöfte i ryggen (mera gratis grejer). Om jag talar varm om dem, som jag gjorde med Pascal kan jag kanske få ett glas vin. Fast vi vet ju alla att Johns Candy egentligen inte är värda att ens nämnas i samma mening som Pascal. Inga illa menat men Pascal spelar ju i en liga för sig.

Dagens låt:
Pink Grease-"Distraction"

Like sands through the hourglass, so are the days of our life

Det händer inte mycket i mitt liv, jag gör heller inget för att få saker att hända.
Men bra dagar har jag haft.
Som den dagen jag och Olle var i Täby Centrum och fick vara med och prova olika chips med dip. Som tack för det fick vi ett varsit Pringles rör. Det var en bra dag.
Eller den vårdagen 2004 då jag var praktikant på EMI och fick en karton med 11 skivor, allt bara till mig som Andreas hade beställt bara till mig. Och den julaftonen 2001 då jag fick the Clash on Broadway boxen av pappa, då var inte tårarna långt borta.
Eller i våras då jag gick och såg Darren Hayman själv. Depeche Mode på Stadion som avslutades med ett dopp i fontänen vid KTH. Jag antar att den dagen då jag fick mina glasögon (när jag var 3-4 år) var en bra dag, före detta hade jag famlat i mörkret med ett synfel på -14. Det är hursomhelst mitt tidigaste barndomsminne.
Dagen då jag träffade Olle på riktigt första gången platsar inte för jag har aldrig varit så nervös eller mått så illa.
Idag blir det nog en bra kväll. Min favorit serie Supernatural och semlor. Jag är lätt att roa.

Dagens låt:
the Cramps-"I'm Cramped"

"No sex, no drugs, no wine, no women.

No fun, no sin, no you no wonder it's dark"

Vi skulle gått till Lyckliga måndag idag, men vi är två idioter. Vi vågar aldrig gå in, det är för litet. Jag ska sluta säg att jag har social fobi. Jag är bara en idiot som bor och lever med en lika stor idiot. Två paranoida idioter finnes i Bandhagen. Jag förstår inte vad det är som är så svårt, jag har gjort värre saker.

"I am legend" var hursomhelst bättre än vad jag trodde. Jag hade satt mina förväntningar ganska lågt och då blir man sällan besviken.
Aim low

Dagens låt:
Alphaville-"Fallen Angel"

With my les Paul I know I'm small but I enjoy living anyway

I mina tidiga tonår (14?) hade jag 3 husgudar: Mick Jones, David Gahan och Marc Bolan.
Det var allt för länge sedan som jag hängav mig åt husgud nr3, jag hade nästan glömt hur fantastiskt bra Marc Bolan är när han är bra. När jag var runt 14 försökte jag antingen likna Marc Bolan (runt 1971-1974 åren då han inte kunde göra något fel), Paul Simonon eller Nancy Spungen allt med en ganska tragiskt resultat. De senaste dagarna har jag endast lagat mat till "Electric Warrior" som nog är bland de bästa skivor som någonsin gjorts. "the Slider" är inte heller att glömma (som jag lyssnar på i skrivandets stund). Det är egentligen ganska löjlig musik med texter som jag inte förstår något av, jag antar att det mesta är eufemismer för droger och sex, men aldrig har något så töntigt låtit som om det hade en stake av stål. Lite så som jag ser mig själv. Jag är en riktig tönt men jag menar allvar med det.

Dagens låt:
T.rex-"Baby Boomerang"

If I put a shell up to my eare

Idag var det nästan (bara nästan) ett nöje att åka till jobbet. Nya hörlurar och jag hade glömt bort hur bra ljud känns. För det känns, Ibland som om jag är på väg att sprängas innifrån. När vissa låtar fyller upp en till britsningsgränsen. Hur kunde jag gå i över en månad med billiga lurar och burkigt ljud? Jag är faktiskt värd något bättre. Det är första gången som jag lyssnar på "Galgberget" i lurar med bra ljud och den lyfte (om än möjligt) till en ännu högre nivå. Jag lade till "Under the Flag" i itunes och började dagen med "Love Parasite".
Lyssna i lurar så att du inte blir lurad. Det var talessättet när jag gick ljud/radio på gymnasiet och det är först nu som jag förstår det hela. Nya nivåer, flrea lager. Peel the onion. Ibland så tycker jag att jag har oklanderlig musiksmak. Och det stämmer nog.

Dagens låt:
Howlin' Wolf-"Who's been Talking"